Intresse för konsten

Denna tavla målade pappa Tore omkring 1950. Otroligt fin, tycker jag.

En bondpojke från Överkalix, som intresserade sig för konst, det var min pappa. Han målade en del, som ung vuxen och senare som pensionär. Var kom detta intresse för konsten ifrån? Han växte upp i en tid av självhushåll, det var ett slit för att överleva.

Pappa beundrade folk som var duktiga inom olika ämnen under hela livet. Men konstnärerna gillade han nog mest. Och han älskade vackra saker, vare sig de var gamla eller nya. Det gamla och det handgjorda samlade han medan de flesta brände upp exempelvis gamla blomstermålade möbler. Men han sparade även små saker, som dekorerade smöraskar i trä.

En man i Grelsbyn berättade nyligen hur en av de äldre släktingarna kommenterat pappas målande. Han var tillsammans med konstnärinnan Montana, en grupp hade målarkurs på Rådjern vid Smess gård. Den gamla Smesskvinnan gillade inte, och hon var förmodligen inte ensam, att pappa hade lämnat farfar Anton ensam med höbärgningen. Så hon sa;

Hä i säijt hin en håla, avfellingen din! Har ni sett hur avfällningen där håller på…

Enligt berättaren gillade Smessmoran och pappa varandra, så det var nog inte så allvarligt menat. Fast det är klart, att måla tavlor under höbärgningen, det var nog lite på gränsen att vara den tidens värsting.

1960-tal

Jag bläddrar än i pappas gamla klipp och bilder. På morgon hittade jag denna. Det är konstigt vad man kommer ihåg. Tavlorna. Möblerna. Mormor. Spaljen med gullrankan. Korkmattan, wow! Fåtöljen som nyss gick hädan. 60-talet. Det var inte mycket krusiduller. Och mormor hade naturligtvis städat, allt var alltid i perfekt ordning. Rent.

Jag sitter med röda strumpbyxor i morsans knä. Bror Stefan och soffan finns på Vippabacken nu. Det känns tryggt att veta. De större ungdomarna, syskonen Lena och Bo-Erik är båda i 60-årsåldern nu. Morsan är 84. Mormor hon dog för 21 år sedan. Alla ser så unga ut.

Lite som Pink Floyds ord; A snapshot in the family album…

Boston Big Picture

Min vän skickade denna länk från Boston Big Picture;

http://www.boston.com/bigpicture/2009/03/signs_of_spring.html

Det är helt underbara vårbilder. Sådana här gånger ångrar jag att jag inte blev fotograf, och inget annat. Det tänkte jag faktisk när jag i nian skulle söka skola efter högstadiet. Det var en ganska roligt anekdot, för yrkesvalsläraren (så hette de förr) sa ungefär;

-Vilket svammel, nä du har ju så bra betyg, du ska gå humanistisk.

På den tiden fogade jag mig. Inte vet jag vad som hänt om jag varit en tuffing och sagt; Det ska jag inte. Jag hade inte det självförtroendet. För övrigt slutade jag på humanisktisk efter två veckor. Jag var nog lite av en missanpassad high school-dropout hela jag. Men yrkesvalsläraren hade nog inte så fel han heller. Visst är jag humanist. Men hur jag än skriver, så finns bilderna alltid med mig.

Men det är ganska kul egentligen, så här efteråt. Inte var det tal om att ta vara på barns kreativa sida på den tiden… Det är det jag gör nu, med svälten i hasorna, haha.

Djupträsket från ovan

Lördag, en solig dag. Familjen på långtur med skidor.

Snart adjö till landsvägen

Det finns stora nyheter; Påven förvränger medicinska fakta skriver The Lancet. Men å andra sida – Är det någon nyhet? Och Islands förre statsminister ber om ursäkt för bankkrisen. Jo, mycket kan man gäspa åt här i världen.

Men det finns andra nyheter; I Boheden, Överkalix händer det saker. Dagens scoop; Vägverket har börjat med isrännan. Snart blir det att åka färja, och att börja passa tiden när man ska besöka den västra delen av civilisationen. Men än kan man njuta av att ta bilen och åka in till Bränna – när man vill. Isvägen är bra för de impulsiva.

-28,1°c & vårtecken

Nattens lägsta i temperatur var -28,1°c utanför köksfönstret. Men det finns såklart optimister som envisas med att det är vår. Roger Nilsson i Nybyn, Överkalix eldar med flis och marsdagar är trots allt mycket varmare än marsnätter. Kalla nätter som denna är han ofta och kontrollerar så pannorna fungerar.

Inte nog med att han tror att det är vår; Han trotsar lågkonjunkturen och bygger ett kompletterande växthus till sommaren. Det gamla är på 1500 kvadratmeter och det nya på 1000.

Det finns en marknad, folk måste äta trots svåra tider. Och han har inte kunnat producera så mycket som kunderna frågat efter. Grönsaker som är odlade vid polcirkeln är för övrigt godare på grund av de ljusare och svalare nätterna.

I veckan anlände tomatplantor från Närpes i Finland. Sedan kom humlor från Belgien. Skribenten och osnabba fotografen hann inte få humlan på bild, och oroar sig för att de inte kan svenska, haha.

- Men de lär sig ganska snabbt, säger Roger.

Det gäller att vara optimist. Den som inte försöker lyckas aldrig.

Mänskliga och elektriska resurser

Funderingar efter Ekot på morgon:

Få se om det verkligen blir något bra av regeringens planer på att få funktionshindrade ut i arbetslivet. Inte har det varit bra; vid någons lags diagnos (somatisk, psykiatrisk eller neuropsykiatrisk) har många unga fått aktivitetsersättning. Direkt. Därför att vare sig AF, Försäkringskassan eller kommuner inte klarat av att samarbeta, och att ordna passande jobb. Det har varit lättast för alla myndigheter, att gömma undan människor. Många gånger för resten av livet. Men nu är det på gång, snacket i alla fall.

Och så var det nedsläckningen av världen, Earth Hour, klockan 20.30 på lördagkväll. Jo, jag är då med. Jag gillar släckta lampor när det är mörkt, är en anti-standbyare, ogillar resursslöseri samt är en miljömupp.

Alltså; Vi ska ta vara både på de mänskliga resurserna för att inte tala om Jordens resurser. Annars dör vi ut som art.

The Mom Song

Denna film från Youtube hittade jag på Anders Ekströms blogg. The Mom Song. Jag kan bara säga att jag känner igen mig. Publicerade den på Facebook igår, och vuxne sonen Kalle hade tryckt på ”Gilla- knappen”. Hmmm. Jo, såklart, detta är ju jag i ett nötskal.

Denna morgon skulle de yngre barnen på skidutflykt:

Har du tagit understället, för mycket för lite kläder, ska du ha den där mössan, ta Björn Dählis, varför inte, ska ni ha med russin, hämta den lilla flaskan till svartvinbärssaft, ska ni åka skidor hem, varför har du inte ÖIF-jackan, ska du verkligen ha fleecefodret också, åk försiktigt nedför Lappberget, nästa år ska du få nya skidor, ät mer, vill ni ha choklad, det är -25 men ni kommer att bli svettiga… Ja, ungefär så, ni vet. De stora barnen har det nog lugnt på sina jobb.

Från -20°c till sommar

Det är en riktig marsmorgon. -20°c kl 07.00. Det blir säkert varmare under dagen, solen värmer nog till bara någon enstaka minusgrad i skuggan. Men den brukar envisas med att smälta lite snö där den kommer åt. Som på broar, tunna snölager på taken eller vid husväggen.

Vinterns sista kyla omger Norrbotten, solen vinner snart dragkampen. Fastän man borde vara van, så är den här tiden fantastisk. Som idag när solen skiner. Om en månad är det förmodligen barmark. En månad – svårt att tro när man tittar på snötäcket nu, omkring en halvmeter.

Min morgonpiggaste årstid är nu. Det är så ljust långt innan sex på morgonen. På kvällen blir det mörkt cirka 25 minnuter senare för varje vecka. I slutet av april är det i det närmaste ljust hela dygnet.

Att -20 och en halvmeter snö kan ge vårkänslor. Och nu går vi mot sommaren. Så därför sätter jag in denna bild på Kalixälven med sina fantastiska sandstränder. Jag gillar vintern mer och mer för varje år. Men sommaren i Överkalix är enorm.

Kalixälven, Fårholmen med Lappberget i bakgrunden.

Sommarhögvatten, så det mesta av sanden är i vattnet, mellan tårna där man går.

En droppe vatten

Ibland undrar jag varför jag inte bara kan säga; ja, ja till allt. Men jag tycker inte att jag är bråkig i onödan. Det senaste är jag opponerat mig mot gäller en klassresa, närmare bestämt priset på försäljning av bröd till fikarum på arbetsplats. Jag var och lämnade fika på morgon; bakat med ekologiskt mjöl, ekologiska ägg, riktigt smör och röda vinbär hemifrån. Det är ok, jag har inget processat äckelmargarin och dylikt hemma. Jag köper sällan bär. Jag körde dit med min bil som jag hade kvar lite bensin i, samt amortering, skatt och försäkring betald. På min arbetstid. Men varför ska jag subventionera fikat? För så känns det när man tar 5 (fem!) kronor per bit. De som jobbar på denna industri har ju lön, och förmodligen en bra lön eftersom de jobbar just i industrin och inte med människor. Jag tror gott om människan, jag tror faktiskt att de flesta av dem skulle betala en femma till, om syftet är barns skolresa. Jag skulle göra det.

Nu har jag föreslagit att klassen ska sälja vattendroppar för Unicefs räkning. Det gillar jag. Så mycket mer meningsfullt. Pengar för varje pin i droppform, går till vattenprojekt till barn i världen som inte har rent vatten (även om de skulle klara av att betala 10 kronor för en mugg.)

Jag anstränger mig gärna och ger till dem som behöver. Vi har det så bra. Detta kan vi lära våra barn, att dela med oss.