Renköttsoppa…

… betyder inte att den är ren. Utan att den är gjord med renkött. Jag gillar det norrländska sättet att dra ihop ord. Att slippa slösa hela meningar. Jag gjorde en lilarenköttsoppa igår.

Lilarenköttsoppa = En soppa gjord av renkött som färgats lila av rödkålen, säger man kanske i södra Sverige.

Jag har värmt upp den idag, köttsoppa äter man flera dagar i rad. Det som hänt sedan sist är att potatisen också färgats lila. Ett kulinariskt hem, det är det. Lila potatis. Men så här såg den ut igår:

De andra grönsakerna är också hemodlade. Soppan blev nog inte mindre lila av morötterna vid namn Purple Haze. Jodå, jag köpte fröna bara för att jag tänkte på Jimi Hendrix-låten.

Just så här snygg är rödkålen. Som livets träd. Tilläggas kan, jag gjorde cole slaw av den i fredags. Den blev rosa. För övrigt gillar jag inte lila och rosa något vidare. Jag gillar jordfärger mer. Men gott var det.

På min Ansiktsbok idag

Alltså den här filmen måste jag bara visa. Min polare Robert har hittat den, och lagt upp den på Facebook.

Det är traktorsamlaren Holger Larsson i Svartbyn, Överkalix, som provstartar sina pärlor. Drängsereds vägsamfällighet 2009, antar jag har gjort filmen. Det låter som några västkustbor, av talet att döma.

Holger är en skön typ. Han är verkligen en som lyckats med att skapa något av ett brinnande intresse:

Tankar om arbete

Thailändarna strejkar och vill hem. Jobb i 15-20 timmar om dagen. Dåligt med bär i skogen.

Vems är felet? I artiklar i Norrbottens Kuriren anklagar alla varandra. Är det den thailändska regeringen, de svenska bäruppköparna eller de thailändska bemanningsföretagen. Eller är det de svenska ungkarlarna som trampat upp stigen eller är det Mammon?

Jag tycker så synd om thailändarna som tagit stora lån i hemlandet, pantsatt det lilla de äger för ett desperat försök att tjäna pengar. Vad driver någon att lämna familjen under dessa omständigheter, att resa till andra sidan jordklotet och ta ett jobb som inga svenskar vill ha? Förmodligen fattigdom.

På något sätt kanske vi svenskar får upp ögonen:

Thailändare står inte bara och ler vid stranden åt oss rika nordbor. De lever många gånger under vidriga förhållanden. Med ett styre av landet som inte är vad vi skulle vilja ha i Sverige. Den intresserade kan läsa Amnestys rapport från 2008.

De kommer till Sverige för att fly fattigdomen. Somliga får det bra. Andra inte. Thailändska kvinnor är den etniska grupp förutom den svenska som har flest besök på landets kvinnojourer.

Redan innan detta med strejken har jag varit förundrad över hur det kan löna sig att resa från andra sidan jordklotet för att plocka bär. Redan då människor från baltänderna och Vitryssland kommer undrar jag; Går det ihop? Bensinen kostar ju för dem också. Det är klart, man ser ju att alla bärplockarna har långa arbetsdagar, och de är fem stycken i bilen. Är det så att vi svenskar är för lata? På gott och ont lever vi faktiskt i ett land där man kan få pengar för att göra ingenting.

Är vi för snåla? Kanske vi västerlänningar måste börja betala för syltburken vad den egentligen är värd? Vi måste nog definitivt uppvärdera de norrbottniska bären. De är h-v-s mycket godare än andra bär. En norrlandsplockad bärburk ska naturligtvis, likväl som en norrlandskörd bil, kosta mer.

Personligen är jag skeptisk emot att köra mat över hela världen i onödan. Likaså arbetskraft.

På Konsum är ärtskidorna, även om de heter sugarsnaps, från Kenya. Mina sockerärtor som jag sålde igår är billigare, och godare. Jag ser ju att det tar tid att plocka. Tid är det inte lönsamt att avsätta i detta land, som betalar folk för att vara lediga.

Inte missunnar jag kenyanerna sin inkomst. Men jag tycker att det räcker om man importerar ärter på vintern. Under vår korta sommar borde det finnas någon som kan plocka ärtskidor, någon som sitter hemma och inget hellre vill än att komma ut i arbete.

Om jag plöjer upp en ärt- och bönodling på några hektar. Skulle jag då vara tvungen att importera arbetskraft? Eller skulle svenskarna vilja betala vad de kostar? Jag kan meddela att de kenyanska sugarsnapsen kostar runt 140 kronor/kg, inte är de billiga. Thailändarna får omkring 15 kr/kg för blåbären. Om jag betalade någon 15 kr för att plocka ärterna. Det måste väl löna sig? Nog är bönorna mer snabbplockade. Och lättare att hitta…till en rimligare bensinkostnad.

På spaning efter den tid som är nu, del 6

Förrvirrade tankar dyker upp:

Ungarna provar låne-spikmattan

tala om fluga

spikmattan alltså

såklart; den hjälper mot allt

- och alla har något

jag tror på Eeze-spray två gånger om året

jag låtsas inte om smärta

jag är så nöjd över att ha sprungit mellan Diirijärv och Turpas

fastän jag inte kan springa

Haha, det kunde jag

-bättre än många andra tanter

och knät hade jag likså ont i innan

så vad spelar det för roll

det finns ju Eeze-spray

Klockan är snart 22

och det är redan mörkt

börjar nästan likna sydliga breddgrader

jag har kålpuddings-koma

åt alldeles för mycket

i vår släkt har vi en speciell kålpuddings-gen

annars är vi normala

eller inte

vad häftigt

vitkålen från odlingen till grytan på två minuter

jag borde skicka kålpudding till Haninge

som en annan curlingförälder

det blev jag i söndags

när jag sprang fram och tillbaka till Turpas

för att hinna skjutsa storgossarna

det positiva med curlandet är

att nu vet jag!

- Jag kan springa!

Hemodlade…

….vetekorn, lime och kossor

- har vi inte. Men allt det andra:

Entrecote från Norrbotten med chimichurri, grönsakspaj med broccoli, ärtskidor, purjo, grönkål. Sallad med ruccola, lollo rosso, körsbärstomater. Mandelpotatis. Geoff Merills Pimpala Road, Cabernet Sauvignon och Sangiovese.

Usch vad skrytigt. Men på söndagen åt vi på Max i Luleå efter vi skjutsat mina stora gossar till flyget. Det var gott! Och jag drack årets Coca cola till – Att det är gott, en gång om året!

Lyssna till den granens susning

De höga granarna. Rengärdan. Näverkåtan. Tystnaden.

Det är helt enkelt stämningen som gör att jag gillar Turpas. Man känner av människorna som arbetat där förr, de som samlade ihop renarna och gjorde renost.

Falla offer

….kanske är ett uttryck man inte ska strö omkring sig hur som helst. Barn som blir skjutna i ett krig faller offer för kulorna, det är helt klart.

Men folk som börjar med droger? Falla offer? Ja, kanske om man som 10-åring blir ilurad narkotiska preparat av sina föräldrar.

Jag om kompisen funderade på detta igår. Föll vi offer för nikotinet, när vi började snusa? Dessvärre var vi överens om att vi bara var osedvanligt korkade. Ja det är lätt att slå sig för bröstet när vi nu fallit offer för det nikotinfria livet.

Ibland blir jag så trött på resonemanget att unga har så lätt att falla offer för det ena och det andra. Fan, det finns så många som tar ansvar och tänker efter. Linda Skugges gamla krönika är ständigt aktuell.

Sickel…

….är ett ord som jag inte har en aning om ifall det är svenska. Men det rinner i alla fall nästan från munnen när jag tänker på surströmming, när som helst under året. Stömmingen är den enda maten som kan framkalla detta. Och då ska ni veta att mat, det är något jag älskar.

Bilden från tordagens intagande av årets surströmming är lite suddig närmast kameran. Det får väl symbolisera sicklet. Den gula löken, den röda löken, gräslöken och potatisen är hemodlad och så god att kockarna på Operakällaren skulle gråta om de fick smaka den.

Näbbstövlar

Har lyssnat på P1 i flera timmar i morse. Det är mycket om influensavaccin, säkerhetspådrag i Kabul och ekonomin som visst har nått botten. Men sådant där får jag ta itu med sedan.

En verklig nyhet är att jag och ett par kompisar varit på kulterresa i Tornedalen i veckan. På Keros i Sattajärvi provade jag ett par näbbskor. Och vips, var jag tillbaka till 1974. Vi barn hade alltid Keros vinterskor, förmodligen därför att pappa var återförsäljare. Man lindade skoband runt ankeln för att inte snön skulle tränga in.

Om någon ger mig ännu mer jobb, så även min ekonomi beger sig uppåt – då ska jag köpa ett par nya näbbskor.

Hemmet från ovan

Dessa bilder tog mannen från en flygtur med det lilla, lilla planet igår. Jag stannade så gärna på marken.