Jag vill ha längre höst

Vad jag kommer att sakna våra egna grönsaker. Jag känner på mig att första frosten kommer inatt, så jag har plockat all frilandsgurka och squash. På sistone har vi ätit och ätit och ätit av vad jorden här ute ger.

En improviserad omelett av grönsaker som låg slängda här på farstubron.

Småtomaterna Suzanne, Ildi och Green grape med mozzarella.

Två varianter av grön tomatsalsa.

Friterad zucchiniblomma.

Alla de små sorterna.

...och så lite grönkålspaj med både västerbottensost och Kvibilles ädel.

Asiaten, Hong kong och svininfluensa

Asiaten hette influensan som gick på 50-talet. Morsan berättade igår hur det var, själv var jag inte född.

Mina äldsta syskon var i tio-årsåldern, de fick asiaten i skolan. De låg sedan isolerade i salskammaren, för att inte inte smitta syskon nummer tre, som var i det närmaste nyfödd. Så det var alltså 1957. Det lyckades, den gången.

Men sedan fick min pappa influensan, då fick även bebisen det. Morsan väntade varje dag att hon också skulle bli sjuk. Hon var den enda som var frisk, så hon fick sköta hemmet och de andra. Hon hade inget körkort då, så hon fick ta sparken för att åka in till Bränna och handla. Av någon anledning blev hon inte sjuk. Morsan var rädd att den yngste skull få något men eftersom han var så liten. Men syster Alma hade lovat att det skulle gå bra. Bara hon tog ut honom till våren och sommaren… Så var det med Asiaten hos Käll.

Hong kong-influensan gick på 60-talet. Då var jag född. När jag var sex år blev jag riktigt sjuk. Jag minns faktiskt hur sjuk jag var, och att jag var sjuk länge. Det var tal om att ta mig till sjukstugan i Tallvik. Jag minns det som idag, hur jag satt invirad i ett täcke i en fåtölj. Och precis var i vardagsrummet fåtöljen stod. Mormor och pappa grälade om huruvida jag hade hongkong eller lunginflammation.

De var båda minst sagt viljestarka människor, både visste naturligvis hur det förhöll sig. Den gången drog mormor vinstlotten, det var lunginflammation. Men nu när jag sitter och läser landstingets info om svininfluensan, slår det mig; De kanske hade rätt båda två. Jag tillhör möjligen riskgruppen ”halvtaskiga lungor”, eftersom jag haft lunginflammation flera gånger. Jag kanske hade hongkong, och så fick jag lunginflammation som komplikation. Jag hade också vad de kallade ”vatten i lungsäcken”, jag minns hur ont det tog. Jag minns att jag sa åt mormor att jag trodde jag skulle dö. Jag fick åka och ta lungröntgen länge efteråt. På gamla sjukstugan. Jag minns så väl hur det luktade där.

Beträffande att ta vaccin nu, så vet jag inte hur jag ska göra. Jag tror inte jag blir sjuk…men har ju halvtaskiga lungor. Jag får väl se, när vaccinet väl kommer.

Man baxnar

Upprörd så jag inte kan bokföra än på några minuter.

Jag undrar hur det kommer sig att äldre människor betraktas som livegna och mindre vetande 2009. I Maries artikel i NSD idag kan man läsa om paret som varit tillsammans i 61 år, men inte får bo tillsammans nu.

Jag trodde att fattigstugor (äldrevården) med tillhörande komandoror (Gällivare kommun, i det här fallet) bara finns i Astrid Lindgrens böcker idag. Om man betalar för ett boende är det som det så vackert heter, ens HEM. Då borde man få ta dit hela släkten om man vill. Farbrorn saknar sin fru, och vill att hon ska vara där. Hon vill också vara med honom.

Jag uppmanar någon som bor närmare hjälpa tanten att bära dit en tältsäng!

Dagens nyhet på Ekot handlar om skärpning av nyttjandet av personliga assistenter. Suck, även där. Det har redan innan funnits de som inte kan äta, sköta toabesök, ta tillvara på sig själv, kan försvinna ut och gå vilse – som redan tidigare nekats personlig assistent.

Vad som gör mig upprörd är att, även när det gäller att få vård allmänt, ska bero på om hur väl man kan tala för sig själv. Eller att det ska bero på vilka anhöriga du har, som bevakar din rätt. De som inte kan det blir utan, det mesta.

Vilken tur i att kvinnan i Gällivare ser ut att kunna protestera. Men tänk om hon varit i sämre form? Och att de fortfarande ville vara tillsammans. Då hade ingen fått reda på hur det förhåller sig. Sedan hade de helt säkert tillbringat sina sista år åtskilda. För det här är deras sista år.

Slutspurten

Odlingssäsongen går mot sitt slut.

En bild på mig på fältet. Och på klockan jag köpte när jag sett volleyboll-EM 1989 i Globen. 20 år sedan.

Jag har slagit av potatisblasten.....

.....med lie. Ingen röjsåg. Inget gift att döda blasten med.

En sådan vacker morgon....

.....kommer färjan, kanske någon vill komma till Boheden eller åka härifrån.

Kampen mot skogen har gått bra detta lågkonjunkturår 2009. Asparna jag ringbarkat är så här röda. De andra är gröna än.

Här var det skog förra sommaren.

Jag leker googlebilen…

…under morgonpromenaden på Norrbottens landsbygd;

Svänger ut från gården

På väg mot grannbyn

vid Hultet...

...möter polaren upp

Grelsbybergets andar tittar ut över jåonosens slagna ängar på andra sidan träsket

Enligt rykte Edo-Allans hund

Vad var det jag sa; en älgjägare i tornet

Här går vi hemåt

Tja...tranor?

Jåonåsen har slarvat, men fint är det.

Gammal lada, ny lada och Jakobs får

Här bodde mannens farmor sedan hon flyttat från Grelsbyn. Hon var född samma år som farfar Anton, 1876, och de bodde närmaste grannar. Kanske lekte de med varandra?

Svänger in på gården

En hungrig fjäril

En skitig bil

Och överblivna grönsaker

Precis så kunde sett ut om googlebilen hade kommit med på morgonpromenaden….

Nyheter eller inte

Det är alltid lika roligt när man hittar något att roa sig med. På morgon höll jag på att skratta ihjäl mig när jag läste NSD. Hör här, en nyhet;

Google fotar gator i Norrbotten, och googlebilen har varit synlig i LULEÅ!

Alltså, jag har ju en kategori ”Hänt i byn” här på bloggen. Mest på kul, ett skämt så att säga.

I kommentarer till artikeln kan man läsa; hoppas jag blir med på bild. Jag kanske är likadan, vill bli sedd på Google. Men om jag verkligen ville bli sedd utan urskiljning, skulle jag nog välja andra ämnen till bloggen. Hm, en idé, kanske.

Det tål att funderas på medan jag promenerar iväg efter Hultetvägen denna strålande höstmorgon i Norrbotten. Bäst att kamma sig om jag möter GOOGLEBILEN. Men jag tror inte det. På sin höjd kör det väl förbi någon oskattad älgjaktsbil. Jag återkommer med rapport; För tänk om jag ser goog……

På spaning efter den tid som är nu, del 7

Glad över många kommentarer till Kurirens artikel igår

folk bryr sig i alla fall

Det blåser i Norrbotten

även vädermässigt

nästan storm till om med här i inlandet

Nytt favoritprogram på Svt; Little Britain

frukosten igår var obetalbar

eller så är jag pervers

kolla på svt play

genialt att blanda England och USA

Obama förresten; han höll ett tal igår

till skolbarnen, där de uppmanas att engagera sig i skolan

och han beskylls för att vara kommunist

De é kul nästan jämnt i USA

Om Reinfeldt gjorde likadant:

höll moralpredikan för Sveriges barn

skulle han bli beskylld för att vara ultrahöger

Men jag tänker mest på min ryggsäck

hur sura de ska bli på flyget över dinglande remmar

hoppas jag har inbyggt regnsskydd att dra över

Annars får jag köpa

Börsen går som abborrmun – ett Överkalixuttryck

Arbete idag; ringa, söka kulturbidrag, planera

starta ett till företag?

kvickrot, vedtraven – intressant

det borde bara generera mer kontanter

jiiha, nygift än!

igår fick vi en flaska Moët & Chandon

hehehe

Jenny Morelli läser Källan av Kanaan

Var jag än vänder mig bland nyhetssidor och bloggar, verkar dagens tema: våld mot kvinnor följa mig.

Någon länk till själva filmen lyckades jag inte göra, det gick bättre med Facebook. Ni får väl kopiera och klistra in adressen här ovanför själva. Men kolla gärna på hennes blogg.

Misshandel

Jag läser i Norrbottens Kuriren idag, om kvinna (16 år, inte ens vuxen).

Ännu ett öde så tragiskt, att det förmodligen inte går att förstå, hur man än läser artikeln.

Tar den aldrig slut, denna misshandel? En ung kvinna i Norrbotten, mor till två barn, varav den äldste var två år blev nyligen ihjälslagen. Av sitt ex. Kollade Annelis blogg, hon undrar varför inte männen kan kontrollera sin ormhjärnor. Ja, det kan man fråga sig.

Jag skrev en kommentar:

Att slå ihjäl någon man separerat ifrån. Det är så sjukt. Ska man inte bara var glad att bli av med någon man hatar så mycket.

Att slå någon man ”älskar”. Toksjukt.

Varför kan de fega skitarna inte ge sig på en annan man, någon de umgås mycket med. Som de kan slå var och varannan dag.

Tänk er i jaktkojan; Lasse slår Nisse för att han har fel kläder, inte har diskat, eller så låter han ut för glad när han svarar i telefonen. När då Nisse slutligen säger, efter år av påhopp och misshandel. Nej nu vill jag inte vara med dig, i ditt jaktlag, eller umgås med dig mer. Då blir han ihjälslagen…. Inte så troligt va? Vare sig att Lasse skulle bete sig mot en Man på det sättet. Eller att Nissse skulle stå ut med det mer än en gång. Inte brukar männen heller slå ihjäl varandra därför att någon av dem blir lämnad.

Det var en av en miljon kommentarer jag kunnat skriva. Jag förstår i alla fall inte hur det kan bli så här. Jo, jag förstår att det finns folk som är sjuka. Men det här är ju tydligen så vanligt.

Detta är ett samhällsproblem. Var är de normala männen? Jo, det vet jag förstås, de finns här runt omkring, jag känner massor. Men varför gör de inget?

Konst och hastverk….

…..så heter Sten och Sture Bävers firma. Genialt. Det liknar min.

Vi har fått lite klagomål eftersom släkt och vänner gått miste om en fest. På morgon fick jag faktiskt lite lust med en fest när jag såg på polarens upplagda fil föreställande Fablernas värld på Facebook. Sten och Sture ska ha fest för att fira öppnandet av den nya firman Bäver och Bäver – Konst & hastverk. Det blir lite som Katarina och Sture har startat den nya verksamheten Konst & hastverk.

Jag har så lätt för att snöa in i Fablernas Värld. Det var det tv-program jag växte upp med. Kanske är det därför jag har identifierat mig med Pentti i snart 50 år.

”Läskiga skogen, dit går Pentti när han blir sur. Han har lite knepig karaktär.”

”Det är Penttis röst som går omkring och svär.” Hm, hm, jo nog har jag tagit efter dessa avarter av vårt språk.

”Ensam och övergiven under ett av skogens vilda träd.”

”Det är ingenting för små rosiga barnaöron.” Säger Janne Uggla.

Konst & hastverk; det är så genialt. Det går ju alltid att ändra beskrivningen av vad mitt företag sysslar med hos Skatteverket. Undrar vad momssatsen är då? Jag gissar på 25 % för hastverken och 6 % på konsten, fast det beror förstås på vilket sätt konsten uttrycks.

Festen då, för att fira det nya? Det ordnar sig nog.

”Simma lugnt”

”Kända kändisar vräker i sig smaskens” Det blir en schysst fest.