Blogg, Twitter, Facebook

Just nu tänker jag på om jag ska börja twittra. Det lockar på ett sätt, men ändå inte. Det skulle vara kul att skriva små kufiska meddelanden.

Bloggen är bra om man vill skriva något långt. Jag gillar min blogg. Att jag kan skriva om djupt allvarliga saker, eller bara rent svammel – Hur långt eller kort jag vill.

Facebook kan vara lite kul. Man har onekligen mer kontakt i form av kommentarer och dylikt. På bloggen är det väldigt få kommentarer i proportion till hur många som läser. Hade varit kul med lite mer, faktiskt.

Twitter lockar, det gör det. Men det känns som om jag inte har tid i att sätta mig in själva förfarandet.

Med Facebook var det samma sak. Jag avböjde länge alla inbjudningar. Men en fredagkväll väntade jag ett viktigt mejl och gick och kollade på datorn. Det var ju som sagt fredagkväll, och jag hade druckit ett par vinglas. Så jag har sedan dess skyllt på ett tappat omdöme, när jag accepterade en inbjudan från Fb. Men det är faktiskt lite kul, att ha en viss kontakt med dem som jag knappast skulle ha tid med annars. Som ungdomsvänner, släktingar, långt bort boende.

En gång när jag var allmänt rastlös skrev jag i min Fb:

Jag har grälat hela dygnet med min man, bitit arbetskamraterna, börjat röka samt shoppat ett litet bord på IKEA och ett gulligt marsvin – bara för att bli lycklig. Nä, jag skojade bara, det är precis tvärtom….

Det var i alla fall en som uppskattade min sjuka humor…. Det var som en slags sammanfattning av hela Facebook.

Och jag ids väldigt sällan skaffa nya ”vänner”. Jag väntar till de vill ha mig.

Twitter? Ja. Jag gillar ju det korta och koncisa. Men jag har absolut inget behov av att ständigt berätta var jag gör och var jag är – Så pass paranoid är jag. Men att kasta ut sjuka påståenden – Varför inte? Snabba tankar är min specialitet. Om allt är så klokt vet jag inte.

Men allt sådant här tar tid. Även om man är snabb och ägnar no time åt eftertanke och planering. Så är det.

Julskyltning igår

I Överkalix har vi en julskyltning med tomtar och en riktig ren. Och jag hade inte med mig kameran, därför att det är självklart för mig att det kommer en väldressad tomte med lika väldressad ren med släde på gatan. Men det hade onekligen varit kul att sätta ut en bild här, till alla som bor i den södra delen av världen.

Sveriges snyggaste gran har jag redan satt ut en bild på. (22 november)

Jag träffade en tomte, som hade så vackra samiska ”benvärmare” (vet inte vad de heter) i renskinn med färglada dekorationer. Hans frus morfar använde dem på 1800-talet.

Det var också kul med alla gratulanter – vi hade vår bröllopsbild i NSD i lördags. Folk är så gulliga. Många av de som inte tillhör de närmaste, har inte vetat att vi gift oss. Det hör till att man har något i tidningen när det blir förändringar. På en liten plats som denna, ska man veta vem som som har gift sig, dött eller fötts.

Dagens outfit 5

Samma grå Tierra-anorak, fast med den nya assessoaren "sele till röjsåg"

Det är svettigt att röja skog. Jag förstår nu varför största delen av Norrlands befolkning emigrerade till ett lättare liv vid industrierna i södra Sverige.

Vad är en kväll på Stureplan….

….mot en fredag i Norrbottens skogar?

Positivt med det blöta mörkret

Så är det barmark igen. Jag bor trots alls i Norrbotten, så jag vet att snön kommer – Det gör den. Och det går förstås att se detta blöta mörker positivt:

Röjsågen kan jag använda till att röja sly. Det fanns inte en chans att hinna med det i vår eller sommar. Bra för oss gamlingar att ha fast mark under fötter – och knän. Skönt att slippa djup snö att pulsa i.

Jag kunde förstås ta en ordentlig vallning av skidorna. Har inte ens fixat ett vallningsställ än. Jag borde snickra ett likadant som finns i Lappberget. Helst hoppas jag att någon ringer och säger att de har ett över, som jag kan få.

Jag kan ta igen litteraturkonsumtionen som försummades i sommar. Det räckte inte med de där 20 minuterna som jag tvingade mig själv att sitta i solstolen.

Jag kan tända ljus. Och sitta inne hela helgen. Där ute i mörkret finns inga måsten. Speciellt inte nu, när det inte finns någon snö att skotta. Tänk bara på alla hus man slipper måla. Och alla båtar man slipper kolla så de inte blir offer för vare sig hög- eller lågvatten.

Skapande svenska

Jag saknar oss också.

Här är kompisens bild.

Dagens outfit 4

Jag är här iförd den grå Tierra-anoraken. Assessoarer är Kalles iPod och min röjkniv.

Varning för dessa assessoarer i Stockholm; iPoden kan bli stulen, och röjkniven....då kommer farbror polisen.

Fotnot:

Jag har namnsdag. Katarina.

Här är min namne, Katarina I av Ryssland. Hon hade en outfit, inte så olik min egen hon:

En ung amerikan

Hade det inte varit precis hundra mil till Stockholm, skulle jag gå till Kulturhuset, den internationella författarscenen, och lyssna på John Wray. Han är en 38-årig amerikansk författare som nu ger ut sin första roman översatt till svenska: Lowboy.

Enligt Kulturnytt handlar den om en ung pojke med schizofreni, som rymmer från sin behandling. Författaren själv säger att en av tankarna med boken är att öka förståeelsen för sjukdomen. Den verkar lovande, på Adlibis kan man provläsa början.

Den vore något för min önskelista. Hör ni det barn?

En favoritfotograf…

… Philippe Halsman. Tänk att engagera sig så i bilderna. Att hålla på och kasta katter, vatten och stolar. Här är hans porträtt av Salvador Dali (Dali Atomicus):

Själv ägnar jag en tusendel av sekund åt bildkomposition.

Mammon

Här är han förresten; Mammon:

Gullig va? I länken kan man förövrigt läsa att den girige Montgomery Burns i the Simpsons bor på Mammon Lane. Jag borde nog försöka ta mig mer tid för Simpsons, det ser ut att vara ett högkulturellt program det där. Och visst är de lika?

Könsroller i Mammons perfektionistiska land

Jag kräks för det mesta åt reklam. Min lycka är fullkomlig nu när jag fått tillåtelse av andra boende att klistra Reklam, nej tack! på brevlådan. Annat hade nästan varit en orsak att flytta ut till Halljärv-kojan, eller något liknande.

Men den här gillar jag. Leendet drar mina läppar utåt när jag ser den på TV.

Egentligen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Den väcker i alla fall många tankar. Kvinnor, män, könsroller, hormoner, intressen, Mammon, kapitalism, perfektionism, eller är det livets mening rent utav?

Och vadå stereotyper.

Hahaha. Men roligt är det.

Om ni som jag använder Firefox; Skriv:

about:mozilla

i adressfältet

- På tal om Mammon