Billy Elliot…

….har jag ikväll sett för andra gången – Den fyller tio år i år. Jag gillar den verkligen. Tårarna trillade fast jag visste hur det skulle gå. Här finns info.

Mitt mål med dagen var att springa iväg till kallkällan, byns promenadmål. Och läsa Kerstin Ekman. Men jag bytte Kerstin mot Billy.

Annat än motionen att vara stolt över; jag har bjudit på otroligt gott fika till ett par bästisar. De blev nog riktigt feta och frodiga. Skönt att slippa vara ensam som övergödd.

Sedan är jag såklart stolt över att varit först i år till kallkällan av alla byborna. De visste förstås inte att det var en tävling, men det var det – bara för att jag var först…. För att inte tala om hur snygg outfit jag hade. Synd bara att det inte var någon annan än en ensammen tjäder som såg mig och min hemstickade halsduk.

2009 års sista mat

Drängen har nyårsstylat pannacottan med blodapelsin, granatäpple, kanel och socker.

Bubbel till förrätten.

Nyårsafton i Norrbotten

Det innebär att drängen äntligen är hemma, så jag slipper ta in ved.

Lite slit och lite mer släp när vi minimerar elräkningen.

All tid som blev över med en dräng i huset, ska jag bland annat använda till att dricka te och spela Monopol med mina teeens.

Gott slut alla!

Moi, macho

Här har man gift sig för att få en traktor, men nu tog han tillbaka den. Shit, men jag hann i alla fall ploga lite. Samt lära den unge sonen hur man kör. Jag är ganska pappig av mig, och tycker om att göra sådana där pappasaker med barnen…

Ett år…..

……fyller den nya bloggen idag.

Tack alla för att ni läser, och för kommentarer. Det är roligt att se att besökarna ökar. Och att folk gillar detta.

Här är gammelbloggen, inte för att jag minns var jag skrev där.

Kristallkulan

Ett mjukt snöfall singlar ner från en himmel som ligger precis över hustaken.

Enligt yr.no ska det sluta snöa ungefär nu. Jag har satt traktorn i värmaren. Nog för att det bara är -11°c, men man ska vara snäll med traktorn. Den är gammal.

Kanske jag ska måla en akvarell? De enda färgerna som behövs för utebilden idag är paynes gray och sepia. Å andra sidan har jag nog av projekt. Det vore ett ämne för ett nyårslöfte; Att koncentrera sig på EN sak som jag blir riktigt bra på. Men det kommer nog inte att hända.

Men ser jag in i kristallkulan, då ser jag detta: Lagom till jag är 92 år tror jag det kommer att börja flyta på riktigt bra; jag får då Nobelpriset i litteratur, min tavlor hamnar på Nationalmuseeum hela bunten. Grönsaksodlingen bringar in miljoner som man kan rulla sig i hela vintern. Jag kommer att få ihop bokföringen med råge, så jag slipper att gå till banken och gnälla över de höga avgifterna de tar ut av företagare. Turisterna vallfärdar mer hit än till Thailand på grund av min eminenta marknadsföring. Hela kommunen får ett lyft, horder av människor inser att detta är paradiset. Det hela slutar med att jag får ett fint rum på Brännagården (äldreboendet) och personalen fjäskar för mig, därför att jag är så rik och berömd.

Men det börjar jag med nästa år. Nu efter jag gjort årets bokföring klar, ska jag ta ut traktorn och skotta. Det är alltid en början.

Juldagsbilden

Hos oss på juldagssamling. Kul att träffas, men man tänker också på dem som inte är med. Det bästa med den här bilden är tomten som Lotta håller i. Den är bara med för att vi skulle tagga bror Andreas på den på Facebook. Hehe.

Endast tomten är vaken

God jul till alla som tittar in här i stugan!

Favoritbok som vi läser varje julafton

Somliga sitter mest under granen soch tittar på paketen

Hur snygg sonen är fick ni inte se.

Den andre sonen är betydligt snyggare än jag målade av honom -96

En timma till julafton

Jag trodde att tv skulle digna av bra julprogram för ensamna på uppesittarkväll, jag brukar aldrig se. Men icke. Love Actually för 54:e gången. A fish called Wanda är det förstås. Jag älskar ju egentligen denna, och det är länge sedan jag sett den; i min smak, sjuka smak alltså, gillar jag när den fanatiske djurvännen blir terroriserad. Såg några minuter när Otto kastar en kniv mellan ögonen på affischen med den urgulliga sälen. Just ikväll känner jag mig inte ens road av det, hehe, ja lite. Det är nog pms:en….

Anna Ankas jul. Ja, jag skrattade till lite. Mest åt Aschberg när han var tomte. Det ska vara genuint svenskt, sådant man förstår, som ”nu ska jag gå ut och köpa tidningen”, ”Var är Robert då, ja, jag lämnar hans paket här”. Sådant går hem hos mig i pms-tider. Inte krångla till saker.

Rimsmedja i P4. Nog för att min gamla fröken Eivor var med. Men inte farbror Sven, så då gick det också bort. Fnys, för att hålla på med glättigt kacklande när vi ska minnas Jesu födelse…

Vad återstår, förutom se vad bloggkompisarna haft för sig idag, medan jag suttit på Sunderby sjukhus och blivit stucken. Och åkt buss. Och läst ut den isländska boken som tog slut alldeles för fort.

Jag vet vad som återstår; Jag skulle kunna börja att skära lite, lite, lite i skinkan. Och tjälknulen. De står på köksbänken och kallnar, och luktar så gott. När mannen och sonen kommer hem så är allt kanske borta. Nej, inte ens jag är så glupsk.

På bussen idag såg jag några udda människor, kanske var de på väg till något julfirande – eller inte. Någon luktade sprit, någon satt och tuggade i sig korv från en ring. Jag är bara ensam i ett par, tre timmar. Men i min pms:ade hjärna kan jag faktiskt tänka på att det finns de som julen inte är rolig för. För mig är det bara skönt att vara ensam ett tag.

Mannen hämtar vuxna barn, någon till är på väg, mina tonåringar kommer imorgon, den store är hos kusinen och kommer snart, den näst store har jobbat på fängelset idag och hinner inte ”hem” till jul. Julafton blir vi några stycken, och på juldagen en hel armé. Annandagen går nog åt till att återhämta sig.

Variation förnöjer, jag är en som gillar ytterligheter; att vara ensam eller bland massor av folk, att äta jättenyttigt eller onyttigt, springa eller ligga på soffan, stressa eller ta det lugnt, glad eller arg. Det är mellanlägen jag har det svårt med. Som när pms:en lägger sig som en grå filt över en. Och man är så där mittemellan ingenting. Det är svårt med mellanlägen. Det är nog därför jag gör allt för att bli arg ibland, hihi. Men vadå, är det så konstigt när skinktermometrarna är på olika ställen. Sådan ostruktur passar inte mig, som tycker om att skynda mig. Om jag ska ha en skinktermometer ska den var precis där jag sticker ner handen utan att titta, och precis där ska den vara. Inte en här och en där. Rationellt ska det vara i köket, som när en kirurg har instrumenten uppdukade.

För då går det fort. Tur att jag har en som är precis tvärtom, tar det ordentligt, piffar till det lilla extra, så det blir ännu godare och ännu finare. Det uppväger att han sätter skinktermometrarna i olika lådor….

Säga vad man vill om menscykeln; Det finns ju inte bara pms, det finns ju väldiga toppar i månaden också. Förresten är till och med pms bra ibland. Som ikväll, när jag kastat i skinkan i ugnen, gjort rödbetssallad, diskat – då rev jag ur allt ur kylen och städade så det blev så fint så snabbt. Min tanke har i alla år varit att man borde ge männen detta hormon, som gör att det börjar tokstäda sådant som man på sin höjd sneglat lite på en tid. Som att dyka ner i diskhon med Jif cream och en hård svamp. Eller flänga utanpå huset och putsa fönstrena nu medsamma.

Nä det här jämnmodet är inget för mig. Det är trist. Jag vill ha skinka.

Julförberedelser

Mattorna jag lade ut på balkongen igår, blåste ned och ligger där översnöade. Men å andra siden mår de bra där de är. De kommer att lukta väldigt gott när jag skottar fram dem. Frågan är nu om jag ska sätta traktorn i motorvärmaren. Vi måste ju skotta innan jul. Och det går ju fortast om jag gör det…. Säga vad man vill, snabb är jag, jag överarbetar inte saker. Sedan kan det ju tänkas att någon husknut eller barnets flerahundratusenkronorsbil stryker med.

Få se vem som vinner; den fyrhjulsdrivna eller traktorn utan servo?

Det blir vilodag imorgon, vaccinationsdags (pollen) i Sunderbyn. Jag brukar bli ganska mör efteråt. Målet är då att det enda jag ska göra på kvällen är att sätta skinkan i ugnen. Dåsigheten är i sin tur en av orsakerna till varför jag inte tar svinsprutan. Jag tycker det räcker att min kropp får björk och gräs i sig, för att den ska lära sig att hantera det.

Till något helt annat; ett par kompisar hälsade på igår kväll och vi hade lite knäck- och saffransfrossa. En av dem bor i Trollhättan. Vi spånade på att skriva en insändare i lokaltidningen där med temat; Inte gnälla, det finns arbeten, det är bara att flytta till Pajala där den nya gruvbrytningen tar vid, inte leva på bidrag när man kan få jobb någon annanstans, man måste röra sig, i Kiruna och Gällivare finns det jobb, där är det nästan brist på arbetskraft.

Fast det är klart. Man ska inte skämta om Saabs förmodade nedläggning. Men lite ironiska är vi ju. Vi tänker alla på de många tusen arbeten som gick förlorade i Norrlands skogs- och jordbruk på 60- och 70-talen. Det var då som AMS blev Alla Måste Söderut. Kanske läge för Alla Måste Norrut nu?