Jag vill ha längre höst

Vad jag kommer att sakna våra egna grönsaker. Jag känner på mig att första frosten kommer inatt, så jag har plockat all frilandsgurka och squash. På sistone har vi ätit och ätit och ätit av vad jorden här ute ger.

En improviserad omelett av grönsaker som låg slängda här på farstubron.

Småtomaterna Suzanne, Ildi och Green grape med mozzarella.

Två varianter av grön tomatsalsa.

Friterad zucchiniblomma.

Alla de små sorterna.

...och så lite grönkålspaj med både västerbottensost och Kvibilles ädel.

Renköttsoppa…

… betyder inte att den är ren. Utan att den är gjord med renkött. Jag gillar det norrländska sättet att dra ihop ord. Att slippa slösa hela meningar. Jag gjorde en lilarenköttsoppa igår.

Lilarenköttsoppa = En soppa gjord av renkött som färgats lila av rödkålen, säger man kanske i södra Sverige.

Jag har värmt upp den idag, köttsoppa äter man flera dagar i rad. Det som hänt sedan sist är att potatisen också färgats lila. Ett kulinariskt hem, det är det. Lila potatis. Men så här såg den ut igår:

De andra grönsakerna är också hemodlade. Soppan blev nog inte mindre lila av morötterna vid namn Purple Haze. Jodå, jag köpte fröna bara för att jag tänkte på Jimi Hendrix-låten.

Just så här snygg är rödkålen. Som livets träd. Tilläggas kan, jag gjorde cole slaw av den i fredags. Den blev rosa. För övrigt gillar jag inte lila och rosa något vidare. Jag gillar jordfärger mer. Men gott var det.

Hemodlade…

….vetekorn, lime och kossor

- har vi inte. Men allt det andra:

Entrecote från Norrbotten med chimichurri, grönsakspaj med broccoli, ärtskidor, purjo, grönkål. Sallad med ruccola, lollo rosso, körsbärstomater. Mandelpotatis. Geoff Merills Pimpala Road, Cabernet Sauvignon och Sangiovese.

Usch vad skrytigt. Men på söndagen åt vi på Max i Luleå efter vi skjutsat mina stora gossar till flyget. Det var gott! Och jag drack årets Coca cola till – Att det är gott, en gång om året!

Sickel…

….är ett ord som jag inte har en aning om ifall det är svenska. Men det rinner i alla fall nästan från munnen när jag tänker på surströmming, när som helst under året. Stömmingen är den enda maten som kan framkalla detta. Och då ska ni veta att mat, det är något jag älskar.

Bilden från tordagens intagande av årets surströmming är lite suddig närmast kameran. Det får väl symbolisera sicklet. Den gula löken, den röda löken, gräslöken och potatisen är hemodlad och så god att kockarna på Operakällaren skulle gråta om de fick smaka den.