Goa gubbar

Att jag gillar denna låt. Santana är en man som följt mig sedan 70-talet. Everlast sjunger, och: Hör på gitarren! I brorsans pojkrum fanns en och annan Lp.

Nygifta

Så är vi nygifta!

En sak som vi gjorde på den stora dagen var att bränna en kärleks-cd. Där finns bland annat denna låt:

Den roligaste kommentaren av kompisen, det tillkallade vittnet, innan hon fattat vad det gällde:

- Vad är det, måste jag simma över Djupträsket igen?

Det näst roligaste; Drömmarna jag hade natten innan. Men de återkommer jag kanske med senare.

Kvinde min

Hehe, gossen min tycker jag är lite konstig som är mer avundsjuk på honom därför att han hörde på Kim Larsen än U2 nyligen.

Jeg seger bare: Kvinde min:

Mer 70-tal

Rullbandspelare, LP-skivor, Pink Floyd-affischer i pojkrummet. Jo, jag höll mest till i brorsans rum när det skulle spelas på 70-talet. Han hade ju en steeeereo.

Eftersom dagens teknik har gått framåt, passar det ändå med en riktigt gammal ofräsh inspelning med Deep Purple. Vi hade livesingeln hemma. Som överfördes till det moderna kassetbandet. För vidare transport till morsans Renault 12. När jag och kompisen satte på Black Night, höll hon på att köra av vägen.

Ian Gillan, senare med i Jesus Christ Superstar, var fortfarande med i bandet

Jag såg snuttar av programmen med rocklegender på tv i lördags. Jag förstår varför jag inte ödslar tid på att lyssna till modern musik. Där var Clapton, May, Beck, Page, Elvis med flera.

Kompisen och jag hade inga iPodar eftersom vi är ett antal år för gamla. Så på lunchrasten satt vi i morsans Renault med bilstereo (!) som var parkerad bakom kommunhuset, och hörde Ritchie Blackmore dra något solo på sin Fender Stratocaster.

För att köpa min kassetbandspelare -74 sparade jag pengar. Den kostade över 300 kronor. Kan någon förstå, det var ju närmare en förmögenhet på den tiden. En LP kostade runt 40 kronor i slutet på decenniet. Pirate Bay, ha!

Inget regn

Det är ganska sjukt att sitta och kolla på www.yr.no och funderar på om det regnar, istället för att titta ut genom fönstret.

Inte ser det ut att bli något regn vare sig på YR eller ute i real life. Men jag kom i alla fall ihåg en låt från barndomen på 70-talet. Här är José Feliciano:

Den här biografin hittade jag på hans officiella hemsida;

Jose was born blind, to humble beginnings on September 10, 1945, in Lares, Puerto Rico. One of eleven boys, his love affair with music began at the age of three when he first accompanied his uncle on a tin cracker can. When he was five, his family immigrated to New York City. Young Jose learned to play the concertina at age six, using a handful of records as his teacher. At eight, he performed for his classmates at PS 57, and at nine, performed at The Puerto Rican Theater in the Bronx. Venturing beyond the accordion, he taught himself to play the guitar with undaunted determination and again, with nothing but records as his teacher, practicing for as many as 14 hours a day. Exposed to the rock-n-roll of the 50’s, Jose was then inspired to sing.

Neil Young

Jag fick bara en melodislinga i huvudet. Kom på att jag längtar efter Neil Young. Keep on rockin´.

Susan Boyle – En dröm

Måndagmorgon. Say no more. Men allt kan ändras så fort, som när kusinen skickade denna Youtube-film. Jag hann tänka; Hm, vad är det nu? Otroligt, det är vad det är. Eller ska man säga troligt.

Fakta: Inte behöver man vara 20. Eller tillbringa tid med att plocka ögonbryn. Eller ha de senaste kläderna. Men man kan ändå ha en dröm.

-Why hasn’t it worked out so far, sa snubben (med lite flashigare outfit) i Britains Got Talent.

Susan har inte fått chansen förr. Hon har väl haft annat att göra än att springa på talangtävlingar eller skicka in sångdemos, skulle jag tro.

Om inte filmen fungerar, så är länken här:

Susan Boyle sjunger

The Mom Song

Denna film från Youtube hittade jag på Anders Ekströms blogg. The Mom Song. Jag kan bara säga att jag känner igen mig. Publicerade den på Facebook igår, och vuxne sonen Kalle hade tryckt på ”Gilla- knappen”. Hmmm. Jo, såklart, detta är ju jag i ett nötskal.

Denna morgon skulle de yngre barnen på skidutflykt:

Har du tagit understället, för mycket för lite kläder, ska du ha den där mössan, ta Björn Dählis, varför inte, ska ni ha med russin, hämta den lilla flaskan till svartvinbärssaft, ska ni åka skidor hem, varför har du inte ÖIF-jackan, ska du verkligen ha fleecefodret också, åk försiktigt nedför Lappberget, nästa år ska du få nya skidor, ät mer, vill ni ha choklad, det är -25 men ni kommer att bli svettiga… Ja, ungefär så, ni vet. De stora barnen har det nog lugnt på sina jobb.