Vintersolståndet

Nog har vi lite solljus här vid polcirkeln på vintern. Men vilket ljus vi har!

Energitankar

Det blir så påtagligt, detta med kyla. Och då tänker jag på energiåtgången.

Fastän jag vet det sedan många, många år.

Vilken skillnad det är på vedförbrukningen när det är -25, och som idag -15. Weird. Det är ju rena semestern att elda en sådan här dag.

Kanske jag kunde få jobb som sakkunnig på Energimyndigheten, jag vet minsann hur man sparar energi. Man flyttar till södern. Men ack så tråkigt. Dessutom hörde jag på radion att de måste bränna bilar i Göteborgs förorter, Orsak; Där finns ju ingenting att göra. Eller så fryser de. Hahaha.

Jag vill inte-listan idag; arbeta, elda, städa skrivbordet, bokföra, julstäda, åka till Bränna, handla, baka pepparkakor, hämta granen, få teknikstress av Handelsbanken som ska byta inloggningssystem – måste jag bry mig om sådant, nu, före jul?

Jag vill-listan; läsa färdigt min isländska bok, Sommarljus av Jón Kalman Stefánsson. Underbar. Återkommer om denna.

Jag måste listan; Se den övre listan.

Stilla morgon

-27,4°c nu på morgon. Men svettigt att köra skytteltrafik till och från vedbon. Just idag ska visst elpriset vara extra högt. Inte för att det spelar någon roll, vi har fast elpris; Konstant högt alltså. Undrar vad som är brytpunkten en sådan här dag – Hur mycket ska man tjäna för att kunna slå på elvärmen i två hus, tre med uthuset?

Det känns verkligen som stilla natt en sådan här morgon. Mörkt, tyst, vindstilla, stjärnklart och det kalla knarret under fötterna.

Talade med sonen i Stockholm igår kväll, man är ju konstant orolig. Han brukar förneka att det det någonsin är något problem med snöoväder där nere. Men nu hade han en lite mer nyanserad bild, han håller väl på att bli gammal; Jo, nog är det lite besvärligt på vägarna – För Stockholmarna… Han var på väg från jobbet i centrala Stockholm, till firman i Rotebro:

-Nu kör jag om en massa bilar, med lastbilen, de kör ju 30.

-Har du spänt fast dig?

Han gissar att ungefär hälften har vinterdäck. Där kan den stora skillnaden ligga. Vi skulle ens i våra vildaste drömmar köra utan vinterdäck. Sedan är det ju vanan. Men det måste väl vara bättre nu när nästan alla bilar har abs, nu går det ju att ställa sig på bromsen.

Bilar när det börjar bli neråt -30 är ett kapitel för sig, man måste prova för att förstå. Och värre blir det med all elekronik. Jag körde en gång när det var minus 40. Det gick knappt att styra, när jag slog på helljuset gick de inte att slå av sedan. Och växelspaken…voj, voj. Bilen var som ett enda stort järnspett.

Men som det är idag, är det inga problem. Alla bara åker iväg till sina jobb.

Läste just NSD förresten, om några äldre människor som år efter år haft ständiga strömavbrott. Ja vad ska man säga, det håller sig då i form med att bära in ved, och köra rullatorn ner till en bäck för att få vatten. Men Sverige 2009? Det har nog betalat en och annan krona åt Vattenfall i sina dagar. Och förmodlligen har de exporterat en ansenlig mängd arbetskraft, både till byggnad av kraftverk och till andra jobb i södra Sverige. Människor i medelåldern som nu i sin tur har viktiga positioner i samhället, och betalar skatt. Jag tror att dessa människor ligger på plus, när det gäller resurser; kan de inte få elledningarna lagade?

Dagens väder; -23°c

Råttan i pizzan

Er det något som stör mig så är det saker som blir till sanningar bara för att ”alla” säger det. Höstens följetång är att alla julgranar luktar illa när man tar in dem i värmen. Det har jag hört till leda nu, sedan i september. Och då undrar jag; hur många har tagit in julgran i september, eller oktober, eller i novamber, eller ens nu? Att granarna haft skvattram-rost i år och inte inte ser så roliga ut, många har fällt barr i topparna, det vet vi. Men.

Såg på surrogat-fikarasten, Facebook (det var en bra liknelse Ulrika), att en av polarna tagit in en gran redan i helgen som var. Så jag frågade; är det en riktig gran från skogen och luktar den illa? Och jag fick till svar; Den är riktig. Från skogen. Den luktar så gott, den luktar gran.

Så då vet ni; NögärsMaria har en gran som inte luktar annat än gran. Haha, säger jag till domedagsprofeterna. Sedan får väl framtiden utvisa hur det blir med den jag ska ta in. Undersökningsmaterialet kanske inte är statisktiskt säkerställt, en person. Men ändå.

Hur är det med björnen egentligen?

Vill man surra, vill man trönska (är det svenska?) vill man träffa folk, kan man alltid ta en lunch på Vippabacken.

Ett av gårdagens ämnen var björnen. Jag och ett par stycken män diskuterade björnen. Det finns tämligen många i skogen i dessa dagar. Det är bara det att man inte ser dem. En av 50+ männen utbrast att det bara är turister som ser björn, själv jobbar han i skogen år efter år, och har aldrig sett någon. Detsamma för mig och den andra 50+ mannen.

Björnen är skygg, alla har vi sett björnspillning, till och med färsk. Så björnen har nog sett oss. Vi funderade på varför den har sådan respekt för människan, alternativt inte bryr sig om oss. En björn kan ju fakiskt slå ner en älg, som är mycket större och farligare än oss. Är vi inget goda, har vi dåligt kött, är det för lite att äta på oss, så det inte lönar sig att äta upp oss? Varför?

Människans matvanor diskuteras också.

Den av männen som är mest anti-sushi i kommunen fick svar av oss rå-fisk ätare, vi som gillar gravad lax, inlagd sill, surströmming etc.

- Men se på björnen, den äter ju rå fisk!

Vi som är runt 160 cm sträckte på oss. Huvudsaken man tror att man är stark som en björn, va?

Kallare

Medan jag var till Vippa och socialiserade sjönk temperaturen här hemma med flera grader. Så nu blir det att göra upp eld. Igen. Det är nu -19°c ute. På Vippa var det hett vid pelletskaminen.

Julmånad

Kolsvart, stilla, snöpudrad norrbottensmorgon.

-11.2°c

Temperaturen sjunker

Det börjar likna vinter, inatt var det -20.9°c som kallast. Mysigt när det smäller i ytterpanelen när temperaturen sjunker. Innan jag somnade låg jag och hörde på isen. Den har ett fantastiskt ljud när det blir kallt.

Men mycket bärande av ved och eldande blir det.

Internet-kompis gick hädan

Säga vad man vill om att sitta hemma och jobba, men nog är det ensamt. Jag har i alla fall några internet-kompisar, som man kan kasta några ord med ibland.

En av mina kompisar hette Vargen. Han var, och jag säger var, för nu har han vandrat till de sälla jaktmarkerna, ja det var en tystlåten en. Som en riktig stereotyp av norrlänning. Så det var en ganska ensidig kontakt. Men när jag kände mig ensam framför datorn, kunde jag ibland gå till hans webb-plats; vargwebben och kolla var han höll hus.

Ibland var han i Lansån, ibland vid Tvärån eller Lansjärv. Men så vandrade han neråt och var i Karungi, så han måste rimligtvis ha passerat utan att ens hälsa på. Men så fick han väl något infall att dra iväg till utlandet, som alla andra. Han hade nog hört historier om hur gräset är grönare, renarna mjällare och snön vitare. På andra sidan.

Ifrån den resan återvände han inte, utan det blev hans död. Förmodligen var det internetets fel. Finska jägare ser på svenska vargwebben = Varg här hos oss. Pang.

Och så fick jag en kompis mindre. Läs om hans öde i NSD.