Där gick någon
10 december 2009
När jag går med röjsågen tänker jag. På allt möjligt. Jag gillar sådana där jobb där man kan tänka. Det är lite samma som när man gräver i jorden. Under alla år jag hade potatisland i Grelsbyn tänkte jag på dem som hade grävt där förut. Just där. I samma jord. Med samma utsikt över Kalixälven.
Förr var det ju så intimt förknippat med överlevnad, det där grävandet. Det är ofrånkomligt att tankarna på dem som varit där före dyker upp, när jag står med trekantshackan och kupar. Kanske ligger deras tankar kvar, en bit över markytan. Farmors och farfars glädje eller oro över hur skörden skulle bli. Jag brukar tänka på deras liv. Glädjen över alla barnen och sorgen över de sex som dog. Hur de ändå var fromma snälla människor. Och hur folk än idag, mer än 50 år efter farfar dött, kan komma och säga; Din farfar Anton, han var så snäll.
Här är de, kanske är vi lite lika:
Året är nu 2009, och jag går och röjer sly och småträd i en annan by, Boheden. Jag tänker då också på dem som vandrat här förut. De har trampat upp stigar, gjort vägar och anlagt odlingar. När jag har gått med röjsågen i skogen, har jag hittat stigar som jag inte har sett förut. Där har de gått, de som bodde här före. Jag har hittat körvägar, där de körde med häst innan landsvägen fanns. Min tanke är att ta fram dessa vägar ur slyn. De som någon med stor möda anlagt en gång. Utan den minsta maskin.
Mina farfars farfars far och mor; Nils Carlsson och Sofia Andersdotter Ståhl bodde förresten här under en 20-årsperiod i början på 1800-talet. Kanske har de flyttat många av stenarna som ligger i högar vid ängen.
De köpte sedan med lånade pengar fastigheten i Grelsbyn, som senare blev min hemgård Käll. De var ett konkursbo, en del av Smess som blev till salu, och de ville väl tillbaka till Grelsbyn. Fasters goa numera avlidne man Pelle släktforskade mycket. Han läste i någon kyrkbok att denna kvinna Sofia var speciell, på så sätt att hon var skärpt och mycket gott läskunnig, vilket var mycket ovanligt för kvinnor på den tiden. Fastigheten i Boheden sålde de till en av mannens förfäder, ”unge Pehr Samuelsson”. Så våra vägar korsades redan för ett par hundra år sedan.
En roligt grej, var ett jättegammalt porträtt-album vi hittade här. Det är så gammalt att ingen längre vet vem som är på bilderna, men mannens familj, mest troligt. Och så när vi bläddrade där såg jag en bild på en bekant;
- Men det är ju farfar! utropar jag. Och där var Anton på bild i deras fotoalbum, ung, säkert en bild från det militära i slutet på 1800-talet. Det var exakt bilden ovan, som vi haft i våra familjealbum i mer än hundra år.
Livet på Jorden
04 november 2009
Dagens sorgliga nyhet är att massdöden bland honungsbin mest troligt orsakas av ett av våra vanligaste bekämpningsmedel.
Honungsbin är otroligt viktiga för kretsloppet:
Bin samlar honung
Bin pollinerar medan de samlar honung
Växterna överlever och förökar sig när de blir pollinerade
De andra djuren äter växterna
Människan äter växterna och djuren
På en skala; Hur dum är människan som sprider gift i sin gröda? Jag odlar utan gifter och matar grannens bin. Jag har till och med odlat honungsört (tror jag den heter) för att mata dem. Jag fattar att jag behöver bina. För min gröda. För min mat. Jag är smart. Här är beviset:

Åsas och Villes bi
Min grönkål gick hädan
02 november 2009
I södra Sverige äter rådjur upp allt i trädgårdarna om inte mördarsniglarna gör det, har jag läst. Men nu har rådjuren tuggat i sig all grönkål och lite kvarlämnad broccoli i mitt land. Det tycker jag är orättvist, för rådjuren finns ju inte ens här i Norrbotten. Nästan.
Jag som tänkte kolla hur länge grönkålen klarade klimatet. Jag såg framför mig, hur jag skulle skotta fram den ur snön till jul.
Och jag hade hellre velat äta rådjuret.
Vinterträdgård
11 oktober 2009
Ordet innebär sannolikt att man kan hämta in pepparmynta trots snö. Eller?
God var den, vi använde den i en slags raita i fredags.

Jag vill ha längre höst
17 september 2009
Vad jag kommer att sakna våra egna grönsaker. Jag känner på mig att första frosten kommer inatt, så jag har plockat all frilandsgurka och squash. På sistone har vi ätit och ätit och ätit av vad jorden här ute ger.

En improviserad omelett av grönsaker som låg slängda här på farstubron.

Småtomaterna Suzanne, Ildi och Green grape med mozzarella.

Två varianter av grön tomatsalsa.

Friterad zucchiniblomma.

Alla de små sorterna.

...och så lite grönkålspaj med både västerbottensost och Kvibilles ädel.
Slutspurten
14 september 2009
Odlingssäsongen går mot sitt slut.

En bild på mig på fältet. Och på klockan jag köpte när jag sett volleyboll-EM 1989 i Globen. 20 år sedan.

Jag har slagit av potatisblasten.....

.....med lie. Ingen röjsåg. Inget gift att döda blasten med.

En sådan vacker morgon....

.....kommer färjan, kanske någon vill komma till Boheden eller åka härifrån.

Kampen mot skogen har gått bra detta lågkonjunkturår 2009. Asparna jag ringbarkat är så här röda. De andra är gröna än.

Här var det skog förra sommaren.
Renköttsoppa…
31 augusti 2009
… betyder inte att den är ren. Utan att den är gjord med renkött. Jag gillar det norrländska sättet att dra ihop ord. Att slippa slösa hela meningar. Jag gjorde en lilarenköttsoppa igår.
Lilarenköttsoppa = En soppa gjord av renkött som färgats lila av rödkålen, säger man kanske i södra Sverige.
Jag har värmt upp den idag, köttsoppa äter man flera dagar i rad. Det som hänt sedan sist är att potatisen också färgats lila. Ett kulinariskt hem, det är det. Lila potatis. Men så här såg den ut igår:

De andra grönsakerna är också hemodlade. Soppan blev nog inte mindre lila av morötterna vid namn Purple Haze. Jodå, jag köpte fröna bara för att jag tänkte på Jimi Hendrix-låten.
Just så här snygg är rödkålen. Som livets träd. Tilläggas kan, jag gjorde cole slaw av den i fredags. Den blev rosa. För övrigt gillar jag inte lila och rosa något vidare. Jag gillar jordfärger mer. Men gott var det.

Nästan blött
11 augusti 2009
Sitter med datorn ute, det är varmt fastän det är mulet och regnet hänger i luften och klockan är åtta på kvällen. Det har regnat mindre än två cm här den senaste månaden. I grannbyn kom det över 90 mm igår. Men inte här. Mina grönsaker!
Men blåklockorna frodas på gammal torr vall.

Toppenväder
05 augusti 2009
Ännu en dag av toppenväder i Östra Norrbotten. Mitt kontor vill att jag sitter med administrativa uppgifter. Jag i färd med att lägga ut krokar inför vintern. Samt bokföra.
Som månskensbonde vill jag ha regn. Ingen minns längre när det regnade sist i Överkalix. Så nu vattnar jag kålen, samtidigt som jag sitter vid datorn. Har en träff ikväll, med en fiiin middag. Och ett vernissage.
Och så ska jag försöka övertala kompisen om att det är nu, och ingen annan tid på året, som vi ska simma över Djupträsket. Det är cirka en kilometer. Vid vår ålder behöver vi nog en följebåt. Så då måste tidsplaneringen stämma med andra också. Men jag känner att jag har koll på dagens struktur, bara jag nu slutar svamla.

