Snurr på ekonomin

Jag funderar idag på om jag ska ta ansvar för världsekonomins uppgång och börja investera. Optimismen spirar. Ja, på tämligen goda grunder. Så nu är det min tur att dra mitt strå till stacken och sticka upp huvudet ur lågkonjunkturens sörja:

Jag ska sluta skaka tonerkassetten och beställa en ny!

Granen utkastad

Den barrade på sistone. Men den har inte luktat illa, knappt ens gran. Där fick de sig, domedagsprofeterna som sagt sedan i augusti att julgranarna luktar illa i år på grund av skvattramrosten. (Säkert har skitmånga tagit in gran tidigt i höst…)

Men Råttan i pizzan-historier kan ibland föra något gott med sig. Larsons Järn hade just före jul sålt flerdubbelt så många plastgranar än normalt. Inte sedan den konstgjorda granen gjorde sitt intåg har det varit en sådan rusning. Sedan kanske det varit samma på ICA och Konsum. Vilket för med sig en ökad konsumtion, ökade skatteintäkter med mera. För att inte tala om det ökade timmervärdet som nu står kvar i våra skogar. Voj, voj.

Så hurra! Jag tror att granhistorierna gör att konjunkturerna slutligen vänder. Speciellt i vår glest befolkade kommun, nu när de extra skattekronorna dimper ned i kassan.

Jag har hört Plånboken i P1 på förmiddagen. Bland mycket klokt, så tror experterna att en orsak till optimism och ökad snurr på ekonomin redan är fixad: Det är nämligen valår, och då brukar visst allt bli bättre; folk investerar och ser framåt. Detta oavsett vilket parti som regerar och vilket som vinner valet. Otroligt va?

Mycket är ju faktiskt en fråga om psykologi. Speciellt när det gäller pengar!

En annan orsak till att 2010 ska gå i optimismens tecken är som sagt skvattramrostens förekomst på granarna förra sommaren. Vad då långsökt förklaring? Men ni såg ju vad den innebar för julhandeln. Tur att vi hade skvattramrosten. Och kan det egentligen se värre ut, än när granskogarna skiftade i guldbrunt under förra sommaren?

Slutledning angående granlukten: Tro inte allt ni hör. Inte ens om alla säger likadant.

Medicinsk update

Varför blir jag inte headhuntad till Spanarna i P1. Jag är suverän att förutse och analysera vår tid….hehe. Vad är det nu? Jo:

De senaste veckorna har jag ständigt påpekat hur friska folk är, för att inte tala om att vinterkräksjukorna lyst med sin frånvaro hittills denna säsong. Nu har det nått till DN, precis så stod det i söndags. Influensalarmen har förmodligen fört med sig en annan livsstil och hygien. Och folket är friskare.

Det var ju det jag tänkte. Och inte nog med det; det var bättre förr. I början på 80-talet började jag jobba i vården. Jag har ganska bra minne, men jag minns inte att det grasserade stora epidemier med magsjukor, som det gjort på senare år. Men på min tid, i förra millenniet, så var äldrevården ren sjukvård. Man hade sjukhuskläder där det stod NLL (Norrbottens läns landsting) på, vilket förde med sig att man stoppade dem i en säck för vidarebeordran till Landstingstvätten, där de mer eller mindre kokades. Såklart bytte man kläder, om inte varje så varannan dag. Oftare om det behövdes. Inte f-n behövdes det maskiner som övervakar klädbyte, som på vissa ställen idag. Vi hade handskar, men mindre än idag, tror jag. Men vi tvättade OCH spritade händerna. Kärlen kokades. Vi hade ”gula rocken” som vi tog på när vi kom in på salen och tog av när vi gick ut. Vissa tror att allt löser sig med handskar, men man sprider väl lika mycket med handskar, om man rör än här och än där utan att byta. Är det kanske rädslan för blodsmitta till sig själv som fått besynnerliga konsekvenser?

När jag som 18-åring började i vården fick jag en ordentlig introduktion och utbildning, främst i hygien . Korta naglar, inga smycken med mera. När jag nu var på vaccin på länssjukhuset hade de satt upp skyltar just om detta; ”Här har vi inga smycken…” Jag som trodde att det var självklart. Jag har nog varit på en annan planet, eller främst på andra arbetsplatser. Jag har inte noterat när det har blivit ok att sluta tvätta, sprita, byta kläder, ha smycken, långa naglar etc.

Däremot har jag ju sett äldrevård och handikappomsorg kommunaliseras. Just vid skiftet gjorde jag nog annat, men konsekvenserna har jag sett. Och inte har allt blivit sämre. Det finns underbara små gruppboenden, som exempelvis Sveriges bästa demensboende i Tärendö. Men på många platser finns de stora enheterna kvar – men utan ”sjukhus”-hygienen som var förr. Jag har själv varit med om hur det är självklart att man ska ha egna kläder, och vanliga kläder tvättas vanligtvis i 40°. Naturligtvis betalade man kläderna själv. Och jag lovar, de var väldigt smutsiga ibland, och tvättades självklart varje dag.

Sedan är det si och så med den medicinska kompetensen. De kommunala cheferna kan någon gång vara sjuksköterskor, men de kan lika gärna vara socionomer, eller inte – alltså utan någon speciell medicinsk utbildning. Det kan ställa till problem vid just arbetsledning. Vid exempelvis vinterkräksjukor på något boende, hände det varje år att ingen hört talas om att man ska vara hemma åtminstone två dagar efteråt. Somliga tyckte rent utav att man kunde vara samma dag på dagverksamheten; vad då smitta andra? Så blir det när inga riktlinjer finns. Och kräksjukorna fortsätter och gå runt runt. Det hjälpte inte att hålla tidningklipp med smittläkarnas rekommendationer under näsan på folk. Jag gav upp.

Men nu har som sagt svininfluensan mest troligt fört med sig att svenskarna blivit friskare – På grund av förbättrad hygien. Eller normal hygien, skulle man kanske säga. Själv har jag inte använt någon handsprit, jag tycker inte att det behövs när man inte jobbar i vård. Jag har inte tagit svinsprutan. Och jag har inte varit det minsta sjuk. Inte än i alla fall.

Jag började som sagt att tänka på Landstingstvätten: Varför kunde man inte behålla stordriftslösningar som faktiskt fungerade? Inte för att jag är mycket för sådant, hörde just talas om ett stort statligt bageri i gamla Sovjet, där bagarna stod i långa rader – Men brödet räckte inte, och köerna var oändliga. Men Landstingstvätten fungerade väl?

Om inte annat tycker jag att någon av Norrbottens fristående manusförfattare borde ta sig an Landstingstvätten; Vilken följetång det vore i TV!

Tänk vilken tid det var: Landstingstvätteriet hade till och med egna lastbilar. Om vi berättar sådant för våra barn idag tror de oss nog inte. Nu körs ju mat och allt möjligt kors och tvärs av alla möjliga bolag. En del har kanske blivit bättre. Vem vet?

Som fortsättning på den medicinska updaten kan jag meddela en nyhet från Ekot idag; Folk som slutar röka har en 70 procentigt högre risk att få diabetes typ II. Jag slutade snusa för snart tre år sedan, och jag tittar nu ner på min midja och tänker; Det tror jag det.

Sämre, men skitbilligt för mig

Visst är det tråkigt, för första gången under mitt långa liv har jag nu varit utan lokaltidning i flera månader. Det känns tomt, javisst. DN är såklart superbra, i den mån jag har tid att läsa den. Men den saknar förstås det lokala perspektivet.

Varför har man då en lokaltidning; Jo, för att få del av lokala myheter. Jag vill verkligen veta vad som händer i min kommun. Hur är det? När man kollar på nätet, är den senaste nyheten, en kort notis från Överkalix daterad 19 december i Norrbottens Kuriren och NSD har en notis (idag) efter den 15 december. Med reservation för att det kan ha stått något i papperstidningen, som jag inte vet om.

Att betala massor av hundralappar utan att få veta ett skit är naturligtvis inte klokt, så jag har tagit ett bra beslut som avpolletterat både NK och NSD. Så här dåligt har det aldrig varit. Den femtielfte kommunrevisorn tror jag är avhoppad, som ett exempel på att det ändå händer saker. Revisorscirkusen borde väl ändå räknas som om den har nyhetsvärde – Det är ju nästan Aftonbladetklass på den…

Det återstår för mig att försöka komma över någon gammaltidning så jag får reda på vem som dött. Dödsannonserna är det enda som jag saknar. Tyvärr.

Stenålders gudskelov

Ibland känner jag mig verkligen stenålders. Jag är trots allt uppfostrad av en mormor som var född 1901, och det sätter nog sina spår. Jag fattar inte ett jävla skit av vad som är meningen med:

• Att skjuta med laser mot ambulanshelikoptrar.
• Att attackera polis och brandkår.
• Att sova hela dagen och vara vaken hela natten. (speciellt den här årstiden när det kanske är dagsljus i sex timmar och att då ligga med stängda ögonlock?!)

Mormor föddes som sagt för snart 109 år sedan. Hon slet hela livet. Hon föddes i en bagarstuga i Svartbyn, de hade inte ens ett eget hem. Senare fick de bygga ett hus hos samme markägare. Jag tror att hon hade svimmat om hon fått höra hur någon saboterar samhället hon varit med om att bygga upp. Hon tyckte nog redan på 70-talet att vi hade det lite för bra, om vi som tonåringar sov till 9-10-tiden, sa hon;

- Opp o naden å lig o den! (Uppe på natten och sova på dagen)

Ut på överlevnadsläger i fjällen med laserpekarna, så kanske de inser hur saker hänger ihop. Om inte annat kanske de får en sund dygnsrytmen – nog fan är det lättare att pulsa i djupsnön i dagsljus för att söka mat och skydd, än att treva sig fram i mörkret.

Ska man bli gammal, och rent utav dö?

Det är frågan. Jag och en jämnårig funderade för några år sedan huruvida vi ska ta hormoner när vi kommer i klimakteriet. Båda var vi lite skeptiska, resonemanget var ungefär så här; Är det inte meningen att man ska bli gammal, rent av naturligt? Ska man förlänga hormonperiodern i livet på konstgjord väg?

På senare år har det kommit larm om att bröstcancern har ökat i och med ökat hormonintag. För att sedan minska, när kvinnor minskat på hormonerna på grund av cancer-larmen. Så då tänkte jag att jag kanske var inne på rätt spår när jag var skeptisk.

Men nu kan man läsa i DN debatt att det är ännu farligare att låta bli att ta hormoner; det är allt från tarmcancer, benskörhet och hjärtsjukdomar med mera som kan drabba en. Livslängden bland kvinnor har förkortats, hur man nu kan veta det redan.

Så nu dör man hursomhelst. Kanske ännu mer utan hormoner. Vad trött jag blir, jag tror att jag bara ger upp. Förmodligen kommer jag att dö i vilket fall som helst. Jag har ännu naturliga hormoner. Och det är bra. Då lever man längre, ju längre man menstruerar, ju längre lever man. Och samtidigt kan man sätta pms-skräck i omgivningen, bara så de vet att hålla sig på mattan.

En till mig närstående slutade att menstruera redan vid 42, 43 och hon lever ännu vid 85 års ålder så jag vet inte vad jag ska tro.

Jag tror det blir som jag funderat på tidigare; Att bejaka det naturliga åldrandet, i alla fall tills jag inte står ut något mer. Jag kanske inte behöver ta något beslut än på några år. Är jag konstig som tänker längre än näsan räcker. Jag tror inte att män tänker på sådana banala saker som att de ska bli gamla. De jag känner är då i det närmaste odödliga.

Få se hur det blir. Jag är då väldigt hormonkänslig. Jag tänker på alla år jag varit gravid, och spytt i månader i sträck. Samt ammat med bröst, tjugo gånger större än mina normala och med en konsistens liknande cementsäckar. Kan de verkligen vara värre att vara i klimakteriet än att vara gravid? På något sätt blir det väl i alla fall tvärtom.

En bussig man från hembyn körde i älgjaktstider förbi i förra hösten, han stannade och vevade ner rutan;

-Jaså, är det du, jag trodde det var en gall-ko!

Haha.

Egentligen borde man göra en enkät. Finns det någon som överlever klimakteriet utan vare sig hormoner, antidepressiva eller sömntabletter?

Julförberedelser

Mattorna jag lade ut på balkongen igår, blåste ned och ligger där översnöade. Men å andra siden mår de bra där de är. De kommer att lukta väldigt gott när jag skottar fram dem. Frågan är nu om jag ska sätta traktorn i motorvärmaren. Vi måste ju skotta innan jul. Och det går ju fortast om jag gör det…. Säga vad man vill, snabb är jag, jag överarbetar inte saker. Sedan kan det ju tänkas att någon husknut eller barnets flerahundratusenkronorsbil stryker med.

Få se vem som vinner; den fyrhjulsdrivna eller traktorn utan servo?

Det blir vilodag imorgon, vaccinationsdags (pollen) i Sunderbyn. Jag brukar bli ganska mör efteråt. Målet är då att det enda jag ska göra på kvällen är att sätta skinkan i ugnen. Dåsigheten är i sin tur en av orsakerna till varför jag inte tar svinsprutan. Jag tycker det räcker att min kropp får björk och gräs i sig, för att den ska lära sig att hantera det.

Till något helt annat; ett par kompisar hälsade på igår kväll och vi hade lite knäck- och saffransfrossa. En av dem bor i Trollhättan. Vi spånade på att skriva en insändare i lokaltidningen där med temat; Inte gnälla, det finns arbeten, det är bara att flytta till Pajala där den nya gruvbrytningen tar vid, inte leva på bidrag när man kan få jobb någon annanstans, man måste röra sig, i Kiruna och Gällivare finns det jobb, där är det nästan brist på arbetskraft.

Fast det är klart. Man ska inte skämta om Saabs förmodade nedläggning. Men lite ironiska är vi ju. Vi tänker alla på de många tusen arbeten som gick förlorade i Norrlands skogs- och jordbruk på 60- och 70-talen. Det var då som AMS blev Alla Måste Söderut. Kanske läge för Alla Måste Norrut nu?

Fördomar eller?

Inte ska man ha fördomar mot folkgrupper, stereotypa åsikter är inte bra. Jag tycker att jag lyckats ganska bra med att föra över det tankesättet på barnen. Det av barnen som flyttade till Stockholm för drygt fem år sedan, brukar inte uttala sig negativt om människor med utländsk härkomst etc. Jag minns när jag frågade, på den tiden han inte hade bil, om vad det var för rabalder på pendeltåget som jag läste om i tidningen. Då sa han bara diplomatiskt; Ja, här finns många galningar. (ungefär; ingen nämnd och ingen glömd).

Men nu under det senaste snöovädret kan han inte nog beskriva över dåligt det går när det snöar. Alltså, det går dåligt för de bofasta, eller kanske man ska kalla dem infödingar. Det kan man i och för sig förstå, att folk inte är vana med snö. Det finns för närvarande många historier i ämnet, bland annat den om rädslan för snöfingorna i sig – inte för den eventuella halkan efteråt – men det är en annan historia.

Den här historien tyckte vi var mest besynnerlig, eller ännu värre; Hur är det med mänskligheten egentligen? Den lyder:

Sonen ska ut från parkeringen där han bor. Vid utfarten står en bil och tok-spinner med hjulen, han har alltså kört fast. Efter den bilen står en kö med bilar som också ska ut från parkeringen, men inte kommer förbi. Längst bak i kön står sonen med sin bil. Alla bilarna bakom tutar på den bilen som fastnat – som galningar, hade vi sagt här. Sonen han stiger ur bilen, går förbi alla bilarna och hjälper den som sitter fast genom att skjuta på. Det var mitt barn. Mamma är stolt.

Det man kan hoppas på, är att de andra lärde sig något, som till exempel:

1. Man ska inte tok-gasa när det spinner lös, inte i första taget i alla fall. Det blir bara mer halt då.
2. Det hjälper faktiskt inte att lägga sig på signalen – snön vet inte att den ska öka friktionen mot däcken när den hör det ljudet.
3. Det är ett förträffligt sätt att få lös en fastsittande bil, när man knuffar på.
4. Man kan hjälpa till.
5. Och dagens slutledning, om man tänker ett steg längre; Ju fler som hjälper till att knuffa, ju bättre går det.

Stilla morgon

-27,4°c nu på morgon. Men svettigt att köra skytteltrafik till och från vedbon. Just idag ska visst elpriset vara extra högt. Inte för att det spelar någon roll, vi har fast elpris; Konstant högt alltså. Undrar vad som är brytpunkten en sådan här dag – Hur mycket ska man tjäna för att kunna slå på elvärmen i två hus, tre med uthuset?

Det känns verkligen som stilla natt en sådan här morgon. Mörkt, tyst, vindstilla, stjärnklart och det kalla knarret under fötterna.

Talade med sonen i Stockholm igår kväll, man är ju konstant orolig. Han brukar förneka att det det någonsin är något problem med snöoväder där nere. Men nu hade han en lite mer nyanserad bild, han håller väl på att bli gammal; Jo, nog är det lite besvärligt på vägarna – För Stockholmarna… Han var på väg från jobbet i centrala Stockholm, till firman i Rotebro:

-Nu kör jag om en massa bilar, med lastbilen, de kör ju 30.

-Har du spänt fast dig?

Han gissar att ungefär hälften har vinterdäck. Där kan den stora skillnaden ligga. Vi skulle ens i våra vildaste drömmar köra utan vinterdäck. Sedan är det ju vanan. Men det måste väl vara bättre nu när nästan alla bilar har abs, nu går det ju att ställa sig på bromsen.

Bilar när det börjar bli neråt -30 är ett kapitel för sig, man måste prova för att förstå. Och värre blir det med all elekronik. Jag körde en gång när det var minus 40. Det gick knappt att styra, när jag slog på helljuset gick de inte att slå av sedan. Och växelspaken…voj, voj. Bilen var som ett enda stort järnspett.

Men som det är idag, är det inga problem. Alla bara åker iväg till sina jobb.

Läste just NSD förresten, om några äldre människor som år efter år haft ständiga strömavbrott. Ja vad ska man säga, det håller sig då i form med att bära in ved, och köra rullatorn ner till en bäck för att få vatten. Men Sverige 2009? Det har nog betalat en och annan krona åt Vattenfall i sina dagar. Och förmodlligen har de exporterat en ansenlig mängd arbetskraft, både till byggnad av kraftverk och till andra jobb i södra Sverige. Människor i medelåldern som nu i sin tur har viktiga positioner i samhället, och betalar skatt. Jag tror att dessa människor ligger på plus, när det gäller resurser; kan de inte få elledningarna lagade?

Språket i P1 & spraaake ibi Överkölis

Är det någon som märkt att jag inte får något klokt gjort idag? Det blir så splittrat när jag springer runt för att hålla fyr i alla brasor.

Men här är en nyhet; Språket i P1 har en Facebook-grupp;

http://www.facebook.com/profile.php?ref=name&id=715689480#/pages/Spraket-i-P1/328492535511?ref=mf

Sedan kan man såklart gå in på deras hemsida i P1. Där finns bland annat diverse dialekt-, etymologiska och Svenska akademins lexikon.

Jag skrev ju i mitt tidigare inlägg idag, det om björnen, att jag varit på Vippa och trönskat. Det ordet finns inte i en enda av ordlistorna, vare sig den dialektala eller de andra. Så förmodligen betyder det att 99,99 % av svenskarna inte vet vad det betyder? Hm. Ja, man får lära sig något nytt varje dag.

Tur att man har Överkalixmålets ordlista:

Trönsk = diskutera, gräla, munhuggas.

Så där är det jämnt, vi tror att sådana där nyckelord vi strör omkring oss här i kommunen är svenska. Men icke.