….yttrar sig på flera sätt…..
Först har jag varit tvungen att ringa till datadoktorn Niclas för att höra vad Vuxenskolan har för lösenord till det trådlösa nätverket. Det säger mycket om teknikintresset här på bygget, haha. SV i Överkalix är förbannat bra att arbeta, fixa saker, engagera sig och komma med innovativa lösningar. Men det där med teknik, haha, men så länge de får på perkulatorn är jag nöjd!
Och jag då.
Jag var helt jäkla säker på att jag hade brutit sönder en usb-port i min bärbara. Och lite teknisk är jag ju när jag lagade felet. Ähum, nån ordentlig har satt ett sådan här modernt och glatt underlägg på skrivbordet. Har aldrig varit med om något så modernt påfund…. Musen och usb-porten fungerar perfekt på allt utom denna 
Nu jäklar ska det jobbas!
…. var det med gårdagens bloggrekord, inte om man tänker på omständigheterna.
Jag är som sagt bra på att vara arg. Är det någon som behöver en galen debattör, så hör av er. 
Förra veckan var jag inne på linjen att jag skulle skriva en lista på vad som irriterar mig, eller rättare sagt gör mig förbannad. Den hade blivit ganska kul. Och man behöver inte gå långt för att få inspiration. Den största galningen förra veckan höll jag på att skratta ihjäl mig åt, så jag hade väl inte varit så bra på att skriva något debattinlägg om saken. Men så kom jag på att man kanske inte skulle skratta åt eländet – personen i fråga sitter ju på en verkligt viktig post. Folkvald. Och vad säger det om urvalet. Så ska man skratta eller gråta?
Men överlag har jag så mycket med positiva saker att göra, att jag inte ids hålla på att gorma om knäppgökar. Fast å andra sidan skulle det vara vansinnigt kul att göra en lista då och då, på saker som får ledningarna att brinna – och så kan man ju spetsa till det lite. För kreativ är jag.
Mitt bidrag om tårtjäveln, den där fula, som någon hade gjort igår, har jag inga andra åsikter om än att den var ful. Innan de åt upp den. Och bjöd någon mig på den skulle jag fundera på om de inte hade annat att göra, den som bakade den. Och så skulle jag väl ta mig en bit ifall jag för tillfället åt kolhydrater. Om jag vågade lita på hur det var med livsmedelshygienen och så – för det är oartigt att tacka nej. Om jag inte åt kolhydrater skulle jag tacka nej. Fast det är väl inte att troligt att jag skulle råkas vara i närheten av ett sådant bakverk. Mina bekanta bakar vanliga kanelbullar. Det blir väl lite ”guilt by association” som ministern var med om. Fast jag har inte gått in djupare i debatten, fattar ingenting om tårtjäveln. Om jag ska misskreditera kommunalrådet i Överkalix kan jag ju baka en som som ser ut som ett förtäckt hakkors. Hon skulle väl mest troligt bara fundera om jag blivit ännu galnare än vanligt och ta sig en bit. Men det är mer troligt att hon skulle få en kanelbulle om hon kom hit (om inte Sture hunnit äta upp dem).
Detta skrev jag på Twitter igår:
Funderar på att göra en tårta liknande en blek, typ finsk mans kuk. Fast jag har väl annat att göra, å andra sidan.
Men jag vet inte vad man skulle väcka för debatt med det; stereotyper om den finske mannen kanske. Men då måste det nog till en flaska Koskenkorva också. Jag får konsultera Levengood, han brukar vara bra på det där – även om han inte är blek.
Så här i trygghetsnarkomanernas land, jo David E är min idol, undrar jag:
Borde man inte täcka över färjerännan de håller på att tina upp med ett finmaskigt nät? Så inte ryssarna kommer och sticker upp periskopet?
… ska vi höra, när vi sitter i Rom och puttar frikadeller åt varandra – jag och min älskade. Romantiskt så det förslår, men jag tänker mest på mitt favoritcitat:
- I’ve got a friend in Rome, called Bigus Dickus!
/ Life of Brian, en av världens höjdarfilmer, ever.
Sture läser fårboken: ett lår ska visst vara djupt och muskulöst.
Då blir nog mina godkända;-)
Nu får jag dåligt samvete för att jag inte uppdaterat. Men jag har varit borta, i Arjeplog, bland annat. Och så har vi börjat hugga ved i skogen, närmare bestämt i hagen. Och så fåren, där är ju mycket på gång nu. Alla årsmöten. Jobb. Idag gör jag tusen saker samtidigt.
Jag väntar bara på att något ska bära sig. Så jag kan få lös en halv miljon för att köpa en traktor och en vedmaskin.
För övrigt har jag inte varit till Arjeplog sedan 70-talet. Vi vann då 70-iadens distriktsfinaler i volleyboll. Det är nog bland det gladaste jag varit, och jag har varit mycket glad i mina dagar. Jag ska berätta lite om helgens resa när jag får tid. Temat är ”betala som f-n för att få jobba som en galning”.
eldar
skriver
beställer
fyller i blanketter
planerar möte
….eh… jag har glömt ”att göra-listan” någonstans. Men än så länge skriver jag. Den dag jag inte har så mycket på listan ska jag ta itu med mina kryddor och ullen.
Efter förkylningen.
Jag är ganska pigg. Men inte är jag hundra procent frisk. Blir fortfarande yr när jag anstränger mig.
Så grejen kanske är att göra så lite som möjligt? Nja, jag tror inte riktigt på det. Är tillräckligt frisk för alla arbeten, nu är det bara att ge järnet.
Men jag är både kvälls- och morgontrött, så jag föreslog ”gåben” att han skulle vara hemma och mysa med mig idag – typ fredagsmys hela dagen. Jag sa att han ju bara kan gå hem, ifall det är någon som säger fel sak på jobbet. Men då kom jag på att det ju är jag som är hans chef – han är ju undersåte till socialnämnden. Nä, nu skojar jag (ja, inte om att jag sade det till honom) – jag helgarderar med att skriva det – för det här med sjuk humor och ironi, speciellt den digitala varianten är inte lätt för alla att förstå. Jag är en för seriös och smart människa för att ta mig själv på för stort allvar. Hybrisen frodas.
Den fysiska hälsan är snart på topp. De två senaste dagarna har jag verkligen känt mig frisk. Ja förutom hostanfallen, men det är ju inte att vara sjuk. När ”gåben” var och tog lös svärmors däck igår kväll, tänkte jag att jag skulle skotta lite där på gården – jag har ju ändå bättre fysik än henne. Men jag började hosta och hosta, det tog nog bara 5-10 minuter innan jag var tvungen att sluta – då låg jag i stort sett i snön och hostade så jag nästan spydde.
Men det är ju inte att vara sjuk, lite lungpåverkad bara, och det blir bara bättre det också. Jag är så frisk, så frisk idag.
Fysiskt alltså. Den psykiska statusen vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Men jag har inte glömt nästan något idag, nästan alltså. Jag har till och med kommit ihåg flera ideella grejer. Men där på eftermiddagen var jag tvungen att skratta, det var en som skickade ett mail om ett ideellt möte, allt var solklart – bara det att det inte framgick vilken dag det handlade om. Det är så roligt att jag inte är ensam om att vara disträ. Och han har ju klarat/klarar väldigt mycket – han håller just på att starta två företag samtidigt. Det är väl det. Kanske man ska överlämna det ideella till de som jobbar normalt, inte redan är engagerade i en massa föreningar, inte har barn eller en bunt med fritidsintressen, haha. Fast det fungerar ju inte riktigt så, de har ju många gånger inte tid.
Jag och några kompisar var på lunch på Vippa idag, och det kom faktiskt fram en del röster om demensboende – man kanske kunde fixa ett där för släkten/stammisarna? Jag vet inte hur ämnet kom på tal, men kanske var det när jag och kusinen höll på att söka kontrollen till tv’n överallt, och så var den tre decimeter från våra näsor, mitt på bordet.
Några av lunchgästerna i vårsolen.
Den här mannen är ett exempel på en med enorm energi. Och han kommer faktiskt ihåg en hel del, haha. Mina polare på Vuxenskolan, Håkan och Ingegerd (som inte är på bild) fixar så mycket bra.
Folk tycker vi konstiga i släkten, och lite svårt har vi väl för att passa in i ramen. Det blir inte bättre att av att vi tycker saker, och dessutom saker som inte är de sedvanliga i bygden.
Inte nog med det; vi gillar även sådant här. Det har ju verkligen inte gjort vårt anseende bättre. Och att sedan hålla på att hitta på historier om vad som hände efteråt….. voj, voj.
