Råmjölk


Den har hållit i rumsvärme i köket sedan hösten – men idag blev den soppa. Och nu är den goda soppan i magen.
”I’m in Cincinnati at a waffle house that’s across from 2 waffle houses. Everyone’s fat. This city is fucking hall of fame of Diabetes.”
Jag har knappt suttit i soffan sedan förra vintern. Och nu gör jag det. Det är skönt, under filten. Här ska jag sitta tills jag börjar nästa målningsprojekt; tills imorgon kanske.
Men jag längtar till försommaren. Då ska jag sitta här och se alla matcher på fotbolls EM.
I morgonekot pratar de om vems fel det är el-kunder i södra Sverige ska betala mer för el = vattenkraften. Det är väl inget fel. Vi norrlänningar producerar kraften, och håller uppe den tunga produktionen betydligt mer per person. Har är kallare per person också…

På väg ner till Göteborg åt vi tågmat; Köttbullar och potatis, sås och lingonsylt. Fick i mig årsbehovet av tillsatser, köpespotatis och köttfärs från vetegudarnavar. Så på hemvägen handlade vi vid centralen. En japansk tjej satt med en skylt "hämtsushi 40 meter" och en pil. Vad ska man säga; godare och mer vällagat är svårt att få för det priset, 69:-. Bara synen är fantastisk om man jämför med det grå vi åt på nervägen.
…. sa jag. Ja, så är det ju i Göteborg, sa sonen. Den stora anledningen just då var att vi fick gratis tårta, serverad ute från en minispårvagn av sanslöst trevlig personal. Och helt klart bland de godaste jag ätit i tårtväg. Mycket smak, riktig smak utan att vara så sött. Tack Steinbrenner & Nyberg! Nog vet ni hur man marknadsför sig!

Färdigt precis till helgmålsringningen. Av potatisupptagning blir man andligt rik och kroppsligt ledbruten. En torr sommar, väldigt torr, gav många och stora potatisar. Så den som vattnar potatis gör det i onödan. Och sedan är jag tacksam över jorden som är så väldränerad (ett sanslöst regnande i veckan) här jag råkat dimpa ner - har sett potatisland som såg ut som risfält i veckan. Och så är jag tacksam för den starke drängen som burit ett ton x 2.

En kvinna som var här och handlade i veckan tyckte att potatisupptagning måste vara en njutning med vår utsikt. Jovisst! Ja, nästan.