5 månader och 19 dagar…

…..till sommarsolståndet. Och vid det laget har vi redan haft dygnetrunt ljus i nästan två månader. Dagens sol ser ut så här. I Överkalix, Norrbotten. -25°c.

Almanackor Tvåtusentio…

….men man säger nog tjugohundratio, jag har ju tänkt att vägra säga tjugohundra under min livstid. Nästa generation kanske är lydigare. Nittonhundra, två tusen, så är det.

Någon enstaka av de stora almanackorna kvar till försäljning (150:-), kolla här. Riktigt fin kvalité, dubbel A4 när man viker ut den.

Bilder från Överkalix med omnejd. Här är ett exempel; Kangis från färjstället i Bränna. Maj är min favoritmånad, fast det just nu faller ett glittrigt, stilla täcke med riktig stjärnsnö.

Snart 2010

Denna Överkalix-almancka säljer jag. Den stora varianten är dubbel A4, och den lilla är en A4 med både bild och almanacksblad på samma. Går att få med reklamflik för företag.

Om någon undrar vad som är på bilderna börjar jag högst upp från vänster med januari;

Från Lappberget, Grelsbyn från Lappberget, Djupträsk mot Ytterlinningen, Djupträsk vid Revasupp, Kangis, Djupträsk vid Boheden, Brännabron en sommarnatt, Gädda som bodde i Djupträsket, Vid Hultet, Bohedsfärjan, vid Strömsund-Grundträsket, Djupträskets is.

Prao

Ja inte för mig. Men den här veckan är 14-åringen på Vippabacken på prao, eller vad det heter nu för tiden. Vi hade pryo på 70-talet. Det var väl på den tiden när folk skaffade sig ett yrke. Y:et, tror jag står för Yrke. Jag blev bara alltmöjligt.

Jag kommer ihåg för några år sedan, på psykologin på universitetet. Då var det tal om att vårdhögskolan i Luleå skulle få examinationsrätt för socionomer. Vi var ett gäng som tänkte söka, kanske gjorde vi det också. Men alla fick ångest, vadå socionom, då får man ju ett yrke, och så bör man jobba i det resten av livet. Vi räddades, eller hamnade i rännstenen, av att det inte blev någon examinationsrätt här i norr.

I alla fall är barnet och jobbar på Vippa. Det är en gammal tradition; alla i familjen ska tvingas att jobba på Vippa något tag. Sen kan man ju alltid doktorera eller så. Säga vad man vill om en matservering, men nog får man träna på de sociala färdigheterna.

Jag har suttit och bokfört lite, jag tycker faktiskt att det är ganska roligt när det stämmer. Och så sitter jag drömmer om när det ska vara mer på bankens pluskonto.

När sladdens dragits ur

Så heter en artikel av Andreas Ekström i Sydsvenskan. Den handlar inte om ett strömavbrott, som man kanske kan tro. Utan det handlar om den analoga och digitala döden. En sammanfattning:

När vi dör på riktigt finns det företag som hjälper till med den digitala kvarlåtenskapen. Exempelvis; hur blir det med mejlen, facebook-kontot, bloggen.

Ja vad säger man. Jag blir full i skratt, jag vet inte om man ska skämta så hårt om döden. Men å andra sidan är det ganska naturligt. Att dö.

Affärsidén är briljant trots den makabra affärsplanen. Fick de Starta eget månn tro?

Kanske blir det så att en automatisk uppdatering kommer på Facebook:

Nisse Hult Dog idag kl 10.02

Sedan kommer alla kondoleanserna. De anhöriga som har Facebook får läsa kommentarerna, och de som vägrar Fb får man väl i vanlig ordning ringa eller gå med blommor till.

Ja, bara en liten påminnelse om vår dödlighet. Veckans groda var nog vänsterpartisten från riksdagen som försvarade samboendes rätt till arv (på tal om författare som dör och lämnar kvar en massa miljoner). Hon sa: – Om man dör så…..

Det är det enda vi vet. Det finns inga om.

Men ibland kan man i alla fall styra lite över tidpunkten, det finns statistik på att vi trots allt fått det bättre. Även detta från samma artikel i Sydsvenskan:

I oktobernumret av tidskriften Wired konstateras i en helt liten artikel att mer än hälften, 55 procent, av alla dödsfall i västvärlden i dag i åldersgruppen 15 till 64 kan härledas till egna dåliga beslut. Du valde att röka. Du valde att inte sätta på dig säkerhetsbältet. Den siffran var bara 5 procent för hundra år sedan, om man får tro Ralph Keeney, forskaren som ligger bakom studien.

Men idag lever vi, det gillar jag.

Nygifta

Så är vi nygifta!

En sak som vi gjorde på den stora dagen var att bränna en kärleks-cd. Där finns bland annat denna låt:

Den roligaste kommentaren av kompisen, det tillkallade vittnet, innan hon fattat vad det gällde:

- Vad är det, måste jag simma över Djupträsket igen?

Det näst roligaste; Drömmarna jag hade natten innan. Men de återkommer jag kanske med senare.

The Mom Song

Denna film från Youtube hittade jag på Anders Ekströms blogg. The Mom Song. Jag kan bara säga att jag känner igen mig. Publicerade den på Facebook igår, och vuxne sonen Kalle hade tryckt på ”Gilla- knappen”. Hmmm. Jo, såklart, detta är ju jag i ett nötskal.

Denna morgon skulle de yngre barnen på skidutflykt:

Har du tagit understället, för mycket för lite kläder, ska du ha den där mössan, ta Björn Dählis, varför inte, ska ni ha med russin, hämta den lilla flaskan till svartvinbärssaft, ska ni åka skidor hem, varför har du inte ÖIF-jackan, ska du verkligen ha fleecefodret också, åk försiktigt nedför Lappberget, nästa år ska du få nya skidor, ät mer, vill ni ha choklad, det är -25 men ni kommer att bli svettiga… Ja, ungefär så, ni vet. De stora barnen har det nog lugnt på sina jobb.

Ny blogg

Jag testar nu den nya bloggen, efter att ha gjort både lyckade och mindre lyckade försök att ändra på utseendet. Bokstäverna gick att ändra på, och även huvudutseendet. Så långt började jag att gripas av övermodet.

Men så var det bilden till själva sidhuvudet. Den åkte iväg någonstans i cyber space. Två gånger. Så nu ger jag upp tills vidare. Jag får väl räkna denna mellandag som semester och inte betald arbetstid, annars blir irritationen för stor.