…under morgonpromenaden på Norrbottens landsbygd;
Svänger ut från gården
På väg mot grannbyn
vid Hultet...
...möter polaren upp
Grelsbybergets andar tittar ut över jåonosens slagna ängar på andra sidan träsket
Enligt rykte Edo-Allans hund
Vad var det jag sa; en älgjägare i tornet
Här går vi hemåt
Tja...tranor?
Jåonåsen har slarvat, men fint är det.
Gammal lada, ny lada och Jakobs får
Här bodde mannens farmor sedan hon flyttat från Grelsbyn. Hon var född samma år som farfar Anton, 1876, och de bodde närmaste grannar. Kanske lekte de med varandra?
Svänger in på gården
En hungrig fjäril
En skitig bil
Och överblivna grönsaker
Precis så kunde sett ut om googlebilen hade kommit med på morgonpromenaden….
Det är alltid lika roligt när man hittar något att roa sig med. På morgon höll jag på att skratta ihjäl mig när jag läste NSD. Hör här, en nyhet;
Google fotar gator i Norrbotten, och googlebilen har varit synlig i LULEÅ!
Alltså, jag har ju en kategori ”Hänt i byn” här på bloggen. Mest på kul, ett skämt så att säga.
I kommentarer till artikeln kan man läsa; hoppas jag blir med på bild. Jag kanske är likadan, vill bli sedd på Google. Men om jag verkligen ville bli sedd utan urskiljning, skulle jag nog välja andra ämnen till bloggen. Hm, en idé, kanske.
Det tål att funderas på medan jag promenerar iväg efter Hultetvägen denna strålande höstmorgon i Norrbotten. Bäst att kamma sig om jag möter GOOGLEBILEN. Men jag tror inte det. På sin höjd kör det väl förbi någon oskattad älgjaktsbil. Jag återkommer med rapport; För tänk om jag ser goog……
Mat, god mat och ännu godare mat. Allt var inte så här nyttigt. Det har varit kalas med tårta och socker i de mest…goda…former. Jag och ett hemgjort fikabord; Det är som att låta knarkarna vakta apoteket. Nu är det vardag, och inte ens den grekiska salladen till moussakan är kvar.
En superhelg; den första värmen, +17°c i skuggan, den första barmarken, storspovarna som flyger runt huvudet. Årets bästa tid. Den här tiden är nu, men ser man framåt måste man ha kinesisk gräslök att äta:
Jag odlar mat, för jag gillar att äta. Men jag har faktiskt en orkidée som blommat konstant sedan förra vintern. Jag satte denna blomma och ett ljus vid pappas foto när han dog förra året. Så det har liksom blivit pappas blomma:
Det har varit mycket roligt vårarbete i helgen. Och vad gör överkalixborna när det ska koppla av på våren? Jo, man åker bil efter skogsvägar och tittar på skogsfågel. Som de här två tjädermadamerna vid Hultet på söndagkväll:
Pappa hade varit nöjd över att se dessa fåglar. Jag är imponerad över att så stora fåglar kan flyga så obehindrat och snabbt genom den snårigaste skog.
Men var är björnen!
