Vackervintern och orosmolnen

Överkalix är vackert. Som idag till exempel.

Jag vet inte om det finns någon turistinformation i vår kommun. Det vore ju synd, om inte, med tanke på vilket ställe det här är. Vi små turistföretag kan inte ha våra weblänkar under turistfliken på kommunens hemsida. Andra företag får ha sina under näringsliv, men turistföretagen får det inte på sin plats. Mest just idag verkar det som vi inte ens har en ofullständig hemsida, det finns ingen alls, annat än ”server error…” När jag tittade in där häromdagen satt gamla kommunalrådet på en bild och flinade; inget ont i det, han är väl en ganska trevlig prick. Men särskilt aktuellt kändes det inte.

Förra året hade vi i alla fall en turistinformation. En (1 st) ringde hit efter att ha blivit hänvisad därifrån på det året. Den andra gången jag hörde av turistinformationen var  på sensommaren, när ett par kvinnor från malmfälten kom och fikade på sommarkaféet, efter att ha sett en skylt vid vägen. När de var till turistinformationen för att förhöra sig om väg osv, sa en själ där att det inte fanns något kafé här ”nä det finns bara Brännvalls”. Fast de letade sig hit i alla fall, fick vänta på färjan ganska länge, eftersom de inte visste just något om vägen hit.

Fast somliga som jobbade på turistinfo i somras, var både trevliga och duktiga.

Själva hann vi inte riktigt med marknadsföringen, medan vi slet för att hålla näsan över vattenytan. Det är därför man behöver all hjälp man kan få.

Vi ska bli bättre på detta om vi fortsätter att utveckla turistdelen av företaget. Men just nu känns det ovisst av flera anledningar; en är att man inte har någon draghjälp direkt. Den närmaste framtiden får nu utvisa om jag lägger ner hela turistgrejen och gör annat. Jag har flera andra delar som jag tror mycket på. Det är väl så, eftersom vi inte satsar på heltid på detta, så kanske det är bäst att göra annat. För det är verkligen inte ekonomiskt försvarbart att betala tusenlappar till alla möjliga organisationer, när vi har så liten verksamhet – bara ett hus som boende. Hade jag inte haft andra delar i min försörjning, utbildning och många andra intressen – då hade det varit annat, då hade jag satsat på turism till 150 %. För jag tror verkligen på det.

Det jag kan känna, är att hela infogrejen är tragisk för utvecklingen. Alla borde få chansen, det behövs fler turistföretag.

Men inte är jag bitter! Jag sitter verkligen inte i sjön. Inte ens på isen.

Här är förresten länken, som det är så synd om,  som inte får vara med någonstans: http://jakobgarden.wordpress.com/

Hjälp mig att sprida denna länk till otroligt rika oljemagnater, kungligheter och Hollywoodstjärnor. Och jag gillar vanligt folk himla mycket också!

Verkligen – Hänt i byn.

Det var riktigt lugn action här vid Djupträskets avlånga strand på morgon. På väg hem med färjan fick jag stå och vänta till de var klar med filminspelning i Sandudden. Rolf Lassgård stod och tittade ut över Boheden i nordanvinden. Jag antar att det är slutscenen i Jägarna 2. De har verkligen försökt få in naturen som en av huvudrollerna. Det är något i den stilen Sundvall sagt i en del intervjuer. Början på sommarn och slut på vintern; augusti till november – en hel livstid i Norrbotten.

Idag var det istiden som gällde. Stackars Lassgård fick stå där barhuvud i blåsten. Och med öppen jacka – Allt för konsten. Nu låter jag som hans mamma, men jag hade lust att gå och fråga om han ville låna min mössa. Det är även lite stress att få in scenerna mellan färjans ordinarie avgångstider. Men inte blir vi Bohedare upprörda om vi får vänta någon minut. Kultur är ju rejält arbete, så det gör ju mindre än om exempelvis Kypasare är i vägen eller om klockan stannat för någon färjkarl.

Om handlingen vet jag ungefär detta:

Ett mord. Lassgård kom. Lassgård for.

Jag antar att det var avskedet till hembygden som scenen ska föreställa. Få se om han kommer tillbaka? Han verkade då inte bry sig nämnvärt om avskedskommittén.

Men var inte lessna, Lassgård med flera, jag ska skriva manus till Jägarna 3. Jag ska bara se hur det går i den här filmen först, vem som överlever och så.

Turism i vår by

Jag tycker fortfarande att det är under all kritik, hur kommunens turistinformation sköts. Då menar jag den nätbaserade, den andra vet jag ingenting om. Kommunen betalar Heart of Lapland nästan en halv miljon kronor för att sköta turistinformationen. Jag har en känsla av att jag kunnat göra det billigare, mycket billigare.

Vi har ett hus vi hyr ut, och det enda kravet jag ställer på turistinformationen är att vi ska få våra telefonnummer (telefonnummer i pluralform) och en länk till vår webbplats. Nu finns i alla fall ett telefonnummer, men det tog flera månader. Så det vete gudarna hur länge man få vänta på en webblänk. För det tycker jag är minimikravet man kan ställa på den där halva miljonen som jag (och de andra kommunmedborgarna) ger Heart of Lapland.

Klicka här för att titta på vårt fina uthyrningshus.

Det är dags att plantera årets solrosor

60-tal, känslan är lite som när jag var liten.

Jägarna 2

Det är klart att Jägarna 2 ska spelas in i Överkalix, enligt NSD. Det vore ju förbaskat kul, hoppas att det är sant. Jag ser arbetstillfällen komma flygande till en otroligt vacker miljö. Manuset är visst äntligen klart. Kanske jag ska kavla upp ärmarna och skriva manus till Jägarna 3? Jag menar, så går det fortare till nästa film.

Jag gillade faktiskt den första filmen. Att norrbottningarna tar åt sig över hur de framställdes är löjligt. Inte går stockholmarna och gnäller att de som framställs som svin i Beck-filmerna. Är vi födda med dåligt självförtroende?

Det vore kul att få något slags jobb på inspelningen. Dock ej som skådespelare, det är absolut inte min grej. Jag är så jäkla bra att det vore synd om jag förställde mig en enda minut, haha. Hallå Kjell Sundvall, jag kan allt utom att agera framför kameran! Ja, kanske inte laga bilar och sådant heller.

Jag minns under litteraturstudierna hur jag och en kurskamrat vid ett studiebesök på Norrbottens teatern, kollade på några presumtiva elever till Teaterhögskolan. De gick där med sina nummerlappar och hoppades på att bli antagna. Vi såg med medlidande på stackarna, ja i våra ögon alltså. Vi kom på att ingen av oss ens skulle klara av att spela flaggstång.

Sveriges vackraste gran

Den står på torget i Bränna, Överkalix.

Österländska gener i Överkalix?

Min österländska kompis har lärt sig en del om skillnader mellan öster- och västerländskt tänkande. Hon påstår att om en österlänning gör något hon själv framkallat skyller hon ifrån sig och börjar svära: Det är kaffekoppens fel, att den föll. Eller kanske; Vem ini …. har ställt koppen här, det är klart att man spiller ut den.

En västerlänning ber bara om ursäkt, vems felet än är.

Jag (och kanske andra Överkalixbor) har nog en del österländska gener, i så fall. För min specialitet är nämligen att svära över döda ting. Och över människor som placerat ut de döda tingen bara för att de ska vara ivägen för mig.

Hördu N, jag har faktsikt en doktorsavhandling som styrker mina österländska rötter, haha. I en 6000 år gammal utgrävning i Lillberget, en mil, norrut, hittas en speciell slags keramik som bara finns österut. Stenåldersmänniskorna handlade med, eller kom själva från det ryska hållet. Förutom kamkeramiken tog de kanske med……svordomar över de döda tingen.

Avhandlingen heter Sedentariness During the Stone Age of Northern Sweden. Av Ove Hallén.

Novemberljus i Norrbotten

Det är en sådan här dag när det gör ont i hjärtat, och jag tycker synd om alla som inte är i Överkalix.

Fars dag

Bo på lantgård

Hos Elsa och Brynolf Henriksson i Hedensbyn, Överkalix, finns som sagt Sveriges snyggaste uthyrningsstuga.

En romantisk weekend rekommenderas.

Vilka möbler va?

Var tog hösten vägen?

Det har varit för lite höst i år. Först var det sommar, en lång, skön, mycketarbetesommar. Skyndade mig som f-n för ett par veckor sedan, för att hinna åka på semester. Efter att det försummade arbetet hemma någorlunda tagits igen på några dagar, blev det……VINTER.

Inte ens i Norrbottens inland blir det vinter än. Jag ska inte ta in utestolarna än. Jag ska inte.

Mannen hade kunnat vara borta på semester längre, sa han. Inte jag. Hur ska man då hinna vara här. Jag älskar Överkalix och jag älskar hemma. Men jag gillar att resa, verkligen. Det är bara så svårt att avvara någon av årstiderna här.

Höjdare på resan:

Jag var inte speciellt rädda att flyga. Inte ens när sonen, den retsamme, pratade om hur det kunde gå med planet vid Gottröra efter starten på Arlanda.

Den sköna värmen i vattnet. Jag är en riktig badare. Om vattnet var lika varmt i Djupträsket hade jag inte behövt ödsla så mycket tid på att skryta över att jag korsat det simmande á 1,2 km.

Hamam. Det turkiska badet. Efter två dagars segling utan att ha duschat bort saltvattnet, var det underbart. Rejäl massage med rosenolja efteråt. Kolla in taket, bara en sådan sak;

Turkiets mat och kryddor var en höjdare. Jag hade kunnat gå runt på matmarknaden i Fethiye i en vecka och bara sniffa.

Det muslimska och österländskt exotiska. Jag gillade att bli väckt av böneutroparen i minareten klockan sex på morgonen. Jag gillade till och med tuppen som gal.

Växterna som vi hittade, luktade på och smakade. Och tankarna på alla dem som varit där före oss.

Och stenstranden som påminde om den vid Björkliden. Med släta stenar, som är mjuka att ligga på. Dessa är under det klara vattnet. Det var verkligen en höjdare; Det klara vattnet.

Dagarna omkring huvudstaden var också bra. Min gosse som hämtade oss på Arlanda mitt i natten, guidade oss genom lördagnattsstockholm. Uflykten till Dalarö, samt till barn i Solna, och Norrtälje. All mat. Hämtning på Kallax, Luleå.

Nästan hemma, vid Trångån vid Kalixälv, ett par tre mil härifrån tog polisen mig. Så nu har jag inlett min kriminella bana – 7 km/h för fort. Jag försökte göra en deal; Kan jag inte få tappa körkortet istället för de 1500 kronorna i böter. Men inte det. Skickade ett mess till sonen som jobbar på fängelset; Nu kommer jag snart….

Men jag tyckte att det ändå var roligt att nästan vara hemma. I Turkiet har alla trott att vi var från Finland när de hörde oss tala sinsemellan (ingen av oss kan ett ord finska, fastän vi bor några mil från den finska gränsen). I Trångån sa polisen som förmodligen var från Luleå, bara så där apropå ingenting; Ni pratar som YH (känd lokal fd polis här i trakten). Haha, äntligen hemma.

Klockan är nu 9.30, och jag har skrivit klart. Det är helt vitt på marken när jag tittar ut.

Vinterdäck på, eller vara hemma?

Hemma.