Sickel…

….är ett ord som jag inte har en aning om ifall det är svenska. Men det rinner i alla fall nästan från munnen när jag tänker på surströmming, när som helst under året. Stömmingen är den enda maten som kan framkalla detta. Och då ska ni veta att mat, det är något jag älskar.

Bilden från tordagens intagande av årets surströmming är lite suddig närmast kameran. Det får väl symbolisera sicklet. Den gula löken, den röda löken, gräslöken och potatisen är hemodlad och så god att kockarna på Operakällaren skulle gråta om de fick smaka den.

Jag vill ha sill…nu!

I vår släkt har vi en särskilt utvecklad råfisk-gen. Alla är som tokiga i inlagd sill, gravad lax och surströmming.

Idag har jag gjort en ny variant, från boken Italienska bufféer; Inkokt strömming med vitt vin, citron, chili med mera. Dessvärre vet jag inte hur det smakar. Än.

Från samma bok, till buffén, gjorde mannen sallad med mozzarella, rostad cocktailtomat, kapris, rödlök. Den vet jag är god, även om det inte är en gnutta rå fisk i den.