Baksidan

Men. Jag vet ju att det blir svinn bland lammen. Och det började redan idag, jag hittade ett stort fint tacklamm ihjälklämt mellan två grindar. Det är tråkigt, när det går så med de friska och fina. Det är ledsamt. Den kan inte ha varit död så länge för den var inte stel. Det hände med en förra året också.

Sen känns det som skit att jag inte var hemma, tänk om jag kommit tidigare. Dessutom var jag på, som det nu känns, jävla ideellt arbete. Förutom att jag missar inkomster så förlorar jag också. Jag som försöker dra ner på ideellt, och så har jag varit på (om man nu räknar det som ideellt, där man får ett par hundralappar som allmosor för veckans första) fullmäktige 5 timmar på måndag plus inläsning av ärenden ett par timmar. Ideellt möte på måndagkväll, tisdagkväll, onsdagkväll och så idag på förmiddagen då. Och idag förlorade jag dessutom ett lamm. Nä det känns inte kul nu trots den lyckade lamningen.

Åter igen får jag citera Berts pappa, Grell-Magnus; Man ska vara hemma när man har djur.

Utvärdering

Årets lamning är slut, tror jag, den sista lammar nog inte, och sex är inte betäckta.

Så 33 tackor fick 76 lamm, vilket ger 2,3 lamm per tacka i genomsnitt – då ska man tänka på att alla ungtackor bara får en eller två.

Av 76 lamm dog 4, vilket ger 5%. Det är väldigt bra, finull som har så hög fertilitet brukar ha mycket större dödlighet, den kan vara upp till 15%.

Inga flasklamm, försöker stödutfodra fyrlingarna men de verkar klara sig bra ändå.

En enda komplicerad lamning, där jag var tvungen att hjälpa till – men det gick bra till slut med tre stora levande trillingar.

Så resultatet av årets lamning är bättre än väntat.

Den sist födda igår på morgonen.

Den sist födda igår på morgonen. Fint lamm och väldigt bra ung mor.

Bara två kvar

Det är bara två tackor kvar som ska lamma. De lamm som redan är tre veckor är jättestora och fina. Jag känner på mig att det blir ett bra lammår. Beställningar på lammlådor kommer också in då och då. Snart skickas småbaggarna från förra året på slakt. Plus storbaggen. Honom sålde jag under fullmäktige igår. Haha, satta stelbent kommun, där fick ni för att jag inte kan ta ut någon ersättning för förlorad arbetsinkomst. Hoppas det här blir året i mitt företag när investeringarna börjar bära sig – och jag kommer att tjäna miljoner. Då ska de få för förlorad arbetsinkomst. Det gäller bara att få med allianskollegorna att ta bort inkomsttaket. Nä, skojade bara, jag ska inte sänka kommunen, när nu ekonomin börjat räta upp sig.

Jag har hållit på med ansökan om bokprojekt på förmiddagen. Det blev också en del ideellt jobb, tog på mig en rolig sak under Hantverksveckan. Men kanske inte så smart, jag hade ju inte lite att göra den veckan innan. Men det ska förberedas i god tid, om det blir av.

Det ser fint ut för Hantverksveckan, det kommer in anmälningar på kurserna och någon är redan full. Samarbeten går bra.

Och storspoven kom till Boheden på morgon – viktig information.

Nu ska jag iväg till kiropraktorn, igen.

Så tills vidare får ni hålla till godo med denna bild på mig, storebror Stefan och mamma Irene. Bara på tal om något helt annat.

DSC_0024

Paradigmskifte hos mig

Det är en sådan här dag när jag bokfört allt nytt, och lämnat in gamla bokföringen för hjälp med bokslutet. Och inte nog med det, jag har svarat på mail som legat till sig i ett halvår.

Sen är jag glad över torr överkalixhalm. Den luktar så gott. Korn ska det vara – rejält!

Jag börjar att tänka ännu mer på stora skrivprojekt. Andra sidan av lamningen är nästan här.

Slutet av lamningen

Det är slutet på lamningen nu – denna vecka plus att ett par eftersläntrare av ungtackorna kan lamma nästa vecka.

Lamningen är speciell, det är dygnetrunt-passning i åtminstone tre veckor. Jag är inte den som gillar att vara uppe på nätterna, men jag är det såklart när det behövs. Det jag tycker är tungt är att kolla så många gånger när det ändå inte händer något – men det vet man förstås inte förrän efteråt.

Slutet på förra veckan var det mycket att göra, många lamm föddes. Man bygger ju boxar åt alla nylammade tackor med lamm. Så grindarna var på upphällningen och hinkarna var slut. Det blev att skicka efter fler hinkar från Larsons järn. Och en eftermiddag gasade jag över till Grelsbyn och köpte brädor av Nybergs. Jag hann precis spika ihop ett par grindar innan behövande tacka lammade.

Men jag har inte några problem med att skynda mig. Men att vistas i fårhuset en och två timmar innan utfodringen är olidligt, fan vilken väsen tackorna för – de står bara i vrålar rätt ut. Och detta oavsett hur mycket mat de fått tidigare. De blir riktigt olidliga efter man börjat ge dem kraftfoder. Och att sedan sköta lamning och kanske koncentrera sig i det där oväsendet, det är inte kul. Det bästa är att hålla sig borta, då är de tysta.

Hur som helst har lamningen gått bra, även om det är lite kvar:

68 levande lamm och 3 döda ger en dödlighet på 4%. Det är väldigt bra och våra får, finullsfåren, har en hög fertilitet – så de brukar ha betydligt högre dödlighet.

Det goda resultatet, hittills, beror nog på att tackorna fått bra omsorg; bra grovfoder, bra kraftfoder, avmaskat efter råd från Gård & djurhälsan samt selen, salt och mineraler. Lammen har överlag varit stora och våldsamt pigga, förutom enstaka av ungtackor som gett riktigt små lamm – där ser man nog ett resultat av skitsommaren förra året. Slaktlammen var ju också små.

En orsak till att det gått så bra är förstås att jag/vi börjat få rutin. Jag kan lamningar, jag vet när jag ska gripa in, om jag måste sondmata någon och så vidare. Jag vet att de måste få vara ifred innan lamning, att de är känsliga mot att bli skrämda eller störda. På lördag var det en tacka som var misstänkt nära, och hon fick vara ifred. På kvällen började jag misströsta, hon låg stundtals helt utslagen. Jag hann oroa mig för att jag skulle få en kalktacka för första gången. Till slut gick jag och lade mig, man kan inte göra mer. Sture skulle gå och kolla vid ett-tiden innan han lade sig, men han somnade vid teven och gick inte ut förrän vid två. Då ringde han mig i djupsömnen; Vi har fått fyrlingar! Men det gick ju bra. Men dygnet efter var tackan lite matt – lammen är superpigga och snittar över tre kilo, så de är mycket stora för att vara flerfödda. Alla är pigga nu.

Det är bara resten kvar. Jag försöker göra lite skrivjobb någon stund om dagen. Men samtidigt måste man hushålla med krafterna om det blir nattvak än. Lamning är lite som när man hade bebisar, man får passa på att äta och sova när man kan och inte vänta med det – för man vet inte när det blir tillfälle nästa gång.