Inte lätt svar

Jaha, då var årets får- och geträkning gjord. Modernt, man behöver inte stå och räkna djur som rör sig. Istället kollar man i Elitlamm, och där står det 45. Själva rapporten gör man på Jordbruksverket med BankID. Nu för tiden funkar sådant där fint.

Folk som inte är i fårbranschen frågar ofta hur många får man har.

De som är i fårbranschen frågar hur många tackor man har, för det är liksom det som är grejen.

Så det för med sig att jag får fundera på när folk frågar hur många får jag har, vad de menar. Man räknar ju inte lamm egentligen, för de är ju alla i en övergångsfas till att bli antingen egna livlamm – alltså kommande tackor eller livlamm till försäljning eller mat för en själv eller andra.

Som exempelvis på måndagsmorgon hade jag 48 får. Och mitt på dagen hade jag 45 – för vi hemslaktade tre lamm. Så antalet varierar ofta.

Men när man får fundera på hur många man har av får i största allmänhet, tar det ju en stund innan jag svarar. Då säger folk alltid: ”Jaha, höhö, det är väl som lapparna, man vill inte säga hur många man har”.

Men det är inte att jag inte vill, det är liksom en fel ställd fråga.

Jag förstår att det är än svårare för samerna att svara på hur många ”renar” man har. Kalvar, vuxna, innan eller efter slakt? De står nog sällan på rad heller så de är lätträknade, men visst räknas de. Men det däremot är nog mer arbetsamt.

Jag däremot tittar bara i Elitlamm, avelsprogrammet, i mobilen eller datorn.

Så nu har jag meddelat Jordbruksverkets Får- och geträkning.

45 stycken får. Inga getter såg jag någonstans.

Antalet ska minskas ytterligare, några lamm till ska antingen säljas till liv eller åka i frysboxen.

Det skulle vara lätt att svara idag. Men det roliga är att alla som inte håller på med får frågar samma och det som har får frågar på sitt sätt.

 🐏

Jag upptäckte igår att jag har emojis i datorn, det hade jag ingen aning om. Jag leker ju aldrig med den.

Bilden nedan tog min kusin Anders i våras, när vi skulle frakta får med båt till Fårholmen. Jag hörde med sonen, han längst ner till höger, om han kunde hjälpa till med lastning från hästtransport till båt. Och av en händelse hade han massor av kompisar med. Där Anton är, finns ofta mycket folk.

Go-lammen! Men i april får vi fler. Drygt 70 skulle jag gissa. Jag tror att vi hade 110 får och lamm sammanlagt i somras.

13331087_998793896824349_7958357522863577270_n

Marknader i antågande

Jag försöker fixa produkter till årets julmarknader, den första imorgon i Övre Kukkola på Pesulas lantbruk och så den andra på söndag i Svartbyns byastuga. Jag syr några handskar och mobilvärmare och paketerar det nya garnet.

Det är kul att bli avbruten av kunder som vill köpa garn, skinn och livdjur.

Men det är inte kul med allt ideellt jobb just nu. Fyra timmar på tisdag, fyra plus två på torsdag och två idag på förmiddagen. Inte är det konstigt att man har tidsbrist. Men det går nog bra, men som jag sagt, jag borde tänka mer på min egen inkomst. Jag tror i alla fall att jag har igen det, på något sätt. Men det som gör mig irriterad är att man förutsätts kasta allt man har för händerna och göra än mer ideellt. Om jag bara ska åka in till byn, tar det en eller två timmar – som jag sedan får lägga på kvällsjobb. Inget arvode här inte.

Nå här kommer mina nya handskar! Tala om varmt.

Vardagen…..

…..började redan på lördag. Jag var ut till fåren i gryningen, och himla lustigt var det att jag bara tänkte på engelska hela tiden. Det börjar att bli bättre nu, svenskan har tagit överhanden. Herregud, tänk om man verkligen flyttar till utlandet. Då hade jag kanske bytt språk på ett par veckor.

 
På söndag klippte jag sex lamm, ullen ska färgas så småningom. Och måndag var det vävning och kommunfullmäktige på programmet.

 
Jag tänkte ta itu på allvar med helgens julmarknader på morgon. Men hamnade i skrivande, fårskötsel, inkörning av ved och assistans till rörmokarn. Måste ju kolla så inte fåren äter upp Stig där i fårhuset. Sedan fick jag en fråga av mannen att köra bilen till Övertorneå på besiktning imorgon, nja, jag inväntar nog garnet som är på väg från spinneriet i Finland för att  samordna resan mot gränsen.

 
Så nu ligger jag på soffan på lunchrasten, men ska snart ta itu med marknadsförberedelserna. Ideellt med Handkraft ikväll.

Kultur utan gränser

Vi har haft det toppen i Ryssland, det är verkligen en upplevelse att åka dit. Färden bestod av tre flygresor i båda riktningarna, från Luleå till Stockholm-Moskva-Arkhangelsk. Att sitta på inrikes i Moskva på Sheremetyevo var exotiskt. Jag har varit en kartnörd sedan barndomen, och så att sitta där och lyssna till när de de ropade ut flygningarna var smått overkligt. Det är sådana där namn som man nästan bara trott existera i fantasin; Novo Sibirisk, Sankt Petersburg, Irkutsk, Vladivostok.

Jag är ju en som inte gillat att flyga de senaste 30 åren, men på senare år har det nästa gått över helt. Men ryska inrikesflyget har jag gruvat mig för. Fast jag tyckte att resorna med Aeroflot gick bra, de flög både Stockholm – Moskva och Moskva – Arkhangelsk. Det sista planet till destinationen var visserligen mindre än de andra, men inte så litet att jag blev rädd bara därför.

Syftet med resan var kulturprojekt; Hantverksveckan var inbjudan för att representera Sverige i en förstudie till ett Kolarcticprojekt som handlar om kulturarvsbaserat entreprenörskap. Så vi, kommunalrådet Sarah och jag har träffat massor av engagerade och kunniga människor från bland annat Midt-Troms Museum i Norge, Arkhangelsk Museum of Local Lore, Maley Korely Open-Air museum och Kizhi State Open-Air Museum of History, Architecture and Ethnography med flera.

Det var en jättebra början till samarbete om kulturarv, entreprenörskap och hantverk över gränserna.

Oj vad det finns mycket att se i Ryssland. Vi har så mycket gemensamt när det gäller hantverk och konst. Och för all del basnäringen skog också. Kolla in allmogemålningen, den liknar så mycket den vi har i Överkalix och Tornedalen.