Paris

Notre-Dame var mitt besöksmål nummer ett i Paris. På något sätt är det den första bilden som gör att jag mest kommer ihåg den där wow-känslan när hon dök upp vid vår vandring. Åh vad jag tyckte om Paris, den där första och enda gången hittills jag varit där.

Vi kom dit bara två veckor efter terrordåden 2015. Så Place de la republique var också en plats att besöka. Jag kan aldrig glömma den kompakta tystnaden vid monumentet där folk lade blommor och satte upp bilder. Massor av folk och helt tyst i en stor stad. Väldigt vackert. Det finns bilder här längre ner i flödet.

Varför jag fick en så positiv bild av Paris och parisarna var kanske att de ännu var skakade, och kände en sammanhållning. De var nog glada att turister ändå ville komma till staden. Exempelvis kommer jag med värme ihåg lastbilschauffören som höll på att dra en pallbjörn av bakgavellyften, på gatan där vi gick förbi. – Pardon, sa han. Alltså han ursäktade sig att han var i vägen, fast det ju var självklart att det var vi som var lediga som kunde ta några steg åt sidan.

Tips

…..och städning av skrivbordet på datorn. Då hittade jag dessa råd, jag tycker de är bra. Visserligen leder jag mest mig själv till vardags, ja med några undantag.

Frida Lundhs 10 principer för ett cirkulärt ledarskap:

1. Avsätt tid för reflektion 

2. Var nyfiken 

3. Ge dig själv tid för återhämtning 

4. Lyssna och kommunicera 

5. Få saker att hända 

6. Inkludera och samarbeta 

7. Lär dig hantera motstånd 

8. Slå vakt om arbetsron 

9. Hitta din plats 

10. Var modig

Jag tycker jag kan en del av detta, men…..

Jag börjar bli bra på att hitta in plats, det har väl varit si och så med det – jag har trott att jag kan göra allt som är roligt och massor som andra tycker jag ska göra – oftast för att de inte ids själva.

Men det där att lära sig att hantera motstånd, det kan jag bli bättre på. Eller så letar jag en enkel utväg, jag lägger ner vad det nu kan vara .

Jag fick höra att jag är envis, jag skulle säga om mig själv – inte det minsta. Så fort något är besvärligt så gör jag något annat. Det händer att jag skulle behöva vara mer envis. Fast  att vara envis tycker jag för det mesta är destruktivt.

I alla fall är jag bättre än tidigare på att hantera motstånd. Jag hörde Linda Skugge på tv, en i mina ögon lyckad karriärkvinna. Hon sa att hon får massor av ”nej” på varje ”ja”. Oj då, jag trodde att andra bara lyckades på första försöket hela tiden. Där har jag en del att lära.

Å andra ska man väl inte hantera motstånd alla dagar. Jag tror en hel del på min strategi att lägga ner vissa saker om motståndet blir för hårt. Som litteraturvetare har man ju lärt sig att inte slåss så mycket mot väderkvarnarna, hehe.

Att kommunicera, inkludera och samarbeta är naturligtvis bra, och det har jag gjort mycket i mina dagar. Dock kan det vara en nackdel att få ihop saker och folk för bra. Då tror folk att man är undfallande, och så ska det pikas om det. Så vad gör jag då, jo lägger ner och drar iväg. Det ska inte vara på mig all kommunikation och samarbete beror på. De som har något att klaga på, kan göra det själva, haha.

Jag är förresten bra på att vara nyfiken, reflektera (det gör jag nu i korrekturpausen), återhämta mig och slå vakt om arbetsron.

Den enda som verkligen stör mig i arbetsron är jag själv.

Jaha, det var vardagen

Texter till boken snart färdiga. En stor del fixat, korrekturläst det första varvet, översatt och layout på gång.

Fåren inne på slutspurten innan lamning.

Djurskyddskontroll igår ✔️ Alla rätt i år igen.

Projekt bagarstuga påbörjat. Lite kontaktande här och där. Byggmöte i vår.

Jobbmässa med Anci och Färjerederiet i veckan.

Och ett otroligt erbjudande om jobb, men då måste jag sluta med något annat. Hm.

Möte om Hantverksmarknaden.

Ved.

Jag vill mest köpa en border collie och sitta och sticka.

Efterfest

Det har nu varit både Fårfesten i Kil och Vantfestivalen i Junosuando. 130 mil söderut och 15 mil norrut, enkelresor.

Det var så himla kul att träffa allt får- och ullfolk. Jag hinner inte skriva mer tyvärr.

Förra veckan blev det dessutom två dagar med Färjerederiet i Luleå. Det är vi som är på lunchpromenad på bilderna. Vi fick stegräknare, som jag nu ska använda. Min förhoppning är att spara pengar åt staten – och slippa köpa nya färjekläder till våren.

Och så fixade jag SAM-ansökan i förra veckan, var till Hushållningssällskapet i Kalix för rådgivning. Vi köpte även en massa lokalt nötkött. Det gick med råge igenom kvalitetstesten, entrecoten var supergod. Se bild.

Schema för denna vecka ser ut så här; litteratur på måndag – plus lite ärenden på byn och i färjestugan. Tisdag, onsdag blir det fårklippning och vaccin av tackorna. Torsdag och fredag blir det mer litteratur. Hoppas att kunna köra ved i helgen.

Jag har lediga stunder i alla fall vissa kvällar att se fram emot – då blir det min nya roliga stickning av det egna finullsgarnet. Titta på bilden med ett begynnande ok i mörkbrunt och vitt. Är det något Fårfesten är bra till, så är det inspiration. Tack alla, vår teststickare Karin från Skåne med flera.

Inga långa….

utläggningar 😃 men denna måndag:

  • Fåren ✔️
  • Boken – första texten skickad till översättaren – och till layout ✔️
  • Bokföring…oj….men är nu ikapp, det har visst blivit nytt år? ✔️
  • Inbjudan till Hantverksmarknad klar ✔️
  • Yoga ✔️
  • Allt garn färgat, härvat och satt banderoller på ✔️
  • Prototyper till Fårfesten stickade ✔️
  • Börjat plocka ihop saker till resan ✔️

På tal om fåren, inatt drömde jag att gammelbaggen smitit från fållan. På morgon när vi kom ut i fårhuset….hade baggen smitit till tackorna.

Så praktiskt med sanndrömmar, kanske ni tycker.

Nja.

Natten innan drömde jag att jag höll på att gömma ett lik, så jag körde detta i en typ kompostkvarn. Sen så hade jag en bebis, och jag blev så irriterad åt barnet att jag slog till den. Så denna blev förlamad. Och då tänkte jag att jag skulle döda barnet. Men på något sätt tyckte jag ändå att bebin var gullig, nog skulle den kunna ha ett bra liv även om den var förlamad.

Alltså, att lyssna på Rättegångspodden medan jag härvade garn i helgen, kanske inte var så bra idé.

Jag tycker mer och mer illa om fiktion med mord och våld. Jag går och lägger mig när gåben ser på sånt.

Men när det är på riktigt, som fallet och mordet av Tova. Jag vill ändå lyssna, jag undrar varför. Förövaren låter så normal eller har så psykopatdrag. Stackars flicka. Inte konstigt att man får mardrömmar.

Hur kan man lära flickor att hålla sig undan såna typer.

Nej jag hoppas att den där sanndrömmen var en engångsföreteelse, och att det sista jag drömde bara var ett utslag av att jag inte tål sånt jag hörde i podden.