Hänt i byn

Det är väntans tider i veckan, jag väntar på kiropraktorn och på mina terminalglasögon. Tills dess håller jag på med momsen, kanske inte det mest intressanta i företaget, men det ska göras. Och lite annat, plus en del ideellt jobb.

Jag och fotografen försöker klura ut hur man bäst sköter bokföringen i ett gemensamt projekt. Det är mycket förarbeten just nu, det är roligast att arbeta när det blir ”på riktigt”. Hursomhelst verkar det som om det går framåt med firman. Jag var nyss på banken och där tyckte de att jag skrivit en bra bok, och de var ju kul. Mer böcker till folket. Och seriösa reportage, det är himla kul att göra ordentliga saker.

I helgen var jag och dottern på asylboendet och hälsade på ett par unga kvinnor, vi bjöd hem dem och deras män i söndags. Mycket trevligt, och så här i efterhand är jag stolt över de tre barnen jag har i närheten att de är så trevliga med folk. Att de inte är rädda det främmande, och att de har folkvett. Jag är då så jävla less folk som är rädda för alla okända. Jag tror att utbytet mellan de unga ger alla mycket, mig med. Mina barn kunde exempelvis berätta var de jobbar och var det finns jobb och vilka jobb det finns, med mera.

Den största skillnaden mellan oss och de unga syrierna från Aleppo är att de kommer från en tvåmiljoners stad och vi bor på landsbygden.

Några av morgonens tankar

Dömer du människor utifrån utseende, eller varifrån de kommer? På allvar, tänk efter.

Det som gör oss till civiliserade människor är att vi tänker efter, för vi är till viss del förprogrammerade att vara på vår vakt om vi exempelvis som ensamma möter 12 vuxna hultare i skymningen här på landsvägen. Vi kategoriserar dem, som fåren mina gör med folk, vem är de? Hur många? Kan de vara farliga? Ska vi springa? Fåren mina är fega typer, de springer först – tänker inte så värst mycket. Jag ber i förväg om ursäkt till hultarna för exemplet, det finns inte heller 12 fullvuxna. De skulle behöva lite invandring.

Nä vi tänker efter. Gör man det enkelt för sig och dömer folk efter hårfärg, ja fan det är tufft när man kan byta hårfärg varje dag, då är man nära R-ordet.

Och detta med att folk som är emot främmande precis där de bor eller vistas. Det är inget nytt. Jag vet inte hur många boenden för funktionshindrade och psykiskt sjuka som folk protesterat mot i Sverige det senaste decenniet. Hemmet och familjen är fortfarande, förmodar jag, den farligast platsen för åtminstone kvinnor och barn.

Mitt råd är att alla borde döma och bedöma folk utefter vad de faktiskt gör och säger.

Det försöker jag, och jag funderar en del hur det nu kan bli mer och mer legitimt att säga hur de där utlänningarna är eller hur samerna är. Jo men precis de är likadana allihopa. Eller hur. Satan så korkat. Precis som om gyljarna eller bohedarna vore likadana.

Nå hur som helst, energin min behöver jag till att skapa positiva saker, som ex skrapa ihop till någon slags lön. Jag är trött på att höra på folk som inte går att föra ett resonemang med, till och med sitter och gapar på möten och i det offentliga rummet, och inte kan acceptera att alla inte tycker lika.

Sedan är det en annan sak om folk är oroliga över förändringar, det är vanligt att folk är. Då måste man använda sitt förnuft och diskutera och göra en bedömning av läget.

Ha en bra dag alla!

Bildning

Det finns många som inte tror att utbildning har någon nämnvärd betydelse. Ofta de som inte har någon utbildning, de tror att sunt förnuft kan hjälpa till precis allt.

Om jag nu ska recensera mig själv, så tycker jag att jag har ganska stort förnuft. Ibland kan förnuftet hamna i lite i skymundan för plötsliga ingivelser, mindre vansinnesutbrott eller skämt som jag inte ens själv vet om de är på allvar.

Etablerade medier går på knäna; fotografer, redigerare, journalister med utbildning blir färre och färre. Och det märks.

Kunskaper borde nog värderas upp på många håll. Det tänkte jag på i helgen när jag städade bland mina böcker. Även om jag haft sunt förnuft till 100 % (det är bara de riktigt galna som tror de har det) så har lite grann fastnat av det jag läst. Och då blev jag nog lite klokare med mer på fötterna :-D

Vojvoj nr 99

På tal om böcker. Och på tal om folk som inte vet hur internet fungerar. Det var en gåb som kommenterat ett inlägg jag gjort om en grej i en grannkommun för ett par år sedan. Där jag blev beskylld för att ha förtalat en man jag inte hört talas om i en bok jag heller inte hört talas om. Haha, det var lite kul. Ja inte för den som inte förstår att alla på internet inte känner varandra eller de åsyftade, men ändå. Ni behöver inte leta den kommentaren, naturligtvis har jag inte godkänt den :-)

Vintern är för kort

Det var länge sedan jag skrev, så jag har lite dåligt samvete för er som läser kontinuerligt. Det är lugnt på vintern på många fronter, men då mest när det gäller fårfarmen. Fast ändå inte, har beställt en del saker till skinnsömnaden. Ska bli kul – vill på sätt och vis ha en till vinter, den här verkar bli för kort. Men måstejobben med fåren är som minst den här tiden – innan verkning av klövar, klippning, kraftfoder och lamning. Vårt eget foder räcker än. Det är så otroligt roligt att ge det åt fåren, det luktar grönt, sommar och luktgräs.

Vi har kommit en liten bit på vägen när det gäller projekteringen av nästa bok. Ja det var optimistiskt sagt kanske, men det går framåt. Ringde just ett samtal med presumtiv medverkande som gjorde mig glad.

Boken om Ängeså sameby uppskattas av de som läser, verkligen, och jag vet att den är bra. Och folk överlag vet ju inte hur mycket mer man kunnat ha med om tid funnits.

Kvällar och helger går till renovering av hallen där min vävstol ska stå. Jäklars fint blir det. Jag har hittat så mycket saker, inte minst pappas gamla foton och dylikt, så det har tagit extra länge. Och så har jag spammat Facebook och Instagram med gammelbilder.

Fixar också en del med det ideella, och blir på dåligt humör när det drar ut på tiden och svälten nafsar i hälarna. Men, men, en hel är lagt ut på Hantverksveckans sida och mer blir det. Anmäl er till Jean-Åke på SV om ni vill vara säker på en plats. Själv skulle jag vilja gå alla kurserna, men det kan jag inte. Funderar i alla fall på Britta Marakatt Labbas kurs Berättande broderi – inte minst för att hon är en så otroligt behaglig och trevlig person.

Och ni alla som vill hjälpa till med Hantverksveckan och Kulturföreningen – hojta till, det är kul.

Vi har också ett gäng med tyskar som bor i vårt uthyrningshus. De har så här fint väder, som ni kan se nedan. Och här sitter jag inne, och är bara lite avis.

wp-1454498828871.jpg