Ett avsked

i Fredags var det dags att ta avsked av det glada och varma Faster Torborg.

I Fredags var det dags att ta avsked av den glada och varma faster Torborg. Hennes tavla vid kistan.

Fasters glad och trevliga familj.

Fasters glada och trevliga familj. Och så vår lilla skara från Käll i Grelsbyn.

Här hälsade jag på faster 2008, hon var sig lik, det glada skrattet var kvar ändå till slutet.

Här hälsade jag på faster 2008, hon var sig lik, det glada skrattet var kvar ändå till slutet.

Vackra faster.

Vackra faster.

Faster har ju alltid funnits, ja i alla fall i 89 år. Avsked är alltid sorgliga, om än inte tragiska när en gammal går vidare. Mina kusiner, fasters barn, är ett gäng mycket trevliga människor med likaledes trevliga familjer. De turades om att säga några ord, fina, sakliga men mycket personliga reflexioner. En av ”de till åren komna” sönerna berättade för barnet om varför han var så ledsen i kyrkan, en mamma är en mamma hur gammal man än blir.

Det var en fin minnesstund, vi verkligen mindes henne och hennes lika sprudlande bröder – alla är nu i himlen. De hade det inte lätt, det var knappa omständigheter, sjukdomar härjade och de fick jobba hårt som människor i den generationen gjorde. Samhällsomvandlingen 1920-talisterna gick igenom saknar motstycke. De växte upp under depression och senare med brinnande krig runt omkring. De hade ingen vidare chans att utbilda sig. Men de var glada, framåt och positiva, de fem överlevarna – pappa och hans syskon – Sex av de andra syskonen dog av sjukdomar i barn- och ungdomsåren. Pappa och Torborg bildade familj under kriget, de såg framåt trots allt som hände i världen.  Jag håller med en av mina kusiner, att ungdomen och vuxna idag har det väldigt mycket mera förspänt.

Här kan ni läsa de fina minnesorden som min kusin skrivit i tidningarna.

Torborg Malmer, född Karlsson, Umeå, har avlidit efter lång tids sjukdom. Torborg blev 89 år och efterlämnar fem barn, Gösta, Ingegerd, Hans, Kerstin och Anders med familjer, tolv barnbarn med familjer, 13 barnbarnsbarn och många andra släktingar och vänner.

Torborg var en stark och expressiv kvinna med ett fantastiskt och långt liv bakom sig. Hon föddes 1923 och växte upp på växte upp på Käll-gården i Grelsbyn i Överkalix.

Torborg var yngst av elva syskon, varav endast fem överlevde någon längre tid in i vuxenlivet.

Livet var knappt på gården även om den hörde till de större i byn, men berättelserna om kärleken och sammanhållningen inom familjen och inom byn var många. Barnen fick hjälpa till med enklare sysslor. En sommardag såg Torborg efter fåren på skogen, men ett lamm fattades på kvällen. En ledsen flicka kunde inte fås att gå i säng, men glädjen blev desto större då pappa Anton sent på kvällen kom hem med lammet i famnen! Den glädjen lyste ända fram till oss barn i hennes berättelse.

Under brinnande krig, 1940 när Torborg var 17 år, förlades beredskapssoldater från hela landet i gårdarna i bygden.

Särskilt en beundrare återvände ofta till gården för att träffa Torborg. En gång fick han bara se henne i dörren och sedan vända åter nästan en mil på cykel i 30 minusgrader. Det var Per från Växjö. 1943 gifte de sig i Växjö domkyrka. Torborg hade då gått folkhögskola i Sunderbyn i Norrbotten och gick sen barnsköterskeutbildning i Helsingborg. Paret slog sig ner i Lund, där första barnet föddes.

Torborg var hemma med barnen och bodde i Lund, Luleå, Umeå och Jönköping innan alla fem flugit ut. Under 1970-talet i Jönköping när yngsta sonen inte behövde mycket tillsyn längre började hon arbeta som barnskötare och hon började även måla. Torborg gick många utbildningar i måleri, både i Sverige, Italien och på Irland, bland annat med lärare från konstfack i Stockholm. Måleriet tog snart överhanden och blev heltidssysselsättning. Från 1978 till 1996 hade Torborg åtta separatutställningar och deltog i ett otal samlingsutställningar runt om i landet.

Barndomens hembygd i Överkalix återvände Torborg alltid till. Trots lång tid i Småland och en älskad stuga i Adelöv, blev det ingen sommar utan en tid på Rådjer-backen, i stugan som Per timrade upp 1955 med Fredrik’s Arturs hjälp.

Efter makens död återvände hon till Umeå 1990 och hann återknyta kontakter med väninnor från 1960-talet. Glimten i ögat slocknade dock bara helt nyligt, nu får hon vila med Per i Grelsbyn på Grelsbybergets sluttning mot Kalixälven. Alla barnen saknar henne, men har kvar den trygghet hon gav.

För barnen Anders Malmer

Publicerad 2013-01-18 09:19
Ändrad 2013-01-18 09:49

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s