Några minuter nättjafs

Det här med debatter, visst är det bra – och nyttigt, många gånger för det saker framåt.

Och så finns det nätgliringar, att spegöra varandra, nätmobbing, näthat – det finns många varianter. Den som är kränkt sätter väl ribban eller?

Jag förvånas inte, läser ju bara Flashback en gång vartannat år och tidningskommentarer på nätet ungefär en gång i kvartalet. Ser mest på Twitter, Facebook, Instagram och någon enstaka blogg.

Häromdagen var jag in och kollade på en tidningsartikel från trakten. Det verkar ha blivit värre på senare år med sådana som spårar ur. Att gräva i och hitta på saker som inte har det minsta med artikeln att gör till exempel. Man hoppas ju att folk utifrån förstår att det finns andra bilder av kommunen, om man så säger. Fast en del är sansade kommentarer också, och jag respekterar verkligen de som sätter sitt riktiga namn under.

Missing People Sweden är ett exempel på där nätet är jättebra sätt att samla folk. De har som bekant lyckats hitta många försvunna människor, och Facebook är ett bra hjälpmedel bland andra. De lade ut en efterlysning igår kväll. På en kvart hade de kommit massor av elaka kommentarer och spekulationer, ides inte ens läsa. Man fattar inte, till och med en ideell organisation som vill väl utsätts. Och folk skiter i hur det drabbar tredje part, den sjuka, olyckliga, vänner eller anhöriga etc. Men självklart är det så som i de flesta forum, de flesta vill väl, och gottar sig inte i andras sorg – och de ber de elaka sansa sig.

Vad ska man göra? Bilda grupper där man bara spegör varandra och tolkar att som fan läser Bibeln? Det gjordes ju ett försök med en lokal ”anti-grupp”, med människor som hade en sak gemensamt – att vara emot en satsning. Men jag tror att den kommit av sig, verkade lamt när jag såg efter för något tag sedan. Det blir ju inget kul, när alla bara är emot. Och för mig är ju valet klart, jag behöver inte var en del av det sammanhanget.

Jag har ju inget emot debatter, verkligen inte. Men man måste ju:

  • Vara i rätt forum
  • Saklig
  • Inte angripa person
  • Välja sina strider – och där är vi olika

Med mera. Jag förstår att alla i världen inte har utbildning i pressetik, men det räcker ofta lika långt med sunt förnuft. Jag tycker många gånger synd om de sjuka, de som inte orkar ta sig ut, de som är hänvisade åt en soffa eller stol hela dagarna. De blir så illa berörda av nätsvammel. Vi vanliga kan ju skaka av oss elakheter, gå ut och hugga ved, fara på volleybollträning, lukta på blommorna ute, åka och träffa människor vi valt eller inte minst; gå till ett arbete eller ett annat sammanhang.

Det är så lätt, om man har de glasögonen på sig, att bara se folk som naiva och dumma när du ser dem genom en dator. Det är så lätt att välja fel forum för sina strider. Och med fel forum menar jag exempelvis Missing Peoples sidor, eller en grupp där folk vill sätta ut en trevlig bild, och så blir det något helt annat.

Och folk kan ju göra annat av sitt liv än att sitta och gotta sig i hur dumma andra är.

Nä, ett rejält forum med saklig debatt – det är vad denna kommun behöver, och andra platser också. Men jag fattar ju att det skulle behövas tre heltider bara här med arbetare som modererar kommentarer….. Förr, på den tiden jag läste tidningskommentarerna oftare, anmälde jag då och då kränkande kommentarer mot personer som var nämnda med namn. Inte så mycket för att jag någonsin haft så mycket till övers för personens politik, utan för att jag inte fattar hur kommentaren överhuvudtaget kunna slinka igenom. Man hittar inte på saker om folk. Identitet blir stulen av anonym. Både fegt, kriminellt och elakt, så där är det ju ingen tvekan.

För något tag sedan var det en skröplig människa, som ville ha lite social samvaro i grupp på nätet. Denne orkar inte annat, det är en person som är lite mer döende än oss andra, på riktigt alltså. Att åka på kvällskurs eller träffa folk på jobbet är ett sedan länge passerat kapitel. Men han hittar personer på nätet, både kända och okända som kan vara ett slags socialt surrogat för kafferasterna på jobbet. Och har med andra ord ganska trevligt. Så trevligt det går, i den situationen. Där det kanske känns som att du sitter och dör.

Och så var denne så ledsen över att en ytligt bekant var elak, och x förstod inte varför. Det där var en sak bland många i en urspårad tråd som gjorde människan uppriktigt ledsen. Men då kom jag på att det inte var den människan x trott, utan en med snarlikt namn. Då blev x så glad, det blev mindre personligt, den gången var det en som hade andra orsaker att gräva ur sig – och  jag fick göra en god gärning.

Jag tror att det är utmärkande för de som är riktigt sjuka, de orkar inte med bråk och tar hemskt illa vid sig av pikar och elakheter. Det har jag ju sett hos andra dödssjuka i min närhet, som min min syster de sista åren – hon var så snäll, och vände hela tiden andra kinden till och inte ens det, allt var så positivt. Man vill nog inte hetsa upp sig över saker, när man känner att tiden är begränsad. Man vill se det goda som faktiskt händer och göra de roliga saker man ännu orkar.

Jag är ju förhållandevis frisk än så länge, eller jäkligt frisk jämfört med de som har dödliga sjukdomar. Men jag väljer också forum som jag känner för. Såklart. Det skulle inte falla mig in att vara med i grupperingar där jag tycker att merparten är naiva, dumma eller av andra orsaker inte passar mitt liv just nu. Det vore slöseri med tid. Och för somliga, de som vet att ens tid verkligen är begränsad gäller det än mer.

Det borde vara självklart att inte döma en person som naiv eller liknande utifrån vad som ses på en skärm. Det är själva grejen med internet, det är anonymt fast vi kanske vet att det är den vi möter på affären ibland. Det blir så mycket mer tryck i det skrivna ordet, än om man sitter och tittar på varandra. Då hinner man reda ut komplicerade sammanhang på två minuter – inte minst med hjälp av kroppspråk och miner. Det kan man inte när man skriver. Allt det här hade jag kunnat säga, mycket bättre på ett par minuter åt någon som medverkar till nätklimatet.

Ja det blev mycket. Jag är ändå någorlunda skolad skribent, jag är van att välja bort. Minst 90%  hamnar utanför textblocket:

det jag INTE skriver.

Gudskelov behövs inget Tipp-Ex idag. Fort hade jag gjort av med en tiolitershink. Men folk kanske tänkte innan de skrev brev till varandra förr. Och de hade inte anledning att anstränga sig för att posta brev till okända och ytligt bekanta. Dyrt hade det varit med alla frimärken också.

Trevlig helg, folk! Solen lyser, några minus och kritvit snö.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s