Barnen vi har ansvar för

Man kan raljera om vuxnas oförmåga att se vad som pågår på nätet. Men det är många gånger blodigt allvar:

Som flickan som kanske tog livet av sig på grund av nätmobbing.

Själv jobbar ju inte med barn, men har försökt att säga åt ungarna som nu nästan alla är vuxna lite om vad som gäller. Men inte mycket, de är kloka överlag. Då jag sagt: Den där ska du kanske inte ha så mycket att göra med (på nätet), du känner ju inte ens den, och den är ju….. lite lustig…. – har jag fått som svar: Men nog vet jag väl det.

Jag har personligen i stort sett ingen kontakt omyndiga på nätet. Så jag vet lite. Men så hör man att folk i 30-årsåldern chattar med högstadieungar. Varför?

Läste häromdagen om känd författare, ungefär; Hade jag varit ung idag, hade jag kanske varit utsatt, om nätet funnits då. På grund av avsaknad av bekräftelse från föräldrar. Hon hade inga föräldrar, hon Johanna Thydell.

Man behöver inte vara med i alla sammanhang, man kan vara passiv, man behöver inte vara vän med alla. Jag vet väldigt sociala människor över medelåldern som tar bort vänner på Fejan, blockar och går ur grupper – för det suger för mycket negativ energi och somliga är elaka. Och sen lever de lyckliga i sin nätsociala värld. Men det är nog svårare för barn att välja. Och välja bort.

En sak ska vi i alla fall lära ungarna: Anmäl hot. Alltid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s