Flugornas herre

Jag hittade denna krönika, en tänkvärd. Har funderat på det här med mobbning på sistone, en drabbad bekant sa att de som blir mobbade ofta är medelålders kvinnor som är driftiga och framåt. Av avundsjuka kanske? Vi är ju djur, det är väl det som gör att ett par eller flera går ihop för att trycka ner en annan, som att nedvärdera och klaga på allt en annan person gör. Har varit med om det själv, men jag blir nästan full i skratt. Inte för att det är roligt. Men det är ju för att jag kan se logiskt, om två personer gör så och tusen gillar en och det man gör – så går det att skaka av sig. Krönikan här handlar om att säga ifrån, visst är det skönt, men det är nog allt för sällan folk gör så.

Det är som Jonna Sima skriver, inte något som hör skolgårdar till. Se bara på den stackars socialarbetaren i Krokom. Det är väl någon gruppmekanism som är genetiskt betingad. Som hönan vi hade som blev hackad på, inget ovanligt, hackkyckling är ett känt begrepp. Men civiliserade människor?

Såklart så mår inte barn som mobbar bra, det gör nog inte vuxna heller. Men vad gör att folk har sådana behov av att gå ihop och racka ner på andra. Dåligt mående är en orsak. Det finns sådana ”team” som mellan varven de är ovänner sinsemellan, mobbar andra. Sådana som hela tiden har ovänner, ovän med familj, med släkt, med arbetskamrater – kön med ovänner tar aldrig slut även om personerna i den varierar.

Filmen Flugorna herre såg vi på socialpsykologin när vi läste om människors negativa beteenden emot varandra. Läs boken, tror den räknas som ungdomsbok förresten – av William Golding.

3 reaktioner på ”Flugornas herre

  1. Mobbing är aldrig bra. Den som mobbar mår i regel dåligt själv och måste hävda sig på bekostnad av någon annan. Avundsjuka och låg (dålig) självkänsla är vanligt hos den som mobbar. Den som mår dåligt projiceras sitt elände på andra.

    Egentligen säger det ganska mycket om den person som mobbar. Kanske är det rent av synd om den som mobbar? Den människan mår inte bra. Precis som människan som blir mobbad inte gör.

    Än värre är det, mobbing är aldrig bra, när vuxna ger sig på barn med glåpord och diverse kräkningar – och sen när det accepteras av andra vuxna. Vad har man för människosyn då?

    Jag minns hur jag blev drabbad av elaka tungor som barn. Förlåta, ja, glömma, nej. Bitterheten lurar om hörnet och den ska man (jag) passa sig för och aldrig vara lika dum och sänka sig till samma låga nivå som mobbaren.

    Ve sönes och håres!

    • ordvinden08 skriver:

      Du har så rätt. Jo, man kan tycka synd eller förstå, om det nu är brist på empati eller intelligens, sjukdom, missbruk. Men nog fan blir man less. Det där måste vara hemskt att bli utsatt för som barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s