Ventilation, lätta på trycket

Det har varit kvällar med jobb till efter midnatt på sistone, mer regel än undantag. Och mer skulle behövas för att driva runt gård och skrivande. Men nog vilar vi någon timme då och då, främst medan vi lagar mat och äter. Det är liksom vår hobby.

image

Att hitta skäggriska i frysen, lycka, bland det godaste jag ätit i svampväg.

Överlag kan det ju hända att man är osmart, det hade varit lättare att försörja sig med annat, och främst i större samhälle. Men ack så tråkigt. Fast jag tycker ju om att kämpa på med det som är roligt, och det jag är intresserad av och bra på. Så jag tror verkligen att inkomsterna ska öka och arbetstiden bli mer hanterlig.

Jag jobbar fortfarande med att dra ned på ideellt arbete, det går ganska bra måste jag säga. Men…..då finns det folk som tycker att man ska jobba mer obetalt. Varför? Kanske vore på sin plats att de gjorde det själva istället. Många av den har inte ens lönekrav, utan har exempelvis pension.

Man ska sitta på möte på möte där det redan sagts det som ska sägas. Man ska vara heltid som moderator för sidor, andra ska styra innehåll och inrikting med kontentan av att jag får mer av jour dygnet runt och dessutom sabba för folk som vill ut med ren info. Jag har verkligen inte tid med att tjorva till saker, söka konflikter, jobba i onödan – det gör mig glad att välja bort detta, och även att välja bort gnällspikarna. Och det är inte ens fysiskt möjligt att jobba mer, dygnet har bara 24 timmar.

Men förutom ljuspunkten med mat finns det gott om kreativa, eldsjälar och vänner. En del på håll, de som alltid funnits och en del som jag faktiskt hinner träffa ibland. Men det fodras att folk tar initiativ, för just nu är det inte jag som hittar på anledningar att träffas.

Och så gillar jag mina kompisar bondeförbundarna, vi var ett tjugotal på möte häromdagen. Så mycket bondförnuft på en och samma gång är kul. Många gör saker, är positiva, har inte tid att söka fel och gnälla, och siktar framåt – bara det är himla upplyftande.

image

Christina och Göran, två pionjärer. Hur jag gillar när Göran med sina skröpliga ben, tar fram rullatorn, fixar sig skjuts och kommer med all sin erfarenhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s