103-åringen

Jag tog mig äntligen tid att leta rätt på 103-åringen Dagny Carlssons blogg. Så här beskriver hon sig själv:

”Jag är en tuff tant, som gillar det mesta. Det kan vara en opera men det duger också med vanliga samtal om både roliga och svåra saker. Det  roliga gillar jag mest.

Man säger att jag har humor och är lite rakt på sak. Humor gör kanske att saker och ting inte behöver tas alltför allvarligt och det kan man ha nytta av ibland när det trasslar till sig.

Att vara rakt på sak är nog diskutabelt. Det är lätt att ”trampa någon på tårna” och det vill jag inte göra. Men jag tycker avgjort att man skall vara sann och ärlig. En och annan nödlögn behövs ibland om den fyller ett gott ändamål.  Men vi skall vara rädda om varandra.”

Haha, jag tänker att ”Herregud vad hon är lik mig”. Det bådar gott, på 50 år till hoppas jag bli som Dagny – som jag lyssnade till i Tendens i P1. Jag tycker också om det roliga sakerna.

Och jag tycker om humor, är det folk som inte gillar mig är det många gånger de humorbefriade. Ärligt talat vet jag knappt själv när jag skämtar eller är allvarlig.

Och att trampa folk på tårna när man är rak, jo det känner jag igen. Men det är inte det första  jag gör – jag tror jag lirkar och försöker förstå folk nog så mycket innan dess. Då tror folk att man är en mes, en som det går att sätta sig på och köra med. Och så blir de förvånade när jag säger ifrån. Annars är jag rätt snäll. 😉

Här är Dagny på tv förresten, ”man ska vara nyfiken” är ett av hennes råd. Ungefär som det jag skrev om fortbildning igår. Man ska heller inte gnälla för allting.

Behövd, bekräftad och berörd. Det är också några ord från tv-inslaget som fastnar, när de talar om åldrandet. Det var en läkare som snart skulle gå i pension som hade de orden på väggen. När man jobbar är det ganska lätt, men när man går i pension är det nog svårare – eller inte svårt men man får hitta nya vägar för att bli bland annat bekräftad.

Jag har haft ett par timmar med fåren på morgon, tja de blev glada när de fick mat. Tackorna har lärt sig vad som vankas när traktorn kommer. På morgon var några fårskallar, de kom inte över bäcken så jag var tvungen att gå dit och leda dem en annan väg. De var ännu gladare när de kom till maten. Och lammen kom och ville bli kliade. Med djur blir man bekräftad hela tiden.

Sedan träffade jag faktiskt folk ute idag, människor gör mig berörd. Det är annat än med djuren.

En jag träffade ville se på fårhusets konstruktion, då blir jag ju bekräftad igen för att jag har något att tillföra åt någon annan. Jag har gjort något som är till nytta för någon annan. Då är man ju lite behövd också.

Behövd, bekräftad och berörd – blir man av andra människor. Jag tog mig faktiskt tid för att prata med några jag mötte inne i Bränna. Man uppskattar det så mycket när man jobbar mycket ensam. Både mitt skrivande och lantbrukande är ensamjobb, så för mig är de sociala medierna lite av surrogat ”för att ha någon att surra med”. Det är mest bloggen som är en monolog. Och det spelar egentligen ingen roll hur många som läser den, har jag berört eller inspirerat en person i veckan är jag nöjd. Annars roar jag mig själv med bloggen. Det är roligt. Och det roliga gillar jag mest – som 103-åringen sade.

Äh nu har jag legat på kökssoffan under lunchen och blandat ihop mig, Dagny med åldrande och socialpsykologi. Tillbaka till näringarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s