En vän att minnas

Så himla fina minnesord skrivna av Berith Drugge – här i länken. Vila i frid fine Bo Erik.

Jag vill också minnas roliga saker, som att Bo Erik var mina barns släkts store tekniker förutom att han hade stort hjärta. Han hade lånat en videokamera från Mefos till Antons dop 1984, den filmen har jag kvar. Och det var en sensation att någon kunde filma och man faktiskt hörde ljud samtidigt.

Det känns som hundra år sedan, inte minst när man tänker på hur många som inte är med idag, mina föräldrar, syrran, Janne Wennberg, gammalfarmor Ebba, min och Mats mormödrar och nu Bo Erik.

Men det roliga var att när Bo Erik stod vid fönstret mot gatan på Församlingshemmet i Bränna och filmade, ser han i ögonvrån hur farsans Renault kommer herrelöst rullande nedför backen. Han hade glömt lägga i växeln, typiskt min pappa att inte fokusera på så triviala saker. Hur vi hade roligt åt det. Allt är bara kvar som en skakning i filmen, när fotografen började skratta. Tack Bo Erik för filmen och för allt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s