Kulturellt

Vi hade en lyckad tillställning med vår Vinterstickning på Tjers Gästgiveri i helgen, efter start med lunch på Brännvalls café satt vi och umgicks med sticksömmen i två dagar. Det vill vi göra om. Kollegan Ann-Britt har en blogpost här.

Jag har börjat på en ”uppifrån-och-ner-kofta” med mönster av Tant Kofta, i brunt och grönt, mitt eget garn och egenfärgat. Jag älskar att sticka av mitt garn! Det är så mjuk och gosigt. Och stickning ska visst sänka blodtrycket – det behövs.

Annars har veckan bestått av projektansökningar – inget kul med så mycket ideellt jobb. Så nu måste jag ta itu med den egna bokföringen och momsredovisningen. Men jag hoppas att projekten blir bra i slutändan, både för mig och kommunen.

I kulturens tecken gick också ett möte med Region Norrbotten häromdagen, det verkar positivt med kulturen i länet. Många ser också nyttan med länets attraktivitet, kultur och entreprenörskap. Så hela jag verkar ligga rätt i tiden.

Veckan har också präglats av sjukdom, 6:e veckan med virus i kroppen. Direkt jag anstränger mig blir jag sjuk igen – helt orkeslös. Jag var ”frisk” här en morgon, och tog itu med bygget av fodersilo. När jag hade släpat fram byggskivorna var jag alldeles matt och satt en stund på skottkärran. Foderbilen kom igår, och då var allt klart – innan dess hade mannen finjusterat, han satte extra regelvirke efter mina och sonens anvisningar. Den senare är förresten hemma efter att ha sågat fingrarna i byggsåg på jobbet. Puh, det hade kunnat gå illa.

Själv har jag har varit och tagit CRP på Hälsocentralen, som den nu heter (det är åratal sen jag varit dit). Men det visade ingen förhöjning, inget högt socker heller och ok med blodvärde. Lite förhöjt undertryck var det enda som inte var helt normalt. Så förmodligen är det ett virus/bara inbillning/något psykiskt. Fast jag är ju stressad som satan över att inte orka jobba fullt ut, när jag har så mycket ogjort, så det kanske är därför blodtrycket var lite konstigt.

Annars när man har mycket att göra brukar jag skynda mig och springa fortare, men jag blir som ställd när inte den taktiken fungerar. Nu är det mer att prioritera. Och tyvärr så är det för mycket ideellt och för lite lön. Som vanligt.

Men nu kanske jag blir frisk. Det har jag trott ett par gånger i veckan i sex veckor, i och för sig. På morgon har jag förutom att fodra fåren, kört stora halmlass in på ströbädden. Och jag sitter upprätt än.

Nu ska jag ta itu med den eftersatta bokföringen och momsredovisning på det.

Jäkla vad proffsig jag känner mig med foderbil som kommer och en egen, dock hemmagjord silo. Och vad trevliga de är på Lantmännen, han som jobbar där med beställningarna är så positiv. När jag oroade mig över hållfastheten på tilltänkt silo, sa han:

– Men största tyngden är ju neråt.

Jo det förstås.

Och han som körde bilen var också så glad. Jag gillar positivt folk, speciellt när man har dåligt med egen ork.

Silon har för övrigt hållit över natten. Och tackorna blev som tokiga igår när jag och gåben hade damm av kraftfodret på overallerna. 😀

Trevlig fredag människor!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s