Drömtydning

Jag vet inte om jag har kvar min drömtydare Cathrine. Nu behövs du 😊

Jag drömde mest troligt på morgonkanten att min svägerska ringde och var i nöd, hon hade fallit någonstans och var skadad. Jag lovade att komma och undsätta henne. Det var bara det att jag glömde bort henne.

Sen drömde jag att jag hälsade på min kollega I i färjehytten på Boheden. Han hade besök av min förre man, som i sin tur hade ett par bebitvillingar som krälade omkring på golvet. Tror inte det var hans dock.

Sen den allra värsta drömmen på sistone. Jag höll på att provspela en roll i en film. Och det är det absolut sista jag skulle göra, att skådespela. Det var ungefär som min kompis som drömt att hon skulle sjunga för en stor publik, när hon kom på att hon inte brukar sjunga. Hon försökte få någon i doa-kören att ta över när hon kom på det.

Ja voj voj, det är inte så lätt att börja sova mer än 4-5 timmar bara så där. Det verkar som om det blir för länge 😂

Fortsättning om maten

Alltså nu har jag på förmiddagen talat med min snart 92-åriga släkting. Hennes mormor bodde i Rudjärv i väglöst land. Om man gör historien kort – hennes man dog, han var inte så gammal och hon blev ensam med 12 barn. Visserligen hade de äldsta börjat flytta ut.

Ena sonen stannade hemma och gifte sig, de fick fem barn. Hustrun dog när barnen var små, så Mormor/farmor tog hand om dessa fem barn och, så hon fostrade sammanlagt 17. Jisses, jag som är ganska less efter fyra.

Men vad som var grejen, var att hon bar exempelvis mjölsäckar till hemmet i Rudjärv. Jag vet inte om det var från Kalixälven, förmodligen, för till Lomträsk och Allsjärv var det också väglöst.

Barnen sa naturligtvis ”inte ska du behöva bära mjölet”. Men gumman sa: ”Jag vilar ju på vägen jag går tom” (fast på överkalixmål).

Fattar ni människor hur billig mat ni har nu för tiden? På tal om mitt inlägg i förrgår.