Sommar och jobb

Hantverksmarknad i Överkalix 10-11 augusti.

Försäljning av boken Vasikkavuoma, bland annat på ovannämnda marknad. Boken säljer bra, så vi är nöjda.

Färgar garn till ovannämnda marknad. Fick nästan slut på Överkalix sommarmarknad.

En hel del pass som fartygsbefäl på röduppsfärjan. Vi har mycket trafik även denna sommar, vilket är kul. Förra helgen var dock svettig, typ +33°c – jag badade på rasterna.

Och så en sensation, jag har beställt en border collie, äntligen. Jag har ju inte haft hund sen unga tonår. Så nu läser jag på, en sådan hund är det noga med fostran. Men jag har lyckats rätt bra med ungarna, fyra stycken som går att ha i möblerade rum, är sociala och alla försörjer dig bättre än jag.

Farmen och fåren ok, men det är på tok för torrt ute. Inser att jag inte kan göra något åt nederbörden.

Kurs i flerfärgsvirkning 9-10 aug i samband med Hantverksmarknaden. Det finns någon plats kvar. Jag hade gärna gått den själv. Överlag är jag konfunderad över att så få överkalixbor passat på att gå alla riktiga proffskurser vi ordnat genom åren. Jag skulle tro att orsakerna till detta är; lokalbefolkningen är för liten i antal, är måttligt intresserade av riktigt hantverk, tycker det är för dyrt – de är inte vana med att kursledare är professionella, alltså att de har en riktig lön och betalar skatt. Å andra sidan är det många i riket som är intresserade, och som åker långt och betalar för boende. Det är ju kul.

Kursverksamheten under alla år med Hantverksveckan var mer än bra, mycket kunskap, gemenskap och skattekronor in i kommunen.

Jag gör min sista kurs som anordnare med denna riktiga ”överkalixteknik”. I mitt nästa liv ska jag bara gå på roliga kurser som andra anordnar. Det kommer jag att uppskatta. 😊

Äntligen – Vasikkavuoma

Så är den äntligen klar, boken om Vasikkavuoma, Europas största slåttermyr. Den är nyligen kommen från tryckeriet. Texter av mig, Katarina Karlsson och foto av Gunnar Svedenbäck. Vi börjar med att sälja den på Pajala marknad i helgen. Kort info:

”Vasikkavuoma är en slåttermyr vid polcirkeln i Pajala kommun. Den var i forna tider mycket viktig för självhushållet. Här togs en stor del av djurens foder, grunden för familjernas överlevnad.

Människorna vid myren berättar här om historia och nutid. Vasikkavuoma har tjänat folket i byarna runt omkring i hundratals år. Man anar en tacksamhet till myren. Så ock en vilja av folket att återupprätta myren, liksom en stolthet över den egna kulturhistorien.

Vi får även en inblick i våtmarkens unika flora, årstidernas växlingar och en tro på framtiden”.

Jaha, det var vardagen

Texter till boken snart färdiga. En stor del fixat, korrekturläst det första varvet, översatt och layout på gång.

Fåren inne på slutspurten innan lamning.

Djurskyddskontroll igår ✔️ Alla rätt i år igen.

Projekt bagarstuga påbörjat. Lite kontaktande här och där. Byggmöte i vår.

Jobbmässa med Anci och Färjerederiet i veckan.

Och ett otroligt erbjudande om jobb, men då måste jag sluta med något annat. Hm.

Möte om Hantverksmarknaden.

Ved.

Jag vill mest köpa en border collie och sitta och sticka.

Efterfest

Det har nu varit både Fårfesten i Kil och Vantfestivalen i Junosuando. 130 mil söderut och 15 mil norrut, enkelresor.

Det var så himla kul att träffa allt får- och ullfolk. Jag hinner inte skriva mer tyvärr.

Förra veckan blev det dessutom två dagar med Färjerederiet i Luleå. Det är vi som är på lunchpromenad på bilderna. Vi fick stegräknare, som jag nu ska använda. Min förhoppning är att spara pengar åt staten – och slippa köpa nya färjekläder till våren.

Och så fixade jag SAM-ansökan i förra veckan, var till Hushållningssällskapet i Kalix för rådgivning. Vi köpte även en massa lokalt nötkött. Det gick med råge igenom kvalitetstesten, entrecoten var supergod. Se bild.

Schema för denna vecka ser ut så här; litteratur på måndag – plus lite ärenden på byn och i färjestugan. Tisdag, onsdag blir det fårklippning och vaccin av tackorna. Torsdag och fredag blir det mer litteratur. Hoppas att kunna köra ved i helgen.

Jag har lediga stunder i alla fall vissa kvällar att se fram emot – då blir det min nya roliga stickning av det egna finullsgarnet. Titta på bilden med ett begynnande ok i mörkbrunt och vitt. Är det något Fårfesten är bra till, så är det inspiration. Tack alla, vår teststickare Karin från Skåne med flera.

Friskt

Det är -33 idag, och jag läser på sociala medier att temperaturen gått ner mot -39 på enstaka platser i bygden.

Ingen fara, ja det är klart att temperaturen ställer till det lite. Exempelvis har avloppet i uthyrningshuset frusit, och vi får gäster där på söndag. Ensilagebalen vi har till fåren räcker till i kväll, sen måste vi ta fram en ny. Och att dra igång och köra traktorn i denna kyla är inte kul, om den ens startar. Det tär så mycket på maskiner och dess utrustning. Vi är lite för fattiga för stora haverier.

Men förutom det, är det ingen fara, det ska snart bli varmare. Överlag tycker jag att folk gnäller så förbannat på vädret. Alltså klart att något kan gå sönder och så. Men de som gnäller mest är det som inte behöver vara ute.

På morgon var jag ute hos fåren, såklart, de ska ha mat alla dagar. Kylan var absolut inget problem, det är bara att klä på sig och röra sig istället för att gnälla. Dessutom förstår man varför våra förfäder inte var veganer, skinnmössa och skinnhandskar är grejen.

Samtidigt som folk gnäller, så läser jag att 20 barn i flyktingläger i Syrien har frusit ihjäl den senaste månaden – varav de flesta under ett år. Jag håller med mannen:

-Vi har i alla fall ett hus och kläder.

Även om vi kör in ved, eldar (tre hus) och försöker slita lös mat till fåren, så är det inte riktigt i proportion till att faktiskt frysa ihjäl.

Det blir idag fixande av texter. När jag jobbat undan lite så ska jag tapetsera en fondvägg. Mannen bygger igen ett hål där rörmokaren projekterat för ny varmvattenberedare, tinar avloppet och fortsätter med göra iordning huset inför turisterna som kommer.

Vilket betyder att jag inte har någon att bråka med vid tapetseringen. Vem ska jag nu skylla om det blir något fel? 😀

Det är soligt och friskt därute. Oj vilka ljusa mornar det är och blir ännu mer av under kommande veckor.

DSC_7170.JPG

Bokstäver, pengar, död och hopp

Förra inslaget gav en del att fundera på. Alltså Frostenson fick ju 13 000 kr i månaden för att sluta. Rätt billigt. Jag har liksom på känn att Engdahl inte skulle nöja sig med det. Men det är klart, han var chef. Och han är man.

Vi andra utan fallskärmar jobbar på, även om det gått lite trögt här i början av veckan. Jag har nyss betalat räkningar, som jag har fått ihop till på annat sätt än att sitta i Svenska Akademien eller att inte sitta där.

En av räkningarna är årets alla studielån. Varje år funderar jag på om det var värt det. Och varje år kommer jag fram till att det var det. Herregud, tänk om jag varit utan allt det där? Men om det bär sig ekonomiskt, nja, det börjar väl sakta visa sig – nu efter 100 år.

Det är rätt tufft med CSN, jag brukar alltid lägga in alla årets betalningar samtidigt. Jag har hittills inte fattat att man får 500 kr i böter om man betalar en dag försent. Tur jag inte gjort det då, det hade nog varit den femhundringen som kunnat varit ingången till Lyxfällan.

Min ekonomi är uppdelad av privatekonomi och företaget. Och min privatekonomi finns ju knappt, i alla fall inte på vintern, och där ska studielånen tas från.

Varför det gått trögt med jobb i början av veckan, beror nog till en stor del på latmasken. Att sätta sig ner och skriva är lite tungt, för nu är det arbete som gäller på litteraturavdelningen. Det blir väldigt lätt att känna efter och hitta på annat, när hjärnan ska slås på.

Jag har dessutom tillbringat en god stund med att skicka minnestelegram till tre bekanta som gått vidare. Det tar sin tid, jag är inte alltid så noga med saker och ting – Men verser till avlidna ska passa till personen. Och så fick Hjärt & lungfonden, Hjärnfonden och Cancerfonden lite bidrag. Det ska också väljas så det blir rätt.

Hjärnfonden var lite svår. Jag fick leta innan jag hittade var jag tyckte det var bäst att ge bidrag till ALS-forskningen.

Och så har jag ordnat med vår Hantverksmarknad i augusti. Det är bara resten kvar nu.

Så nu börjar det vara dags att ta itu med texterna. Varför ska det vara så svårt, det är ju det som är det roliga.

Dagen till ära bjuder jag på en dikt om slåttermyren Vasikkavuoma av Hugo Rantatalo, den säger en hel del om vår bok:

Vasikkavuoma ligger här,

där den ligger

Nya människor vandrar över henne,

med nya ögon,

med andra intressen och annorlunda ideér,

men alltid

med kärlek till någon och till något.

En lika vacker kväll, i en avlägsen framtid,

kanske om hundra år,

här vid Vasikkavuoma,

berättas kanske legenden om oss som är här,

just nu

Fortsättning om maten

Alltså nu har jag på förmiddagen talat med min snart 92-åriga släkting. Hennes mormor bodde i Rudjärv i väglöst land. Om man gör historien kort – hennes man dog, han var inte så gammal och hon blev ensam med 12 barn. Visserligen hade de äldsta börjat flytta ut.

Ena sonen stannade hemma och gifte sig, de fick fem barn. Hustrun dog när barnen var små, så Mormor/farmor tog hand om dessa fem barn och, så hon fostrade sammanlagt 17. Jisses, jag som är ganska less efter fyra.

Men vad som var grejen, var att hon bar exempelvis mjölsäckar till hemmet i Rudjärv. Jag vet inte om det var från Kalixälven, förmodligen, för till Lomträsk och Allsjärv var det också väglöst.

Barnen sa naturligtvis ”inte ska du behöva bära mjölet”. Men gumman sa: ”Jag vilar ju på vägen jag går tom” (fast på överkalixmål).

Fattar ni människor hur billig mat ni har nu för tiden? På tal om mitt inlägg i förrgår.