Memory lane

Jag håller på med research, och hamnar på minnenas väg när jag kollar igenom farsans lådor med allt möjligt. Han var en som satte igång saker, gjorde saker, var hur kreativ som helst. Och så samlade han grejor, gamla bilder med mera.

Det är riktigt kul. Jag var en pappas flicka, det syns väl på bilden nedan.

Julen

Mitt mål med julen är att umgås, vila och äta. Det lyckades jag med. Vi hade några konstellationer med släkt och vänner här under juldagarna – och trevligt var det.

Juldagen tillbringades hos bror Stefan och Yvonne. Stackarn som lagar mat professionellt hela året, trakterar ändå alla. Men jag har sagt åt honom att lägga ut mat på entreprenad. Vi satt på Vippabacken och kom överens om att Anton skulle göra en gryta och jag efterrätten, som jag brukar. Jag sa det sen till Anton; jo förresten så har vi bestämt att du…. Och han sa ja.

Vippajobbarna

Här är några av oss som har Vippabacken i början av vårt cv. Många har alltså startat arbetslivet där, innan de blev akademiker, företagsledare och allt möjligt. Bara en professor dock. Hittills.

Hurra för Stefan och de andra som fortfarande förser massorna som färdas utefter E10:an med laxsmörgås och annat gott.

FB_IMG_1545905830165.jpg

 

Det blev jul till slut

Det hade inte ens varit stress om jag inte skapat den själv, genom att sitta och sticka en tröja till min man klar till midnatt innan julafton.

Sen har det varit umgänge, alla mina barn plus en sambo och två hundar samt Stures dotter firade julafton.

Juldagen tillbringades i Grelsbyn hos brorsan med familj. Kul att träffa släkten.

Far och mor

Mina föräldrar på 1940-talet. Jag tänkte när jag såg början av ”Vår tid är nu”, att i den tidsandan träffades de, under kriget. Och de fick vara med om det fantastiska krigsslutet. Här var de unga och moderna.

Pappa fick en förlängd värnplikt och låg inkallad i flera år under beredskapstiden. Mamma jobbade med att administrera ransoneringskuponger.

Mina föräldrar lyckades vara med sin tid ändå tills de var gamla. De hade åsikter om samhälle etc så länge de orkade, mamma till allra sista dagen. Och så mycket kände jag dem, att de hade inte gillat de främlingsfientliga strömningar som nu är. De var ju med om att hålla nazismen borta och försöka klara samhället under andra världskriget, med varubrist och annat.

Det är idag exakt sex år sen mamma gick bort, och tio år sedan pappa lämnade oss. Det är fars dag idag. Och det är exakt 100 år sedan första världskriget slutade. ❤️

Tiden

Alltså, det känns som igår och det har bara gått drygt tio år. De här ungarna var barn, de yngsta pseudotvillingarna. De är som tighta än idag, även om de lever helt olika vuxna liv; en jobbar i byggbranschen och den andra är student – som siktar på att bli än mer akademiker.

Men lika är de. Fast av olika kön. Den ena är ljus och blåögd, och den andra mörk och brunögd. Himla lika och olika pseudotvillingar 🙂

Ganska kul bild, från Grelsbyn en vår. Många är de, förfäderna som sprungit just så där. Det sitter liksom i generna: högvatten i älven, roligt – då springer vi dit.