Vippajobbarna

Här är några av oss som har Vippabacken i början av vårt cv. Många har alltså startat arbetslivet där, innan de blev akademiker, företagsledare och allt möjligt. Bara en professor dock. Hittills.

Hurra för Stefan och de andra som fortfarande förser massorna som färdas utefter E10:an med laxsmörgås och annat gott.

FB_IMG_1545905830165.jpg

 

Det blev jul till slut

Det hade inte ens varit stress om jag inte skapat den själv, genom att sitta och sticka en tröja till min man klar till midnatt innan julafton.

Sen har det varit umgänge, alla mina barn plus en sambo och två hundar samt Stures dotter firade julafton.

Juldagen tillbringades i Grelsbyn hos brorsan med familj. Kul att träffa släkten.

Far och mor

Mina föräldrar på 1940-talet. Jag tänkte när jag såg början av ”Vår tid är nu”, att i den tidsandan träffades de, under kriget. Och de fick vara med om det fantastiska krigsslutet. Här var de unga och moderna.

Pappa fick en förlängd värnplikt och låg inkallad i flera år under beredskapstiden. Mamma jobbade med att administrera ransoneringskuponger.

Mina föräldrar lyckades vara med sin tid ändå tills de var gamla. De hade åsikter om samhälle etc så länge de orkade, mamma till allra sista dagen. Och så mycket kände jag dem, att de hade inte gillat de främlingsfientliga strömningar som nu är. De var ju med om att hålla nazismen borta och försöka klara samhället under andra världskriget, med varubrist och annat.

Det är idag exakt sex år sen mamma gick bort, och tio år sedan pappa lämnade oss. Det är fars dag idag. Och det är exakt 100 år sedan första världskriget slutade. ❤️

Tiden

Alltså, det känns som igår och det har bara gått drygt tio år. De här ungarna var barn, de yngsta pseudotvillingarna. De är som tighta än idag, även om de lever helt olika vuxna liv; en jobbar i byggbranschen och den andra är student – som siktar på att bli än mer akademiker.

Men lika är de. Fast av olika kön. Den ena är ljus och blåögd, och den andra mörk och brunögd. Himla lika och olika pseudotvillingar 🙂

Ganska kul bild, från Grelsbyn en vår. Många är de, förfäderna som sprungit just så där. Det sitter liksom i generna: högvatten i älven, roligt – då springer vi dit.

Svettigt….

….men nästan klart med flyttningarna nu. De sista fåren lämnade Grelsbyn och holmarna i Kalixälven för säsongen. Vi flyttade får hela helgen, mycket svett blev det och 1100 spänn till båtbränsle mindre. Nu taggar vi för senhösten, bästa årstiden närmar sig!

Båtturen var osedvanligt fin om än lite bullrig. Jag hann fixa lite jobbmail medan jag körde (lite krokigt). Sen hade vi en ledig lördagskväll med vinprovning av chilenska viner med Munskänkarna på Tjers gästgiveri.

Vinkade ordentligt till Grelsbyn i lördags, fina Gunnar och Barbro kollade kollade in oss från Klara-Oskar stranden. De är i 85-årsåldern och kämpar på i sin älskade stuga. Oj vad många roliga minnen jag har därifrån, och vad mycket jag lärt mig. Jag och många andra ungar i byn bodde i det närmaste där på somrarna, bland deras sex egna jämngamla barn. Jag tror att alla ungar behöver extraföräldrar. Mina vanliga hade mindre tid, var borta mer i jobb. Kolla in bilden med den lilla röda samt gula stugan, så ser ni dem. När jag var liten, och det var ju nyss, så var de ofantligt mycket yngre än jag är nu. Tiden går.