Tiden

Alltså, det känns som igår och det har bara gått drygt tio år. De här ungarna var barn, de yngsta pseudotvillingarna. De är som tighta än idag, även om de lever helt olika vuxna liv; en jobbar i byggbranschen och den andra är student – som siktar på att bli än mer akademiker.

Men lika är de. Fast av olika kön. Den ena är ljus och blåögd, och den andra mörk och brunögd. Himla lika och olika pseudotvillingar 🙂

Ganska kul bild, från Grelsbyn en vår. Många är de, förfäderna som sprungit just så där. Det sitter liksom i generna: högvatten i älven, roligt – då springer vi dit.

Svettigt….

….men nästan klart med flyttningarna nu. De sista fåren lämnade Grelsbyn och holmarna i Kalixälven för säsongen. Vi flyttade får hela helgen, mycket svett blev det och 1100 spänn till båtbränsle mindre. Nu taggar vi för senhösten, bästa årstiden närmar sig!

Båtturen var osedvanligt fin om än lite bullrig. Jag hann fixa lite jobbmail medan jag körde (lite krokigt). Sen hade vi en ledig lördagskväll med vinprovning av chilenska viner med Munskänkarna på Tjers gästgiveri.

Vinkade ordentligt till Grelsbyn i lördags, fina Gunnar och Barbro kollade kollade in oss från Klara-Oskar stranden. De är i 85-årsåldern och kämpar på i sin älskade stuga. Oj vad många roliga minnen jag har därifrån, och vad mycket jag lärt mig. Jag och många andra ungar i byn bodde i det närmaste där på somrarna, bland deras sex egna jämngamla barn. Jag tror att alla ungar behöver extraföräldrar. Mina vanliga hade mindre tid, var borta mer i jobb. Kolla in bilden med den lilla röda samt gula stugan, så ser ni dem. När jag var liten, och det var ju nyss, så var de ofantligt mycket yngre än jag är nu. Tiden går.

Året 2016

Det är tur det finns bilder så jag kommer ihåg vad jag gjort. En snabb koll i mediebiblioteket, och val av en bråkdel av årets bilder ger denna resumé. Det är nu mellandagar och jag har just tagit bort alla inläggsskivor till matbordet, vi åt middag på bara två igår. Det är roligt med helg, men det är skönt med vardag.

Jag tar mig inte tid med någon större resumé av året, utan konstaterar att det varit ett bra år när mycket har fallit på plats.

Boken om Ängeså sameby kom ut början på året, himla kul jobb med trevliga människor. Här är Sven Nybergs recension – han förstod vad den handlade om.

Jag lärde mig väva, mycket roligt. Köp ni kläder av barnarbetare i Asien, nu klarar jag mig. 🙂

Fina samarbeten i fårbranschen, bland annat med färgaren Ann-Britt Eklund. Garnet och ullen är det jag är mest intresserad av när det gäller mina finullsfår.

Fåråret har varit toppen som jag nämnt tidigare, fler lamm, större lamm, mycket ull, fin ull, garn och skinn, friska djur, bra bete. Jag har haft fåren i fem år och nu börjar allt falla på plats, har lärt mig en del om fårskötsel, utfodring/bete, förädling och försäljning. Det börjar ge lite inkomster, och halva fårhuset är betalt – bara resten kvar.

Hantverksveckan firade fem år, vi blev också inbjudna att vara med i en förstudie till ett Kolarcticprojekt. Det är samarbete mellan länderna i Barents regionen, projektet ska handla om kulturarvsbaserat entreprenörskap. Jag som ordförande i Överkalix kulturförening, och kommunalrådet Sarah var till Arkhangelsk i Ryssland för projektplanering. Det var en fantastisk resa, jag gillar rysk kultur. Och himla trevliga människor – som vill samma saker.

Jag har också påbörjat två, tre andra bokprojekt. Bland annat om slåttermyren Vasikkavuoma.

Ett och annat reportage blev skrivet också. Med teman Norrbotten/landsbygdsutveckling.

Jag gjorde debut som guide, gäster från Birka Cruises åkte till Älgfarmen. Turisterna var jättenöjda med Norrbottens/Överkalix-infon.

Ungarna börjar bli gamla, den minsta fyller 21 till våren. De två äldsta jobbar på med huset i Grelsbyn, Lages. Alla har jobb, utom flickan som studerar på universitetet, annars hade hon haft jobb hon också.

Vi har haft rätt många gästande turister i vårt uthyrningshus. Jättetrevligt folk, inbokade av Katharina och Johanna i Miekojärvi – bra samarbete, verkligen.

Släktgrejor; Sarah och Jonas gifte sig, en trevlig tillställning på Vippabacken. Släktkalasen fortsatte i juli med en stor träff med pappas släkt, Käll i Grelsbyn. Och kusin Anders och Ulrika gifte sig. Och jag orienterade för första gången sedan 1970-talet. Efter jag missat det två första skärmarna, gick det bra sen. På sommaren har jag dessutom kondis, av allt bärande av stängsel, stolpar och vandrande i hagar.

Vi har även haft en del kontakt med flyktingarna som kommit hit till Överkalix. En hel del vill stanna här, somliga har redan lägenhet. Vi har haft träffar med flyktingkvinnor varje vecka under året med undantag för sommaren.

Något sådant. jag fortsätter med böckerna, fåren – har bokat in Fårfesten i Kil i mars, och Hantverksveckan/Kolarcticprojektet hoppas jag mycket på.

Det är fokus på de som vill samma saker nu, välja bort de som tar energi. Det är mycket folk att samarbeta med, kan utläsas ovan. Så nu på mellandagarna försöker jag vila. Och sticka. Och lyssna på poddar. Och jaja, bildvisning och mer samarbete på Folkan i Bränna ikväll. Välkomna!

Lite av 2016 i bilder, alla fotade av mig utom bilden på Källsläkten som Håkan Svensson tagit. Men regin är av mig….

Same procedure as last year….

……almost the same 🙂

Här kommer några fler juldagsbilder, lite snapshots med mobilen. Juldagen är speciell, det är dagen när vi i släkten – mina syskon och familjer – hinner umgås. Trots ett ganska stort sjukdomsbortfall, så var vi ändå ganska många. Och det märks att vi är glada över våra nya överkalixbor också, va? 🙂