Där kärlek är

Så heter Havremagasinets utställning om norrbottnisk folkkonst. Utställningen pågår till 24 september, så passa på att titta på den. En del av pappa Tores tavlor är med. Så ock många av hans bekanta och de han handlade slöjd av; Levi Eriksson i Flakaberg, Julia Nylund och hennes döttrar i Markusvinsa med flera.

Jag och Sture var och kollade på utställningen igår, har varit på väg sedan den öppnade i juni – men bättre sent än aldrig. Vi hade bra guidning av Vivan Engholm, och så hade vi så tur att en av konstnärerna; Patrik Johansson gick med. Jag bara älskar hans målning med laestadiankvinnornas färd över Kaitumälven med båtfärjan från bönhuset i Killingi. Den finns i bildgalleriet här nedan.

Havremagasinet är för övrigt ett imponerande hus. Det har varit just i ett havremagasin, havre till militärens hästar lagrades där under den första delen av 1900-talet. Den sista hästen som användes under militärövningar åt havre därifrån 1963. Havren som blev kvar såldes till andra hästägare och ridskolor.

Tänk, vad världen förändrats. Nu är den imponerande byggnaden i sex våningar länskonsthall. Och personalen får fortfarande sopa havre som fortfarande dyker upp i huset.

Vad vi funderade på när vi kom hem är hur föryngringen av folkkonstnärer och hantverkare ser ut. Vad gör unga människor idag? Jag har en känsla av att originaliteten på något sett får stå tillbaka idag, folk är mer main stream. Man lägger ofantlig energi på att inreda sina hem, fixa med sitt utseende, shoppa på nätet och då oftast på ett sätt som liknar varandras och som de fått tips om i medier och så vidare. Gör folk ett hantverk, liknar det ofta mer eller mindre andras.

Det var så roligt att se utställningen, inte minst återbruket av material – det som kommer från en tid när det var nödvändigt därför att folk inte hade råd att köpa nytt. En av konstnärerna målade till och med på plastskynken. Andra målade och målar på begagnade pannåer eller så slöjdade man med sådan man hittat.

Finns mångsysslarna idag? Eller sitter man vid skärmen eller sitter man och boar in sig i sina trendiga hem? Jag vill ju tro att att det finns en återväxt av folkkonstnärer.

Själv blev jag mycket inspirerad av utställningen. Ja är ju en sådan som gillar att göra allt möjligt, och har alltid gjort. Jag är ibland lite avundsjuk på de som gör en sak, och så blir de bra på detta. Istället för att göra hundra saker.

Sen jag var liten har jag jag täljt med kniv, målat akvarell, tecknat, stickat, virkat kläder till lyckotrollen, skrivit fritt, allmogemålat, snickrat med mera. Jag har gillat att skapa, men är ju också uppväxt i den miljön. Som inte de kreativa sysselsättningarna varit nog har jag alltid gillat naturen och varit ute mycket – och har extremt mycket tid på älven till exempel, jag har också utövat ett antal sporter, läst, är mycket intresserad av matlagning och har lyssnat mycket på musik – kan faktiskt spela lite gitarr och jag kan läsa noter. Under ett par decennier gillade jag mycket att vara ute i svängen också. Nuförtiden nöjer jag mig med att vara hemma och äta.

I alla fall blev jag inspirerad av utställningen, inte för att den är bristvara – men det här blev jag glad av.

Mitt eget kreativa, det jag utövar för tillfället är väl mitt skrivande (för lite under sommarhalvåret på grund av arbete i långt mer än heltid), stickning – och så vävningen som hägrar nu när hösten kommer.

Här kommer i alla fall lite bilder från utställningen. Åk dit och titta. Gör något eget, något kreativt, något originellt. Eller förundras över norrbottens tusenkostnärer och vår kultur.

Lite helg

Vi tog lite semester på nationaldagens eftermiddag. Jag besökte två före detta prästgårdar i Norrbottens inland. En gammal kurskamrat med sambo bor i ett fantastiskt hus. Berättade för honom att Torgny Lindgren sagt att man ska försöka få tag i en gammal prästgård, själv bodde han i en. Viktiga saker, litteraturvetare som vi är. 

Sen blev det vinprovning på Tjers gästgiveri. 

Nya produkter

Det har varit en del skinnsömnad de senaste dagarna, passar bra när man är småförkyld. Fåren har jag överlåtit till mannen. Och att skriva fodrar ett annat fokus, pigg hjärna fodras. Och Hantverksveckan framskrider, den har jag orkar med.

Detta är den senaste kreationen, en handsydd handske från våra skinn. Jag älskar de bruna nalleskinnen, nä lammskinn är det. Jag har gjort ett mönster med inspiration från Norrbottens inland. Det är ursprungligen ett hängsmycke, hittat på den samiska offerplatsen vid Unna saiva från vikingatiden. Jag har varit kär i den fågeln i flera år, nu fick den äntligen sin plats. PS handskarna kostar 900:-

Alla våra produkter finns här på vår facebooksida.

16114910_10154931110569481_7257272141557465635_n

Året 2016

Det är tur det finns bilder så jag kommer ihåg vad jag gjort. En snabb koll i mediebiblioteket, och val av en bråkdel av årets bilder ger denna resumé. Det är nu mellandagar och jag har just tagit bort alla inläggsskivor till matbordet, vi åt middag på bara två igår. Det är roligt med helg, men det är skönt med vardag.

Jag tar mig inte tid med någon större resumé av året, utan konstaterar att det varit ett bra år när mycket har fallit på plats.

Boken om Ängeså sameby kom ut början på året, himla kul jobb med trevliga människor. Här är Sven Nybergs recension – han förstod vad den handlade om.

Jag lärde mig väva, mycket roligt. Köp ni kläder av barnarbetare i Asien, nu klarar jag mig. 🙂

Fina samarbeten i fårbranschen, bland annat med färgaren Ann-Britt Eklund. Garnet och ullen är det jag är mest intresserad av när det gäller mina finullsfår.

Fåråret har varit toppen som jag nämnt tidigare, fler lamm, större lamm, mycket ull, fin ull, garn och skinn, friska djur, bra bete. Jag har haft fåren i fem år och nu börjar allt falla på plats, har lärt mig en del om fårskötsel, utfodring/bete, förädling och försäljning. Det börjar ge lite inkomster, och halva fårhuset är betalt – bara resten kvar.

Hantverksveckan firade fem år, vi blev också inbjudna att vara med i en förstudie till ett Kolarcticprojekt. Det är samarbete mellan länderna i Barents regionen, projektet ska handla om kulturarvsbaserat entreprenörskap. Jag som ordförande i Överkalix kulturförening, och kommunalrådet Sarah var till Arkhangelsk i Ryssland för projektplanering. Det var en fantastisk resa, jag gillar rysk kultur. Och himla trevliga människor – som vill samma saker.

Jag har också påbörjat två, tre andra bokprojekt. Bland annat om slåttermyren Vasikkavuoma.

Ett och annat reportage blev skrivet också. Med teman Norrbotten/landsbygdsutveckling.

Jag gjorde debut som guide, gäster från Birka Cruises åkte till Älgfarmen. Turisterna var jättenöjda med Norrbottens/Överkalix-infon.

Ungarna börjar bli gamla, den minsta fyller 21 till våren. De två äldsta jobbar på med huset i Grelsbyn, Lages. Alla har jobb, utom flickan som studerar på universitetet, annars hade hon haft jobb hon också.

Vi har haft rätt många gästande turister i vårt uthyrningshus. Jättetrevligt folk, inbokade av Katharina och Johanna i Miekojärvi – bra samarbete, verkligen.

Släktgrejor; Sarah och Jonas gifte sig, en trevlig tillställning på Vippabacken. Släktkalasen fortsatte i juli med en stor träff med pappas släkt, Käll i Grelsbyn. Och kusin Anders och Ulrika gifte sig. Och jag orienterade för första gången sedan 1970-talet. Efter jag missat det två första skärmarna, gick det bra sen. På sommaren har jag dessutom kondis, av allt bärande av stängsel, stolpar och vandrande i hagar.

Vi har även haft en del kontakt med flyktingarna som kommit hit till Överkalix. En hel del vill stanna här, somliga har redan lägenhet. Vi har haft träffar med flyktingkvinnor varje vecka under året med undantag för sommaren.

Något sådant. jag fortsätter med böckerna, fåren – har bokat in Fårfesten i Kil i mars, och Hantverksveckan/Kolarcticprojektet hoppas jag mycket på.

Det är fokus på de som vill samma saker nu, välja bort de som tar energi. Det är mycket folk att samarbeta med, kan utläsas ovan. Så nu på mellandagarna försöker jag vila. Och sticka. Och lyssna på poddar. Och jaja, bildvisning och mer samarbete på Folkan i Bränna ikväll. Välkomna!

Lite av 2016 i bilder, alla fotade av mig utom bilden på Källsläkten som Håkan Svensson tagit. Men regin är av mig….

Kultur utan gränser

Vi har haft det toppen i Ryssland, det är verkligen en upplevelse att åka dit. Färden bestod av tre flygresor i båda riktningarna, från Luleå till Stockholm-Moskva-Arkhangelsk. Att sitta på inrikes i Moskva på Sheremetyevo var exotiskt. Jag har varit en kartnörd sedan barndomen, och så att sitta där och lyssna till när de de ropade ut flygningarna var smått overkligt. Det är sådana där namn som man nästan bara trott existera i fantasin; Novo Sibirisk, Sankt Petersburg, Irkutsk, Vladivostok.

Jag är ju en som inte gillat att flyga de senaste 30 åren, men på senare år har det nästa gått över helt. Men ryska inrikesflyget har jag gruvat mig för. Fast jag tyckte att resorna med Aeroflot gick bra, de flög både Stockholm – Moskva och Moskva – Arkhangelsk. Det sista planet till destinationen var visserligen mindre än de andra, men inte så litet att jag blev rädd bara därför.

Syftet med resan var kulturprojekt; Hantverksveckan var inbjudan för att representera Sverige i en förstudie till ett Kolarcticprojekt som handlar om kulturarvsbaserat entreprenörskap. Så vi, kommunalrådet Sarah och jag har träffat massor av engagerade och kunniga människor från bland annat Midt-Troms Museum i Norge, Arkhangelsk Museum of Local Lore, Maley Korely Open-Air museum och Kizhi State Open-Air Museum of History, Architecture and Ethnography med flera.

Det var en jättebra början till samarbete om kulturarv, entreprenörskap och hantverk över gränserna.

Oj vad det finns mycket att se i Ryssland. Vi har så mycket gemensamt när det gäller hantverk och konst. Och för all del basnäringen skog också. Kolla in allmogemålningen, den liknar så mycket den vi har i Överkalix och Tornedalen.