Analys av media

Jag håller med Sven även om jag inte ska rösta på V. Denna annons är en tragikomiskt analys av dagens länsmedia. Som i sin tur har rubriker som värsta kvällstidning. Och så är det idag, är något på lågvattennivå i NSD så står samma text i Kuriren.

Kvaliteten på media skulle jag kunna skriva länge om, det handlar om mycket mer än Överkalix. Jag har sedan länge sagt upp tidningarna på grund av detta, men jag ser ju ibland en tidning med rubriker som exempelvis ”dödsarrest” (!?) och man som i rubriken anklagades för att ha sprutat ketchup på sin partner (när han egentligen är anklagad för mordförsök).

Jag hinner inte skriva mer. Men jag försöker mig i det dagliga livet på ett rätt omfattande jobb med att göra Överkalix attraktivt – inom kultur, hantverk och som landsbygdsföretagare. Jag har även ett serviceyrke som befälhavare på färjan. Vi som jobbar för andra än oss själva vill ha hit fler människor, både fast boende och besökare. Varje gång det skrivs rent svammel så dras omdömet om bygden ner.

Och jag vet vad en kritisk granskning, pressetik etc är, jag är utbildad journalist med mera.

Men som sagt, media idag befolkas till allt för stor del av outbildade och eller folk som inte riktigt har spetskompetens.

En klarsynt och oberoende press är vårt främsta demokrativerktyg. Men.

Allt detta klicksökande späder på politikerförakt, och ger en puff till de nya antidemokratiska strömningarna. Och snart har vi nästa lågkonjunktur på väg dessutom, och då vet vi ju vad som kan hända.

PS. jag tänker rösta på ett parti som står upp för företagare, allas lika värde, mångfald, gröna näringar. D.S

Ja se gåbar

Som många sagt före mig: Man trakasserar kvinnor i åratal, det verkar inte måttligt heller, även om man ska vara försiktig att döma de odömda.

Och så avgår kvinna som försöker ta itu med problemet. Jag förstår om hon tycker att det finns annat att lägga energi på än att jobba i den motvinden.

Heja Sara Danius, kompent kvinna som jag på sätt och vis känt sedan hon var spädbarn, genom Anna Wahlgrens Barnaboken.

Jag stod i fårhuset igår på morgonen när tusentals kvinnor tog på sig knytblusar. Och jag har ingen, den hade inte matchat övrig klädsel heller.

Jag såg mig om efter alternativ till knytblusen, och funderade på ett jättegrovt spännband vi har när vi lyfter in halmbalar med traktorn. Men insåg att jag nog skulle se ut självmordsbenägen om jag virade det omkring halsen. Vilket vore synd, nu när jag är gladare och livskraftigare än någonsin.

Så jag tog på mig ull-buffen som symbolisk knytblus. Så go Sara go! Från en litteraturvetare till en annan:

Hemma….

….efter två veckor. Får- och färjelivet får nu några dagars paus. Ja nästan i alla fall. När det gäller Jakobgården har jag fortfarande inte fått mitt garn. Men den som väntar på något gott…..

Och det är riktigt roligt att finullsgarnet från Norrbotten är så populärt, jag har ju kollegor som har garn nu. Exempelvis Annelie på Höjdens fårgård i Boden och Lotta Lundmark och Wallmarksgården i Västerbotten.

Fårfesten i Kil var fantastisk, min försäljning sträckte sig till att sälja skinn, men mina kollegor Annelie och Ann-Britt hade garn till salu. Sen hade vi med vår medhjälpare Karin från Skåne, hon som vi adopterade förra året.

Det roliga med Fårfesten är att träffa hela branschen, företag, hantverkare, fårbönder, föreningar med mera. Inte minst tack till Helena i Ilanda, som erbjöd oss boende. Mycket i den nya världen är bra, som att man kan slänga ut en fundering på Instagram angående Fårfesten ”nu ska vi bara leta upp ett boende” och så får man ett meddelande av en för oss okänd följare; Ni kan bo hos mig!

Sen var vår monter bredvid de trevliga ”pojkarna” från Donnia Skinn på Fårfesten. Vi ”yrade på” mycket, och hade lite (eller mycket) kul åt höstens fejd med transportbolag, nämner snällt nog inte namnet. Jag skickade förresten några skinn för färgning av mockasidan. Syskonen Ugrinovski på Donnia är mycket proffsiga.

Och jag har för övrigt fina ”syskinn” och även ”babyskinn” (kromfria) att sälja.

Fårfesten var också mer än bra som kontaktskapande inför Hantverksveckan. Många kom och pratade Överkalix och Norrbotten fast vi var 130 mil bort. Inte bara det, vi träffade bra företagare här i vår närhet, Keros läder har spännande saker på gång.

Sen träffade vi exempelvis legendariska Barbro Nord, hon som kan allt om mönstring med mera. Vi och donniapojkarna imponerades av kunskapen hon strödde omkring sig i förbifarten. Det är hon som står med Annelie i garnhärvan nedan.

På plats var även professionella fårklippare, jag fick tips av den unga tjejen jag glömt namnet på. Vi träffade också finullsmänniskor från riket, exempelvis Titti vars får som vunnit Ull-SM ett par tre år på raken.

Det var rätt många exil-överkalixbor och norrbottningar som är utflyttade som kom och pratade. Vi var lite exotiska, i och med att vi är från norr och inte minst därför att vi har eget garn från våra får. Fin vepa också! Tack Innova, och mig själv som tagit bilden ”som visar att vi och fåren kommer från Norrbotten”.

Tack alla som kommer uppåt, ingen nämnd och ingen glömd (ja det kan nog vara någon tillfälligt glömd, det är mycket som inte får plats i hjärnkontoret på sådana här mässor, haha).

Jag och Leif var på Basic safety-utbildning hela veckan efter Fårfestem, och efter det har det varit två dagar med färjerederiet; info, APT, planering, lite kvällsaktiviteter och in liten tur på isvägarna i Luleå skärgård.

Så långt liv nummer två och tre.

Jag tar nu itu med liv nummer ett. Skrivande och text. Jag har börjat lite på förmiddagen. Men tar nog en långlunch med stickning av det fina shetlandsgarnet. Det behövs en liten paus. 🙂

 

 

Poesi….

Jag måste erkänna att jag är trött idag. Därför att…….jag höll på att skratta ihjäl mig inatt.

När jag sent omsider gick och lade mig ett bra tag efter midnatt, skulle jag bara läsa lite i David Väyrynens bok Marken. Där stod, bland annat:

”Förbud mot att skrika och svära i onödan”

Haha, det var så vansinnigt roligt. Jag försökte läsa vidare, det var massor av roliga förbud och påbud. Men ögonen drogs hela tiden till det där om att skrika och svära. Och jag skrattade så jag kiknade varje gång. Lite svårt att sova då.

Det är klart jag kände igen mig, men jag måste till mitt försvar säga att jag skrattar ofantligt mycket mer än jag skriker och svär nuförtiden.

Jag tror det blev som en skön antiklimax för att skaka av sig folk som gnäller och ser något negativt i allt som händer. Och nästa gång DET händer ska jag tänka på;

Förbud mot att skrika och svära i onödan. 😂😂😂😂😂