Lästipsen

Jag har läst några böcker efter jul, och alla var bra. Jag skickade Jag for ner till bror och Black Box till Hilda. Den första är skriven av Karin Smirnoff och helt enkelt häftig i sitt språk, när man är norr- och västerbottning i en by är det precis så man talar. Varför kom inte jag på det där att skriva ihop egennamn och med små bokstäver. som till exempel göranbäcktröm. Jag är källkatarina och jakobkatarina.

Black bok är en gammal favorit som vi läste på den utomeuropeiska litteraturkursen. Amos Oz är en suverän författare som båda sidor i Israel- Palestinakonflikten respekterade. Det passar åt ungen som studerar mänskliga rättigheter. Roligast med boken var när jag inte hittade den på svenska, vet fortfarande inte om den finns på vårt språk. Men jag hittade den på engelska och messade till kompisen Tomas att jag fått tag i den på originalspråket, hur vi skrattade när vi såg att det språket var hebreiska.

De små historierna I Rosa Lenas famn och Där skogen sjunger av bekantingarna Anneli Nilsson och Stig Lång var båda fina – mycket man känner igen.

Slutligen har jag läst Saknad av Ingela Johansson Ohrstedt, en familjehistoria som går från Island till Sveriges och USA, från 1920-talet och framåt. Vilka livsöden i berättelsen som har en sann grund men i skönlitterär form. Vilket äventyr det var att resa och emigrera för hundra år sedan. Vad mycket lättare allt blivit. Hur familjerna ändrats, hur depression och krig påverkade hela världen. En mycket läsvärd bok, som jag kött direkt av författare på Bok och bild i Luleå i oktober.

Vasikkavuoma på Bok & Bild

Jag och Gunnar Svedenbäck finns på Bok & Bild i Kulturens hus Luleå nästa fredag och lördag; 25 och 26 oktober. Vi berättar om och säljer vår bok Vasikkavuoma. Välkomna!
Vill ni veta mer om boken klicka här!

©photobysvedenback – en av Gunnar Svedenbäcks bilder förställer slåtterblomman. Det var den som i gamla tider visade när det var dags att börja med slåttern.

slåtterblomma

Slåtterblomman

Äntligen – Vasikkavuoma

Så är den äntligen klar, boken om Vasikkavuoma, Europas största slåttermyr. Den är nyligen kommen från tryckeriet. Texter av mig, Katarina Karlsson och foto av Gunnar Svedenbäck. Vi börjar med att sälja den på Pajala marknad i helgen. Kort info:

”Vasikkavuoma är en slåttermyr vid polcirkeln i Pajala kommun. Den var i forna tider mycket viktig för självhushållet. Här togs en stor del av djurens foder, grunden för familjernas överlevnad.

Människorna vid myren berättar här om historia och nutid. Vasikkavuoma har tjänat folket i byarna runt omkring i hundratals år. Man anar en tacksamhet till myren. Så ock en vilja av folket att återupprätta myren, liksom en stolthet över den egna kulturhistorien.

Vi får även en inblick i våtmarkens unika flora, årstidernas växlingar och en tro på framtiden”.

Ett jävla solsken

Det är titeln på biografin om den första kvinnliga stjärnjournalisten Ester Blenda Nordström (1891-1948), som jag äntligen tagit mig för att läsa. Författaren är Fatima Bremmer och hon fick för denna bok Augustpriset 2017.

Ester Blenda är bekant sedan jag läste på Tio reportage som förändrade världen under journalistutbildningen på 1990-talet. Men jag kom inte ihåg speciellt mycket om henne, och många tåg har gått sedan dess. Å andra sidan har det inte funnits en komplett biografi om Nordström förrän nu.

Jag vad säger man, vilken kvinna Ester Blenda var. Typ den första undersökande journalisten i Sverige, nästan den första kvinnliga journalisten, en äventyrare utan dess like. Vad sägs om att ta jobb som piga och skriva om arbetet, göra reportageresor till Lappland, USA och Sibirien. Det var strapatser som skulle vara nog med dagens bekväma sätt att resa. Vem av dagens journalister ids tjuvåka under en tågvagn? Här i Norrbotten tog hon jobb som lärare åt samebarn på nomadskola, var tjenis med Hjalmar Lundbom och även prins Eugen när han var i Kiruna. Så även Anders Zorn, Evert Taube och många andra av dåtidens kändisar.

Hon hade ett driv som ingen annan, hon körde bil och motorcykel när de flesta inte ens sett ett fordon, hon rökte pipa och drack (tyvärr mycket) sprit, hon var ett socialt geni innan allt brast – ett ”jävla solsken” som både hon själv och släktingarna kallade henne.

Hon kämpade, hon frös, hon slet, hon vilade upp sig, hon var tvungen att hålla kärleken hemlig. Med mera. Läs boken, om en på många sätt verklig föregångare för oss kvinnor. Mycket bra skrivet av Fatima Bremmer.