Det blev bra

Det blev en så intressant och trevlig helg som jag hoppats på. Vifast Björklund var en inspiratör till många, mig också. Det är många som har berättat om honom under dessa dagar, olika men ändå liknade saker. Det som alla är överens om är hur han såg, gjorde intryck på och uppmuntrade de han kom i kontakt med. Och många imponerades av kunskapen som han besatt, vetgirigheten och han genuina vilja och dela med sig likväl av det han lärt sig som av glödkaka och te.

Av oss som var barn och ungdomar när han var igång med sitt hantverk, dansen och sin musik är alla överens – vi blev upplyfta av att han trodde på oss.

Hur bra han kunde ta barn och gamla fick vi lyssna till idag på gamla inspelningar. Hans besök i en klass, jag tror det var på Gyljen, var som en dröm. Han och de två kompisarna från Norrlåtar, Hasse Sandin och Mikael Segerström som då var ungdomar, i det närmaste trollband barnen.

Jag funderar nu på om jag ska lära mig blockflöjten ordentligt, i brist på spilopipa 😊

Annars har jag hunnit jobba lite i helgen, under de få timmar jag inte varit med Vifastgänget. Nya datorn igångsatt (men det tog ett par dagar av små stunder), fåren utfodrade, korv och lammkött sålt.

Vifastdagarna

Välkomna på Vifastdagarna i helgen. Vi börjar imorgon på kvällen. Det är ett inträde, 150 kr, då kan man besöka hur många programpunkter man vill under helgen.

På Vippabacken på lördagskväll är det såklart inte inträde utan vanlig matservering och god köttsoppa. Och det blir ovanligt trevligt, de som kommer spelar och berättar mer improviserat. Vi som inte ens kan spela spilopipa lyssnar, äter och umgås. 😊

Välkomna! /Katarina och Överkalix kulturförening Kontakt även Anders Drugge, han kan spela 😊 nummer, klicka på annonsen, längst ner!

I can hear the sound….

….of writing on the wall.

Ronnie James Dio har sjungit i mitt huvud i flera dagar; At the end of a dream, if you know where I mean, when the mist just start to clear.

Det var när vi var på Bishops, och jag just satt och prisade den stora gitarristen Ritchie Blackmore när Long Live Rock and Roll dök upp i högtalarna. Och jag utbrast; Men här är ju Ritchie! Och så säger karln vid bordet bredvid: Och Ronnie James Dio sjunger.

Jag har aldrig gillat refrängen i låten speciellt, och har nog aldrig lyssnat på texten egentligen – vilken jag upptäckte att jag ändå kunde utantill. Undrar om jag ens kunde engelska när den här kom i mitten av 70-talet? In a different time, when the words didn’t rhyme….

Far och mor

Mina föräldrar på 1940-talet. Jag tänkte när jag såg början av ”Vår tid är nu”, att i den tidsandan träffades de, under kriget. Och de fick vara med om det fantastiska krigsslutet. Här var de unga och moderna.

Pappa fick en förlängd värnplikt och låg inkallad i flera år under beredskapstiden. Mamma jobbade med att administrera ransoneringskuponger.

Mina föräldrar lyckades vara med sin tid ändå tills de var gamla. De hade åsikter om samhälle etc så länge de orkade, mamma till allra sista dagen. Och så mycket kände jag dem, att de hade inte gillat de främlingsfientliga strömningar som nu är. De var ju med om att hålla nazismen borta och försöka klara samhället under andra världskriget, med varubrist och annat.

Det är idag exakt sex år sen mamma gick bort, och tio år sedan pappa lämnade oss. Det är fars dag idag. Och det är exakt 100 år sedan första världskriget slutade. ❤️

Inspiration

Tack @annie_loof – för uppmuntran, det behövs i dessa dagar med bland annat årets sista slakt (mycken logistik och mycket står på spel). Hittade #sanningensögonblick på bibblo i veckan, och där finns mycket inspirerande. Se bild nedan.

Jag har en läsperiod för att koppla av. Jag lånade även Anteckningar från en kolchos av Sigrid Rausing. Vi brukar skämta om att det finns ju inga kolchoser här och nu, så jag bör sätta mig in i hur det egentligen var. Och säga vad man vill, folk kan bli uppriktigt förvånade över när man säger ”allt ni äter kommer från en företagare som producerat maten”.

Sen lånade jag även Gubbas hage av Kerstin Ekman, om skog, ängsmark och artrikedom som hotas av försvinnande. Det är ju lite det jag gör, med betesdjur, jag försöker hålla marker öppna.

Analys av media

Jag håller med Sven även om jag inte ska rösta på V. Denna annons är en tragikomiskt analys av dagens länsmedia. Som i sin tur har rubriker som värsta kvällstidning. Och så är det idag, är något på lågvattennivå i NSD så står samma text i Kuriren.

Kvaliteten på media skulle jag kunna skriva länge om, det handlar om mycket mer än Överkalix. Jag har sedan länge sagt upp tidningarna på grund av detta, men jag ser ju ibland en tidning med rubriker som exempelvis ”dödsarrest” (!?) och man som i rubriken anklagades för att ha sprutat ketchup på sin partner (när han egentligen är anklagad för mordförsök).

Jag hinner inte skriva mer. Men jag försöker mig i det dagliga livet på ett rätt omfattande jobb med att göra Överkalix attraktivt – inom kultur, hantverk och som landsbygdsföretagare. Jag har även ett serviceyrke som befälhavare på färjan. Vi som jobbar för andra än oss själva vill ha hit fler människor, både fast boende och besökare. Varje gång det skrivs rent svammel så dras omdömet om bygden ner.

Och jag vet vad en kritisk granskning, pressetik etc är, jag är utbildad journalist med mera.

Men som sagt, media idag befolkas till allt för stor del av outbildade och eller folk som inte riktigt har spetskompetens.

En klarsynt och oberoende press är vårt främsta demokrativerktyg. Men.

Allt detta klicksökande späder på politikerförakt, och ger en puff till de nya antidemokratiska strömningarna. Och snart har vi nästa lågkonjunktur på väg dessutom, och då vet vi ju vad som kan hända.

PS. jag tänker rösta på ett parti som står upp för företagare, allas lika värde, mångfald, gröna näringar. D.S