Vad är det för årstid?

Försiktigt positivt. Vi såg solen igår. Men idag är första frosten. Funderar på att bygga en halmtork, men det är mycket bärande av saker innan en sådan är klar. Men måste jag så måste jag.

Sen är det fåren, det skulle inte förvåna mig ett jävla dugg om jag inte får slakta nästa vecka heller. Fy fan om man kunde få ersättning för psykiskt lidande (jag har väl nog ångest), förstörd ull, förstörda skinn, saker som hunnit komplicerats, veterinär, medicin, foderkostnader, halmkostnader, arbetskostnader.

Och så hinner jag inte med mina roliga skrivjobb. Och kommande.

Fatta hur lätt det är att vara anställd och göra ett arbete, och så går man hem.

Men jag ska försöka att inte älta nu, nu har jag avreagerat mig. Jag klipper får, det är roligt, skulle återuppta det ikväll – var det planerat. Men då ser jag att jag hade glömt ett rätt viktigt möte. Jag måste nog gå på det istället.

Tackorna är ännu ute, med stödfoder. Väntar med att ta in dem och klippa till jag har bättre med plats i fårhuset och halm. Jag vill ju skicka ull till spinneriet, årets höjdpunkt när garnet kommer.

Slut på gnäll.

Jag har i alla fall bokfört ikapp – alltid lika roligt. Det går bättre än normalt.

Jag och finullskompisarna Annelie och Ann-Britt har anmält oss till Fårfesten i Kil i Mars. Hoppas vi kommer med! Och hoppas att det nya garnet kommit då. Annars är det slakteriets fel. Och vädrets…..

Nu ska jag ta itu med foderanalys, skicka in lite leverantörspapper. Och sortera lammullen klart. Man blir glad av att sortera lammull.

Den första frosten kom inatt, men tackorna mår bra där ute. Var och kollade till dem i morgondimman. Solen som kom igår var helt fantastisk, jag funderade hela förmiddagen på vad det där ljusa där ute var för något. Jag har aldrig varit med om så lång regnperiod. Aldrig trodde man att man skulle sätta hopp till orkanen Ophelia och få lite av vinden. Då vädret vände i måndags, var det först kraftig sydlig vind och regn, vid kl 14 vände vinden och blev kraftig nordlig. Sen blåste det ostlig. Så det var vågor åt alla håll när jag körde där i Rödupp. Massor av svanar flög dessutom norrut, de har nog hört rykten om att det är vår.

En något rolig grej är ju att vi sedan igår har internet för första gången sedan 31 maj, när kopparledningarna togs bort. Anton som är konsult åt allt och alla eftersom han kan allt, var och hjälpte till. Rättare sagt behövde han vara sätta en nätverkskabel i en lånerouter och till lådan på väggen, det hade vi kunnat göra själv eftersom det inte var några lösenord och sånt som vi inte har koll på.

Han tvingade mig att själv ringa Boxer och fråga varför fiber-teven inte funkade (han tycker väl att han inte ska vara mamma åt mig, det är ju faktiskt tvärtom). Det var lika lätt fel, vårt gamla kort var för gammalt, så de skickar ett nytt. Men det roliga är att när jag frågade varför inte nedladdningen är 100 Mbit, så säger de att de inte kopplat på internatet än. Haha, undrar vems internet vi har nu, det gör ju inget om det inte är supersnabbt, bara det funkar. Nu har jag internetbankat och bokfört hela morgonen och det har då varit mycket snabbare en den helt ok ”koppla till mobilens internet-lösning”. Så bara det fungerar, det är ju bättre att ha ett internet, var det nu kom ifrån, som är slöare än 100 Mbit än inget alls.

Haha, Anton håller koll på mig. Han fattar direkt att jag inget vill fatta om denna teknik. När jag skulle förklara för supporten att vi beställt 100……..eh…..100…..säger Anton blixtsnabbt.

– Mbit.

För han vet att jag är gammal och inget fattar, jag tänkte just säga 100……skottkärror…..100 halmbalar……100 dagar….grader….milliliter avmaskningsmedel……

 

Värre logik än fårens 

Tänk att det finns folk som gnäller på att  andra inte gör det eller det, besöker det ena eller det andra evenemanget. På riktigt alltså  😂

Alltså, det finns folk som arbetar. Och det finns folk som arbetar och ändå lyckas klämma in jäkligt många ideella timmar.

Om de självupptagna vill veta så väljer jag bort massor av roliga saker varje månad för att jag absolut inte hinner.

– Få se, den där festivalen är xx september, nä då går det inte. För i september går inget. Eller någon liknande månad. 

Och när det gäller det agrara så är det lite som Peterson Bros:

Där kärlek är

Så heter Havremagasinets utställning om norrbottnisk folkkonst. Utställningen pågår till 24 september, så passa på att titta på den. En del av pappa Tores tavlor är med. Så ock många av hans bekanta och de han handlade slöjd av; Levi Eriksson i Flakaberg, Julia Nylund och hennes döttrar i Markusvinsa med flera.

Jag och Sture var och kollade på utställningen igår, har varit på väg sedan den öppnade i juni – men bättre sent än aldrig. Vi hade bra guidning av Vivan Engholm, och så hade vi så tur att en av konstnärerna; Patrik Johansson gick med. Jag bara älskar hans målning med laestadiankvinnornas färd över Kaitumälven med båtfärjan från bönhuset i Killingi. Den finns i bildgalleriet här nedan.

Havremagasinet är för övrigt ett imponerande hus. Det har varit just i ett havremagasin, havre till militärens hästar lagrades där under den första delen av 1900-talet. Den sista hästen som användes under militärövningar åt havre därifrån 1963. Havren som blev kvar såldes till andra hästägare och ridskolor.

Tänk, vad världen förändrats. Nu är den imponerande byggnaden i sex våningar länskonsthall. Och personalen får fortfarande sopa havre som fortfarande dyker upp i huset.

Vad vi funderade på när vi kom hem är hur föryngringen av folkkonstnärer och hantverkare ser ut. Vad gör unga människor idag? Jag har en känsla av att originaliteten på något sett får stå tillbaka idag, folk är mer main stream. Man lägger ofantlig energi på att inreda sina hem, fixa med sitt utseende, shoppa på nätet och då oftast på ett sätt som liknar varandras och som de fått tips om i medier och så vidare. Gör folk ett hantverk, liknar det ofta mer eller mindre andras.

Det var så roligt att se utställningen, inte minst återbruket av material – det som kommer från en tid när det var nödvändigt därför att folk inte hade råd att köpa nytt. En av konstnärerna målade till och med på plastskynken. Andra målade och målar på begagnade pannåer eller så slöjdade man med sådan man hittat.

Finns mångsysslarna idag? Eller sitter man vid skärmen eller sitter man och boar in sig i sina trendiga hem? Jag vill ju tro att att det finns en återväxt av folkkonstnärer.

Själv blev jag mycket inspirerad av utställningen. Ja är ju en sådan som gillar att göra allt möjligt, och har alltid gjort. Jag är ibland lite avundsjuk på de som gör en sak, och så blir de bra på detta. Istället för att göra hundra saker.

Sen jag var liten har jag jag täljt med kniv, målat akvarell, tecknat, stickat, virkat kläder till lyckotrollen, skrivit fritt, allmogemålat, snickrat med mera. Jag har gillat att skapa, men är ju också uppväxt i den miljön. Som inte de kreativa sysselsättningarna varit nog har jag alltid gillat naturen och varit ute mycket – och har extremt mycket tid på älven till exempel, jag har också utövat ett antal sporter, läst, är mycket intresserad av matlagning och har lyssnat mycket på musik – kan faktiskt spela lite gitarr och jag kan läsa noter. Under ett par decennier gillade jag mycket att vara ute i svängen också. Nuförtiden nöjer jag mig med att vara hemma och äta.

I alla fall blev jag inspirerad av utställningen, inte för att den är bristvara – men det här blev jag glad av.

Mitt eget kreativa, det jag utövar för tillfället är väl mitt skrivande (för lite under sommarhalvåret på grund av arbete i långt mer än heltid), stickning – och så vävningen som hägrar nu när hösten kommer.

Här kommer i alla fall lite bilder från utställningen. Åk dit och titta. Gör något eget, något kreativt, något originellt. Eller förundras över norrbottens tusenkostnärer och vår kultur.

Svettigt….

….men nästan klart med flyttningarna nu. De sista fåren lämnade Grelsbyn och holmarna i Kalixälven för säsongen. Vi flyttade får hela helgen, mycket svett blev det och 1100 spänn till båtbränsle mindre. Nu taggar vi för senhösten, bästa årstiden närmar sig!

Båtturen var osedvanligt fin om än lite bullrig. Jag hann fixa lite jobbmail medan jag körde (lite krokigt). Sen hade vi en ledig lördagskväll med vinprovning av chilenska viner med Munskänkarna på Tjers gästgiveri.

Vinkade ordentligt till Grelsbyn i lördags, fina Gunnar och Barbro kollade kollade in oss från Klara-Oskar stranden. De är i 85-årsåldern och kämpar på i sin älskade stuga. Oj vad många roliga minnen jag har därifrån, och vad mycket jag lärt mig. Jag och många andra ungar i byn bodde i det närmaste där på somrarna, bland deras sex egna jämngamla barn. Jag tror att alla ungar behöver extraföräldrar. Mina vanliga hade mindre tid, var borta mer i jobb. Kolla in bilden med den lilla röda samt gula stugan, så ser ni dem. När jag var liten, och det var ju nyss, så var de ofantligt mycket yngre än jag är nu. Tiden går.

Bakis utan sprit

Det är torsdag, och det återstår ännu mycket arbete efter Hantverksveckan och lite efter Hantverksmarknaden.

Jag är riktigt trött, glömmer saker; stövlar som skulle med inför båtfärd, pengar som skulle till banken, släp vi glömde på Tallvik. Men det är bara att låna ihop grejor och köra flera rundor. Däremot koncentrerar jag mig för fullt för att inte tappa mitt sällsynta tålamod; folk som inte kan svara på en fråga, folk som tror jag har tid att jaga rätt på folk som ska stå för service, saker som jag får göra för att ingen annan gör det.

Just det där med kommunikation är jag väldigt känslig för att det ska funka; på en rak fråga vill jag ha ett rakt svar. Som finns det jord kvar till fortsatt släckning av tjärdalen, ja eller nej.

Båtbränslet i Grelsbyn är ett kapitel för sig, på grund av utmattad hjärna satte jag noggrant in en tom bränsledunk i förråd i Grelsbyn. Jag tänkte inget, inte ens att jag hoppades den skulle fylla sig själv. Så nu när jag tar itu med livet, var till båda holmarna i byn och kollade fåren, kom jag ihåg att bränslet i dunken är slut. Men hade ingen aning om var den tagit vägen, jag tänkte ju sätta den i bilen i söndags. Jag hittade den ordentligt undanstoppad, som sagt, och tog den för att tanka. Då ringer jag en närstående manlig människa som bor i vårt hus:

– Har vi någon olja till båtbränsle hemma?

En rak enkel fråga, tänkte om jag skulle köpa olja förutom bensinen. Han började ställa andra frågor och prata på. Så jag ställde samma fråga igen.

Alltså olja till båtbränsle, vi har en båtmotor som är vanlig tvåtaktare. Fyrtaktaren ska inte ha olja  och dieselbåten är så att säga färdig diesel i. Vad är det med folk som inte kan svara på en fråga. Och så när jag är utmattad och det blir flera oraka människor på raken.

Nå jag fick sen ett sms, det hade vi. Nu har jag glömt bensindunken i bilen, och kommer förmodligen att glömma huruvida jag satt olja i den eller inte.

Jag har haft fokus på bokföring, fakturor, rekvisitioner med mera. Bättre att glömma praktiska saker, som stövlar och järnspett.

Det var himla fint på älven idag, i alla fall. Man kan kommunicera med folk, kursledare som ska ha fakturaadresser, andra marknadsarrangörer med flera medan man vandrar i fårhagar.

Jag beslutade att de blir ingen marknad i Forsnäs för mig i helgen. Jag måste komma lite mer ikapp med liv och arbete. Det var synd, men ibland så måste man prioritera. Det går ett tag och göra allt på en gång, men kroppen säger ifrån när den inte vill mer. Eller hjärnan säger ifrån. Hur många saker jag än glömt den här veckan, och det är många, så har jag i alla fall kommit ihåg väldigt mycket mer.

Roligt har det i alla fall varit. Och jag ser fram emot en ny Hantverksvecka. Det är en väldigt bra tid för både den och Hantverksmarknaden, vecka 32, första halvan på augusti – medan semesterperioden ännu pågår.

Den enda nackdelen är att jag har tokångest hela sommaren för hur det ska gå. Och det viktigaste, jag har så mycket jobb under sommaren. Dubbelsynd att det inte är någon som har sommarsemester som känner för att engagera sig i evenemanget.

Men i år fick vi i alla fall ett par semesterfirare att jobba vid tjärdalen, det var jättebra. Men för det mesta är de som redan jobbar hela sommaren de som är lättast att få att göra extragrejor. Som Ann-Britt på Rät & Avig, som jobbar med marknaden med mig. Hon är nu på en välbehövlig semester, jag funderar också på en.

Jag har faktiskt varit fyra dagar i Norge i sommar, jättekul, men himla mycket jobb före och efter plus telefonjouren när vi var där.

Det som verkligen varit kul jobb i sommar är de dagar jag kört färjorna. Jag tror inte att någon människa förstår hur bra det är med ett sådant jobb för mig – där jag slipper vara kreativ utan bara gör arbetsuppgifterna.

Fast det är inte alltid så lätt. Allra första dagen jag tränade in mig kom en hel skolklass  med cyklar på färjan. Jag gick ju igång ”men nu borde vi ta någon bild, det här är ju jättebra reklam för Färjerederier”. Men direkt jag sagt det, kom jag på att jag ju inte är kommunikatör på Trafikverket. Jag ska köra färja, kolla olja, vatten, vara trevlig med resenärerna och lite till. Inget mer 😀

Vi har sjösatt vår stora båt Vinga i veckan. Så är här vi balans i livet – rekreation & länspumpning. Ro & ångest, two in one!

Final

Och några timmar ledigt. 

Hantverksveckan inklusive tjärdalen blev bra. Och Hantverksmarknaden, det första försöket blev riktigt bra – bra försäljare och mycket folk  i alla fall på lördagen. 

Den marknaden går lätt att tredubbla till nästa år.