Öppet hus

Tack alla besökare för en trevlig dag. Det är roligt när det kommer folk, och det blir lite drag. Speciellt rolig är det med flera som vill skaffa får.

Jag hann själv inte ta en enda bild, men Hilda tog några stycken. Jag hade tre (vuxna) barnarbetare som skötte serveringen. Det var tur 🙂

 

 

Fårfesten i Kil

Det har varit en väldigt lyckad och trevlig långhelg på Fårfesten i Kil. Jag reste med två andra företagare Ann-Britt Eklund och Anneli Hansson. En som färgar och säljer garn av garn och en som föder upp finullsfår och är på gång att förädla ullen mer än tidigare. Och så jag som gör både och – har får och säljer garn.

Jag återkommer med mer om Fårfesten senare, det har väckt många tankar. Som om jag inte hade nog tankar tidigare.

Men vi konstaterade i alla fall, att bland 150 utställare så är finullsgarnet unikt. Det var knappt någon annan som sålde det, annat än mitt som vi hade i Föreningen Svenska Finullsfårs monter. Det är ju synd, såklart, men vi ser ju potentialen för vår vidare försäljning. Och för rasen. Bästa helsvenska garnet, tillsammans med Jämtlandsfårets.

Det var också mycket trevligt att träffa de andra i Finullsföreningen, de flesta bor ju en bit bort, så tack Tina, Anna och ni andra. Jo det är kvinnor som har får, hehe.

Och så fick jag ju lite baggspaning, för inköp till hösten.

Vi träffade många fler likasinnade, som Karin som kom ensam från Skåne plus många andra. Inte minst branschfolket är det jättetrevligt att träffa.

Jag ska nu bland annat arbete, färga lite…….GARN….till nästa helgs evenemang; Vantfestivalen till Lovikkavantens minne – på lördag i Junosuando.

Här kommer några av bilderna. De säger väl mer än tre tusen ord. Jag inser nu att det finns en lång berättelse om varje bild. 🙂

Ångest eller roligt?

Både och, mest roligt.

Jag önskar jag hade tråkigt. Eller.

Jag försöker skapa min egen lön, och jobba ideellt samtidigt. Det går väl sådär. Lönen kunde vara bättre och det ideella kunde gå fortare framåt. Och bli ännu bättre.

Status ideellt: Har fått ihop en bra början till Hantverksveckan 2017 tillsammans med Överkalix kulturförening. Med flera. Kan bara bli ännu bättre. Jag ska också få ihop en ansökan till Kolarcticprojektet. Det är sådant folk brukar ha lön för att göra, på andra ställen.

Men jag och resten av kreativa, hantverkare, entreprenörer, hantverksintresserade, kunder, lokalbefolkning och besökare borde få en nytändning inom området kultur och näring.

Om det blir något.

Om det lyckas blir jag glad å Överkalix/Norrbotten/Barentsområdets vägnar. Om jag misslyckas har jag slösat bort tid, som jag kunde använt för att få ihop till fakturorna.

Just på morgon önskar jag mig en ordförande i Överkalix kulturförening som kallade till möten och höll ordning på protokoll och pärmar – istället för mig. Lätt driftig, hantverks- och kulturintresserad ska också vara i dennes CV. Jag tycker jag har nog med allt kreativa. Jag tror det skulle vara en bra deal. En håller ordning och jag arbetar. Jag kan hålla ordning, men vill ha tid för själva arbetet.

Just på morgon ser det ut som den här veckan går ihop. Kanske.

Min ångest som jag har på nätterna har mycket med pengar att göra, hur det ska gå. Jag har tänkt att ångest för de ångestladdade ser ut så. Men så hörde jag min käre Leif GW Persson säga att han också har ångest på nätterna. Han kan oroa sig för allt möjligt, alla barn och barnbarn, och om han ska ändra ett ”och” till ett ”samt” i en text. Jag blev som fascinerad över att en mångmiljonär kan ha ångest. Men det är klart att han kan.

Jag tror då i alla fall att jag skulle ha mindre ångest om Leif lånade mig några hundratusen. Så skulle jag köpa en begagnad traktor, fixa min gårdsbutik, betala av på några lån och ha tid att skriva. Ångesten skulle lätta, även för min man.

Men nog skulle jag ha kvar ångest också, den som Leif och har, oron över barn. Det är tufft att ha många barn. Jag har i alla fall inga barnbarn att oroa mig för än. Olyckor, det är huvudspåret i min ångest när det gäller barnen.

Tilläggas att oro och ångest över barnen egentligen är helt onödigt. Det är mycket mer ordning på dem än på mig, de har bättre ekonomi, fasta löner (och studielån) är mer välartade och förmodligen har de mindre ångest.

Jag försöker intala mig att det går framåt i alla fall, det är länge sedan jag lånat pengar av något barn, haha.

Jag har kommit långt i utvecklingen av fårgården.

Hantverksveckan i år känns mycket bra.

Jag har nu slösat bort säkert 20 minuter på bloggen, när jag egentligen skulle göra en offert på text och ta itu med projektansökan på allvar. Och maila och ringa och…

Och så det viktigaste, skrivjobben.

En sak i taget.

Här är annonsen jag kollat korrektur av på morgon. Den ska in i Hemslöjd. Thanks Ronny på Innova.

hantverksveckan_2017-2

 

 

Nya produkter

Det har varit en del skinnsömnad de senaste dagarna, passar bra när man är småförkyld. Fåren har jag överlåtit till mannen. Och att skriva fodrar ett annat fokus, pigg hjärna fodras. Och Hantverksveckan framskrider, den har jag orkar med.

Detta är den senaste kreationen, en handsydd handske från våra skinn. Jag älskar de bruna nalleskinnen, nä lammskinn är det. Jag har gjort ett mönster med inspiration från Norrbottens inland. Det är ursprungligen ett hängsmycke, hittat på den samiska offerplatsen vid Unna saiva från vikingatiden. Jag har varit kär i den fågeln i flera år, nu fick den äntligen sin plats. PS handskarna kostar 900:-

Alla våra produkter finns här på vår facebooksida.

16114910_10154931110569481_7257272141557465635_n

Puh massor av datortid

Jag har just uppdaterat hundra ideella saker på nätet, och några företagsrelaterade. Det är hemsidor, jag vet hur många och facebooksidor, Instagram, webbanmälan – ett antal. Med tillhörande konversationer till berörda – med det är roligt då folk är på hugget.

Och det är klart, lite mer aktuellt blev hela hantverks-, kultur-, garn- och skinnlivet i bygden. Men riktigt ikapp är man nog aldrig.

Med skinnen igår kom fakturan på skinnen. Så det hade varit trevligt att hinna jobba mer med inhåvande av inkomst, istället för det här ideella.

Fast jag tror att det kommer att bli mindre jobb när nu grunden av Hantverksveckan 2017 är uppstyrd, en början. Och webbanmälan har fått en början. Och kulturföreningens hemsida, är mer aktuell. Och alla facebooksidor, Jakobgårdens, Hantverksveckans, Kulturföreningens, min Instagram. Det verkar inte att gå att ha mer en en Instagram i mobilen, det är väl tur det. Förresten ordnade ju jag och Ann-Britt ihop stickhelgen också, se förra inlägget.

Nå, det här var bra jobb, en lördag som denna.

I alla fall vill jag bara säga:

Nalleskinnen är här! De bruna och mjuka. Välkomna för mer info 070-272 82 47

2017 har börjat….

…..med arbete. Ja, en del har jag gjort under mellandagarna, men det har varit mycket vila och återhämtning. Det här var ju sommarsemestern också 🙂

Vi har också varit lite förkylda under helgerna, mannen mer än mig. Men ingen av oss har haft den här hemska influensan, magsjukan och lunginflammationen som grasserat. Hittills. Gud vet nog att vi måste utfodra fåren, köra fram nya balar, skotta två gårdar, köra in ved, elda, fixa för turisterna i stugan – oavsett dagsform, så därför blev vi inte mer sjuka. Eller något sådant.

Jag körde igång det nya året på allvar igår med bokföring, nytt bokföringsår, planering av skrivprojekten, handsömnad av handskar, planering av hantverkshelg och hantverksmarknad till sommaren. Jag fick liksom mycket gjort.

Jag väntar nu på ett förmiddagsmöte angående Hantverksveckan. Så ingen lön där inte.

Men jag väntar även leverans av skinn i slutet på veckan – nu kommer resten av förra säsongens skinn. Det hade varit lite kul om någon kom och köpte upp hela lagret, så jag hinner sitta mer vid datorn och skriva.

Fast det är roligt med variation i arbetet, det hade bara varit roligt med mer variation av lönen uppåt 😉

Skinnen som kommer är långhåriga vita, klippta vita biologiskt nedbrytbara/kromfria samt tvättbara bruna. Alla är av ren finull, det vill säga täta, mjuka, finfibriga men med ”stuns” – helt suveräna att ligga på för barn och oss gamlingar.

Och så har vi det supermjuka garnet förstås. Jag stickar just nu vantar med 2 1/2 stickor, det blir supermjukt och tätt.