Mer kunskap

Fårtema i ett par dagar; kurs med Barbro Nord och Hushållningssällskapet i Skellefteå igår. En så proffsig kvinna, vad hon inte vet om får och mönstring!

Vi verkar ha dragit en vinstlott, för Barbro ska komma hit och mönstra våra får här i Norrbotten i augusti. Det är nödvändigt att sätta sig in detta med avel, bra att få riktig kunskap och inte bara på känn.

Rasen vi har, svenskt finullsfår, är en gammal lantras och den räknas även som hotad husdjursras.

Bland rasen största fördelar är att de är friska djur, de har en fantastisk ull, mjuka, täta och varma skinn, får många lamm och köttet är gott. Det senaste är förstås subjektivt, men förutom att jag tycker det själv är det det många kunde som säger att det är ett ovanligt gott kött.

Ullen är outstanding av svenska raser när det gäller mjukhet, bara merinokorsningen jämtlandsfår som mäta sig med finullen. Och att få ull är inte så bara, det är det fåret används till som nyttodjur genom årtusenden. Som det här inslaget förtäljer:No Wool No Vikings Så bara en sådan sak, förutom att den hjälpt människan med kläder; hur hade vikingarna tagit sig någonstans om man inte vävt segel av spunnen ull?

Nå, allt det här har betydelse för aveln, om vi inte avlar på sunda och bra får så försvinner kanske någon av de unika egenskaperna. Finullsfåren är verkligen nyttodjur i och med att man tillvaratar hela djuret – plus att de håller landskapet öppet – och så har man någon att tala med.

Lantras = rejält

Kläder, mat, värme om hävdad mark. Det är viktigt att rikta in aveln så det blir en balans mellan allt och att alla delar tas med. Här ska inte avlas bara på utseende även om det förstås är viktigt att fåret är rastypiskt. I finullsaveln är det inget sådant där att man ska avla på nosar som knappt går att andas igenom, som vissa hundraser, eller bara få ett skinn som ser fint ut att hänga över en fåtölj.

Det ska vara riktiga saker, nytta för nyttodjuret – så det blir bra med mönstring på riktigt. Med andra ord är vi så glada att Barbro kommer uppåt. Här är hon på fårfesten med fansen, fårfarmare och skinnberedarna flockas omkring henne.

Hemma….

….efter två veckor. Får- och färjelivet får nu några dagars paus. Ja nästan i alla fall. När det gäller Jakobgården har jag fortfarande inte fått mitt garn. Men den som väntar på något gott…..

Och det är riktigt roligt att finullsgarnet från Norrbotten är så populärt, jag har ju kollegor som har garn nu. Exempelvis Annelie på Höjdens fårgård i Boden och Lotta Lundmark och Wallmarksgården i Västerbotten.

Fårfesten i Kil var fantastisk, min försäljning sträckte sig till att sälja skinn, men mina kollegor Annelie och Ann-Britt hade garn till salu. Sen hade vi med vår medhjälpare Karin från Skåne, hon som vi adopterade förra året.

Det roliga med Fårfesten är att träffa hela branschen, företag, hantverkare, fårbönder, föreningar med mera. Inte minst tack till Helena i Ilanda, som erbjöd oss boende. Mycket i den nya världen är bra, som att man kan slänga ut en fundering på Instagram angående Fårfesten ”nu ska vi bara leta upp ett boende” och så får man ett meddelande av en för oss okänd följare; Ni kan bo hos mig!

Sen var vår monter bredvid de trevliga ”pojkarna” från Donnia Skinn på Fårfesten. Vi ”yrade på” mycket, och hade lite (eller mycket) kul åt höstens fejd med transportbolag, nämner snällt nog inte namnet. Jag skickade förresten några skinn för färgning av mockasidan. Syskonen Ugrinovski på Donnia är mycket proffsiga.

Och jag har för övrigt fina ”syskinn” och även ”babyskinn” (kromfria) att sälja.

Fårfesten var också mer än bra som kontaktskapande inför Hantverksveckan. Många kom och pratade Överkalix och Norrbotten fast vi var 130 mil bort. Inte bara det, vi träffade bra företagare här i vår närhet, Keros läder har spännande saker på gång.

Sen träffade vi exempelvis legendariska Barbro Nord, hon som kan allt om mönstring med mera. Vi och donniapojkarna imponerades av kunskapen hon strödde omkring sig i förbifarten. Det är hon som står med Annelie i garnhärvan nedan.

På plats var även professionella fårklippare, jag fick tips av den unga tjejen jag glömt namnet på. Vi träffade också finullsmänniskor från riket, exempelvis Titti vars får som vunnit Ull-SM ett par tre år på raken.

Det var rätt många exil-överkalixbor och norrbottningar som är utflyttade som kom och pratade. Vi var lite exotiska, i och med att vi är från norr och inte minst därför att vi har eget garn från våra får. Fin vepa också! Tack Innova, och mig själv som tagit bilden ”som visar att vi och fåren kommer från Norrbotten”.

Tack alla som kommer uppåt, ingen nämnd och ingen glömd (ja det kan nog vara någon tillfälligt glömd, det är mycket som inte får plats i hjärnkontoret på sådana här mässor, haha).

Jag och Leif var på Basic safety-utbildning hela veckan efter Fårfestem, och efter det har det varit två dagar med färjerederiet; info, APT, planering, lite kvällsaktiviteter och in liten tur på isvägarna i Luleå skärgård.

Så långt liv nummer två och tre.

Jag tar nu itu med liv nummer ett. Skrivande och text. Jag har börjat lite på förmiddagen. Men tar nog en långlunch med stickning av det fina shetlandsgarnet. Det behövs en liten paus. 🙂

 

 

Capa, skinn och text 

Jag skär ut delar till lammskinnshandskar, ser en dokumentär om Robert Capa, beställer arbetskläder, ser över bokprojektet och har ångest över kulturföreningen/Hantverksveckan.

De här riktiga fotograferna, jag älskar dem. Ingrid Bergman älskade Capa, det visste jag inte. 

Jag hade nog kunnat vara en dokumentärfotograf i världen. Men det är inte så dumt att berätta historien om Norrbotten heller. Det kan vara lite svårare bara, att se det vanliga och samtiden.

Äntligen ”Sommar” 

Är ett drygt år efter med Sommar- och Vinterpratarna, har nu avverkat bland andra Sara Danius, två program, Sven Melander med flera. Toppenprogram. 

Det är bonus när jag syr i skinn 😊🧤

Intresserade:

Handskar 🧤 🧤 i lammskinn, tät och varm finull. Bruna storlek dam S/M och Vita storlek dam L eller herr M. Handsydda. 900 kr per par. /Katarina 0702728247

Mot Värmland 

Finull & färg Norrbotten åker till Fårfesten i Kil 2-4 mars, hurra! Det är vi tre företagare som delar monter: jag/Jakobgården, Rät & Avig/Ann-Britt Eklund och Höjdens fårgård/Annelie Hansson.

Vi ser fram emot att träffa branschen i år igen. Bilden är från årets spaningsresa, då vi bland annat befolkade Finullsföreningens bord  – hon som visar västen på bilden heter Tina och var hos föreningen. Men nu ska vi alltså sälja i egen regi  😊