Puh

Det har varit en del på sistone, så nu försöker jag pusta ut. Som med 48 turer över älven på röduppsfärjan igår, hehe. Det blir lite stressigt med 16 1/2 timmarspass plus resa. Men konstigt nog är det vilsamt att vara i Rödupp, där finns fasta uppgifter, som att köra färja varje kvart, smörja linhjul etc. Fast med dessa arbetstider blir inte så mycket tid över till andra saker, den dagen. Men när jag kom hem igår så gav jag bina vinterfoder – iförd pannlampa.

Hantverksveckan och Hantverksmarknaden gick bra, jag får väl återkomma till detta senare när jag får tid. Men om man säger så, att i stort sett själv fixa Hantverksveckan fungerar förstås när man är snabb och listig. Dock går det ut över mina tre jobb.

Att köra detta ideellt skulle passa en eller flera som har 40-timmarsvecka och semester. Det är bara det att de som har semester har ofta så rysligt mycket att göra, med att just ha semester, så de flesta går nog bort, hehe.

Det var i alla fall kul med den första seriösa lammönstringen, även om det tog tre dagar med två gårdar och en kurs, plus tid till förflyttningar. Det gav mersmak, och det är på tiden. Innan jag blir nörd inom något område tar det väldigt länge, eftersom jag håller på med så många olika saker. Men nu är jag på gång. Jag har just fört resultatet i Elitlamm så här på fredagskvällen.

Sen blev det fokus på marknaden, jag och Ann-Britt hade lite medhjälpare med uppsättning av tält och sådant. Håkan H i Bränna som har ett likadant stort tält som vi hyrt, trodde inte sina öron när vi sa att vi satt upp det på fyra personer varav två korta kvinnor – men starka är vi. Vi har ännu inte haft tid att ta ner det.

Marknaden var bra, jättebra kvalitet på varorna, och nöjda kunder och säljare. Den återkommer, har vi tänkt.

Hantverkskurserna var på Folkets hus, och ledarna är så proffsiga att de sköter det mesta själv. Deltagarna verkade mer än nöjda.

Vi i finullsdelegationen hann ha ett möte om Fårfesten i Kil innan vi anslöt till hantverksmiddag på Tjers gästgiveri. Till och med Karin kom upp från Lund för att vara med oss – Ann-Britt, Annelie och jag.

Jag ser nu fram emot att någon tar tag i Hantverksveckan, så kan jag gå någon kurs.

Jag hann också ta årets sista bad (?) i älven med grelsbykusinerna, Anders och hans kusin i sin tur – Pernilla som kom från Uppsala för att kolla in bygden. Det var osannolik tur på fredagen, vi blev bjudna på kusinlunch och sen på middag hos Stures syster och man. Toppen för stressade.

Sen efter marknadshelgen var det uppstigning före fem på måndagsmorgon, för att bege mig till röduppsfärjan. Jag har så bra kollegor här på bohedenfärjan de kommer och hämtar mig innan första ordinarie tur halv sex – så jag hinner till Rödupp öppnar. Annars måste jag köra tre extra mil.

Så var vi ett gäng, Annelie med familj, till Öjebyn på lantbruksmässa. Tala om att komma till traktorhimlen. Sen har jag sålt livlamm i veckan, fyra tacklamm som fick bra resultat på mönstringen. Det är ju lite pyssel med insamling och administration. Vi fick en medhjälpare i Grelsbyn, en stugägare med rötter i Pojmis var grindvakt istället för Anton som dragit vidare till arbete. Vi har så tur att vi fått låna en superbra transport av Ingegerd.

Det känns lite ledigt idag i alla fall, men vi har gjort hage här på Boheden och projekterat en helt ny i Grelsbyn. Vi har varit och handlat begagnade stolpar på ABET, superbra och billigt. Annars handlade jag eltråd och stolpar för 3500 kronor på Granngården tidigare i veckan. Där rök det iväg pengar från traktorhögen.

Den stora nya hagen gör vi imorgon, tackorna kommer att bli glada.

Allt skrivande är förlagt till hösten, med börja i september.

Det finns inget att göra på landet, hehe.

 

 

Mer kunskap

Fårtema i ett par dagar; kurs med Barbro Nord och Hushållningssällskapet i Skellefteå igår. En så proffsig kvinna, vad hon inte vet om får och mönstring!

Vi verkar ha dragit en vinstlott, för Barbro ska komma hit och mönstra våra får här i Norrbotten i augusti. Det är nödvändigt att sätta sig in detta med avel, bra att få riktig kunskap och inte bara på känn.

Rasen vi har, svenskt finullsfår, är en gammal lantras och den räknas även som hotad husdjursras.

Bland rasen största fördelar är att de är friska djur, de har en fantastisk ull, mjuka, täta och varma skinn, får många lamm och köttet är gott. Det senaste är förstås subjektivt, men förutom att jag tycker det själv är det det många kunde som säger att det är ett ovanligt gott kött.

Ullen är outstanding av svenska raser när det gäller mjukhet, bara merinokorsningen jämtlandsfår som mäta sig med finullen. Och att få ull är inte så bara, det är det fåret används till som nyttodjur genom årtusenden. Som det här inslaget förtäljer:No Wool No Vikings Så bara en sådan sak, förutom att den hjälpt människan med kläder; hur hade vikingarna tagit sig någonstans om man inte vävt segel av spunnen ull?

Nå, allt det här har betydelse för aveln, om vi inte avlar på sunda och bra får så försvinner kanske någon av de unika egenskaperna. Finullsfåren är verkligen nyttodjur i och med att man tillvaratar hela djuret – plus att de håller landskapet öppet – och så har man någon att tala med.

Lantras = rejält

Kläder, mat, värme om hävdad mark. Det är viktigt att rikta in aveln så det blir en balans mellan allt och att alla delar tas med. Här ska inte avlas bara på utseende även om det förstås är viktigt att fåret är rastypiskt. I finullsaveln är det inget sådant där att man ska avla på nosar som knappt går att andas igenom, som vissa hundraser, eller bara få ett skinn som ser fint ut att hänga över en fåtölj.

Det ska vara riktiga saker, nytta för nyttodjuret – så det blir bra med mönstring på riktigt. Med andra ord är vi så glada att Barbro kommer uppåt. Här är hon på fårfesten med fansen, fårfarmare och skinnberedarna flockas omkring henne.

Hemma….

….efter två veckor. Får- och färjelivet får nu några dagars paus. Ja nästan i alla fall. När det gäller Jakobgården har jag fortfarande inte fått mitt garn. Men den som väntar på något gott…..

Och det är riktigt roligt att finullsgarnet från Norrbotten är så populärt, jag har ju kollegor som har garn nu. Exempelvis Annelie på Höjdens fårgård i Boden och Lotta Lundmark och Wallmarksgården i Västerbotten.

Fårfesten i Kil var fantastisk, min försäljning sträckte sig till att sälja skinn, men mina kollegor Annelie och Ann-Britt hade garn till salu. Sen hade vi med vår medhjälpare Karin från Skåne, hon som vi adopterade förra året.

Det roliga med Fårfesten är att träffa hela branschen, företag, hantverkare, fårbönder, föreningar med mera. Inte minst tack till Helena i Ilanda, som erbjöd oss boende. Mycket i den nya världen är bra, som att man kan slänga ut en fundering på Instagram angående Fårfesten ”nu ska vi bara leta upp ett boende” och så får man ett meddelande av en för oss okänd följare; Ni kan bo hos mig!

Sen var vår monter bredvid de trevliga ”pojkarna” från Donnia Skinn på Fårfesten. Vi ”yrade på” mycket, och hade lite (eller mycket) kul åt höstens fejd med transportbolag, nämner snällt nog inte namnet. Jag skickade förresten några skinn för färgning av mockasidan. Syskonen Ugrinovski på Donnia är mycket proffsiga.

Och jag har för övrigt fina ”syskinn” och även ”babyskinn” (kromfria) att sälja.

Fårfesten var också mer än bra som kontaktskapande inför Hantverksveckan. Många kom och pratade Överkalix och Norrbotten fast vi var 130 mil bort. Inte bara det, vi träffade bra företagare här i vår närhet, Keros läder har spännande saker på gång.

Sen träffade vi exempelvis legendariska Barbro Nord, hon som kan allt om mönstring med mera. Vi och donniapojkarna imponerades av kunskapen hon strödde omkring sig i förbifarten. Det är hon som står med Annelie i garnhärvan nedan.

På plats var även professionella fårklippare, jag fick tips av den unga tjejen jag glömt namnet på. Vi träffade också finullsmänniskor från riket, exempelvis Titti vars får som vunnit Ull-SM ett par tre år på raken.

Det var rätt många exil-överkalixbor och norrbottningar som är utflyttade som kom och pratade. Vi var lite exotiska, i och med att vi är från norr och inte minst därför att vi har eget garn från våra får. Fin vepa också! Tack Innova, och mig själv som tagit bilden ”som visar att vi och fåren kommer från Norrbotten”.

Tack alla som kommer uppåt, ingen nämnd och ingen glömd (ja det kan nog vara någon tillfälligt glömd, det är mycket som inte får plats i hjärnkontoret på sådana här mässor, haha).

Jag och Leif var på Basic safety-utbildning hela veckan efter Fårfestem, och efter det har det varit två dagar med färjerederiet; info, APT, planering, lite kvällsaktiviteter och in liten tur på isvägarna i Luleå skärgård.

Så långt liv nummer två och tre.

Jag tar nu itu med liv nummer ett. Skrivande och text. Jag har börjat lite på förmiddagen. Men tar nog en långlunch med stickning av det fina shetlandsgarnet. Det behövs en liten paus. 🙂

 

 

Capa, skinn och text 

Jag skär ut delar till lammskinnshandskar, ser en dokumentär om Robert Capa, beställer arbetskläder, ser över bokprojektet och har ångest över kulturföreningen/Hantverksveckan.

De här riktiga fotograferna, jag älskar dem. Ingrid Bergman älskade Capa, det visste jag inte. 

Jag hade nog kunnat vara en dokumentärfotograf i världen. Men det är inte så dumt att berätta historien om Norrbotten heller. Det kan vara lite svårare bara, att se det vanliga och samtiden.

Äntligen ”Sommar” 

Är ett drygt år efter med Sommar- och Vinterpratarna, har nu avverkat bland andra Sara Danius, två program, Sven Melander med flera. Toppenprogram. 

Det är bonus när jag syr i skinn 😊🧤

Intresserade:

Handskar 🧤 🧤 i lammskinn, tät och varm finull. Bruna storlek dam S/M och Vita storlek dam L eller herr M. Handsydda. 900 kr per par. /Katarina 0702728247