Bakis utan sprit

Det är torsdag, och det återstår ännu mycket arbete efter Hantverksveckan och lite efter Hantverksmarknaden.

Jag är riktigt trött, glömmer saker; stövlar som skulle med inför båtfärd, pengar som skulle till banken, släp vi glömde på Tallvik. Men det är bara att låna ihop grejor och köra flera rundor. Däremot koncentrerar jag mig för fullt för att inte tappa mitt sällsynta tålamod; folk som inte kan svara på en fråga, folk som tror jag har tid att jaga rätt på folk som ska stå för service, saker som jag får göra för att ingen annan gör det.

Just det där med kommunikation är jag väldigt känslig för att det ska funka; på en rak fråga vill jag ha ett rakt svar. Som finns det jord kvar till fortsatt släckning av tjärdalen, ja eller nej.

Båtbränslet i Grelsbyn är ett kapitel för sig, på grund av utmattad hjärna satte jag noggrant in en tom bränsledunk i förråd i Grelsbyn. Jag tänkte inget, inte ens att jag hoppades den skulle fylla sig själv. Så nu när jag tar itu med livet, var till båda holmarna i byn och kollade fåren, kom jag ihåg att bränslet i dunken är slut. Men hade ingen aning om var den tagit vägen, jag tänkte ju sätta den i bilen i söndags. Jag hittade den ordentligt undanstoppad, som sagt, och tog den för att tanka. Då ringer jag en närstående manlig människa som bor i vårt hus:

– Har vi någon olja till båtbränsle hemma?

En rak enkel fråga, tänkte om jag skulle köpa olja förutom bensinen. Han började ställa andra frågor och prata på. Så jag ställde samma fråga igen.

Alltså olja till båtbränsle, vi har en båtmotor som är vanlig tvåtaktare. Fyrtaktaren ska inte ha olja  och dieselbåten är så att säga färdig diesel i. Vad är det med folk som inte kan svara på en fråga. Och så när jag är utmattad och det blir flera oraka människor på raken.

Nå jag fick sen ett sms, det hade vi. Nu har jag glömt bensindunken i bilen, och kommer förmodligen att glömma huruvida jag satt olja i den eller inte.

Jag har haft fokus på bokföring, fakturor, rekvisitioner med mera. Bättre att glömma praktiska saker, som stövlar och järnspett.

Det var himla fint på älven idag, i alla fall. Man kan kommunicera med folk, kursledare som ska ha fakturaadresser, andra marknadsarrangörer med flera medan man vandrar i fårhagar.

Jag beslutade att de blir ingen marknad i Forsnäs för mig i helgen. Jag måste komma lite mer ikapp med liv och arbete. Det var synd, men ibland så måste man prioritera. Det går ett tag och göra allt på en gång, men kroppen säger ifrån när den inte vill mer. Eller hjärnan säger ifrån. Hur många saker jag än glömt den här veckan, och det är många, så har jag i alla fall kommit ihåg väldigt mycket mer.

Roligt har det i alla fall varit. Och jag ser fram emot en ny Hantverksvecka. Det är en väldigt bra tid för både den och Hantverksmarknaden, vecka 32, första halvan på augusti – medan semesterperioden ännu pågår.

Den enda nackdelen är att jag har tokångest hela sommaren för hur det ska gå. Och det viktigaste, jag har så mycket jobb under sommaren. Dubbelsynd att det inte är någon som har sommarsemester som känner för att engagera sig i evenemanget.

Men i år fick vi i alla fall ett par semesterfirare att jobba vid tjärdalen, det var jättebra. Men för det mesta är de som redan jobbar hela sommaren de som är lättast att få att göra extragrejor. Som Ann-Britt på Rät & Avig, som jobbar med marknaden med mig. Hon är nu på en välbehövlig semester, jag funderar också på en.

Jag har faktiskt varit fyra dagar i Norge i sommar, jättekul, men himla mycket jobb före och efter plus telefonjouren när vi var där.

Det som verkligen varit kul jobb i sommar är de dagar jag kört färjorna. Jag tror inte att någon människa förstår hur bra det är med ett sådant jobb för mig – där jag slipper vara kreativ utan bara gör arbetsuppgifterna.

Fast det är inte alltid så lätt. Allra första dagen jag tränade in mig kom en hel skolklass  med cyklar på färjan. Jag gick ju igång ”men nu borde vi ta någon bild, det här är ju jättebra reklam för Färjerederier”. Men direkt jag sagt det, kom jag på att jag ju inte är kommunikatör på Trafikverket. Jag ska köra färja, kolla olja, vatten, vara trevlig med resenärerna och lite till. Inget mer 😀

Vi har sjösatt vår stora båt Vinga i veckan. Så är här vi balans i livet – rekreation & länspumpning. Ro & ångest, two in one!

Final

Och några timmar ledigt. 

Hantverksveckan inklusive tjärdalen blev bra. Och Hantverksmarknaden, det första försöket blev riktigt bra – bra försäljare och mycket folk  i alla fall på lördagen. 

Den marknaden går lätt att tredubbla till nästa år. 

En bra sommar 

Men tiden räcker inte för uppdateringar här, men min Instagram är ju här på bloggen. Och Jakobgårdens Facebook uppdateras mer än här.

Det har varit en bra blandning med får, jobb åt Färjerederiet, försäljning av fårprodukter, många trevliga turister i vår stuga, skrivjobb. Och så var vi på en fyradagars semester hos trevliga familjen Björnås i Kastneshamn, Norge – kolla på fler bilder på Instagram i menyn till vänster.

Vi kombinerade en tur med flottfärd för familjen med hämtning av bagglamm igår. Tre på natten var lammen iland vid Jakobbäcken. Det blir parasitprover och sortering av byns bagglamm idag.

Öppet hus

Tack alla besökare för en trevlig dag. Det är roligt när det kommer folk, och det blir lite drag. Speciellt rolig är det med flera som vill skaffa får.

Jag hann själv inte ta en enda bild, men Hilda tog några stycken. Jag hade tre (vuxna) barnarbetare som skötte serveringen. Det var tur 🙂

 

 

Fårfesten i Kil

Det har varit en väldigt lyckad och trevlig långhelg på Fårfesten i Kil. Jag reste med två andra företagare Ann-Britt Eklund och Anneli Hansson. En som färgar och säljer garn av garn och en som föder upp finullsfår och är på gång att förädla ullen mer än tidigare. Och så jag som gör både och – har får och säljer garn.

Jag återkommer med mer om Fårfesten senare, det har väckt många tankar. Som om jag inte hade nog tankar tidigare.

Men vi konstaterade i alla fall, att bland 150 utställare så är finullsgarnet unikt. Det var knappt någon annan som sålde det, annat än mitt som vi hade i Föreningen Svenska Finullsfårs monter. Det är ju synd, såklart, men vi ser ju potentialen för vår vidare försäljning. Och för rasen. Bästa helsvenska garnet, tillsammans med Jämtlandsfårets.

Det var också mycket trevligt att träffa de andra i Finullsföreningen, de flesta bor ju en bit bort, så tack Tina, Anna och ni andra. Jo det är kvinnor som har får, hehe.

Och så fick jag ju lite baggspaning, för inköp till hösten.

Vi träffade många fler likasinnade, som Karin som kom ensam från Skåne plus många andra. Inte minst branschfolket är det jättetrevligt att träffa.

Jag ska nu bland annat arbete, färga lite…….GARN….till nästa helgs evenemang; Vantfestivalen till Lovikkavantens minne – på lördag i Junosuando.

Här kommer några av bilderna. De säger väl mer än tre tusen ord. Jag inser nu att det finns en lång berättelse om varje bild. 🙂

Ångest eller roligt?

Både och, mest roligt.

Jag önskar jag hade tråkigt. Eller.

Jag försöker skapa min egen lön, och jobba ideellt samtidigt. Det går väl sådär. Lönen kunde vara bättre och det ideella kunde gå fortare framåt. Och bli ännu bättre.

Status ideellt: Har fått ihop en bra början till Hantverksveckan 2017 tillsammans med Överkalix kulturförening. Med flera. Kan bara bli ännu bättre. Jag ska också få ihop en ansökan till Kolarcticprojektet. Det är sådant folk brukar ha lön för att göra, på andra ställen.

Men jag och resten av kreativa, hantverkare, entreprenörer, hantverksintresserade, kunder, lokalbefolkning och besökare borde få en nytändning inom området kultur och näring.

Om det blir något.

Om det lyckas blir jag glad å Överkalix/Norrbotten/Barentsområdets vägnar. Om jag misslyckas har jag slösat bort tid, som jag kunde använt för att få ihop till fakturorna.

Just på morgon önskar jag mig en ordförande i Överkalix kulturförening som kallade till möten och höll ordning på protokoll och pärmar – istället för mig. Lätt driftig, hantverks- och kulturintresserad ska också vara i dennes CV. Jag tycker jag har nog med allt kreativa. Jag tror det skulle vara en bra deal. En håller ordning och jag arbetar. Jag kan hålla ordning, men vill ha tid för själva arbetet.

Just på morgon ser det ut som den här veckan går ihop. Kanske.

Min ångest som jag har på nätterna har mycket med pengar att göra, hur det ska gå. Jag har tänkt att ångest för de ångestladdade ser ut så. Men så hörde jag min käre Leif GW Persson säga att han också har ångest på nätterna. Han kan oroa sig för allt möjligt, alla barn och barnbarn, och om han ska ändra ett ”och” till ett ”samt” i en text. Jag blev som fascinerad över att en mångmiljonär kan ha ångest. Men det är klart att han kan.

Jag tror då i alla fall att jag skulle ha mindre ångest om Leif lånade mig några hundratusen. Så skulle jag köpa en begagnad traktor, fixa min gårdsbutik, betala av på några lån och ha tid att skriva. Ångesten skulle lätta, även för min man.

Men nog skulle jag ha kvar ångest också, den som Leif och har, oron över barn. Det är tufft att ha många barn. Jag har i alla fall inga barnbarn att oroa mig för än. Olyckor, det är huvudspåret i min ångest när det gäller barnen.

Tilläggas att oro och ångest över barnen egentligen är helt onödigt. Det är mycket mer ordning på dem än på mig, de har bättre ekonomi, fasta löner (och studielån) är mer välartade och förmodligen har de mindre ångest.

Jag försöker intala mig att det går framåt i alla fall, det är länge sedan jag lånat pengar av något barn, haha.

Jag har kommit långt i utvecklingen av fårgården.

Hantverksveckan i år känns mycket bra.

Jag har nu slösat bort säkert 20 minuter på bloggen, när jag egentligen skulle göra en offert på text och ta itu med projektansökan på allvar. Och maila och ringa och…

Och så det viktigaste, skrivjobben.

En sak i taget.

Här är annonsen jag kollat korrektur av på morgon. Den ska in i Hemslöjd. Thanks Ronny på Innova.

hantverksveckan_2017-2