Lite helg

Vi tog lite semester på nationaldagens eftermiddag. Jag besökte två före detta prästgårdar i Norrbottens inland. En gammal kurskamrat med sambo bor i ett fantastiskt hus. Berättade för honom att Torgny Lindgren sagt att man ska försöka få tag i en gammal prästgård, själv bodde han i en. Viktiga saker, litteraturvetare som vi är. 

Sen blev det vinprovning på Tjers gästgiveri. 

Kassa in och ut

Määäh, försökte ringa människa/människor på Jordbruksverket igår. Till slut säger den som svarar att han ska be någon av ansvariga ringa upp. Och ingen ringde. Mest irriterande meddelanden, värre än att ingen ringer upp är: ”X är på möte och åter kommer 9.40.” Så ringer man en kvart efter det. ”X är på möte och återkommer 12.55”. Och så ringer man 13.02. ”X är på möte och återkommer kl. 17”. Och så ringde jag på morgon. ”X är på semester och återkommer på fredag” ”Vill du bli kopplade till receptionist?” Ja! Och se där efter att jag berättat vad jag hade för ärenden än en gång, så fick jag tala med en människa som varken var på möte eller semester.

Och när hon fått mitt kundnummer kunde hon svara på två sekunder. Bara så ni vet det, jag har ett åtagande om hotade husdjursraser enligt de nya reglerna från 2016. Det trodde jag också, men de som var hit i höstas från Länsstyrelsen sa att jag inte hade det. Men då var det inte handlagt…….Nu har jag till och med fått pengar för det, så här ett år efteråt.

Och nu vet jag i vilken ruta jag ska kryssa och inte. Jag menar, man kan ju hamna i fängelse för mindre. Överväger dock om det skulle vara bra, mycket sticktid blir det.

Det är rätt skrämmande vilket tjorv det varit med EU-stöden, ett års eftersläpning. Får en löneanställd lönen en dag efter den ska utbetalas håller de på gnälla ihjäl sig. Och då håller de ändå inte på med några miljoninvesteringar för att kunna jobba – som bönder gör. Jisses vad synd om de som verkligen har mycket pengar att få. Jag är ju bara en deltidsbonde.

Men jag är glad, jag fick lite penningar i fredags, så nu kan jag betala ett par räkningar 🙂

Mitt i allt är de bara på kontot, det brukar vara svårt att veta vad det är för pengar. Men nu råkades jag logga in på mobilappen, och till och med där gick det att trycka på bankgiroinbetalningar och det stod att det är ersättningar för hotade husdjursraser och djurvälfärdsersättningar.

Jag behöver väl inte säga att jag betalat merkostnaderna för att få de här ersättningarna i olika omgångar mellan 6 och 15 månader sen. Håhåjaja, tur det är en solid person som ligger ute med pengarna, skämt åsido.

Å andra sidan går det bättre och bättre för mig, nu är det länge sen jag fått låna pengar av man eller något barn för löpande utgifter.

Min litterära verksamhet är dessvärre – eller egentligen dessbättre – mest sådana där grejor som inte kommer att ge pengar på länge. Men nu hoppas jag på lite fasta pengar som kommer in under tiden jag väntar på likvider för sådant jag gjort för länge sen. Det vore nåt det.

Jag har just suttit och skrivit på ett långt projekt, och det blir väldigt bra.

Våren närmar sig med stormsteg…

….och stormar gör det ute idag – men solen skiner också.

Men hur det är roligt med folk som vill samma saker – det flyter på bra i litteratur-, ull- och köttbranschen. Kul med draghjälp åt varandra.

Det är fortfarande så skönt att projektansökningen är klar. Hoppas verkligen att detta Norrbotten- och Barentssamarbete blir av. Allt blir så bra med samarbeten och utbyten.

Tji fick surstötarna som inte tycker att kulturföreningen i vår kommun ens kan nämna kulturyttringar på andra ställen – därför att de är en mil eller två utanför kommungränsen. Kärringar.

Jag är väl mer för det gränslösa. Och gillar samarbeten med de som vill samarbeta.

För övrigt har vi byggt om i fårhuset inför lamningen idag. Jag hoppas att hinna med en utbildning, och en branschdag om kött, få SAM-ansökan (EU-stöden) gjord samt skriva en del innan lamningen drar igång på allvar.

Nu ska  jag tjuvträna lite innan morgondagens utbildning. Jag tycker man tar åt sig mer kunskap när man är förberedd, det är så många saker man kommer ihåg när man ser dem. Det är onödigt att börja från noll imorgon, när jag inte behöver.

Men jag borde ha byggt någon mer dörr i fårhuset. Och helst hade jag velat sticka.

Jag följde med Ann-Britt till Anneli på garnleverans igår. En mycket kreativ och trevlig dag. Här är Annelis garn. Nu kör vi vidare mot nästa projekt.

 

Renskötsel i Överkalix

Jag hade planer att följa med Ingegerd i hennes jobb i renskötseln redan i höst, ja egentligen hade jag velat vara med redan i somras.

Men nu, vårdagjämningen har inträtt och äntligen kom jag iväg. Vi hade en slags tvåpersonerskonferens om landsbygdsutveckling och matproduktion. Kul var det. Mycket ren och får hann vi prata på 12-milaresan.

Det var mycket att köra bil i glest befolkade trakter, ändå träffade vi på renägande bybor som var ut och såg till renarna. Och vi såg ett gäng turister i Ängeså. Jag är en som verkligen gillar att åka bil efter skogsvägar.

Jag är så fascinerad av byarna där uppe i den norra delen av kommunen. Min dröm är att bo i Ängeså, röja upp hela byn och sätta dit 500 får på bete.

Det här med renskötsel är på ett sätt lik annan djurskötsel, det är noggrant, man är tvungen att ta till sig nya rön och förändra saker – som till exempel på grund av klimatförändringar, man kämpar mycket ensam – inte minst mot yttre hot som rovdjuren, det är fysiskt tungt, det är långa dagar, det är kallt, det är varmt, det är ute.

Men samtidigt så är det en frihet, man får vara ute och det är fina levande djur man jobbar med. Man ser förändringar konkret, mycket till det bättre men även tvärtom.

Resan klingade av historien som boken om Ängeså bygger på. Jag fick se platserna jag inte sett tidigare. Vi besökte kojan i Diirijärvi där Ingegerds farfars far Josef Rokka föddes. Den används nu till förråd. Man kan bara tänka sig vilket jobb de haft med att hålla stugan varm – å andra sidan levde de även i kåtor vid samma tid. Det är den lilla byggnaden som Ingegerd och hunden Vinna kommer ut ifrån.

Ingegerd är en sådan där som går in för det jobb hon har, och så blir hon bra på det. Kolla bara där hon backat in släpet – och fort gick det.

Framåt

Jag känner mig frisk, fast jag fodrat fåren, gjort upp eld och kört flera kärror ved till pannrummet innan frukost.

Har fått support om momsredovisningen. Men ska göra lite inom litteraturen först.

Det är en fantastiskt fin dag, lite kall, -20. Och ljuset har verkligen återvänt.

Ångest eller roligt?

Både och, mest roligt.

Jag önskar jag hade tråkigt. Eller.

Jag försöker skapa min egen lön, och jobba ideellt samtidigt. Det går väl sådär. Lönen kunde vara bättre och det ideella kunde gå fortare framåt. Och bli ännu bättre.

Status ideellt: Har fått ihop en bra början till Hantverksveckan 2017 tillsammans med Överkalix kulturförening. Med flera. Kan bara bli ännu bättre. Jag ska också få ihop en ansökan till Kolarcticprojektet. Det är sådant folk brukar ha lön för att göra, på andra ställen.

Men jag och resten av kreativa, hantverkare, entreprenörer, hantverksintresserade, kunder, lokalbefolkning och besökare borde få en nytändning inom området kultur och näring.

Om det blir något.

Om det lyckas blir jag glad å Överkalix/Norrbotten/Barentsområdets vägnar. Om jag misslyckas har jag slösat bort tid, som jag kunde använt för att få ihop till fakturorna.

Just på morgon önskar jag mig en ordförande i Överkalix kulturförening som kallade till möten och höll ordning på protokoll och pärmar – istället för mig. Lätt driftig, hantverks- och kulturintresserad ska också vara i dennes CV. Jag tycker jag har nog med allt kreativa. Jag tror det skulle vara en bra deal. En håller ordning och jag arbetar. Jag kan hålla ordning, men vill ha tid för själva arbetet.

Just på morgon ser det ut som den här veckan går ihop. Kanske.

Min ångest som jag har på nätterna har mycket med pengar att göra, hur det ska gå. Jag har tänkt att ångest för de ångestladdade ser ut så. Men så hörde jag min käre Leif GW Persson säga att han också har ångest på nätterna. Han kan oroa sig för allt möjligt, alla barn och barnbarn, och om han ska ändra ett ”och” till ett ”samt” i en text. Jag blev som fascinerad över att en mångmiljonär kan ha ångest. Men det är klart att han kan.

Jag tror då i alla fall att jag skulle ha mindre ångest om Leif lånade mig några hundratusen. Så skulle jag köpa en begagnad traktor, fixa min gårdsbutik, betala av på några lån och ha tid att skriva. Ångesten skulle lätta, även för min man.

Men nog skulle jag ha kvar ångest också, den som Leif och har, oron över barn. Det är tufft att ha många barn. Jag har i alla fall inga barnbarn att oroa mig för än. Olyckor, det är huvudspåret i min ångest när det gäller barnen.

Tilläggas att oro och ångest över barnen egentligen är helt onödigt. Det är mycket mer ordning på dem än på mig, de har bättre ekonomi, fasta löner (och studielån) är mer välartade och förmodligen har de mindre ångest.

Jag försöker intala mig att det går framåt i alla fall, det är länge sedan jag lånat pengar av något barn, haha.

Jag har kommit långt i utvecklingen av fårgården.

Hantverksveckan i år känns mycket bra.

Jag har nu slösat bort säkert 20 minuter på bloggen, när jag egentligen skulle göra en offert på text och ta itu med projektansökan på allvar. Och maila och ringa och…

Och så det viktigaste, skrivjobben.

En sak i taget.

Här är annonsen jag kollat korrektur av på morgon. Den ska in i Hemslöjd. Thanks Ronny på Innova.

hantverksveckan_2017-2