Skriver

I mitt skrivande just nu, kommer jag in på Estonia. Där blev hon kvar hon som jag fokuserar på just nu. Jag hade så gärna velat träffa henne.

Sen hittade jag också igen Kerstin (brorsans ”styvsvärmor”) och hennes mor i listan över saknade. Det är ofattbart att ännu efter så många år – förstå hur många som följde med i djupet den där septembernatten 1994 – 852 personer.

På utbildningen Basic safety, såg vi film om förlisningen. Jag och många sjömän satt där med tårar i ögonen. Det är så gripande än idag. Estonia är en av orsakerna till att det numer är krav på grundläggande säkerhetsutbildning för allt sjöfolk över hela världen.

Filmerna som heter Livlinan som brast finns på Youtube, där inte bara olyckan utan även Estlands historia kommer in.

Och att någon ens överlevde i stormen, vågorna och mörkret är ett under. En som stannar kvar i minnet från filmerna var den estländske maskinisten som till slut kröp ut genom skorstenen. Det var först när fartyget i stort sett låg ner, han stannade i det längsta och inväntade order från bryggan.

Jag kommer även ihåg kaptenen, när han berättade att de hade blackout och slagsida,  och de kunde alltså inte meddela position till de andra färjorna i närheten. Att de ändå hade närvaro att börja med räkna positionen manuellt utifrån kurs och fart är imponerande. Det var det sista de gjorde, och det räddade förmodligen en hel del liv.

Ja, nu ska jag börja skriva det jag egentligen skulle skriva. Estonia dök bara upp en stund.

….as silence as a painted ship upon a painted ocean…..

Ja se gåbar

Som många sagt före mig: Man trakasserar kvinnor i åratal, det verkar inte måttligt heller, även om man ska vara försiktig att döma de odömda.

Och så avgår kvinna som försöker ta itu med problemet. Jag förstår om hon tycker att det finns annat att lägga energi på än att jobba i den motvinden.

Heja Sara Danius, kompent kvinna som jag på sätt och vis känt sedan hon var spädbarn, genom Anna Wahlgrens Barnaboken.

Jag stod i fårhuset igår på morgonen när tusentals kvinnor tog på sig knytblusar. Och jag har ingen, den hade inte matchat övrig klädsel heller.

Jag såg mig om efter alternativ till knytblusen, och funderade på ett jättegrovt spännband vi har när vi lyfter in halmbalar med traktorn. Men insåg att jag nog skulle se ut självmordsbenägen om jag virade det omkring halsen. Vilket vore synd, nu när jag är gladare och livskraftigare än någonsin.

Så jag tog på mig ull-buffen som symbolisk knytblus. Så go Sara go! Från en litteraturvetare till en annan:

Lamm, garn och bokstäver

Fan vad jag gillar april, speciellt nu när solen skiner varenda dag. Det här är min grymt morgonpigga period, det blir så långa dagar. För mig får då sommartiden vara en timma till åt samma håll.

April så långt:

Jobbet här vid tangentbordet går bra.

Lamningen har startat, i förrgår lammade två tackor fem lamm. Superfina lamningar av supermorsor. Finull lantras när den är som bäst.

Garnförsäljningen går bra, var i Skellefteå på textilfest i helgen.

Jag blir bättre och bättre att välja bort saker, hurra! Med tre jobb måste man fokuser på just det – jobb.

Jag och Ann-Britt hade mycket bra kurs med Tant Ulltuss, Anna Bergman i Skellefteå i söndags. Det är så inspirerande. Jag köpte hennes sockbok, den är verkligen bra och välgjord. Och förlagen som inte ville ha den, haha, synd för dem då. Sommarsockorna i turkos har jag stickat sen på söndag.

Söndag

Jag ides inte skriva det jag tänkt idag. Men vi har haft en bra helg; Jag var och gjorde jobb i Pajala på favoritmyren, vi har fixat stugan inför turisters ankomst, vi har tagit emot dessa trevliga, vi har skottat snöras, skottat en meter snö på altanen och nu på kvällen har jag och Ann-Britt fixat med Hantverksmarknaden.

Anmäl er till Hantverksmarknaden 11-12 aug, maila hantverksmarknadokx@gmail.com

Kolla in Hantverksveckans kurser här!

Ny avstamp

Det bär iväg till Fårfesten i Kil i eftermiddag. Och det blir sen utbildning i Stockholm.

Jag har bokfört ett sista varv innan resan, det kan bli besvärligt att komma ikapp annars. Jag hoppas nu på pengar in, och det ska det väl bli. Även om jag inte fått mitt nya garn än, så har jag skinn med att sälja – inte minst fina ”syskinn” – finull och ju i särklass varmast (partsinlaga). Och skinn säljer jag på hemmaplan också. De vegetabilgarvade lammskinnen är poppis hos de som vill ha present till baby, mjuka gosiga skinn som inte innehåller krom. För så är det, de allra flesta skinn innehåller krom.

Utbildningen i Stockholm blir liksom mycket fysisk, så jag hoppas hålla mig frisk så här i influensatider. Jag är i rätt bra form. Sen blir det en hel del teori också, men det är ju inte lika krävande.

På tal om pengar ut så har jag förutom storräkning till Lantmännen för kraftfoder och skinnberedningen även betalat högst privata nöjen detta månadsslut. Februari är studielånmånad. Och det är alltid roligt när man betalat, jag känner mig nöjd.

Förr om åren har det varit knivigt ibland, de nya studielånen betalas ju oavsett om man har jobb och hur stora inkomster man har. Så nog har jag många gånger haft tillfälle att begrunda om det varit värt det. Och jag har kommit fram till:

Det har varit så himla mycket värt det. Jag hade inte velat byta bort kunskapen på något vis. Och i stort sett alla studier gjorde jag som fyrbarnsmor och låginkomstagare, dessutom som en som vägrat sätta ett- och tvååringar, ja treåringar också, på dagis.

Men jag jobbar gärna till jag är 90 år, det har varit så värt att inte bara samla pengar till pensionskuvertet. Och det är roligt att jobba.

Poesi….

Jag måste erkänna att jag är trött idag. Därför att…….jag höll på att skratta ihjäl mig inatt.

När jag sent omsider gick och lade mig ett bra tag efter midnatt, skulle jag bara läsa lite i David Väyrynens bok Marken. Där stod, bland annat:

”Förbud mot att skrika och svära i onödan”

Haha, det var så vansinnigt roligt. Jag försökte läsa vidare, det var massor av roliga förbud och påbud. Men ögonen drogs hela tiden till det där om att skrika och svära. Och jag skrattade så jag kiknade varje gång. Lite svårt att sova då.

Det är klart jag kände igen mig, men jag måste till mitt försvar säga att jag skrattar ofantligt mycket mer än jag skriker och svär nuförtiden.

Jag tror det blev som en skön antiklimax för att skaka av sig folk som gnäller och ser något negativt i allt som händer. Och nästa gång DET händer ska jag tänka på;

Förbud mot att skrika och svära i onödan. 😂😂😂😂😂

Håhåjaja, fredagskväll och vi rekognoserar utflykter för turisterna, typ jaktkoja, det kommer några gäster till nästa helg. Vi var även till storebror på kalas. Nu målar mannen golv i uthyrningshuset och middagen står på bordet. Kl 22:15, hm.

Dagen var bra, nyttig och lite trist. Men nu är en projektredovisning klar, hurra.