Jobb och lite flyt

Jag får väl be om ursäkt för att jag aldrig skriver något här. Det är fullt upp med jobb och bad.

Som jag skrev i förra inlägget, inatt, jobbade jag fem arbetsdagar på tre dagar. Och sen fick jag fara ut och jaga får vid midnatt. Jag kastade bara av mig färjekläderna i hallen och tog på de andra arbetsbyxorna och stövlar. Byxorna var så jordiga att de sved i skinnet, se nedan. De är nu i tvättmaskinen.

Jag tänkte rätt angående rymmarna, att kolla ängarna i Hultet först och sen gå upp i skogen, för det var där de gått över ett, tyvärr, före detta dike. Som tur var så var de i Hultet, och kom snällt med oss hem.

Min man har nu inatt återställt stängselbiten, några hundra meter i väldig oländig terräng, den biten som jag gjorde från början – för ett par tre år sedan. Men då förra året tänkte jag att det inte skulle behövas, och det gjorde den inte heller, det var översvämmad och i stort en del av Kalixälvens vattensystem. Men så var det torrare i sommar, väldigt mycket torrare. Vi har lagt krut i att någorlunda säkra en av holmarna i älven där vi har en grupp tackor med lamm. Förra veckan fraktade vi dit ett hundrameters stålstängsel – det är tungt, ska jag säga.

Det är bra motion att vara bonde, för övrigt. Man blir stark (och förmodligen utsliten så småningom).

Vi skilde ur bagglammen från holmen i söndags, min lediga dag från färjan. Vi vallade hela gruppen in i en fålla på fastlandet, sonen Anton hjälpte till. Alltså det är bra att ha unga som handhar stålstängsel och stolpar. Det gick bra att fånga in dem och skilja ur lammen. Mannen var grindvakt till den fina renfinkan vi lånat av Ingegerd, det gäller ju att inte släppa ut någon när man sätter in ett nytt lamm.

Sonen var grindvakt i andra änden. Han ångrade att han inte filmat så han kunde sätta på Youtube när jag brottades med de sista storlammen.

Man måste var snabb och explosiv med sådant här, och det är jag. Jag hade nog varit en bra brottare, jag låg och höll ett par gånger – måste ha liknat Sofia Mattsson, haha.

Anton trodde att de sista fåren var vildast. Men det är det att man blir trött, så kan man inte sätta emot lika mycket och blir inte lika snabb. Jaja, det blev ingen film, men tänk mig som ligger raklång i regnet och tokhåller ett får. Jag sa åt sonen, att det borde du väl veta; när det gäller tonåringar så viker jag mig inte en tum, jag ger mig aldrig.

Det gick jättebra att skilja ur bagglammen. På en dryg timma hade vi kört till Grelsbyn, satt upp fållan vallat alla dit och skilt ur, sen vallat tackorna och tacklammen tillbaka.

Varför man skiljer ur bagglamm den här tiden? Jo de blir tidigt könsmogna, och börjar om de är kvar i gruppen sätta på sin mammor och systrar.

Och färjan då? Jo i Rödupp har vi haft enormt mycket trafik i flera veckor på grund av vägbygge på östra sidan Kalixälv, sommar- och turistsäsong. Det är roligt men slitigt. Att köra 15-16 timmar, varje kvart, gör att man får springa fort mellan körningarna. Det finns mycket annat som ska göras, kolla, fylla oljor, serva, laga saker, administration och datorjobb, städning av stuga och runt ikring. Sen måste man ju ta någon sväng på toa och få sig mat och dryck – det är ju konstant +30°c, även mer inne i färjehytten där man kör. I stuga är det ac, det är som att ställa sig i ett kylskåp.

Jag har en fördel som är bonde, och det är att jag är stark. Jag har ett par gånger i sommar tagit en 20-litersdunk med hydrualolja och fyllt i en tratt i huvudhöjd. Inte många kvinnor som klarar, inte ens 20-åringar. Jo, Sofia Mattsson, men hon kanske är ännu kortare än mig. Andra gången hittade jag faktiskt en trappstol.

Det är ännu en fördel i det där jobbet att vara bonde, jag gillar att se och träffa folk. Man går ju mycket ensam annars.

Men då mitt tredje jobb, att skriva. Det är av förklarliga skäl stiltje denna säsong. Men jag ser så mycket, och grämer mig att jag inte har tid. Som igår, då kom ett par gulliga pojkar, typ 25 år med en tokfin VW bubbla. Sen kom de tillbaka med några rostiga VW-skärmar på takräcket, de var på jakt efter reservdelar. Och de hade kört från Dalarna, i cirka 100 mil hit upp.

Och jag orkade och hade inte ens tid att ta en ordentlig bil på dem och bilen. Men, men, man kan inte sköta två jobb samtidigt. Och sitter jag bara och skriver utan människor hittar jag ingen inspiration. Det är ett moment 22.

Men livet fortgår, och vi har haft bra flyt med fåren. Jag har tagit parasitprover på lammen på morgon, en grupp Boheden och den andra gruppen Långholmen. Få då se, det är alltid nervöst innan man får svar.

Jag har även fört in förflyttning mellan egna produktionsplatser i Elitlamm och Stalljournal.

Sen ska det röjas under trådarna på det nya stängslet, och så ska bagglammen på Boheden skiljas ur. Men det får bli lite svalare först, det är ju bara förmiddag än – så det blir till kvällen. Jag behöver nog vila lite idag, jag sov för lite inatt. Det är både bra och dåligt att vakna med ångest över allt som ska göras. Jag blir klartänkt på morgonen, och nu är parasitprover och administrationen klara. Så nu kommer inte Jordbruksverket och tar mig.

Ta er nu lite lunch, och tänk på bönderna som fixat maten 🙂

Högvattnet

Det är vackert, men det förstör ju en del också – speciellt för fastighetsägare. För oss är det inga problem – ja bara om det stiger ännu mer så inte färjan kan köra. Vi har väl 11-12 av 15 hektar under vattnet. Plus alla beten på holmarna i älven. Men det borde ju bli parasitfritt, och välgödslat.

Jag var av tradition och kollade in hemstranden i Grelsbyn igår, och där står Bo-Eriks bastu i vattnet. 26 grader varmt var det igår också, det börjar bli svettigt.

Sture, Samuel och resten av räddningstjänsten har vallat in lite byggnader i Bränna. Katarina Persson håller koll på kommunarbetarna.

Annars har våren börjat exceptionellt bra, värme, sol och hopp om tidigt bete. Det behöver vi efter ett års skitväder.

Min man och….

…..svägerskan samt brorsan har tagit väl hand turisterna som bott i vår stuga de senaste tio dagarna. De har varit med tyskorna på utflykter med genuina saker som de gillat. Och annat folk i närheten har gett dem skjuts, bara så där.

Jag fick i alla fall vara med turisterna innan de åkte hem igen. Deras sista morgon i Överkalix slutade med att en älg stod och åt från en rönn precis vid deras köksfönster i en halvtimma. Jag hann också se den, och så tog jag denna bild nedan när den ena älgen stod och väntade in den andra. Och turisterna fotade, såklart, och jag fotade turisterna.

Kul var när älgarna sprang iväg på sjön, de liksom jagade varandra och busade, och sprang runt runt.