Avsnitt två

Jag har sett andra avsnittet av Resten av Sverige nu, och min sammanfattning ett par steg längre ner kvarstår. Dock, var det en del jag tänkte lite mer på; Jisses, en speakerröst som kallar skog, malm och vattenkraft för ”bidrag” från landsbygden. Hoppas jag hörde fel.

Och herregud, det här om samerna och människor på landsbygden överhuvudtaget; varför måste man fortsätta att skapa stereotyper? Som att ojoj, en samisk familj har haft strid med staten i generationer och andra tycker att de är fredliga. Ja, som stockholmarna, bohedarna, invandrarna eller lansjärvarna då. Varför ska man måsta enas om en bild att en grupp människor. Kan de vara så att de är olika och tycker olika.

Det står oss fritt att tolka vår historia och vår samtid, vilket jag försöker göra här på bloggen och i annat jag skriver. Och gör.

Klokast i avsnitt två var Elsa Nordendahl, från inspelningen för länge sen. Tänk vad rätt hon hade i mycket. Och barnbarnet känner sig som en norrlänning. Han verkar ha funnit sin plats, och tror att farmor ändå skulle uppmuntrat hans konstliv. Men det var nog många som inte fann sin plats.

Det är förmodligen som Lassgård säger i programmet, att det är lätt att man har storstadsglasögon på när man beskriver landsbygden. Tacka för det. Vi har ju ingen mediebevakning någonstans. Men. Med sociala medier  beskrivs landsbygden idag, exempelvis Jonna Jinton, Underbara Clara, Ekobonden, jag själv och många fler. Fast det är förstås vår subjektiva bild.

Faktiskt så tror jag att exempelvis de nya medierna som Facebook har fått många i staden att inse att man faktiskt har ett liv på landsbygden. Haha, om än lite för mycket liv ibland. Mycket, och då speciellt gröna näringar är ett hårt slit, ingen dans på rosor.

Men jag tycker i alla fall att ingången till programserien är konstig. Som ”Vad ska vi med resten av Sverige?” och blabla ”skildra en döende landsbygd”. Jag tror att de missar väldigt mycket expansion, nya näringar etc med det där tugget. Det är inte som på 1960-70-talet. Man kan lika gärna vända på hela programidén och fråga sig: ”Vad ska vi med städerna till?” Det här att Sundvall skildrar mindre bra företeelser på landet i Jägarnafilmerna, är det så unikt? Vad jag vet så handlar var en förkrossande stor del av svenska och utländska filmer och tv-serier om misär, gängbråk, kriminalitet – i städer. Ja tänk. Inte tror man att alla i Ystad går omkring och mördar för att så gör de i Beck-filmerna.

Äh, det här hade kunnat bli bättre skrivet och beskrivet, men jag har för bråttom.

Åter till resten av näringen. Fåren ska in, det börjar vara nog så mycket vinter, här är de i mörkret igårkväll. Det växer inget nu, frost, vinter, mycket foder går det – inte minst för att vi väntar på slakteriet ska hämta en del. Beställ lammkött, kolla in programmet så blir ni inspirerade. Tänk att jag är så jäkla trendig. 🙂

wp-image-1099998591jpg.jpg

Människor kan vara kul

Det är mycket ensamjobb, och tur är ju det att jag är ensam. Helst ska närmaste människa vara 200 meter bort när jag skriver, hehe.

Allvarligt vill jag koncentrera mig, det går dåligt om något stör. Det är för att jag har en så förfinad hjärna, alldeles för lätt att ta in allt möjligt…eh…

Eller ska man säga så, ibland låter man någon störa. Jag tittar då och då på sociala medier, det är roligt, det blir lite som istället för arbetskamrater. Det har ju varit måttligt roliga nyheter idag, i och med att vi verkar ha fått en egen Breivik i riket.

Twitter är nyheter för mig, Instagram bara gullgull, vilket kan vara kul det också.

Och så har vi Facebook, kunde inte låta bli att hoppa in med expertutlåtande om Norrbottens dialekter, och överkalixmålet i synnerhet. Jättekul, jag var nästan på väg att skriva en kommentar om att de inte ska diskutera så där roliga saker medan jag arbetar – alla är ju inte pensionärer. 😉 Men det där var riktigt kul, värt att kasta fem minuter på, jag ställer mig ju inte ens för att spotta ut snus nu för tiden. För jag stoppar inte in någon snus.

Men så kommer då sådana där energislukare som flimrar förbi, och man förbannar att man alls öppnade appen. Som håller på att skriva kryptiska saker, sådant där som man börjar fundera; har någon dött? Är folk korkade på riktigt som håller på så, jo jag vet att de vill stå i centrum och vara intressanta. Men sanningen är att det bara suger.

Jag vill ha trevligt på sociala medier, nätverka, kommunicera och diskutera riktiga saker. Eller svamla. Inte bli energisugen av.

Nu har jag internet igen

Fatta hur skönt det är att slippa sitta och förstora det ena och det andra i mobilen. Och inget har jag kunnat skriva ut; som bokföring, fårlistor med mera. Puh. Har på gång lite uppdateringar här på bloggen också. Utrymmet är visst på upphällningen efter snart sju år.

Nu ska jag lägga till en bild, bara får att jag kan.

DSC_0413

Information och desinformation

Ja det finns mycket att säga om dagens överflöd av information. Allt från att folk bara läser sådant de redan vet och vill höra det som de redan hört. Och så kan man satsa på att förstärka den egna världsbilden, aldrig ta in något nytt. Aldrig fundera på källkritik eller ens vad ordet betyder. Herregud, inte ens om grannen kommer och säger att en älg är skjuten i Snabärs ska man svälja det rakt av. Men hela jäkla internet ska man tro. Åtminstone de som tycker som en själv.

Det är lätt, mycket lätt nu för tiden att bara förfasa sig över exakt det man vill. Och dela länkar som är tio år gamla, som förmodligen var en riktig skitnyhet redan då. Ibland blir jag som informationstrött. Nu ska jag läsa en gammalbok.

Uppdateringar i rymden

Jisses vad jag uppdaterat allehanda sidor nu. Fatta hur många hemsidor, bloggar, facebooksidor och grupper samt Twittrar jag håller på med – eller inte har tid med, heter det. Men nu är det gjort, för denna gång. Det var mycket ”ta bort text om 2013” och så. Men det är mycket kvar att göra också, men det ni inte vet mår ni inte dåligt av 😉 Instagram och LinkedIn får vara tills vidare.

Jag har även möblerat om denna blogg lite. Försökt att göra sidorna till vänster mer aktuella. Mitt i allt har jag en massa får och ett fårhus och ingen grönsaksodling till exempel. Jag lade ner Twitter ett steg också.

Det blev lite uppdateringar av länkarna med. En del var inaktuella. Och någon har återuppstått. Som Malins, min favorit. Det ska bli kul. Jag är ju annars världssämst på att läsa bloggar. Den enda jag läser riktigt regelbundet är Annelis – för hon skriver om viktiga saker som finullsfår. Och så kollar jag Maddes ibland.

Varför vet jag knappt några män som skriver blogg? Är de analfabeter hela bunten?