Helgen 

Flytten av fåren, resten av tackorna gick bra. Som vanligt hade jag haft onödig ångest innan.

Dock blev lördag en lång arbetsdag, nära nog ett dygn – hade en kul arbetskväll på Tjers gästgiveri (se bild ovan) innan nattfärden.  Vi var inte hemma förrän halv fem på morgonen.

Men vad gör det när man har sovmorgon – första gången sedan i september som vi inte måste rusa upp och fodra djuren. Trodde jag 😉

Antiklimax

Det har varit en vecka med mycket jobb, det är ju bland årets mesta stress denna tid. Och en förkylning smög sig på häromkvällen, det kom som en blixt från klar himmel – det började  med att jag låg två timmar under en filt och frös.

Fast jag blev ändå bättre, har orkat sköta får, räfsa, vara på utbildning, 90-årskalas och så fick vi årets sista tre lamm med mera. Men idag blev jag sämre med mer snuva och halsont, jag var såklart ut och fodrade fåren på morgon. För att jag måste, hur skulle de annars överleva.

Jag funderade på att stängsla, men beslöt att göra ett ryck med ett lättare jobb för att orka bättre (och inte få typ hjärtmuskelinflammation). Och så gick inte det. Varför?

Jo för att jag behövde en kommuntjänst för att kunna utföra jobbet.

Och de går hem tidigare för att det är en helgdag på söndag. Jaja, jag vet att det står i något avtal, det har mannen påpekat otaliga gånger. Men ibland blir jag så förbannat trött att så många får lön för att inte arbeta. När jag måste arbeta oavsett jag är sjuk eller frisk, alla veckodagar och varierande klockslag, ofta till mindre lön. Som bekant ska djur ha skötsel även på julaftonskvällen. Även om man råkas ha allehanda sjukdomar.

Nu blev jag less. Det kommer att bli bättre imorgon, hoppas jag är mindre förkyld. För jag har ett ordentligt fyspass då.

Annars är det roligt, jag har valt själv det liv jag lever. Och så vill jag ha det. Men lätt irriterad att inte kunna välja det fysiskt lättare jobbet idag för att andra har betalt för att icke närvara.

Det komiska var att på ”gåbens” jobb hade de glömt att det är pingstafton imorgon, då de jobbade hela dagen. Hade de haft bättre minne hade jag han kunnat komma hem och stängsla lite, köra ved, räfsa, halma, verka klövar på fåren…..eller ligga på soffan 😀

 

Libi, libi,lårt

Ikweil jer i sart

men bitti amörn jer i gått

-Som ”gåben” brukar säga

🙂

 Maj fick årets sista lamm:

Tyckande……

…..av mig, om mig, om omgivningen och om kommunen i allmänhet. Redigerad på grund av ändrade omständigheter,

Säga vad man vill, det är roligt att försöka hitta arbeten och kämpa för att få in pengar. Jag har hållit på i många år nu, och det går bättre – mycket på grund av att många investeringar i både utrustning, kontakter och arbete är gjort. Saker går ju sakta när man gör flera jobb också.

Ekonomiskt hade det varit bra att ha timmar med lönearbete, ett där man vet vad man ska göra – och så får man lön för tiden man varit där. Jag är en som tycker i stort sett alla jobb är roliga, och får man betalt har man inget att klaga på.

Men jag söker inte lönejobb i någon större utsträckning, det måste ju stämma in med den egna verksamheten.

Och det här att söka jobb. Det är svårt på en liten ort. Dels finns det relativt få jobb, inte så varierat utbud. Jag sökte ett timjobb, men då kom jag inte ens på tal först. För att en annan ”hade frågat före”, det var tydligen viktigare än att jag hade tagit kompetensen före. Men det blev sen ändrat, kanske av flera orsaker. Det är ju inte heller lätt för arbetsgivare att få timvikarier, de som går på A-kassa är ju tvungna att tacka ja till heltidsjobb. Självklart, kan jag tycka. Jag kommer i alla fall inte att söka något heltidsjobb inom överskådlig framtid, men man ska aldrig säga aldrig – en dag kanske det dyker upp ett mer än bra jobb med bra betalt. Och A-kassa, hahaha, minns inte vad det var. Gudskelov, skönt att slippa satasvamlet.

Jag har i alla fall svårt att förstå hur man som arbetsgivare inte vill veta vem som är mest kompetent, när man har flera sökande som inte har jobbat på arbetsplatsen innan. Och det där är lite grejen med att bo i en liten kommun. Vad ska man ta in folk på intervju, när man redan känner alla? Fast så är det inte. Denne arbetsgivare och hela kommunen känner inte mig, vet inte vilka kompetenser jag här, vet inget om mina fysiska och psykiska förutsättningar. Många arbetsgivare är inte heller kompetenta att förstå vad en utbildning betyder – det finns en del sådana faktiskt. Blabla Livets hårda skola.

Lite så är det på mindre orter, folk som man känner och inte känner har en bild av alla och envar. Antingen tycker folk om mig att jag är välutbildad, driftig, social, rolig och kompetent. Eller så tycker man att jag är dålig i allmänhet, jag är rak och tycker inte alltid samma som de som vill bestämma. Men jag har väldigt få ovänner, måste jag säga. Jag har haft ett par tre stycken som gjort allt för att klaga på saker jag gjort de senaste åren. Men inte bryr jag mig nämnvärt om det, jo en del saker ideella har jag slutat med därför. Och inte har jag sett att klagomuren gjort detta vare sig bättre eller gjort det överhuvudtaget sen, haha.

Det är sällan folk som inte känner en annan tycker något neutralt om andra, folk ska kategoriseras. Fast det där vet jag ju, har läst om det i psykologin.

Ibland blir ju folk rädd för de som tycker mycket, speciellt kanske om man är kvinna. Karlar är det annat med, det kan till och med vara öppet rasister och ändå anses som kapabla att utföra arbeten – bland folk – fast man undrar hur det går om exempelvis kunder inte är lika värda.

På tal om tyckande:

En jönsig sak jag hört i veckan, på ett möte, var att någon eller några klagat på kommunalrådens videosnuttar. Varför, jo för att det hade tyckt lite. Väldigt lite egentligen.

Vad fan lever i för värld om inte ett par kommunalråd som står i media med sina ansikten ska få tycka något? Men det är klart, somliga har monopol på tyckande samt värnar om demokrati, så länge folk tycker lika som dom själv.

De där filmerna var för övrigt väldigt neutralt hållna, och de berättade kort vad som hänt och var som är på gång i kommunen. Jag kan tycka det var jättebra för mig som inte har tid att ringa runt och fråga alla politiker på kvällarna vad som hänt och vad som är på gång. För att inte tala om att folk i landet som bryr sig om Överkalix gillar filmerna, vi vill ju ha intresse för orten, inflyttning och investeringar utifrån bevars.

Jag sa en gång till om en facebooksida med flera administratörer att så fort man tycker något, kan man skriva sitt namn under. Och inte bara tyckande, jag vill bara förknippas med mina egna språkliga fel också. Jag försöker skriva under längre saker själv. Om jag skriver på Hantverksveckans Facebooksida att det är kurs i blabla den 9 aug eller möte här och där. Det är neutralt. Men om jag börjar skriva långa haranger om hur bra någon är, och tycka en massa – då är det kanske bäst att jag skriver mitt namn under. Detta är ju inte minst viktigt på politiska sidor där flera partier delar sida.

Haha, å andra sidan, skriver man sitt namn under att man informerat eller tyckt något, så kan ju janteklubben tycka att man ”tar åt sig äran”. Det har jag också upplevt när jag delat trevliga händelser. Men det är ju extremt ovanligt. De flesta ser samarbeten som ett bättre sätt att vara och samarbetar också. Jag har många företag och föreningar som jag samarbetar så mycket jag hinner med. Hade jag haft tid hade gjort det ännu mer.

Vad handlade det här om egentligen, haha. Tyckande och att bjuda på sig själv. Och bilden av sig själv och orten. Vet ni, det mesta är verkligen jättebra!

  • Företagarkollegorna inte minst. Toppen, hjälpsamma!
  • Och alla ideella krafter.
  • Politiker i olika partier som vill kommunen väl, som tänker mer på den än sin egen vinning. De som förstår att man kan tycka olika.

Det bär av ikväll att jobba åt annat företag, det ska bli kul. Har jobbat lite åt ytterligare företag i veckan. De som vill ha saker gjorda och vet att jag gör det, anlitar mig – det är ju ett bra betyg.

Nedan är Djupträsk för ett par år sen. Vi har ännu is på träsket, idag, i år.

Vardag på våren

Jg ringde LG-produkter och frågade hur långt borta de restnoterade överskären till klippmaskinen är. Minst ett par veckor, så då bytte jag sort. Det är så roligt att prata med såna där som kan saker, när han på LG frågade vilken fårras jag har – så meddelade han att ett annat överskär passar bättre till den kompakta finullen. Hans fråga var väl ungefär; vad har du för ras, vad behöver du? Jag svarade:

– Haha, jag behöver väl någon slags psykvård.

Det tyckte han nog var roligt. Han är nog van med att det finns många fårtok.

Fatta hur mycket saker man behöver, maskiner, byggnader, stängsel och inte minst foder. Det är ju där flaskhalsen är just nu; jag har varken nog vall, dåligt med resurser till att sköta ta tillvara och paketera hö och ensilage. Det om något är en orsak att minsta på besättningen.

Men nu kör jag på, har en del jobb nu som bara görs med hjälp av tid och åter tid. Ull, ved, räfsning. Men det är långa ljusa kvällar och nätter nu.

Fast på natten ska jag sova. Jag läste på tidningen igår att Charlotte Kalla lägger sig tio varje kväll oavsett hur roligt hon har. Det är nog klokt om man ska vara i form.

Jag längtar efter lite arbete nu som omväxling, ett sånt arbete där man är x antal timmar, gör det man ska och gärna lite mer för all del, och sen får man betalt för exakt de där timmarna man varit där. DET vore lyx.

Öppet hus

Tack alla besökare för en trevlig dag. Det är roligt när det kommer folk, och det blir lite drag. Speciellt rolig är det med flera som vill skaffa får.

Jag hann själv inte ta en enda bild, men Hilda tog några stycken. Jag hade tre (vuxna) barnarbetare som skötte serveringen. Det var tur 🙂

 

 

Hantverksmarknad i Överkalix

Ann-Britt Eklund och jag fixar en Hantverksmarknad i Överkalix i samband med Hantverksveckan, 12-13 aug. Gå gärna in här och läs mer  Ni som är intresserade att vara med och sälja hantverk eller mathantverk, maila oss på hantverksmarknadokx@gmail.com

Min gammelkurskamrat Tomas citerade Gandhi på morgon:

Be the change you want to see in the world

En av försäljarna är Eva Hagström vars alster du ser här.

 

Kassa in och ut

Määäh, försökte ringa människa/människor på Jordbruksverket igår. Till slut säger den som svarar att han ska be någon av ansvariga ringa upp. Och ingen ringde. Mest irriterande meddelanden, värre än att ingen ringer upp är: ”X är på möte och åter kommer 9.40.” Så ringer man en kvart efter det. ”X är på möte och återkommer 12.55”. Och så ringer man 13.02. ”X är på möte och återkommer kl. 17”. Och så ringde jag på morgon. ”X är på semester och återkommer på fredag” ”Vill du bli kopplade till receptionist?” Ja! Och se där efter att jag berättat vad jag hade för ärenden än en gång, så fick jag tala med en människa som varken var på möte eller semester.

Och när hon fått mitt kundnummer kunde hon svara på två sekunder. Bara så ni vet det, jag har ett åtagande om hotade husdjursraser enligt de nya reglerna från 2016. Det trodde jag också, men de som var hit i höstas från Länsstyrelsen sa att jag inte hade det. Men då var det inte handlagt…….Nu har jag till och med fått pengar för det, så här ett år efteråt.

Och nu vet jag i vilken ruta jag ska kryssa och inte. Jag menar, man kan ju hamna i fängelse för mindre. Överväger dock om det skulle vara bra, mycket sticktid blir det.

Det är rätt skrämmande vilket tjorv det varit med EU-stöden, ett års eftersläpning. Får en löneanställd lönen en dag efter den ska utbetalas håller de på gnälla ihjäl sig. Och då håller de ändå inte på med några miljoninvesteringar för att kunna jobba – som bönder gör. Jisses vad synd om de som verkligen har mycket pengar att få. Jag är ju bara en deltidsbonde.

Men jag är glad, jag fick lite penningar i fredags, så nu kan jag betala ett par räkningar 🙂

Mitt i allt är de bara på kontot, det brukar vara svårt att veta vad det är för pengar. Men nu råkades jag logga in på mobilappen, och till och med där gick det att trycka på bankgiroinbetalningar och det stod att det är ersättningar för hotade husdjursraser och djurvälfärdsersättningar.

Jag behöver väl inte säga att jag betalat merkostnaderna för att få de här ersättningarna i olika omgångar mellan 6 och 15 månader sen. Håhåjaja, tur det är en solid person som ligger ute med pengarna, skämt åsido.

Å andra sidan går det bättre och bättre för mig, nu är det länge sen jag fått låna pengar av man eller något barn för löpande utgifter.

Min litterära verksamhet är dessvärre – eller egentligen dessbättre – mest sådana där grejor som inte kommer att ge pengar på länge. Men nu hoppas jag på lite fasta pengar som kommer in under tiden jag väntar på likvider för sådant jag gjort för länge sen. Det vore nåt det.

Jag har just suttit och skrivit på ett långt projekt, och det blir väldigt bra.