Vad är det för årstid?

Försiktigt positivt. Vi såg solen igår. Men idag är första frosten. Funderar på att bygga en halmtork, men det är mycket bärande av saker innan en sådan är klar. Men måste jag så måste jag.

Sen är det fåren, det skulle inte förvåna mig ett jävla dugg om jag inte får slakta nästa vecka heller. Fy fan om man kunde få ersättning för psykiskt lidande (jag har väl nog ångest), förstörd ull, förstörda skinn, saker som hunnit komplicerats, veterinär, medicin, foderkostnader, halmkostnader, arbetskostnader.

Och så hinner jag inte med mina roliga skrivjobb. Och kommande.

Fatta hur lätt det är att vara anställd och göra ett arbete, och så går man hem.

Men jag ska försöka att inte älta nu, nu har jag avreagerat mig. Jag klipper får, det är roligt, skulle återuppta det ikväll – var det planerat. Men då ser jag att jag hade glömt ett rätt viktigt möte. Jag måste nog gå på det istället.

Tackorna är ännu ute, med stödfoder. Väntar med att ta in dem och klippa till jag har bättre med plats i fårhuset och halm. Jag vill ju skicka ull till spinneriet, årets höjdpunkt när garnet kommer.

Slut på gnäll.

Jag har i alla fall bokfört ikapp – alltid lika roligt. Det går bättre än normalt.

Jag och finullskompisarna Annelie och Ann-Britt har anmält oss till Fårfesten i Kil i Mars. Hoppas vi kommer med! Och hoppas att det nya garnet kommit då. Annars är det slakteriets fel. Och vädrets…..

Nu ska jag ta itu med foderanalys, skicka in lite leverantörspapper. Och sortera lammullen klart. Man blir glad av att sortera lammull.

Den första frosten kom inatt, men tackorna mår bra där ute. Var och kollade till dem i morgondimman. Solen som kom igår var helt fantastisk, jag funderade hela förmiddagen på vad det där ljusa där ute var för något. Jag har aldrig varit med om så lång regnperiod. Aldrig trodde man att man skulle sätta hopp till orkanen Ophelia och få lite av vinden. Då vädret vände i måndags, var det först kraftig sydlig vind och regn, vid kl 14 vände vinden och blev kraftig nordlig. Sen blåste det ostlig. Så det var vågor åt alla håll när jag körde där i Rödupp. Massor av svanar flög dessutom norrut, de har nog hört rykten om att det är vår.

En något rolig grej är ju att vi sedan igår har internet för första gången sedan 31 maj, när kopparledningarna togs bort. Anton som är konsult åt allt och alla eftersom han kan allt, var och hjälpte till. Rättare sagt behövde han vara sätta en nätverkskabel i en lånerouter och till lådan på väggen, det hade vi kunnat göra själv eftersom det inte var några lösenord och sånt som vi inte har koll på.

Han tvingade mig att själv ringa Boxer och fråga varför fiber-teven inte funkade (han tycker väl att han inte ska vara mamma åt mig, det är ju faktiskt tvärtom). Det var lika lätt fel, vårt gamla kort var för gammalt, så de skickar ett nytt. Men det roliga är att när jag frågade varför inte nedladdningen är 100 Mbit, så säger de att de inte kopplat på internatet än. Haha, undrar vems internet vi har nu, det gör ju inget om det inte är supersnabbt, bara det funkar. Nu har jag internetbankat och bokfört hela morgonen och det har då varit mycket snabbare en den helt ok ”koppla till mobilens internet-lösning”. Så bara det fungerar, det är ju bättre att ha ett internet, var det nu kom ifrån, som är slöare än 100 Mbit än inget alls.

Haha, Anton håller koll på mig. Han fattar direkt att jag inget vill fatta om denna teknik. När jag skulle förklara för supporten att vi beställt 100……..eh…..100…..säger Anton blixtsnabbt.

– Mbit.

För han vet att jag är gammal och inget fattar, jag tänkte just säga 100……skottkärror…..100 halmbalar……100 dagar….grader….milliliter avmaskningsmedel……

 

Eländesvädret 2017

Tackorna har det i alla fall rätt bra, de är ännu ute – men stödfodras. Jag ska ta in kanske hälften i helgen, och börja klippa dem. För några får plats i fårhuset utan att det blir alltför trångt. Vi har nästa 60 djur inne nu.

Vi kan konstatera att 2017 var ett eländesår, kall sen vår, kall regnig sommar, dålig växt, blötaste hösten i mannaminne, slaktkö utav helvete, foder- och halmbrist, sen skinnleverans, sen skickande av ull till spinneriet.

Positivt, jag har blivit himla bra på att klippa sittande får, proffsig rent utav. Förflyttningarna går så himla bra nu. Jag har fått ihop ett par tröjor och småsaker av det egna mjuka fluffgarnet. Det går bra att sälja kött, garn och skinn. Hav tålamod ni som beställt lammkött, vi hoppas på vecka 43.

Sammanfattningsvis: ni som bestämt er att köpa kött på affären istället för att själva producera – ni är kloka. Det blir både billigare och skapar mer fritid utan djur. Samma gäller det kläderna och stickgarnerna. Bättre och billigare att köpa färdigt. Då har man dessutom mycket mer tid att sticka och väva – förutom att arbeta och tjäna pengar. Det är inte så dumt med sådana där jobb där man får lön för exakt de timmar man närvarar – och oavsett väder.

Det är en sådan här höst när tanken att ge upp infinner sig. Jag gör beräkningar i huvudet hur mycket garn jag skulle behöva avsätta för eget bruk så jag har resten av livet, om jag skulle bli låt säga 95 år.

Men men, än kämpar vi på, halmen som ligger ”på tork” ska få sig ytterligare stora regnmängder de tre närmaste dagarna. Från tisdag så hoppas vi, håll tummarna!

På tal om att få lön oavsett, i veckan har jag hört ett par exempel på sådana som får lön och så gör de inte sitt jobb. Hade jag haft tid hade jag åkt och tagit dem i öronen.

Nu ska jag åka med bilsläpet och hämta lite halm från backen, så jag klarar mig i helgen. Det har ju faktiskt inte regnat på ett helt dygn nu. Sen blir det att sortera och packa typ 30 kilo lammull. Jag har satt ett element i pannrummet så det ska vara torrt och varmt. För vi har inte haft tid att sätta igång panncentralen, men det har å andra sidan inte varit speciellt kallt ännu.

Det som stressar mig mest nu, förutom halmbrist är tiden jag tappar för mina andra jobb. Skrivjobben har ju hopat sig. Det är lite dumt, eftersom man inte kan vara riktigt på hugget att samla in nya. Men snart så.

 

Uppdaterat CV

Det blir skryt nu; jag har lärt mig att klippa får genom att ha dem sittande på ändan. Som proffsen alltså, nu kan jag sätta fårklippare i mitt brokiga CV.

Jag bestämde mig i helgen för att lära mig – och nu sitter det – och fåren också. Snabbare, smidigare, lugnare och bättre resultat.

40 lamm klippta, nu är det bara resten kvar. Jag tackar yogan för min fysik! 😀😀😀 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑

Höstfeeling

Och jag menar att det är en bra feeling. Dock så dröjer slakten, mina 70-80 lamm verkar inte vara prioriterade på slakteriet – det enda i Norrbotten att välja på när det gäller får. Preliminärt vecka 40 och vecka 43 för er som väntar. För mig innebär det extrajobb och extrakostnader. 

Men hösten gillar jag, även om jag gärna lagt min tid på att göra andra saker än att köra hö och hålla på att sköta lamm som skulle varit borta nu. 

Jag var just till ladan och hämtade ett lass hö, och så hörde jag storlommen i Jakobviken. Mysigt, hösten för med sig ro och vila.

Annars har jag jobbat en hel del på färjorna på sistone. Roligt, och lyxigt med ett jobb där man faktiskt får betalt för exakt de timmar man jobbar. Och man har arbetskamrater, får kläder med mera. Sånt har man inget av på Jakobgården. 😊 

Men snart har jag i alla fall en dräng (pensionär) som staten betalar. Lyxigt. Tror dock inte att fåren är hans huvudsakliga intresseområde. 

Väntan och arbete

Det går framåt, med arbete, förädling av garn, ja det mesta utom slaktbilens ankomst. 

De har visst personalbrist på slakteriet och lång kö. Så vi får extrajobb med installning och utfodring av djur. I och med det, extrakostnader också.

Kolla in tröjan jag stickat, på drygt tre veckor. Den var ett led i min rehabiliteringen efter Hantverksveckan 😁 Mönstret heter Afmaeli och finns på Järbos hemsida. Där finns även en superkul afmaeli-knitalong. 

Svettigt….

….men nästan klart med flyttningarna nu. De sista fåren lämnade Grelsbyn och holmarna i Kalixälven för säsongen. Vi flyttade får hela helgen, mycket svett blev det och 1100 spänn till båtbränsle mindre. Nu taggar vi för senhösten, bästa årstiden närmar sig!

Båtturen var osedvanligt fin om än lite bullrig. Jag hann fixa lite jobbmail medan jag körde (lite krokigt). Sen hade vi en ledig lördagskväll med vinprovning av chilenska viner med Munskänkarna på Tjers gästgiveri.

Vinkade ordentligt till Grelsbyn i lördags, fina Gunnar och Barbro kollade kollade in oss från Klara-Oskar stranden. De är i 85-årsåldern och kämpar på i sin älskade stuga. Oj vad många roliga minnen jag har därifrån, och vad mycket jag lärt mig. Jag och många andra ungar i byn bodde i det närmaste där på somrarna, bland deras sex egna jämngamla barn. Jag tror att alla ungar behöver extraföräldrar. Mina vanliga hade mindre tid, var borta mer i jobb. Kolla in bilden med den lilla röda samt gula stugan, så ser ni dem. När jag var liten, och det var ju nyss, så var de ofantligt mycket yngre än jag är nu. Tiden går.

Bakis utan sprit

Det är torsdag, och det återstår ännu mycket arbete efter Hantverksveckan och lite efter Hantverksmarknaden.

Jag är riktigt trött, glömmer saker; stövlar som skulle med inför båtfärd, pengar som skulle till banken, släp vi glömde på Tallvik. Men det är bara att låna ihop grejor och köra flera rundor. Däremot koncentrerar jag mig för fullt för att inte tappa mitt sällsynta tålamod; folk som inte kan svara på en fråga, folk som tror jag har tid att jaga rätt på folk som ska stå för service, saker som jag får göra för att ingen annan gör det.

Just det där med kommunikation är jag väldigt känslig för att det ska funka; på en rak fråga vill jag ha ett rakt svar. Som finns det jord kvar till fortsatt släckning av tjärdalen, ja eller nej.

Båtbränslet i Grelsbyn är ett kapitel för sig, på grund av utmattad hjärna satte jag noggrant in en tom bränsledunk i förråd i Grelsbyn. Jag tänkte inget, inte ens att jag hoppades den skulle fylla sig själv. Så nu när jag tar itu med livet, var till båda holmarna i byn och kollade fåren, kom jag ihåg att bränslet i dunken är slut. Men hade ingen aning om var den tagit vägen, jag tänkte ju sätta den i bilen i söndags. Jag hittade den ordentligt undanstoppad, som sagt, och tog den för att tanka. Då ringer jag en närstående manlig människa som bor i vårt hus:

– Har vi någon olja till båtbränsle hemma?

En rak enkel fråga, tänkte om jag skulle köpa olja förutom bensinen. Han började ställa andra frågor och prata på. Så jag ställde samma fråga igen.

Alltså olja till båtbränsle, vi har en båtmotor som är vanlig tvåtaktare. Fyrtaktaren ska inte ha olja  och dieselbåten är så att säga färdig diesel i. Vad är det med folk som inte kan svara på en fråga. Och så när jag är utmattad och det blir flera oraka människor på raken.

Nå jag fick sen ett sms, det hade vi. Nu har jag glömt bensindunken i bilen, och kommer förmodligen att glömma huruvida jag satt olja i den eller inte.

Jag har haft fokus på bokföring, fakturor, rekvisitioner med mera. Bättre att glömma praktiska saker, som stövlar och järnspett.

Det var himla fint på älven idag, i alla fall. Man kan kommunicera med folk, kursledare som ska ha fakturaadresser, andra marknadsarrangörer med flera medan man vandrar i fårhagar.

Jag beslutade att de blir ingen marknad i Forsnäs för mig i helgen. Jag måste komma lite mer ikapp med liv och arbete. Det var synd, men ibland så måste man prioritera. Det går ett tag och göra allt på en gång, men kroppen säger ifrån när den inte vill mer. Eller hjärnan säger ifrån. Hur många saker jag än glömt den här veckan, och det är många, så har jag i alla fall kommit ihåg väldigt mycket mer.

Roligt har det i alla fall varit. Och jag ser fram emot en ny Hantverksvecka. Det är en väldigt bra tid för både den och Hantverksmarknaden, vecka 32, första halvan på augusti – medan semesterperioden ännu pågår.

Den enda nackdelen är att jag har tokångest hela sommaren för hur det ska gå. Och det viktigaste, jag har så mycket jobb under sommaren. Dubbelsynd att det inte är någon som har sommarsemester som känner för att engagera sig i evenemanget.

Men i år fick vi i alla fall ett par semesterfirare att jobba vid tjärdalen, det var jättebra. Men för det mesta är de som redan jobbar hela sommaren de som är lättast att få att göra extragrejor. Som Ann-Britt på Rät & Avig, som jobbar med marknaden med mig. Hon är nu på en välbehövlig semester, jag funderar också på en.

Jag har faktiskt varit fyra dagar i Norge i sommar, jättekul, men himla mycket jobb före och efter plus telefonjouren när vi var där.

Det som verkligen varit kul jobb i sommar är de dagar jag kört färjorna. Jag tror inte att någon människa förstår hur bra det är med ett sådant jobb för mig – där jag slipper vara kreativ utan bara gör arbetsuppgifterna.

Fast det är inte alltid så lätt. Allra första dagen jag tränade in mig kom en hel skolklass  med cyklar på färjan. Jag gick ju igång ”men nu borde vi ta någon bild, det här är ju jättebra reklam för Färjerederier”. Men direkt jag sagt det, kom jag på att jag ju inte är kommunikatör på Trafikverket. Jag ska köra färja, kolla olja, vatten, vara trevlig med resenärerna och lite till. Inget mer 😀

Vi har sjösatt vår stora båt Vinga i veckan. Så är här vi balans i livet – rekreation & länspumpning. Ro & ångest, two in one!