Paris

Notre-Dame var mitt besöksmål nummer ett i Paris. På något sätt är det den första bilden som gör att jag mest kommer ihåg den där wow-känslan när hon dök upp vid vår vandring. Åh vad jag tyckte om Paris, den där första och enda gången hittills jag varit där.

Vi kom dit bara två veckor efter terrordåden 2015. Så Place de la republique var också en plats att besöka. Jag kan aldrig glömma den kompakta tystnaden vid monumentet där folk lade blommor och satte upp bilder. Massor av folk och helt tyst i en stor stad. Väldigt vackert. Det finns bilder här längre ner i flödet.

Varför jag fick en så positiv bild av Paris och parisarna var kanske att de ännu var skakade, och kände en sammanhållning. De var nog glada att turister ändå ville komma till staden. Exempelvis kommer jag med värme ihåg lastbilschauffören som höll på att dra en pallbjörn av bakgavellyften, på gatan där vi gick förbi. – Pardon, sa han. Alltså han ursäktade sig att han var i vägen, fast det ju var självklart att det var vi som var lediga som kunde ta några steg åt sidan.

Efterfest

Det har nu varit både Fårfesten i Kil och Vantfestivalen i Junosuando. 130 mil söderut och 15 mil norrut, enkelresor.

Det var så himla kul att träffa allt får- och ullfolk. Jag hinner inte skriva mer tyvärr.

Förra veckan blev det dessutom två dagar med Färjerederiet i Luleå. Det är vi som är på lunchpromenad på bilderna. Vi fick stegräknare, som jag nu ska använda. Min förhoppning är att spara pengar åt staten – och slippa köpa nya färjekläder till våren.

Och så fixade jag SAM-ansökan i förra veckan, var till Hushållningssällskapet i Kalix för rådgivning. Vi köpte även en massa lokalt nötkött. Det gick med råge igenom kvalitetstesten, entrecoten var supergod. Se bild.

Schema för denna vecka ser ut så här; litteratur på måndag – plus lite ärenden på byn och i färjestugan. Tisdag, onsdag blir det fårklippning och vaccin av tackorna. Torsdag och fredag blir det mer litteratur. Hoppas att kunna köra ved i helgen.

Jag har lediga stunder i alla fall vissa kvällar att se fram emot – då blir det min nya roliga stickning av det egna finullsgarnet. Titta på bilden med ett begynnande ok i mörkbrunt och vitt. Är det något Fårfesten är bra till, så är det inspiration. Tack alla, vår teststickare Karin från Skåne med flera.

Ny avstamp

Det bär iväg till Fårfesten i Kil i eftermiddag. Och det blir sen utbildning i Stockholm.

Jag har bokfört ett sista varv innan resan, det kan bli besvärligt att komma ikapp annars. Jag hoppas nu på pengar in, och det ska det väl bli. Även om jag inte fått mitt nya garn än, så har jag skinn med att sälja – inte minst fina ”syskinn” – finull och ju i särklass varmast (partsinlaga). Och skinn säljer jag på hemmaplan också. De vegetabilgarvade lammskinnen är poppis hos de som vill ha present till baby, mjuka gosiga skinn som inte innehåller krom. För så är det, de allra flesta skinn innehåller krom.

Utbildningen i Stockholm blir liksom mycket fysisk, så jag hoppas hålla mig frisk så här i influensatider. Jag är i rätt bra form. Sen blir det en hel del teori också, men det är ju inte lika krävande.

På tal om pengar ut så har jag förutom storräkning till Lantmännen för kraftfoder och skinnberedningen även betalat högst privata nöjen detta månadsslut. Februari är studielånmånad. Och det är alltid roligt när man betalat, jag känner mig nöjd.

Förr om åren har det varit knivigt ibland, de nya studielånen betalas ju oavsett om man har jobb och hur stora inkomster man har. Så nog har jag många gånger haft tillfälle att begrunda om det varit värt det. Och jag har kommit fram till:

Det har varit så himla mycket värt det. Jag hade inte velat byta bort kunskapen på något vis. Och i stort sett alla studier gjorde jag som fyrbarnsmor och låginkomstagare, dessutom som en som vägrat sätta ett- och tvååringar, ja treåringar också, på dagis.

Men jag jobbar gärna till jag är 90 år, det har varit så värt att inte bara samla pengar till pensionskuvertet. Och det är roligt att jobba.

Mot Värmland 

Finull & färg Norrbotten åker till Fårfesten i Kil 2-4 mars, hurra! Det är vi tre företagare som delar monter: jag/Jakobgården, Rät & Avig/Ann-Britt Eklund och Höjdens fårgård/Annelie Hansson.

Vi ser fram emot att träffa branschen i år igen. Bilden är från årets spaningsresa, då vi bland annat befolkade Finullsföreningens bord  – hon som visar västen på bilden heter Tina och var hos föreningen. Men nu ska vi alltså sälja i egen regi  😊