Renskötsel i Överkalix

Jag hade planer att följa med Ingegerd i hennes jobb i renskötseln redan i höst, ja egentligen hade jag velat vara med redan i somras.

Men nu, vårdagjämningen har inträtt och äntligen kom jag iväg. Vi hade en slags tvåpersonerskonferens om landsbygdsutveckling och matproduktion. Kul var det. Mycket ren och får hann vi prata på 12-milaresan.

Det var mycket att köra bil i glest befolkade trakter, ändå träffade vi på renägande bybor som var ut och såg till renarna. Och vi såg ett gäng turister i Ängeså. Jag är en som verkligen gillar att åka bil efter skogsvägar.

Jag är så fascinerad av byarna där uppe i den norra delen av kommunen. Min dröm är att bo i Ängeså, röja upp hela byn och sätta dit 500 får på bete.

Det här med renskötsel är på ett sätt lik annan djurskötsel, det är noggrant, man är tvungen att ta till sig nya rön och förändra saker – som till exempel på grund av klimatförändringar, man kämpar mycket ensam – inte minst mot yttre hot som rovdjuren, det är fysiskt tungt, det är långa dagar, det är kallt, det är varmt, det är ute.

Men samtidigt så är det en frihet, man får vara ute och det är fina levande djur man jobbar med. Man ser förändringar konkret, mycket till det bättre men även tvärtom.

Resan klingade av historien som boken om Ängeså bygger på. Jag fick se platserna jag inte sett tidigare. Vi besökte kojan i Diirijärvi där Ingegerds farfars far Josef Rokka föddes. Den används nu till förråd. Man kan bara tänka sig vilket jobb de haft med att hålla stugan varm – å andra sidan levde de även i kåtor vid samma tid. Det är den lilla byggnaden som Ingegerd och hunden Vinna kommer ut ifrån.

Ingegerd är en sådan där som går in för det jobb hon har, och så blir hon bra på det. Kolla bara där hon backat in släpet – och fort gick det.

Fårfesten i Kil

Det har varit en väldigt lyckad och trevlig långhelg på Fårfesten i Kil. Jag reste med två andra företagare Ann-Britt Eklund och Anneli Hansson. En som färgar och säljer garn av garn och en som föder upp finullsfår och är på gång att förädla ullen mer än tidigare. Och så jag som gör både och – har får och säljer garn.

Jag återkommer med mer om Fårfesten senare, det har väckt många tankar. Som om jag inte hade nog tankar tidigare.

Men vi konstaterade i alla fall, att bland 150 utställare så är finullsgarnet unikt. Det var knappt någon annan som sålde det, annat än mitt som vi hade i Föreningen Svenska Finullsfårs monter. Det är ju synd, såklart, men vi ser ju potentialen för vår vidare försäljning. Och för rasen. Bästa helsvenska garnet, tillsammans med Jämtlandsfårets.

Det var också mycket trevligt att träffa de andra i Finullsföreningen, de flesta bor ju en bit bort, så tack Tina, Anna och ni andra. Jo det är kvinnor som har får, hehe.

Och så fick jag ju lite baggspaning, för inköp till hösten.

Vi träffade många fler likasinnade, som Karin som kom ensam från Skåne plus många andra. Inte minst branschfolket är det jättetrevligt att träffa.

Jag ska nu bland annat arbete, färga lite…….GARN….till nästa helgs evenemang; Vantfestivalen till Lovikkavantens minne – på lördag i Junosuando.

Här kommer några av bilderna. De säger väl mer än tre tusen ord. Jag inser nu att det finns en lång berättelse om varje bild. 🙂

Året 2016

Det är tur det finns bilder så jag kommer ihåg vad jag gjort. En snabb koll i mediebiblioteket, och val av en bråkdel av årets bilder ger denna resumé. Det är nu mellandagar och jag har just tagit bort alla inläggsskivor till matbordet, vi åt middag på bara två igår. Det är roligt med helg, men det är skönt med vardag.

Jag tar mig inte tid med någon större resumé av året, utan konstaterar att det varit ett bra år när mycket har fallit på plats.

Boken om Ängeså sameby kom ut början på året, himla kul jobb med trevliga människor. Här är Sven Nybergs recension – han förstod vad den handlade om.

Jag lärde mig väva, mycket roligt. Köp ni kläder av barnarbetare i Asien, nu klarar jag mig. 🙂

Fina samarbeten i fårbranschen, bland annat med färgaren Ann-Britt Eklund. Garnet och ullen är det jag är mest intresserad av när det gäller mina finullsfår.

Fåråret har varit toppen som jag nämnt tidigare, fler lamm, större lamm, mycket ull, fin ull, garn och skinn, friska djur, bra bete. Jag har haft fåren i fem år och nu börjar allt falla på plats, har lärt mig en del om fårskötsel, utfodring/bete, förädling och försäljning. Det börjar ge lite inkomster, och halva fårhuset är betalt – bara resten kvar.

Hantverksveckan firade fem år, vi blev också inbjudna att vara med i en förstudie till ett Kolarcticprojekt. Det är samarbete mellan länderna i Barents regionen, projektet ska handla om kulturarvsbaserat entreprenörskap. Jag som ordförande i Överkalix kulturförening, och kommunalrådet Sarah var till Arkhangelsk i Ryssland för projektplanering. Det var en fantastisk resa, jag gillar rysk kultur. Och himla trevliga människor – som vill samma saker.

Jag har också påbörjat två, tre andra bokprojekt. Bland annat om slåttermyren Vasikkavuoma.

Ett och annat reportage blev skrivet också. Med teman Norrbotten/landsbygdsutveckling.

Jag gjorde debut som guide, gäster från Birka Cruises åkte till Älgfarmen. Turisterna var jättenöjda med Norrbottens/Överkalix-infon.

Ungarna börjar bli gamla, den minsta fyller 21 till våren. De två äldsta jobbar på med huset i Grelsbyn, Lages. Alla har jobb, utom flickan som studerar på universitetet, annars hade hon haft jobb hon också.

Vi har haft rätt många gästande turister i vårt uthyrningshus. Jättetrevligt folk, inbokade av Katharina och Johanna i Miekojärvi – bra samarbete, verkligen.

Släktgrejor; Sarah och Jonas gifte sig, en trevlig tillställning på Vippabacken. Släktkalasen fortsatte i juli med en stor träff med pappas släkt, Käll i Grelsbyn. Och kusin Anders och Ulrika gifte sig. Och jag orienterade för första gången sedan 1970-talet. Efter jag missat det två första skärmarna, gick det bra sen. På sommaren har jag dessutom kondis, av allt bärande av stängsel, stolpar och vandrande i hagar.

Vi har även haft en del kontakt med flyktingarna som kommit hit till Överkalix. En hel del vill stanna här, somliga har redan lägenhet. Vi har haft träffar med flyktingkvinnor varje vecka under året med undantag för sommaren.

Något sådant. jag fortsätter med böckerna, fåren – har bokat in Fårfesten i Kil i mars, och Hantverksveckan/Kolarcticprojektet hoppas jag mycket på.

Det är fokus på de som vill samma saker nu, välja bort de som tar energi. Det är mycket folk att samarbeta med, kan utläsas ovan. Så nu på mellandagarna försöker jag vila. Och sticka. Och lyssna på poddar. Och jaja, bildvisning och mer samarbete på Folkan i Bränna ikväll. Välkomna!

Lite av 2016 i bilder, alla fotade av mig utom bilden på Källsläkten som Håkan Svensson tagit. Men regin är av mig….

Kultur utan gränser

Vi har haft det toppen i Ryssland, det är verkligen en upplevelse att åka dit. Färden bestod av tre flygresor i båda riktningarna, från Luleå till Stockholm-Moskva-Arkhangelsk. Att sitta på inrikes i Moskva på Sheremetyevo var exotiskt. Jag har varit en kartnörd sedan barndomen, och så att sitta där och lyssna till när de de ropade ut flygningarna var smått overkligt. Det är sådana där namn som man nästan bara trott existera i fantasin; Novo Sibirisk, Sankt Petersburg, Irkutsk, Vladivostok.

Jag är ju en som inte gillat att flyga de senaste 30 åren, men på senare år har det nästa gått över helt. Men ryska inrikesflyget har jag gruvat mig för. Fast jag tyckte att resorna med Aeroflot gick bra, de flög både Stockholm – Moskva och Moskva – Arkhangelsk. Det sista planet till destinationen var visserligen mindre än de andra, men inte så litet att jag blev rädd bara därför.

Syftet med resan var kulturprojekt; Hantverksveckan var inbjudan för att representera Sverige i en förstudie till ett Kolarcticprojekt som handlar om kulturarvsbaserat entreprenörskap. Så vi, kommunalrådet Sarah och jag har träffat massor av engagerade och kunniga människor från bland annat Midt-Troms Museum i Norge, Arkhangelsk Museum of Local Lore, Maley Korely Open-Air museum och Kizhi State Open-Air Museum of History, Architecture and Ethnography med flera.

Det var en jättebra början till samarbete om kulturarv, entreprenörskap och hantverk över gränserna.

Oj vad det finns mycket att se i Ryssland. Vi har så mycket gemensamt när det gäller hantverk och konst. Och för all del basnäringen skog också. Kolla in allmogemålningen, den liknar så mycket den vi har i Överkalix och Tornedalen.