Nice sunset

Nice sunset. Den lille hunden har varit internerad medan vi verkade klövar och hullbedömde alla avelstackor – två timmar tog det  ✅

Vi börjar bli bra på det här. Det är hög tid nu, innan högdräktigheten när man inte ska sätta dem på ändan.

Fixat med kassaregister ✅

Inhandlat begagnad iPad, att ha som kassaapparat ✅

Skickat garn – ojoj vad jag gillar det nya garnet ✅

Varit på bibblo och lånat fler böcker ✅ (det måste väl räknas som arbete? )

På tal om iPad, det var ju inte lätt att välja, köpte på mresell. Skulle jag ta mycket minne, mini, pro, vilket skick, pris. Grejen med att köpa beg är ändå att det ska vara förhållandevis billigt. Tänkte först att ta en mini, sen tänkte jag ta en pro. Men det slutade med att det blev en riktig mittemellan, hyfsat minne, går att ha eget internet i maskinen (inte bara wifi), lagom dyr, större än mini, ingen pro.

De som var pro var överlag i sämre skick, kanske har proffsen/penningstarka den som huggkubbe?  Så nu blev det en i guld, som förhoppningsvis någon ordentlig flicka haft? Jag ska ju mest ha den till kassa, kolla mail och ev skriva – ev vill jag ha ett tangentbord sen.

Jag funderar…..

…men inte för mycket.

Ett av barnen lärde mig i julas att jag inte ska bry mig om såna som är uppenbart tokiga. Det kan man ju gå iland med, ju tokigare ju lättare att förbise dem. Typ foliehattar, full resistens för alla argument utom deras egna.

Sen finns de halvtokiga, de lynniga, de som kan få för sig vad som helst, de som inte kan kommunicera, de som försöker hitta så mycket fel på en att de måste ha minst en halvtid i tjänstgöringsgrad. De mår nog inte så bra, och är man utsatt av dem är man absolut inte den enda som är det på vår jord, även om de brukar fäktas med en eller ett par åt gången.

Men om folk nu inte mår så bra. Vet ni, att det skiter jag i. Jag bryr mig inte om dessa heller – inte om de är negative felsökare som av en händelse hittar och hittar på fel. Det kan ju mycket möjligt vara sant, men i sjukdomen ingår att inte kommunicera detta så folk som det berör vet. Hur ska vi då kunna rätta oss efter halvtokens pipa när vi inte vet vad vi gjort för fel, hahaha!

Lite less är jag också på de som säger att den och den kan ju inte samarbeta. Det är nästan i 97% av fallen tvärtom – de som säger så kan inte samarbeta själva.

Vad ni än tror är jag väldigt harmonisk. Men jag tar ingen skit. Och det är vansinnigt upplyftande.

 

 

 

Julen

Mitt mål med julen är att umgås, vila och äta. Det lyckades jag med. Vi hade några konstellationer med släkt och vänner här under juldagarna – och trevligt var det.

Juldagen tillbringades hos bror Stefan och Yvonne. Stackarn som lagar mat professionellt hela året, trakterar ändå alla. Men jag har sagt åt honom att lägga ut mat på entreprenad. Vi satt på Vippabacken och kom överens om att Anton skulle göra en gryta och jag efterrätten, som jag brukar. Jag sa det sen till Anton; jo förresten så har vi bestämt att du…. Och han sa ja.

Bra ångest

Vitsen med ångest är att förutse faror och vad som kan gå fel. Som när jag hade rast på Färjerederiet och funderar på hur det ska gå när ”gåben” kör välten på det nysådda.

Ja det har kommit skurar, och jag tänkte att det blir ju ett lager blöt jord på den torra. Jag började se framför mig hur jorden inklusive gräsfröer rullade upp sig på välten. Så jag ringde gåben.

Alltså, där han lånade välten, hos proffsen, hade de redan instruerat honom om detta.

Men visst fyller ångesten en funktion när man kan förutse sådant man inte har en aning om. Jag har knappt ens sett en vält, än mindre kört någon, haha!