Zzzzz

Det gick jättebra att tapetsera sovrummet själv igår. Mannen uppehöll sig i uthyrningshuset och jobbade, så det fanns ingen att bråka med. Annars brukar det faktiskt gå bra för oss att tapetsera. Men det är i alla fall så att det fodrar mycket energi när vi ska göra något tillsammans – det gör vi för övrigt mycket när det gäller ved, fårflyttningar och annat fårarbete. Strawberry Fields heter tapeten,

DSC_7174.JPG

Vi är så vansinnigt olika, och det har sin för- och nackdelar när man arbetar tillsammans. Han tänker innan, för sig själv och kommunikation är inte hans grej. Det blir ofta ordentligt det han gör.

Jag är snabb, bestämmer taktik i steget, jobbar först och tänker sen – jag kan ändra mig blixtsnabbt om något annat går fortare och blir bättre. Och jag kan kommunicera alla mina steg. Det jag gör blir av, helst igår.

Jag blir naturligtvis utmattad av mig själv. Det jag inte orkar kan mannen orka att göra klart.

Vi hade internrevision på färjeleden i Rödupp i augusti. Och naturligtvis blev det prat om den stekheta sommaren med han som kom från Stockholmstrakten. Han hade hört av en utländsk bekant som är van med extremvärme, att man ska röra sig sakta och jobba sakta när det är varmt.

Det förklarar nog varför jag höll på dö flera gånger om i sommar. Ett exempel, vi skulle avmaska en lammgrupp. Min taktik var; vi gör det på morgonen (jag har ofta utmattat mig själv till på kvällen) – och sedan skulle det i teorin vara klart innan den värsta värmen kom.

Sagt och gjort. Vi började med att göra en hage, hämta och samla in djuren, fånga lammen, avmaska och märka, och skilja ur lammen till annan grupp. Fort skulle det gå innan värmen kom. Det hann naturligtvis bli väldigt varmt, och då skyndade jag mig mer och mer för att bli klar. Sen skulle jag valla tackorna till sin gamla hage. De gick en bit tillbaka jag vallade dem längst bort igen för att de int skulle kunna höra lammen. Så jag fick ju gå flera varv, jag sågade även ner stammar med löv för att de skulle få bra mat och stanna kvar.

Jag skulle sen och bada i älven. Men då hade baggarna smitit, i den stekheta solen här vid sjön ledde vi tillbaka dem. Sen gick jag upp på gården och hämtade mer stängsel.

Det blev sen bad. Jag kan säga, hade badet väntat två minuter till hade jag nog varit död idag.

Samma var det en stekhet dag när jag varit 16 timmar på färjan. När jag kom hem med 23-färjan hade fåren smitit. Jag är ju listig så jag räknade ut var de var och ledde hem dem en kilometer eller så. Men då fick mannen sätta upp en ny hage – han gillar att vara uppe på nätterna. Och han rör sig sakta under både dagar och nätter, då blir man uthållig.

Min nya taktik mot värmeslag blir således att röra mig sakta. Hur nu det ska gå.

Taktiken att hushålla med resurser är nog bra. För jobbar man med djur är det så lätt att något oförutsett händer – för de är just levande djur. Och känner de stressen av oss är det ändå lättare att något går fel.

Att hushålla med resurserna fick jag träna under mastodontpassen i värmen på färjan förra sommaren. För där måste man som ensamarbetare var alert ifall något händer.

Sen är det här hemma väldigt bra att vi kompletterar varandra. Men ibland är det tungt. Jag och äldste sonen jobbar bra ihop och fort går det. Vi tapetserade snabbt. Sen skulle vi såga taklisterna lika snabbt. Det gick det ju inte lika bra när det är något vi inte gjort. Då fick vi ringa till mannen och fråga hur vi skulle tänka.

Andra jobb är lättare för oss, därför att vi kan allt och behöver inte tänka, hahahaha!

Friskt

Det är -33 idag, och jag läser på sociala medier att temperaturen gått ner mot -39 på enstaka platser i bygden.

Ingen fara, ja det är klart att temperaturen ställer till det lite. Exempelvis har avloppet i uthyrningshuset frusit, och vi får gäster där på söndag. Ensilagebalen vi har till fåren räcker till i kväll, sen måste vi ta fram en ny. Och att dra igång och köra traktorn i denna kyla är inte kul, om den ens startar. Det tär så mycket på maskiner och dess utrustning. Vi är lite för fattiga för stora haverier.

Men förutom det, är det ingen fara, det ska snart bli varmare. Överlag tycker jag att folk gnäller så förbannat på vädret. Alltså klart att något kan gå sönder och så. Men de som gnäller mest är det som inte behöver vara ute.

På morgon var jag ute hos fåren, såklart, de ska ha mat alla dagar. Kylan var absolut inget problem, det är bara att klä på sig och röra sig istället för att gnälla. Dessutom förstår man varför våra förfäder inte var veganer, skinnmössa och skinnhandskar är grejen.

Samtidigt som folk gnäller, så läser jag att 20 barn i flyktingläger i Syrien har frusit ihjäl den senaste månaden – varav de flesta under ett år. Jag håller med mannen:

-Vi har i alla fall ett hus och kläder.

Även om vi kör in ved, eldar (tre hus) och försöker slita lös mat till fåren, så är det inte riktigt i proportion till att faktiskt frysa ihjäl.

Det blir idag fixande av texter. När jag jobbat undan lite så ska jag tapetsera en fondvägg. Mannen bygger igen ett hål där rörmokaren projekterat för ny varmvattenberedare, tinar avloppet och fortsätter med göra iordning huset inför turisterna som kommer.

Vilket betyder att jag inte har någon att bråka med vid tapetseringen. Vem ska jag nu skylla om det blir något fel? 😀

Det är soligt och friskt därute. Oj vilka ljusa mornar det är och blir ännu mer av under kommande veckor.

DSC_7170.JPG

Jepp, barnet jobbar bra

Jag var och gjorde ett studiebesök hos barnet igår, somliga har lättroade mammor. Det var ju lite kul när han för en gångs skull var i närheten. Jag tycker också att i stort sett alla jobb är intressanta, och just denna dag var det kul att kolla hur det går till inom geotekniken.

Här är det en borrning inför byte av en stor vägtrumma. Man måste ta reda på markförhållandena innan vägbyggen, dammbyggen, järnvägsbyggen med mera. Och barnet verkar ha ett varierande jobb, från utbildare i Södertälje i förra veckan till vägbanken som går till halvön i Miekojärvi idag.

Det är i sin tur bara ett par mil från mamma, hehe. Jag fick hjälpa till att hålla i ett måttband, ett alldeles vanligt måttband bland all gps och borrutrustning. Riktigt kallt var det också, visserligen ”bara” -15 igår, men himla kall nordanvind som tagit sats över Norrbottens största sjö.

Lugna jobb…

…och lite småförkyld:

Djurvälfärdsplan ✔️

Diverse litteraturuppdrag ✔️

Annonser ✔️

Research bolag ✔️

Mailat spinneriet ✔️

Spanar in idolen, se nedan ✔️

Jag kurerar en förkylning med att läsa istället för att slita. På tur är Leif GW Perssons Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv.

Alltså GW, han är en sällsam blandning av knivskarp, smart, allvarlig och rolig. Och vilken unge han måste ha varit. Frökens skräck. Haha, när hon skulle lära honom läsa ”på riktigt”.

Jag hade också någon sån där unge, ja de flesta av mina kunde läsa när de började skolan. Om en sa läraren i ettan; ”han har nog tråkigt, han sitter mycket och ser ut genom fönstret”. Han är nog iklass med GW till att vara allmänbildad, både då och nu.

Här berättar Leif Persson om skolstarten:

Bokstäver, pengar, död och hopp

Förra inslaget gav en del att fundera på. Alltså Frostenson fick ju 13 000 kr i månaden för att sluta. Rätt billigt. Jag har liksom på känn att Engdahl inte skulle nöja sig med det. Men det är klart, han var chef. Och han är man.

Vi andra utan fallskärmar jobbar på, även om det gått lite trögt här i början av veckan. Jag har nyss betalat räkningar, som jag har fått ihop till på annat sätt än att sitta i Svenska Akademien eller att inte sitta där.

En av räkningarna är årets alla studielån. Varje år funderar jag på om det var värt det. Och varje år kommer jag fram till att det var det. Herregud, tänk om jag varit utan allt det där? Men om det bär sig ekonomiskt, nja, det börjar väl sakta visa sig – nu efter 100 år.

Det är rätt tufft med CSN, jag brukar alltid lägga in alla årets betalningar samtidigt. Jag har hittills inte fattat att man får 500 kr i böter om man betalar en dag försent. Tur jag inte gjort det då, det hade nog varit den femhundringen som kunnat varit ingången till Lyxfällan.

Min ekonomi är uppdelad av privatekonomi och företaget. Och min privatekonomi finns ju knappt, i alla fall inte på vintern, och där ska studielånen tas från.

Varför det gått trögt med jobb i början av veckan, beror nog till en stor del på latmasken. Att sätta sig ner och skriva är lite tungt, för nu är det arbete som gäller på litteraturavdelningen. Det blir väldigt lätt att känna efter och hitta på annat, när hjärnan ska slås på.

Jag har dessutom tillbringat en god stund med att skicka minnestelegram till tre bekanta som gått vidare. Det tar sin tid, jag är inte alltid så noga med saker och ting – Men verser till avlidna ska passa till personen. Och så fick Hjärt & lungfonden, Hjärnfonden och Cancerfonden lite bidrag. Det ska också väljas så det blir rätt.

Hjärnfonden var lite svår. Jag fick leta innan jag hittade var jag tyckte det var bäst att ge bidrag till ALS-forskningen.

Och så har jag ordnat med vår Hantverksmarknad i augusti. Det är bara resten kvar nu.

Så nu börjar det vara dags att ta itu med texterna. Varför ska det vara så svårt, det är ju det som är det roliga.

Dagen till ära bjuder jag på en dikt om slåttermyren Vasikkavuoma av Hugo Rantatalo, den säger en hel del om vår bok:

Vasikkavuoma ligger här,

där den ligger

Nya människor vandrar över henne,

med nya ögon,

med andra intressen och annorlunda ideér,

men alltid

med kärlek till någon och till något.

En lika vacker kväll, i en avlägsen framtid,

kanske om hundra år,

här vid Vasikkavuoma,

berättas kanske legenden om oss som är här,

just nu

Drömtydning

Jag vet inte om jag har kvar min drömtydare Cathrine. Nu behövs du 😊

Jag drömde mest troligt på morgonkanten att min svägerska ringde och var i nöd, hon hade fallit någonstans och var skadad. Jag lovade att komma och undsätta henne. Det var bara det att jag glömde bort henne.

Sen drömde jag att jag hälsade på min kollega I i färjehytten på Boheden. Han hade besök av min förre man, som i sin tur hade ett par bebitvillingar som krälade omkring på golvet. Tror inte det var hans dock.

Sen den allra värsta drömmen på sistone. Jag höll på att provspela en roll i en film. Och det är det absolut sista jag skulle göra, att skådespela. Det var ungefär som min kompis som drömt att hon skulle sjunga för en stor publik, när hon kom på att hon inte brukar sjunga. Hon försökte få någon i doa-kören att ta över när hon kom på det.

Ja voj voj, det är inte så lätt att börja sova mer än 4-5 timmar bara så där. Det verkar som om det blir för länge 😂