Lenins drängar pysslade också

Riktigt bra av Anders Alm – om manipulering av bilder. Läs här:

Bilden ljuger visst.

Totalitära stater förr och rasister nu har använt och använder bilden för att befästa sin verklighet. Befriande med seriösa krönikor i tidningen, och att de fortfarande har en del utbildat folk som frilansar (som min gamle fotolärare på journalistlinjen, Anders)

Jag funderar varje månad varför jag betalar för Norrbottens kuriren, jag tycker att både kvalitén och omfånget i tidningen minskar, liksom NSD gör. Samtidigt som jag tar mig mindre och mindre tid att läsa den. Det blir en ond cirkel. Jag har alltid trott att jag var den sista som ens skulle tänka tanken att inte kasta mig över tidningen direkt på morgon. Men nu ligger ofta hela veckans tidningar oöppnade.

Men idag blev det en sån här dag när det var värt att läsa gårdagstidningen. Hehe…..Who want yesterdays paper….

Långfrukost idag på lördag, en paus och till och med tidningen – även om jag fick gårdagens på min lott. Vi har redan varit ut till fåren, fodrat, halmat, vattnat och avlivat ett lamm. Resten av dagen blir det fårklippning, så länge det går med med befintliga skär – de nya var restnoterade, och så ska jag in i bikupan när vackervädret äntligen har kommit.

Får vi för lite att göra finns ett antal kubik med ved att klyva.

Omanipulerat, som den här bilden.

Kassa in och ut

Määäh, försökte ringa människa/människor på Jordbruksverket igår. Till slut säger den som svarar att han ska be någon av ansvariga ringa upp. Och ingen ringde. Mest irriterande meddelanden, värre än att ingen ringer upp är: ”X är på möte och åter kommer 9.40.” Så ringer man en kvart efter det. ”X är på möte och återkommer 12.55”. Och så ringer man 13.02. ”X är på möte och återkommer kl. 17”. Och så ringde jag på morgon. ”X är på semester och återkommer på fredag” ”Vill du bli kopplade till receptionist?” Ja! Och se där efter att jag berättat vad jag hade för ärenden än en gång, så fick jag tala med en människa som varken var på möte eller semester.

Och när hon fått mitt kundnummer kunde hon svara på två sekunder. Bara så ni vet det, jag har ett åtagande om hotade husdjursraser enligt de nya reglerna från 2016. Det trodde jag också, men de som var hit i höstas från Länsstyrelsen sa att jag inte hade det. Men då var det inte handlagt…….Nu har jag till och med fått pengar för det, så här ett år efteråt.

Och nu vet jag i vilken ruta jag ska kryssa och inte. Jag menar, man kan ju hamna i fängelse för mindre. Överväger dock om det skulle vara bra, mycket sticktid blir det.

Det är rätt skrämmande vilket tjorv det varit med EU-stöden, ett års eftersläpning. Får en löneanställd lönen en dag efter den ska utbetalas håller de på gnälla ihjäl sig. Och då håller de ändå inte på med några miljoninvesteringar för att kunna jobba – som bönder gör. Jisses vad synd om de som verkligen har mycket pengar att få. Jag är ju bara en deltidsbonde.

Men jag är glad, jag fick lite penningar i fredags, så nu kan jag betala ett par räkningar 🙂

Mitt i allt är de bara på kontot, det brukar vara svårt att veta vad det är för pengar. Men nu råkades jag logga in på mobilappen, och till och med där gick det att trycka på bankgiroinbetalningar och det stod att det är ersättningar för hotade husdjursraser och djurvälfärdsersättningar.

Jag behöver väl inte säga att jag betalat merkostnaderna för att få de här ersättningarna i olika omgångar mellan 6 och 15 månader sen. Håhåjaja, tur det är en solid person som ligger ute med pengarna, skämt åsido.

Å andra sidan går det bättre och bättre för mig, nu är det länge sen jag fått låna pengar av man eller något barn för löpande utgifter.

Min litterära verksamhet är dessvärre – eller egentligen dessbättre – mest sådana där grejor som inte kommer att ge pengar på länge. Men nu hoppas jag på lite fasta pengar som kommer in under tiden jag väntar på likvider för sådant jag gjort för länge sen. Det vore nåt det.

Jag har just suttit och skrivit på ett långt projekt, och det blir väldigt bra.

Renskötsel i Överkalix

Jag hade planer att följa med Ingegerd i hennes jobb i renskötseln redan i höst, ja egentligen hade jag velat vara med redan i somras.

Men nu, vårdagjämningen har inträtt och äntligen kom jag iväg. Vi hade en slags tvåpersonerskonferens om landsbygdsutveckling och matproduktion. Kul var det. Mycket ren och får hann vi prata på 12-milaresan.

Det var mycket att köra bil i glest befolkade trakter, ändå träffade vi på renägande bybor som var ut och såg till renarna. Och vi såg ett gäng turister i Ängeså. Jag är en som verkligen gillar att åka bil efter skogsvägar.

Jag är så fascinerad av byarna där uppe i den norra delen av kommunen. Min dröm är att bo i Ängeså, röja upp hela byn och sätta dit 500 får på bete.

Det här med renskötsel är på ett sätt lik annan djurskötsel, det är noggrant, man är tvungen att ta till sig nya rön och förändra saker – som till exempel på grund av klimatförändringar, man kämpar mycket ensam – inte minst mot yttre hot som rovdjuren, det är fysiskt tungt, det är långa dagar, det är kallt, det är varmt, det är ute.

Men samtidigt så är det en frihet, man får vara ute och det är fina levande djur man jobbar med. Man ser förändringar konkret, mycket till det bättre men även tvärtom.

Resan klingade av historien som boken om Ängeså bygger på. Jag fick se platserna jag inte sett tidigare. Vi besökte kojan i Diirijärvi där Ingegerds farfars far Josef Rokka föddes. Den används nu till förråd. Man kan bara tänka sig vilket jobb de haft med att hålla stugan varm – å andra sidan levde de även i kåtor vid samma tid. Det är den lilla byggnaden som Ingegerd och hunden Vinna kommer ut ifrån.

Ingegerd är en sådan där som går in för det jobb hon har, och så blir hon bra på det. Kolla bara där hon backat in släpet – och fort gick det.

Konstig sjukdom

Men hur jag är less att vara sjuk. Jag var bättre igår, så det förde med sig att jag fodrade fåren på morgon. Och gjorde upp eld, plus springande några varv över gården, sydde handskar, var ut och fotade vantarna, gjorde klart vantmönstret, var till Bränna, handlade till helgens evenemang och bakade limpor till söndagen.

Då var det som att dra ner rullgardinen, känner mig sjukare än på länge. Det konstiga är att jag inte varit riktigt däckad heller. Så då fortsätter man och håller på. En och en halv månad.

Jaja, jag har ju orkat med mycket jobb, plus det rent fysiska i långa perioder.

 

Året 2016

Det är tur det finns bilder så jag kommer ihåg vad jag gjort. En snabb koll i mediebiblioteket, och val av en bråkdel av årets bilder ger denna resumé. Det är nu mellandagar och jag har just tagit bort alla inläggsskivor till matbordet, vi åt middag på bara två igår. Det är roligt med helg, men det är skönt med vardag.

Jag tar mig inte tid med någon större resumé av året, utan konstaterar att det varit ett bra år när mycket har fallit på plats.

Boken om Ängeså sameby kom ut början på året, himla kul jobb med trevliga människor. Här är Sven Nybergs recension – han förstod vad den handlade om.

Jag lärde mig väva, mycket roligt. Köp ni kläder av barnarbetare i Asien, nu klarar jag mig. 🙂

Fina samarbeten i fårbranschen, bland annat med färgaren Ann-Britt Eklund. Garnet och ullen är det jag är mest intresserad av när det gäller mina finullsfår.

Fåråret har varit toppen som jag nämnt tidigare, fler lamm, större lamm, mycket ull, fin ull, garn och skinn, friska djur, bra bete. Jag har haft fåren i fem år och nu börjar allt falla på plats, har lärt mig en del om fårskötsel, utfodring/bete, förädling och försäljning. Det börjar ge lite inkomster, och halva fårhuset är betalt – bara resten kvar.

Hantverksveckan firade fem år, vi blev också inbjudna att vara med i en förstudie till ett Kolarcticprojekt. Det är samarbete mellan länderna i Barents regionen, projektet ska handla om kulturarvsbaserat entreprenörskap. Jag som ordförande i Överkalix kulturförening, och kommunalrådet Sarah var till Arkhangelsk i Ryssland för projektplanering. Det var en fantastisk resa, jag gillar rysk kultur. Och himla trevliga människor – som vill samma saker.

Jag har också påbörjat två, tre andra bokprojekt. Bland annat om slåttermyren Vasikkavuoma.

Ett och annat reportage blev skrivet också. Med teman Norrbotten/landsbygdsutveckling.

Jag gjorde debut som guide, gäster från Birka Cruises åkte till Älgfarmen. Turisterna var jättenöjda med Norrbottens/Överkalix-infon.

Ungarna börjar bli gamla, den minsta fyller 21 till våren. De två äldsta jobbar på med huset i Grelsbyn, Lages. Alla har jobb, utom flickan som studerar på universitetet, annars hade hon haft jobb hon också.

Vi har haft rätt många gästande turister i vårt uthyrningshus. Jättetrevligt folk, inbokade av Katharina och Johanna i Miekojärvi – bra samarbete, verkligen.

Släktgrejor; Sarah och Jonas gifte sig, en trevlig tillställning på Vippabacken. Släktkalasen fortsatte i juli med en stor träff med pappas släkt, Käll i Grelsbyn. Och kusin Anders och Ulrika gifte sig. Och jag orienterade för första gången sedan 1970-talet. Efter jag missat det två första skärmarna, gick det bra sen. På sommaren har jag dessutom kondis, av allt bärande av stängsel, stolpar och vandrande i hagar.

Vi har även haft en del kontakt med flyktingarna som kommit hit till Överkalix. En hel del vill stanna här, somliga har redan lägenhet. Vi har haft träffar med flyktingkvinnor varje vecka under året med undantag för sommaren.

Något sådant. jag fortsätter med böckerna, fåren – har bokat in Fårfesten i Kil i mars, och Hantverksveckan/Kolarcticprojektet hoppas jag mycket på.

Det är fokus på de som vill samma saker nu, välja bort de som tar energi. Det är mycket folk att samarbeta med, kan utläsas ovan. Så nu på mellandagarna försöker jag vila. Och sticka. Och lyssna på poddar. Och jaja, bildvisning och mer samarbete på Folkan i Bränna ikväll. Välkomna!

Lite av 2016 i bilder, alla fotade av mig utom bilden på Källsläkten som Håkan Svensson tagit. Men regin är av mig….

Sista augustidagen

Jag hinner inte skriva mycket här, men här kommer några fler bilder från vår lyckade hemflyttning av fåren i söndags. Alla flyttningar var inte så lyckade i veckan som var, om man så säger. För några lamm fick vi använda tre timmar för att fånga in en vardagkväll.

Det drar ihop sig med höstjobben med fåren, fårhuset är till exempel inte utskottat än. Suck.

Men nu är två reportage färdigskrivna, de blev riktigt bra. Så nu ska jag till Hultet och fortsätta att ta ner stängsel som ska flyttas till återväxten här i byn.

En sak har jag lärt mig av renskötseln, förresten; att när man samlat djuren i en fålla ska man dricka kaffe – alltså låta dem lugna ner sig.

Sen blev jag himla glad av vår färd på drygt två timmar Grelsbyn- Boheden; ett glatt gäng vinkade vid beachvolleyplan på Bulandet, Bränna. Planen är nu tillbaka där vi en gång gjorde den på 1990-talet.

Flyt

Jag har haft ett sånt flyt de senaste dagarna, både med fårens nya hagar och flyttar som med skrivjobben. Det där med fårens flyttar är dock inte helt klart, den besvärligaste återstår. Och sen är det slakttider, då blir det en del att stå i, men samtidigt blir det mindre jobb då allt är klart.

Till flytet hörde också ett besök till finMalin vid kusten, det var så värt det att surra bort ett par, tre timmar även om arbetsdagen förlängdes till 22-tiden. Det känns ändå som om jag har betydligt mindre att göra än hon.

Gårdagens jobb var i skogen, det var helt underbart att träffa de här tre skogsjobbarna och deras två kollegor.

img_20160824_175747.jpg