Ja det är olika världar

Det är länge sedan jag tyckt något, eller egentligen gör jag det hela tiden, men försöker att inte bry mig om det som inte går att göra något åt. Men nu fick jag lite tid över också, här i gryningen.

En sak funderar jag över på morgon, kommunhuset ska nu stängas för besök igen. Eller det går naturligtvis att komma in där och besöka den kommunala servicen vi betalar för. Om man har avtalad tid, och så ska någon vidtalas att man är där och någon ska komma och hämta en vid dörren som låses upp. Ja i stort skapas det arbetstillfällen.

Jag förstår om det behövs restriktioner ibland, och att hot förekommer exempelvis på sociala. Där kan det vara befogat med låsning vilket det redan har varit i många år. Å andra sidan är det ju de som redan är inne som inte är helt igenom glada alla gånger.

Det här med oro, och ha ångest över saker som kan hända behöver jag ingen kurs i – jag vet allt. Jag är en som oroar mig. Med fyra barn som nu alla är vuxna är man orolig även om de är precis vuxna – och jag försöker intala mig att det är mer ordning på dem alla enskilt jämfört med mig.

Alltså mina barn jobbar och har jobbat: två stycken i kriminalvården, både på häkte där man aldrig vet vem man träffar och på en av landets hårdaste anstalter. Många år av livstidsdömda, hot, utryckningar i insatsstyrka och med intagna med riktigt svåra problem – de låstes inte in utan orsak. Det kommer någon gång då och då på (riks!)nyheterna om överfall. Och då ringer jag för att höra hur barnet har det. En av gångerna fick jag ett meddelande tillbaka av sambon till ett av barnen; Jag ser att du ringt och förstår om du är orolig – men jag har talat med K och han är ok. Ett av barnen som jobbade på anstalten vägde dessutom ungefär hälften av dem hen vårdade.

Andra barn har tillbringat sitt arbetsliv uppe på höga tak, på byggnadsställningar, i djupa brunnar, i tunnlar under vattendrag och i kloaksystem med stora råttor. Två av barnen färdas i jobbet runt riket på hårt trafikerade vägar, europavägen här i länet med snörök och tung trafik. De flyger i alla väder, de åker lastbil och de åker personbil i jobbet. Ett par av barnen har jobbat flera år i service på restaurang och bensinstation, och där vet man aldrig vem som kommer – annat än att det är kunder, de som man får sin lön av. På ett av ställena bar de konstant larm på sig på grund av historia med ett antal rån. Man ska ha säkerhet på arbetsplatser, en som är relevant för just den platsen. Men man får aldrig glömma de som genererar ens lön; de som är intagna i kriminalvård, kunder som handlar, kommunmedborgare, folk, företag och samhälle som vill ha saker byggda.

Ett av barnen jobbade ett halvår på kommunhuset i Överkalix. Eh, jag var inte det minsta orolig för att något skulle hända. Puh, ett halvår där jag inte behövde oroa mig för en fjärdedel av ungarna under vardagarna. Det var två kilometer till jobbet och han satt på en plats där han har mycket med kommuninvånarna att göra. Alla var kanske inte glada över beslut. Eller så var de det. För det där barnet är osedvanligt trevligt och kan ta de flesta på ett bra sätt.

Det enda jag var lite orolig över för hans del, och på det jobbet, var att han skulle springa omkull någon i korridoren. Eller bli uttråkad av någon anledning. Men det dör man inte så fort av. Han slutade i alla fall efter sitt halvår.

Han var förbi och låg på vår kökssoffa i förra helgen. En av hans funderingar var:

– Fatta hur skönt det är att jobba i privat sektor!

Kanske, och det här är delvis min tolkning, för att man får springa fort, göra jobbet bra och få uppskattning. Och göra det som går fortast, kostar minst och kan skita i upphandlingar.

Kunden har alltid rätt

Det är första dagen jag känner mig ledig, och då har jag matat fåren, varit och hämtat knivarna och lite fårfiléer i stycklokalen på Nygården, inhandlat ännu en frysbox – och så har jag bokfört.

Och på tal om bokföring, att jag gillar Speedledger! Jag behöver sällan fråga om något på chatten nu för tiden, men idag skulle jag tillsammans med massor av andra verifikat bokföra traktorköpet. På supporten visste de direkt på vilket konto man ska bokföra hela traktorvärdet, lånet, kontantinsatsen, försäkringen med mera. Man kunde tro att företagare inte gjorde annat än att chatta och fråga om sådana här saker.

Så det gick bra, även om det var mycket att bokföra, det blir alltid så här när det är köttider – och vi slaktade trots allt 31 lamm och 8 får i början av veckan. Alla är nu utkörda, avhämtade eller skickade. En del ska rökas, som vissa bogar och stekar. En del ska bli till korv, som jag låter tillverka.

Det är himla mycket logistik med köttförsäljningen, i och med att det är färskvara. Allt måste stämma med avhämtning och ivägskickande. Ett antal köttlådor åkte till Kiruna och Gällivare. Och det är så vansinnigt roligt när folk ringer och skickar meddelande om hur fint kött det är. Till och med som meddelande på swishbetalningarna.

Sen hann jag en sväng till Boden igår för att lämna köttet till vidareförädling, en snabbis fram och tillbaka. På kvällen kom halmtransporten från Finland, och där var en trevlig en som körde lastbilen.

Det är lite olika när man har att göra med andra företag. De flesta är ju superbra att ha att göra med, de förstår att de bör göra sitt jobb bra för att tjäna pengar. Så på plus denna vecka är Sundkvist i Finland, Ahola transport, Nygården i Vännäsberget, Perssons i Svartbyn, Bussgods, Petterssons chark, Speedledger, Sportaffären, Larssons och Centrum. Det är de företag som jag träffat bara den här veckan. Toppenservice!

På minussidan är Norrbottensgårdens slakteri, det måste vara lednings- och logistikproblem. Vi är några som känner att vi är en belastning, att man inte vill ha oss som kunder. Dock är chaufförer och styckare trevliga.

Jaja, det är ett år till nästa gång det ska slaktas.

Och nu är jag ledig. Fy vad jag är trött. Klockan är snart 18 och fåren ska ha mat. Det är att vara ledig 😀

Inspiration

Tack @annie_loof – för uppmuntran, det behövs i dessa dagar med bland annat årets sista slakt (mycken logistik och mycket står på spel). Hittade #sanningensögonblick på bibblo i veckan, och där finns mycket inspirerande. Se bild nedan.

Jag har en läsperiod för att koppla av. Jag lånade även Anteckningar från en kolchos av Sigrid Rausing. Vi brukar skämta om att det finns ju inga kolchoser här och nu, så jag bör sätta mig in i hur det egentligen var. Och säga vad man vill, folk kan bli uppriktigt förvånade över när man säger ”allt ni äter kommer från en företagare som producerat maten”.

Sen lånade jag även Gubbas hage av Kerstin Ekman, om skog, ängsmark och artrikedom som hotas av försvinnande. Det är ju lite det jag gör, med betesdjur, jag försöker hålla marker öppna.

Demokrati

Ja få se hur det går i riksdagsvalet. Det verkar vara en del ställningskrig. Jag tittade på DNs livesändning igår, när alliansen hade presskonferens, där de tydligt valde att de vill tala med S istället för SD.

Och denna sändning på Facebook är det värsta jag sett när det gäller hatiska kommentarer. Det är SD-väljarna som gräver ur sig sin frustration över att ingen faktisk vill regera med deras hjälp.

Och Löfven nappade inte. Han vill inte att alliansen ska ha mer att säga till om än han själv. Och så pekar han på att V och S tillsammans är större än alliansen. Men han vill inte regera med V. Eller SD. S vill styra själv.

Och här i kommunen blev det så, S har egen majoritet. På sätt och vis är det bra att det finns en majoritet, för de senaste året har det inte funnits någon, sen M hoppade av alliansen har det varit en del av att rösta emot för att vara emot. Och M räknade med att bli vågmästare och få makt i årets val. Men tji fick de. För inte kommer sossarna nu att planera något med dem.

En annan fördel med S-styre är att vi nu slipper domedagsrubriker i länspressen. Före valet har NSD haft en repris-serie med, som jag subjektivt ser det, med påhittade skandaler.

Det slipper vi nu. För allt svammel som skrivs drabbar oss som faktiskt försöker utveckla våra företag och det drabbar kommunmedborgarna i förlängningen.

Sen använder S fulspel. Och rent förtal. De anklagar ickedömda som brottslingar. I flera fall faktiskt. Den enda chansen folk kan försvara sig mot sånt är att de blir polisanmälda och sedan frikända eller dömda. Eller att de själva anmäler för förtal. Fortsättning följer. PS. Min kritik mot S gäller inte alla där. Tror jag 😊DS.

Fattar ni hur skönt det är att ha slutat med politik? 😊