På tal om…

Något helt annat. Vi manglade lakan till uthyrningshuset igår på kvällen. Vi båda kom ihåg hur kul det var att leka under lakanen när vi var små.

Både jag och mannen är uppväxta med kvinnor som var födda i början på 1900-talet – mormor i mitt fall. De var rejäla och ordentliga.

Vi funderade:

– Visst gjorde de så här, knycklade ihop och drog, och de drog ordentligt.

– Jo och sen slog de ut lakanet på hela brädden, vilket vinddrag det blev. Det var det som var det roligaste med att sitta där under.

– Tur att inte mormor ser, hon hade nog tyckt att det här är slarvigt.

Vi håller väl på att bli dementa som kommer på sånt här, tillbaka till barndomen – bandöimen, som man säger i Överkalix.

Och så är vi lite ledsna över vad våra egna barn gått miste om. Men de blev ju rätt bra ändå 😀

Fler drömmar och lite verklighet

Alltså menar jag sådana där drömmar man har på natten. Jag drömde ju tidigare att jag hade ett barn jag glömt bort, en flicka på 4-5 år. Det var nu dags igen, i helgen drömde jag att hade ytterligare ett barn jag glömt. Den här gången var det en liten pojke på omkring två år. Ljushårig var han också, det var ju lite ovanligt eftersom de tre söner jag redan har är mörkhåriga.

Jaja, det är stressigt när man inte kommer ihåg alla ungar. Tur att någon uppenbarligen tagit hand om dem under tiden jag gjort annat, så de var vid liv.

Kanske håller jag på att bli dement. Jag kommer ihåg när pappa var gammal och dement. Det var ganska ofta han ansträngde sig för att komma ihåg alla sju barnen. Han räknade på fingrarna; Bo-Erik, Lena, Stefan, ja och så du – Katarina, Stina, Andreas och Pär.

Men så enkelt var det inte, för det mesta var det en han hade glömt så det blev bara sex. Men det var aldrig samma, utan olika ungar han glömde.

Jag kommer ihåg mina barn rätt bra än så länge. Men sanningen att säga är jag ganska dålig på att ha koll på dem – var de är och vad de gör. Det där gjorde jag bort när de var barn och tonåringar, då hade jag stenkoll. De har ju knappt ens varit i barnomsorg för att jag har haft hand om dem själv. (men så sitter jag också här och är fattig och efter i karriären, haha).

Men ibland gör jag en drive och ringer till dem. I helgen tog jag mig samman och ringde. Till Anton; Är du i Sverige. Nä, han var i Norge och jobbade. Jag ringde Hilda och frågade om hon hade några tentor nu, men det hade hon redan haft. Kalle var ledig i helgen och hälsade på några kompisar. Och Josef var jag faktiskt och hälsade på. Jag har ju egentligen inte kollat ordentligt sedan han flyttat klart till huset han hyr.

Här var de två största små. De var jämnt med när jag lagade mat. När jag var i kommunhuset i höst sa en av de anställda att Anton (han till vänster jobbade där tillfälligt då) var så duktig och lugn. Jag sa att hon får ta åt sig äran eftersom hon varit dagmamma åt de här två. 🙂 Och se Kalle, han är väldigt mycket större nu. I den nyproducerade lägenheten han nu bor i bestämde han att det skulle vara en lyxutrustning med spis och annan utrustning från Neff. Något barndomstrauma, hehe?

Sanndröm?

Älskar denna säsongens vilotid. På morgon drog jag på munnen när jag kom ihåg vad jag drömt. Det har som sagt varit mer stressiga tider…. Jag drömde inatt att jag förutom att ha fött upp och försökt fostra fyra barn, även hade ett till barn jag hade glömt bort. Barnet dök nu upp någonstans, och var väl 4-5 år, och då jag såg henne kom jag ihåg henne, typ just det – hon hade jag glömt…någonstans. Och det roliga är att flickan hette Lotta, och jag tyckte det var lite besynnerligt att jag döpt henne till samma namn som kusinen, Stefans Lotta. Haha, betyder det här att jag ska sticka framför brasan något tag till. Är det fler ungar jag slarvat bort. 😂

Värre logik än fårens 

Tänk att det finns folk som gnäller på att  andra inte gör det eller det, besöker det ena eller det andra evenemanget. På riktigt alltså  😂

Alltså, det finns folk som arbetar. Och det finns folk som arbetar och ändå lyckas klämma in jäkligt många ideella timmar.

Om de självupptagna vill veta så väljer jag bort massor av roliga saker varje månad för att jag absolut inte hinner.

– Få se, den där festivalen är xx september, nä då går det inte. För i september går inget. Eller någon liknande månad. 

Och när det gäller det agrara så är det lite som Peterson Bros:

Tja 

Jag har tjorvat till momsredovisningen, och överlämnat den till supporten. Grejen med nya bokföringen är att mycket är automatiskt – så jag har gjort lite för mycket.

Sen är det inte alltid bra att snåla, medan jag satt med bokföringen tog jag ut tonerkassetten från skrivaren för att skaka……lite för mycket…..och svart blev det lite varstans. Fast nu går det att skriva ut lite till.

Men jag har i alla fall en ny väska. Och en stickning – längtar till kvällen när jag får tid med den.

Snygga väskan är från Siskoretro i Kaunisvaara.

Poddar

Egentligen skulle jag ha en pod istället för bloggen, för då kunde man tala in grejor medan man gjorde praktiska saker. Poddar är förresten min nya grej, lyssnar på allt så fort tillfälle ges, stickpoddar, vävpodd, dokumentärer (senast blev jag expert på Spice, men ska inte testa).

Men det blir inte någon pod av mig, därför att:

Det skulle blir som mycket stön, stånk och svordomar. Typ Smess-Oskar åt kalven; ”Do skå nåo koma ihå Smess-håilöro da do jer oPa släkteräjen”. Jag hatar poddar med biljud förresten, en jag hörde nyligen hade ett par röster som talade i rummet bredvid. Är det något jag blir tokig av är det biljud. Jag tror svordomar skulle funka bättre.

Jag tycker inte om att prata strukturerat. Då måste man ju tänka innan, det blir liksom överkurs och lite trist.

Men det hade varit kul med en riktig överkalixpodd. Av någon annan 🙂 Själv vill jag lyssna på något jag inte redan vet.