Sommar och jobb

Hantverksmarknad i Överkalix 10-11 augusti.

Försäljning av boken Vasikkavuoma, bland annat på ovannämnda marknad. Boken säljer bra, så vi är nöjda.

Färgar garn till ovannämnda marknad. Fick nästan slut på Överkalix sommarmarknad.

En hel del pass som fartygsbefäl på röduppsfärjan. Vi har mycket trafik även denna sommar, vilket är kul. Förra helgen var dock svettig, typ +33°c – jag badade på rasterna.

Och så en sensation, jag har beställt en border collie, äntligen. Jag har ju inte haft hund sen unga tonår. Så nu läser jag på, en sådan hund är det noga med fostran. Men jag har lyckats rätt bra med ungarna, fyra stycken som går att ha i möblerade rum, är sociala och alla försörjer dig bättre än jag.

Farmen och fåren ok, men det är på tok för torrt ute. Inser att jag inte kan göra något åt nederbörden.

Kurs i flerfärgsvirkning 9-10 aug i samband med Hantverksmarknaden. Det finns någon plats kvar. Jag hade gärna gått den själv. Överlag är jag konfunderad över att så få överkalixbor passat på att gå alla riktiga proffskurser vi ordnat genom åren. Jag skulle tro att orsakerna till detta är; lokalbefolkningen är för liten i antal, är måttligt intresserade av riktigt hantverk, tycker det är för dyrt – de är inte vana med att kursledare är professionella, alltså att de har en riktig lön och betalar skatt. Å andra sidan är det många i riket som är intresserade, och som åker långt och betalar för boende. Det är ju kul.

Kursverksamheten under alla år med Hantverksveckan var mer än bra, mycket kunskap, gemenskap och skattekronor in i kommunen.

Jag gör min sista kurs som anordnare med denna riktiga ”överkalixteknik”. I mitt nästa liv ska jag bara gå på roliga kurser som andra anordnar. Det kommer jag att uppskatta. 😊

Lamningen klar

DSC_7820.JPGDet var en bra lamning, vi hade en topp omkring 10 april när många lammade samtidigt. Den här sista veckan har varit lugn, och den sista tackan lammade igår på morgonen.

Jag kom ut i fårhuset kl 5, och där stod hon med två födda och nästan helt avslickade lamm. Maggan är en ungtacka på ett år, som är barn till supertackan Maggan nr 1. Hon i sin tur fick fyrlingar i förra helgen, för vilket år på raken vet jag inte. Unga Maggan verkar vara en precis lika bra supertacka. Det är hon på bilden ovan.

Vi har nu 78 lamm, plus 3 dödfödda och en som dog efter ett par dagar. Det blir en dödlighet på under 5%, vilket är suveränt bra för finullsfår som får så många lamm – de snittar nästan tre var.

Vid det där flowet för ett par veckor sen så var det lite mycket ett tag. Mannen är ju bra på att ta nattkollen, och ringer bara om det är något speciellt. Och nu ringde han, vid midnatt – jag hade sovit en dryg halvtimma. Det räddade mig. För jag sov bara en timma innan det var kväll nästa gång.

Denna natt hade en tacka lammat när Sture kom till fårhuset, och så stängde han in henne i box med lammet som man brukar. Det var bara det att han såg sen att den tackan hade ju inte lammat. Hon hade helt enkelt stulit lammet – de kan göra det om de snart ska samma själva. Senare samma dag fick hon ett enda jättelamm, årets största.

Det var då jag kom farande, bakjouren ryckte ut. Vi lokaliserade rätt tacka, och så blev det bra. Hon fick ett lamm till. Sen lammade flera till. Sture gick och lade sig, och jag gick in och åt vid fem på morgonen. När jag kom ut låg det ett dödfött lamm, ett nyfött lamm, och två tackor som stod och slickade samma lamm. Jag tror att jag redde ut vems det var, och sen fick de någon till. Sammanlagt två trillingfödslar. En ungtacka lammade även perfekt utan komplikationer.

Jag lade mig i herdekammaren på morgonkanten, och då hörde jag ett vrål, ovanligt för en som lammar. Då var det tackan som först blivit av med sitt lamm, som låg och födde ett tredje lamm fem timmar efter det första. Det ska ju egentligen vara omöjligt. Förklaringen kom sen, med efterbörden kom ett dödfött och delvis ruttnat lamm. Den hade mest troligt legat vägen för det fjärde lammet. Det lammet som legat och kämpat i fem timmar var jättepiggt. Men tackan orkade inte ens slicka av det, hon låg av förklarliga skäl helt utmattad. Hon orkade sen ställa sig, och lät den nya dia. Alltså hon är ju helt suverän, som ändå tog detta lamm till sig. Hon fick feber dagen efter, och det kan tackor få samma som människor. Men efter omständigheterna med ruttnat lamm i magen och infektionsrisk så fick hon antibiotika efter att jag konsulterat veterinär.

Det var ungefär den där natten. Så förutom massor av lamm, två dödfödda och det sedan länge döda. Sedan har vi bara haft en dödfödd trilling till.

Jag var bakjour, satt och fixade med boken, när jag blev utkallad en dag. Jag satt och svarade på mail i mobilen när jag säg att det inte verkade bra med ett andra lamm som en tacka höll på att föda. Jag skuttade in i lammboxen, och hann tänka att både tacka och lamm dör om jag inte fixar det här, ett ryggläge. Men det gick bra, problemet var att lamm nummer två var dött och den bakom ville förbi och ut.

En ny grej var att vi hade en tacka, en ettåring där inte mjölken rann till direkt. Lammen var pigga och diade råmjölk, men det räckte tydligen inte – för morgonen efter var båda två nästan livlösa. Vi fixade koråmjölk från Hedensbyn, jag sondade dem. Och de tog sig. Tackan var tapper och lät dem suga och suga – och till slut började lammen växa in i sitt skinn.Ett enda lamm har varit medtaget efter födseln, det var efter ett komplicerat felläge. Det lammet sondade jag och då tog det sig upp och började att äta själv.

Ett annat lamm hittade vi kraftigt nedkylt där i början när det var jättekallt på natten. Vi satte in det i herdekammaren i en frigolitlåda med värmelampa under, tempen var bara 32-33, så nära död man kan vara. Men lammet tog sig, vi sondade när det tinat upp lite – och sen fick den gå tillbaka till tackan – som var helt suverän och såg direkt att det där var hennes lamm och tog emot den.

Alla andra lamm superpigga, och tackorna med – hittills. Vi börjar ha riktigt bra avelsmaterial nu, i stort sett bara supertackor. Hon som repade sig från det ruttnade lammet och lät sina lamm äta fast hon var så sjuk – hon hade jag egentligen funderat på att ta bort för att hon har lite svårt humör. Men nu vet jag inte om jag kan när hon klarade det där.

Sen blir man ju mer rutinerad med åren, jag har då på riktigt räddat livet på 4-5 stycken i år.

Lammen efter nye baggen Love är fantastiskt vita och fina. Det ska bli verkligen roligt att mönstra dem.

Jag har hållit på att göra en massa idag, mest skrivjobb men även utfodring av fåren medan jag skrivit detta inlägg. Jag ska bara……innan jag ska ta kväll. 13 timmar jobb räcker, man börjar inte orka så mycket mer.

Kvällens plan är att börja med en ny tröja av det rönnbärsfärgade finullsgarnet. Få se hur det ska gå, Karin i Skåne ska också börja med en. Så hon blir mitt stöd. #woolandhoneysweater

 

 

Efterfest

Det har nu varit både Fårfesten i Kil och Vantfestivalen i Junosuando. 130 mil söderut och 15 mil norrut, enkelresor.

Det var så himla kul att träffa allt får- och ullfolk. Jag hinner inte skriva mer tyvärr.

Förra veckan blev det dessutom två dagar med Färjerederiet i Luleå. Det är vi som är på lunchpromenad på bilderna. Vi fick stegräknare, som jag nu ska använda. Min förhoppning är att spara pengar åt staten – och slippa köpa nya färjekläder till våren.

Och så fixade jag SAM-ansökan i förra veckan, var till Hushållningssällskapet i Kalix för rådgivning. Vi köpte även en massa lokalt nötkött. Det gick med råge igenom kvalitetstesten, entrecoten var supergod. Se bild.

Schema för denna vecka ser ut så här; litteratur på måndag – plus lite ärenden på byn och i färjestugan. Tisdag, onsdag blir det fårklippning och vaccin av tackorna. Torsdag och fredag blir det mer litteratur. Hoppas att kunna köra ved i helgen.

Jag har lediga stunder i alla fall vissa kvällar att se fram emot – då blir det min nya roliga stickning av det egna finullsgarnet. Titta på bilden med ett begynnande ok i mörkbrunt och vitt. Är det något Fårfesten är bra till, så är det inspiration. Tack alla, vår teststickare Karin från Skåne med flera.

Fårfesten i Kil

Vi i #finullochfargnorrbotten planerar nu det nya året och Fårfesten i Kil i synnerhet – den 1-3 mars åker vi till Värmland. Ann-Britt och jag åkte till Annelie i fredags för att diskutera resan, praktiska saker som resväg, monter och försäljning.

Vår medhjälpare Karin Hees var med på mötet på distans – hon missade dock Annelies väldigt goda mat.

På mötet hade vi dock deltagande av Drängfacket, Bernte och Sture.

Vi känner oss på gång, och ser verkligen fram emot att träffa får- och garnkollegor från riket och utlandet, samt kunder och arrangörer. Välkomna till Värmland i mars!

Det blev bra till slut

Tack alla för fåråret! Livdjursköpare, bondekollegor, fårfestkollegor, köttkunder, garn- och skinnköpare, familj, markägare med flera. Alla köttlådor är nu levererade och djuren står installade.

Vi hade en fantastisk lammsäsong med 70 levande födda varav alla var pigga och friska. Inte ett enda lamm blev sjukt, dog eller råkade ut för någon olycka. Det är nästan osannolikt. Mycket beror på friska sunda djur och bra utfodring – vi hade helt perfekt foder innan och efter lamning, tack Henrikssons.

Vintersäsongen tar nu vid, snart nya betäckningsgrupper, det ska bli intressant med nye baggen Love från Koby.

Och snart börjar julförsäljningen, vi har mjuka vegetabilgarvade finullsskinn, lika mjukt garn och snart har vi rökta lammstekar och bogar samt korv.