Mer kunskap

Fårtema i ett par dagar; kurs med Barbro Nord och Hushållningssällskapet i Skellefteå igår. En så proffsig kvinna, vad hon inte vet om får och mönstring!

Vi verkar ha dragit en vinstlott, för Barbro ska komma hit och mönstra våra får här i Norrbotten i augusti. Det är nödvändigt att sätta sig in detta med avel, bra att få riktig kunskap och inte bara på känn.

Rasen vi har, svenskt finullsfår, är en gammal lantras och den räknas även som hotad husdjursras.

Bland rasen största fördelar är att de är friska djur, de har en fantastisk ull, mjuka, täta och varma skinn, får många lamm och köttet är gott. Det senaste är förstås subjektivt, men förutom att jag tycker det själv är det det många kunde som säger att det är ett ovanligt gott kött.

Ullen är outstanding av svenska raser när det gäller mjukhet, bara merinokorsningen jämtlandsfår som mäta sig med finullen. Och att få ull är inte så bara, det är det fåret används till som nyttodjur genom årtusenden. Som det här inslaget förtäljer:No Wool No Vikings Så bara en sådan sak, förutom att den hjälpt människan med kläder; hur hade vikingarna tagit sig någonstans om man inte vävt segel av spunnen ull?

Nå, allt det här har betydelse för aveln, om vi inte avlar på sunda och bra får så försvinner kanske någon av de unika egenskaperna. Finullsfåren är verkligen nyttodjur i och med att man tillvaratar hela djuret – plus att de håller landskapet öppet – och så har man någon att tala med.

Lantras = rejält

Kläder, mat, värme om hävdad mark. Det är viktigt att rikta in aveln så det blir en balans mellan allt och att alla delar tas med. Här ska inte avlas bara på utseende även om det förstås är viktigt att fåret är rastypiskt. I finullsaveln är det inget sådant där att man ska avla på nosar som knappt går att andas igenom, som vissa hundraser, eller bara få ett skinn som ser fint ut att hänga över en fåtölj.

Det ska vara riktiga saker, nytta för nyttodjuret – så det blir bra med mönstring på riktigt. Med andra ord är vi så glada att Barbro kommer uppåt. Här är hon på fårfesten med fansen, fårfarmare och skinnberedarna flockas omkring henne.

Input

Jag läste igenom gårdagens inlägg, och tänker att det var så många fler vi träffade i Kil; som Marita som är den första tagit in Svartnosfåren i Sverige – hoppas det går bra för henne. Ganska kul att träffa folk från nätet ”Jaha, är du deeen Marita”.

En annan vi bara haft kontakt med mail och mobil är Lena Persson på Ullforum, dit vi skickat våra finullsanalyser. Så kul med folk som värnar om den svenska ullen. På besök kom också Claudia Dillman, Fåravelsförbundets ullansvariga.

Inte minst var det kul att vi träffade nya kompisar, Anita och Ulla från Uppsala som var och sålde. De kom med oss på middagen, så det blev årets ”ja, vi ska ut och äta, häng med oss”. De är de som är med på bild när nedan. Det är som roligt att veta att det finns fler som är mångsysslare, som håller på med får, hantverk och bokstäver av något slag.

Hade jag tid skulle jag skriva mer om kursen i Basic safety och ADR, och deltagarna. Vi var 5-6 trevliga från Färjerederiet och resten av de 19 sjömännen var maskinister, matroser, kaptener med mera som mest jobbar på de sju haven; på typ Siljabåtarna, tankbåtar, stora kryssare med mera – de var stationerade i Aten, Malaysia och andra platser än Boheden och Rödupp.

Ny avstamp

Det bär iväg till Fårfesten i Kil i eftermiddag. Och det blir sen utbildning i Stockholm.

Jag har bokfört ett sista varv innan resan, det kan bli besvärligt att komma ikapp annars. Jag hoppas nu på pengar in, och det ska det väl bli. Även om jag inte fått mitt nya garn än, så har jag skinn med att sälja – inte minst fina ”syskinn” – finull och ju i särklass varmast (partsinlaga). Och skinn säljer jag på hemmaplan också. De vegetabilgarvade lammskinnen är poppis hos de som vill ha present till baby, mjuka gosiga skinn som inte innehåller krom. För så är det, de allra flesta skinn innehåller krom.

Utbildningen i Stockholm blir liksom mycket fysisk, så jag hoppas hålla mig frisk så här i influensatider. Jag är i rätt bra form. Sen blir det en hel del teori också, men det är ju inte lika krävande.

På tal om pengar ut så har jag förutom storräkning till Lantmännen för kraftfoder och skinnberedningen även betalat högst privata nöjen detta månadsslut. Februari är studielånmånad. Och det är alltid roligt när man betalat, jag känner mig nöjd.

Förr om åren har det varit knivigt ibland, de nya studielånen betalas ju oavsett om man har jobb och hur stora inkomster man har. Så nog har jag många gånger haft tillfälle att begrunda om det varit värt det. Och jag har kommit fram till:

Det har varit så himla mycket värt det. Jag hade inte velat byta bort kunskapen på något vis. Och i stort sett alla studier gjorde jag som fyrbarnsmor och låginkomstagare, dessutom som en som vägrat sätta ett- och tvååringar, ja treåringar också, på dagis.

Men jag jobbar gärna till jag är 90 år, det har varit så värt att inte bara samla pengar till pensionskuvertet. Och det är roligt att jobba.

Kämpar…..

…….i föreningsträsket. Det är Överkalix kulturförenings möte imorgon.

Jag blev i alla fall lite gladare när jag nyss ritade ihop verksamhetsberättelsen, vi har ju gjort ett gott arbete med Hantverksveckan i Överkalix under 2017! Hurra!

Det var även träff med Hushållningssällskapet i fredags, matträff med andra ord. Det blev himla lyckat, en orientalisk matlagning där vi hjälptes åt att laga – och äta. Maria och Fatima var konsulter.

Sen på söndag är det ett till årsmöte, centerpartiet denna gång. Där är jag ”bara” i valberedningen.

Innan dess är det en helhelg med Vinterstickning på Tjers, nästa helg börjar med möte med hemslöjdskonsulenterna på fredagmorgon. Sen blir det lunch med konsulenter och stickare – efter det hoppas vi på en behaglig helg. Jag har ju mycket förberedelser inför Fårfesten i Kil att göra. Och garnet har inte kommit från spinneriet än, liiiiiite paniiiiik.

Efter Fårfesten bär det av direkt till Stockholm på kurs med Färjerederiet. Så jag kliver av nattåget från Värmland/Hallsberg redan i Stockholm på söndagkväll.

Denna kurs som är obligatorisk för att man ska få jobba som befälhavare på linfärjorna och innebär att man förutom allmän utbildning om säkerhet, brand och sjukvård ska typ hoppa i kalla havet i flytoverall – antar jag.

Fördel med kursen, jag slipper Hushållningssällskapets årsmöte.

Jag har nu som en del av helgsysselsättning att väva klart till Fårfesten, av de restgarner jag har kvar.

Morgondagen kommer att ägnas åt momsredovisningen och årsmötet. Efter det kommer det bara att bli roligare.

Som ni ser så kämpar jag för att få arbete gjort, och det är ju inblandat i det här ideella. Fatta att det finns folk som inte ägnar sig åt ideellt arbete. :-))))

2017

Sammanställning av 2017, á la Instagram. Det verkar ha varit mycket eget ullgarn. På så vis kan jag sammanfatta året; jag är oberoende av utländsk klädindustri, haha. 😉
Och av bilderna att döma ser det ut som om jag bor på vackraste platsen, för 54:e året 😀
Får- och jordbrukaråret var slitigt, med sen och kall vår, sommar och höst. Inklusive sent bete, större foderåtgång, liten skörd, katastrof för spannmål  – himla trist för bönderna (mig drabbade det bara på så vis att jag fått importera dyr halm från utlandet). Dessutom var det slaktkö. Förutom allt det här gick fåråret bra, vi är uppe i full besättning och inga katastrofer. Jag har lärt mig att klippa får bra, fast jag egentligen tänk att inte göra det själv, men nu blev det så.
Mina nygamla samarbetspartners Annelie och Ann-Britt och jag var till Fårfesten i Kil i mars, vi fick blodad tand och åker dit 2-4 mars på det nya året som försäljare. En av årets höjdpunkter var att utveckla samarbete med såna som vill göra lika grejer tillsammans.
Mat- och Hantverksmarknad i Överkalix fixade vi. Bra första försök. 
Bokprojekt har gått framåt. Fler planeras.
Examen som fartygsbefäl klass 8 samt maskinbefäl klass 8 avlagd.
Trevliga, mycket trevliga hyresgäster i stugan. 
Ungarna är himla duktiga. Det har aldrig varit sådan där ordning på mig. Trevliga är de dessutom. Nu som vuxna går de ju att tala med 😂 Skämt åsido var de fina som barn också. 
Och gåben har tagit pension sen ett par månader. Det är trevligt att inte vara lika mycket ensam. Nyårsafton till ära, så har han varit ut och matat fåren medan jag legat på soffan och blippat till denna text på mobilen. Jag minns inte när jag kunnat ligga i morgonrock utan att gå ut senast. Tack och hurra gåben 😍😀
Jag önskar er alla ett bra 2018! Kämpa på, ta hand om er hälsa, gör något nytt, yoga, umgås 😊🧘‍♂️🎇🎇🎇