Efterfest

Det har nu varit både Fårfesten i Kil och Vantfestivalen i Junosuando. 130 mil söderut och 15 mil norrut, enkelresor.

Det var så himla kul att träffa allt får- och ullfolk. Jag hinner inte skriva mer tyvärr.

Förra veckan blev det dessutom två dagar med Färjerederiet i Luleå. Det är vi som är på lunchpromenad på bilderna. Vi fick stegräknare, som jag nu ska använda. Min förhoppning är att spara pengar åt staten – och slippa köpa nya färjekläder till våren.

Och så fixade jag SAM-ansökan i förra veckan, var till Hushållningssällskapet i Kalix för rådgivning. Vi köpte även en massa lokalt nötkött. Det gick med råge igenom kvalitetstesten, entrecoten var supergod. Se bild.

Schema för denna vecka ser ut så här; litteratur på måndag – plus lite ärenden på byn och i färjestugan. Tisdag, onsdag blir det fårklippning och vaccin av tackorna. Torsdag och fredag blir det mer litteratur. Hoppas att kunna köra ved i helgen.

Jag har lediga stunder i alla fall vissa kvällar att se fram emot – då blir det min nya roliga stickning av det egna finullsgarnet. Titta på bilden med ett begynnande ok i mörkbrunt och vitt. Är det något Fårfesten är bra till, så är det inspiration. Tack alla, vår teststickare Karin från Skåne med flera.

Fårfesten i Kil

Vi i #finullochfargnorrbotten planerar nu det nya året och Fårfesten i Kil i synnerhet – den 1-3 mars åker vi till Värmland. Ann-Britt och jag åkte till Annelie i fredags för att diskutera resan, praktiska saker som resväg, monter och försäljning.

Vår medhjälpare Karin Hees var med på mötet på distans – hon missade dock Annelies väldigt goda mat.

På mötet hade vi dock deltagande av Drängfacket, Bernte och Sture.

Vi känner oss på gång, och ser verkligen fram emot att träffa får- och garnkollegor från riket och utlandet, samt kunder och arrangörer. Välkomna till Värmland i mars!

Det blev bra till slut

Tack alla för fåråret! Livdjursköpare, bondekollegor, fårfestkollegor, köttkunder, garn- och skinnköpare, familj, markägare med flera. Alla köttlådor är nu levererade och djuren står installade.

Vi hade en fantastisk lammsäsong med 70 levande födda varav alla var pigga och friska. Inte ett enda lamm blev sjukt, dog eller råkade ut för någon olycka. Det är nästan osannolikt. Mycket beror på friska sunda djur och bra utfodring – vi hade helt perfekt foder innan och efter lamning, tack Henrikssons.

Vintersäsongen tar nu vid, snart nya betäckningsgrupper, det ska bli intressant med nye baggen Love från Koby.

Och snart börjar julförsäljningen, vi har mjuka vegetabilgarvade finullsskinn, lika mjukt garn och snart har vi rökta lammstekar och bogar samt korv.

Mer kunskap

Fårtema i ett par dagar; kurs med Barbro Nord och Hushållningssällskapet i Skellefteå igår. En så proffsig kvinna, vad hon inte vet om får och mönstring!

Vi verkar ha dragit en vinstlott, för Barbro ska komma hit och mönstra våra får här i Norrbotten i augusti. Det är nödvändigt att sätta sig in detta med avel, bra att få riktig kunskap och inte bara på känn.

Rasen vi har, svenskt finullsfår, är en gammal lantras och den räknas även som hotad husdjursras.

Bland rasen största fördelar är att de är friska djur, de har en fantastisk ull, mjuka, täta och varma skinn, får många lamm och köttet är gott. Det senaste är förstås subjektivt, men förutom att jag tycker det själv är det det många kunde som säger att det är ett ovanligt gott kött.

Ullen är outstanding av svenska raser när det gäller mjukhet, bara merinokorsningen jämtlandsfår som mäta sig med finullen. Och att få ull är inte så bara, det är det fåret används till som nyttodjur genom årtusenden. Som det här inslaget förtäljer:No Wool No Vikings Så bara en sådan sak, förutom att den hjälpt människan med kläder; hur hade vikingarna tagit sig någonstans om man inte vävt segel av spunnen ull?

Nå, allt det här har betydelse för aveln, om vi inte avlar på sunda och bra får så försvinner kanske någon av de unika egenskaperna. Finullsfåren är verkligen nyttodjur i och med att man tillvaratar hela djuret – plus att de håller landskapet öppet – och så har man någon att tala med.

Lantras = rejält

Kläder, mat, värme om hävdad mark. Det är viktigt att rikta in aveln så det blir en balans mellan allt och att alla delar tas med. Här ska inte avlas bara på utseende även om det förstås är viktigt att fåret är rastypiskt. I finullsaveln är det inget sådant där att man ska avla på nosar som knappt går att andas igenom, som vissa hundraser, eller bara få ett skinn som ser fint ut att hänga över en fåtölj.

Det ska vara riktiga saker, nytta för nyttodjuret – så det blir bra med mönstring på riktigt. Med andra ord är vi så glada att Barbro kommer uppåt. Här är hon på fårfesten med fansen, fårfarmare och skinnberedarna flockas omkring henne.