2017

Sammanställning av 2017, á la Instagram. Det verkar ha varit mycket eget ullgarn. På så vis kan jag sammanfatta året; jag är oberoende av utländsk klädindustri, haha. 😉
Och av bilderna att döma ser det ut som om jag bor på vackraste platsen, för 54:e året 😀
Får- och jordbrukaråret var slitigt, med sen och kall vår, sommar och höst. Inklusive sent bete, större foderåtgång, liten skörd, katastrof för spannmål  – himla trist för bönderna (mig drabbade det bara på så vis att jag fått importera dyr halm från utlandet). Dessutom var det slaktkö. Förutom allt det här gick fåråret bra, vi är uppe i full besättning och inga katastrofer. Jag har lärt mig att klippa får bra, fast jag egentligen tänk att inte göra det själv, men nu blev det så.
Mina nygamla samarbetspartners Annelie och Ann-Britt och jag var till Fårfesten i Kil i mars, vi fick blodad tand och åker dit 2-4 mars på det nya året som försäljare. En av årets höjdpunkter var att utveckla samarbete med såna som vill göra lika grejer tillsammans.
Mat- och Hantverksmarknad i Överkalix fixade vi. Bra första försök. 
Bokprojekt har gått framåt. Fler planeras.
Examen som fartygsbefäl klass 8 samt maskinbefäl klass 8 avlagd.
Trevliga, mycket trevliga hyresgäster i stugan. 
Ungarna är himla duktiga. Det har aldrig varit sådan där ordning på mig. Trevliga är de dessutom. Nu som vuxna går de ju att tala med 😂 Skämt åsido var de fina som barn också. 
Och gåben har tagit pension sen ett par månader. Det är trevligt att inte vara lika mycket ensam. Nyårsafton till ära, så har han varit ut och matat fåren medan jag legat på soffan och blippat till denna text på mobilen. Jag minns inte när jag kunnat ligga i morgonrock utan att gå ut senast. Tack och hurra gåben 😍😀
Jag önskar er alla ett bra 2018! Kämpa på, ta hand om er hälsa, gör något nytt, yoga, umgås 😊🧘‍♂️🎇🎇🎇

90 får klippta

Det var svettigt, men det gick. Tackorna plus en stor del av lammen klippta. De sista 20 tackorna klippte jag i lördags, med gåben som hantlangare som en som forslade fram fåren. Jag klippte, grovsorterade ull och skötte maskinen med byte av skär och inställningar. Sen hullbedömde jag allihopa och verkade klövarna.

När jag kom in vid 19-tiden skrek hela kroppen av smärta. Jag hade inte klippt så där länge om det inte varit för att det var de sista – jag ville inte klippa någon fler dag. Jag gjorde yoga och sträckte ryggen åt andra hållet, från dubbelvikt till banan – och det blev bättre.

När jag vaknade i söndags hade jag faktisk bara träningsvärk i axlarna, och satte lite arnikasalva på dessa. Och faktiskt, kroppen var återhämtad på söndag. Det är yogan jag har att tacka för fysiken, det hade aldrig gått utan den.

Ullen av ett 80-tal får är nu sorterad och packad i säckar, för vidare transport till spinneriet. Skinnen skickas i veckan. Snart är fåråret slut. Det nya börjar i och med betäckningen, på ett par veckor.

Uppdaterat CV

Det blir skryt nu; jag har lärt mig att klippa får genom att ha dem sittande på ändan. Som proffsen alltså, nu kan jag sätta fårklippare i mitt brokiga CV.

Jag bestämde mig i helgen för att lära mig – och nu sitter det – och fåren också. Snabbare, smidigare, lugnare och bättre resultat.

40 lamm klippta, nu är det bara resten kvar. Jag tackar yogan för min fysik! 😀😀😀 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑

Vinterformen

Den senaste veckan har det märkts att livet inte alls är lika fysiskt som på sommaren. För lite träning alltså. På sommaren hade jag nästan ingen tid att träna, men man rör sig ju i alla fall:

Jag cyklar ut till hagen, cyklar hem, plockar ved, bär saker, klättrar omkring, går till stranden, stängslar hagar, letar får, kollar beten och ängar. Dag ut och dag in utom när jag sitter vid datorn.

Lite trött blir man, inte minst av värmen. Men, man använder kroppen. Vilket betyder att mitt dåliga knä alltid är bättre på sommaren. Benmuskler får man inte minst av att cykla, och fast jag bara var ut med racern ett par gånger (på hösten) – så cyklade jag i alla fall här på gården. En kilometer här och en där, är bättre än inget.

Nu har knät börjat värka, inte bara på natten. Ingen toksmärta, verkligen inte, men molvärk. Och mycket därför att jag tänkt börja träna ”sen”.

Så idag har jag börjar använda mina viktmanschetter och träna. Jag måste skärpa mig, jag är så dålig på att träna hemma. Det sitter i från decennier av träning, sådan som man gör borta efter att ha åkt hemifrån med en väska. Men nu gäller det. Att komma ihåg och göra det fler dagar….

Plus yoga då, världens bästa stretching. Fortsättning följer. Kanske. Hm.

Eftersatt yoga

En vanlig dag: Stiger upp vid 6-tiden för att gå till fåren. Envisas med att stå på ett ben och ta på mig strumporna, bara för att det ska gå. Jag är inte gammal, och försöker inte bry mig om trilskande rygg.

Och mitt i allt en dag: Jaja, jag kör väl ett snabbt yogaprogram då. Och vips, nästan allt ryggonda försvinner, jag kan stå på ett ben, böja mig hit och dit under tiden.

Så varför i all världen yogar jag inte regelbundet då?

Jag ska bara……..sitta vid skrivbordet, bära vatten till fåren, dra ris, klyva ved.