Vinterformen

Den senaste veckan har det märkts att livet inte alls är lika fysiskt som på sommaren. För lite träning alltså. På sommaren hade jag nästan ingen tid att träna, men man rör sig ju i alla fall:

Jag cyklar ut till hagen, cyklar hem, plockar ved, bär saker, klättrar omkring, går till stranden, stängslar hagar, letar får, kollar beten och ängar. Dag ut och dag in utom när jag sitter vid datorn.

Lite trött blir man, inte minst av värmen. Men, man använder kroppen. Vilket betyder att mitt dåliga knä alltid är bättre på sommaren. Benmuskler får man inte minst av att cykla, och fast jag bara var ut med racern ett par gånger (på hösten) – så cyklade jag i alla fall här på gården. En kilometer här och en där, är bättre än inget.

Nu har knät börjat värka, inte bara på natten. Ingen toksmärta, verkligen inte, men molvärk. Och mycket därför att jag tänkt börja träna ”sen”.

Så idag har jag börjar använda mina viktmanschetter och träna. Jag måste skärpa mig, jag är så dålig på att träna hemma. Det sitter i från decennier av träning, sådan som man gör borta efter att ha åkt hemifrån med en väska. Men nu gäller det. Att komma ihåg och göra det fler dagar….

Plus yoga då, världens bästa stretching. Fortsättning följer. Kanske. Hm.

Eftersatt yoga

En vanlig dag: Stiger upp vid 6-tiden för att gå till fåren. Envisas med att stå på ett ben och ta på mig strumporna, bara för att det ska gå. Jag är inte gammal, och försöker inte bry mig om trilskande rygg.

Och mitt i allt en dag: Jaja, jag kör väl ett snabbt yogaprogram då. Och vips, nästan allt ryggonda försvinner, jag kan stå på ett ben, böja mig hit och dit under tiden.

Så varför i all världen yogar jag inte regelbundet då?

Jag ska bara……..sitta vid skrivbordet, bära vatten till fåren, dra ris, klyva ved.

Personlig status

I stressen som är ska jag nu försöka ta itu med kroppen, formen har inte varit så bra på sistone – är ju gammal idrottare, så jag har rätt höga krav. Symptomen är värk i leder. Var ju till Atlaskotan, och sedan dess har jag inte haft en enda låsning i ryggen, mycket mindre ryggont och huvudvärk. Men då föll jag ju som f-n för ett par veckor sedan. Fast det verkar ända vara på väg att bli bättre. Och så sprang jag med en jäkla fart in i en stege i fårhuset med. En himla smäll, men tur att det inte tog glasögonen. Och mitt skadade knä, det utan flera vitala delar samt utan  brosk. Vojvoj, det blir inte bra av av att vara omusklad. Och fet är jag. Och otränad. Musklerna sedan fårhusbygget håller på att förtvina av allt datorsittande. Så nu från och med igår blir det:

  • Åka skidor, vallade äntligen turskidorna och var till skogs. Gav upp det där att en riktig norrlänning inte ska behöva använda klister. Gå ska jag också. Cykla blir det senare.
  • Yoga. Finns inte bättre. När man gör det.
  • Low Carb. Kommer nog med ålder, tål kolhydrater sämre och sämre. Måste inse att de tiden som bull- och semmelätare är förbi. Tycker mig se att värken i kroppen har med sockerätande att göra.
  • Och sen. Det räcker nog, då ska jag orka att både slita på farmen och sitta.

Och så ska jag inte ta över och göra allt som inte andra gör. Det funkar ganska bra nu. Man behöver inte göra allt man kan, för det blir för mycket. Nu gör jag bara det allra roligaste – och lite till 😉

Och så ska jag umgås, fick verkligen en vitaminpåfyllning på Vippa häromdagen - av alla som vi träffade, tokiga kusinen och jag.

Och så ska jag umgås, fick verkligen en vitaminpåfyllning på Vippa häromdagen – av alla som vi träffade, tokiga kusinen och jag. För övrigt ser ni ju att jag ser ut som en julgris 🙂 Vi umgås gott folk, välkomna, ska försöka ta mig mer tid.

Det var också superkul att träffa Anneli i lördags, vars tackor jag startade med – se nästa inlägg!

Sliter och yogar

image

Varmt! Gör nya hagar, bränner gammalt hö, samlar ihop hässjevirke och borde även måla lite.

Kroppen värker, överallt. Men vad gör det, kom på att jag ju kan yoga medan jag vaktar elden. Jisses vad snabbt värken kan bli bättre 🙂

Bara inga grannar ser mig.

Hm, vinter

Ja inte menar jag att det är vitt… fast det är det.

Nä, nu har jag läst alla bloggarna som jag har som länkar här, har inte haft kommit igång med något bloggläsande sedan sommaren förrän nu.

Jag har ännu en slö kväll. Men jag har jobbat hårt med slutrapporten idag, räknat, ringt – det har varit mycket. Men otroligt roligt är det att få ihop det. Så jag tyckte jag att jag var förtjänt av att slappa i soffan. En gång är ingen gång, och två gånger är en dålig vana. Så nu är det en dålig vana. Hm, mycket ska göras innan jul, en hel del målande är kvar.

Men kul var det att läsa bloggarna, alltid kul att vidga sina vyer och läsa andra en ens egen….

Och så har jag yogat ikväll – rena mirakelmedicinen för en dator-rygg. Jag och kollegan som brukar styrketräna, använder yogan som stretching efteråt innan var skyndar tillbaka i tjänsten. Vi har uppfunnit en ny yogavariant;stressyoga. All yoga är bra yoga.

Fysiskt status:

…. ska försöka ta mig upp från 82 år, som jag bedömde min fysiska ålder till när jag cyklade förbi Bränngropen senast.

Så jag gick med stavar igår kväll, och ikväll har jag yogat. Det har varit mera sällan på sistone. Och det märktes, jag är bara precis lite mindre stel än ett järnspett.

Och så har jag hört på nyheterna att stackars Frida Aili i Luleå basket fått knät ur led för andra gången. Stackars flicka. Vet hur det känns efter att ha gjort så gånger fem. Det är rätt, Frida, ibland måste man chansa och operera. Få knät ur led en gång, må väl vara, men två gånger är minst en för mycket.

Mitt eget knä har gått flera steg utför de senaste tio åren. Igår i kyrkan fick jag jätteont, på möte i förra veckan – ont och nu när vi sjösatte båten ont. (Det var faktiskt min idé att inte ta traktorn). Och vad gjorde jag sen då, tror ni?

Jag har varit och sprungit – som jag slutat med för åratal sedan!

Nå, lite ont i artrosen tog det. Men å andra sidan inte lika mycket som att sitta på möte med krokigt ben. Man ska ju leva medan man lever. Fast, nog är jag på tok för tung i kroppen för att springa – minst fem, tio kilo. Men det gick bra. Springa och springa förresten. Jag tog bara i så jag precis lyfte fötterna från marken samtidigt. Fast nog borde jag cykla istället, men det är så skönt att springa när det regnar.

Det gäller att bli lätt på foten!