Demokrati

Ja få se hur det går i riksdagsvalet. Det verkar vara en del ställningskrig. Jag tittade på DNs livesändning igår, när alliansen hade presskonferens, där de tydligt valde att de vill tala med S istället för SD.

Och denna sändning på Facebook är det värsta jag sett när det gäller hatiska kommentarer. Det är SD-väljarna som gräver ur sig sin frustration över att ingen faktisk vill regera med deras hjälp.

Och Löfven nappade inte. Han vill inte att alliansen ska ha mer att säga till om än han själv. Och så pekar han på att V och S tillsammans är större än alliansen. Men han vill inte regera med V. Eller SD. S vill styra själv.

Och här i kommunen blev det så, S har egen majoritet. På sätt och vis är det bra att det finns en majoritet, för de senaste året har det inte funnits någon, sen M hoppade av alliansen har det varit en del av att rösta emot för att vara emot. Och M räknade med att bli vågmästare och få makt i årets val. Men tji fick de. För inte kommer sossarna nu att planera något med dem.

En annan fördel med S-styre är att vi nu slipper domedagsrubriker i länspressen. Före valet har NSD haft en repris-serie med, som jag subjektivt ser det, med påhittade skandaler.

Det slipper vi nu. För allt svammel som skrivs drabbar oss som faktiskt försöker utveckla våra företag och det drabbar kommunmedborgarna i förlängningen.

Sen använder S fulspel. Och rent förtal. De anklagar ickedömda som brottslingar. I flera fall faktiskt. Den enda chansen folk kan försvara sig mot sånt är att de blir polisanmälda och sedan frikända eller dömda. Eller att de själva anmäler för förtal. Fortsättning följer. PS. Min kritik mot S gäller inte alla där. Tror jag 😊DS.

Fattar ni hur skönt det är att ha slutat med politik? 😊

Älven ❤️

En fin höstmorgon vid Kalixälven. Färjan till Boheden från kom full av älgjägare – och in mot Bränna åkte vi jobbare till Brännvalls café, vård och annan färjelinje.

Här i Rödupp tutar hundratals tranor på kornåkrarna. Och vattnet fortsätter att sjunka, det syns på min ”flöijr-pinne”. Få se när vi får något riktigt regn. 😊 Flöijra = högvatten på överkalixmål.

Indiansommar

Vilken fin höst. Det var i det närmaste sommarvärme igår, när jag kollade fåren tog jag av mig i linnet.

Hösten har alltid varit en tid för mig att ta nya tag. Och jag tog itu med skrivprojekt igår också, och jag har talat med fantastiska människor som ingår där. Ett par stycken träffade jag på Brännagården. Ojoj vad jag hade velat ta dem med till fåren och ut i vackervädret.

 

Analys av media

Jag håller med Sven även om jag inte ska rösta på V. Denna annons är en tragikomiskt analys av dagens länsmedia. Som i sin tur har rubriker som värsta kvällstidning. Och så är det idag, är något på lågvattennivå i NSD så står samma text i Kuriren.

Kvaliteten på media skulle jag kunna skriva länge om, det handlar om mycket mer än Överkalix. Jag har sedan länge sagt upp tidningarna på grund av detta, men jag ser ju ibland en tidning med rubriker som exempelvis ”dödsarrest” (!?) och man som i rubriken anklagades för att ha sprutat ketchup på sin partner (när han egentligen är anklagad för mordförsök).

Jag hinner inte skriva mer. Men jag försöker mig i det dagliga livet på ett rätt omfattande jobb med att göra Överkalix attraktivt – inom kultur, hantverk och som landsbygdsföretagare. Jag har även ett serviceyrke som befälhavare på färjan. Vi som jobbar för andra än oss själva vill ha hit fler människor, både fast boende och besökare. Varje gång det skrivs rent svammel så dras omdömet om bygden ner.

Och jag vet vad en kritisk granskning, pressetik etc är, jag är utbildad journalist med mera.

Men som sagt, media idag befolkas till allt för stor del av outbildade och eller folk som inte riktigt har spetskompetens.

En klarsynt och oberoende press är vårt främsta demokrativerktyg. Men.

Allt detta klicksökande späder på politikerförakt, och ger en puff till de nya antidemokratiska strömningarna. Och snart har vi nästa lågkonjunktur på väg dessutom, och då vet vi ju vad som kan hända.

PS. jag tänker rösta på ett parti som står upp för företagare, allas lika värde, mångfald, gröna näringar. D.S

Den sista flickan

Jag undrade lite över titeln när jag först lånade boken av Mirja, men nu förstår jag; Nadia Murad vill verkligen att hon ska vara den sista flickan som utsätts för det hon varit mer om, slaveri och systematiska våldtäkter av terrorister. Hon har bestämt sig för att överleva, även på ett idealistiskt plan. Hon flydde till slut från sina förövare, medlemmar i IS, som höll henne och många andra flickor och kvinnor fångna. Sedan dess har hon vigt sitt liv åt att kämpa mot förtryck, och få upprättelse för sitt folk. Ett och och tre månader efter att IS intog hennes by Kocho i norra Irak står hon upp och talar för FN’s forum för minoritetsfrågor.

Nadia Murad tillhör en minoritetsgrupp, yazidierna, i Irak. De har en egen religion och kultur. Hon växte upp under enkla men ändå harmoniska förhållanden i hembyn. Folk av olika etniciteter och religioner levde sida vid sida. Nadias familj var jordbrukare, och föräldrarna, framför allt mamman hade byggt upp en stabil försörjning. Bland annat såg de fåren som en investering, det var mycket viktigt detta att valla fåren till bete. Man känner igen hur livet var i vårt självhushållande samhälle för bara några decennier sedan, och för all del man känner igen hur jag lever nu.

Det som är utmärkande i Nadias starka berättelse är gemenskapen inom den stora familjen, mellan familjer och grannar innan IS kom. PÅ en kort tid slogs hela samhället i spillror, alla skingrades och allt de ägde beslagtogs av terroristerna. Nadia var då 21 år. De som inte hann fly, tillfångatogs och samlades i en skola. Kvinnor och män separerades, och kvinnorna fraktades iväg. Sedan fick de veta att alla männen sköts. Sex av Nadias bröder mördades, och även hennes mamma – den starka som hållit ihop familjen. En bror skadades av gevärselden och hamnade under en människa i massgraven, han lyckades sedan fly därifrån.

Det är en väldigt stark berättelsen, såklart. Det är hemskt att höra hur terroristerna låste in, misshandlade och våldtog. Det är känns ändå som om det finns ett hopp för mänskligheten med de medmänniskor som försökte hjälpa till. Bland annat familjen som hjälpte Nadia ut ur området när hon slutligen kunde fly. Ensam i mörkret i utkanten av Mosul, kom hon tills slut till en dörr. Det var omöjligt att veta om hon kom till någon som skulle ange henne för IS eller inte. Hon tvekade, och till slut tog hon mod till sig och knackade på. Det var hos en vanlig muslimsk familj, där fick hon stanna. De bestämde sin för att hjälpa henne att komma i säkerhet, med fara för deras eget liv. Och det var en stor familj som satte allt på spel. De skaffade falska pass, och en av männen låtsades vara hennes man för att de skulle ta sig förbi de otaliga kontrollerna som IS satt upp.

Nadia är tacksam för de som faktiskt hjälpte henne och yazidierna. Hon minns även de som inte gjorde det. Hon och flera av hennes släkt fick sedan komma till Tyskland. Det är just det, det stora i att hjälpa människor som flyr sina liv. Eller inte göra det.

Jag tänker på om detta hänt här. Och med en dotter i samma ålder Nadia, det vill man inte tänka på. Jag hoppas att min dotter när hon går vidare med mänskliga rättigheter kan hjälpa många som Nadia.

Puh

Det har varit en del på sistone, så nu försöker jag pusta ut. Som med 48 turer över älven på röduppsfärjan igår, hehe. Det blir lite stressigt med 16 1/2 timmarspass plus resa. Men konstigt nog är det vilsamt att vara i Rödupp, där finns fasta uppgifter, som att köra färja varje kvart, smörja linhjul etc. Fast med dessa arbetstider blir inte så mycket tid över till andra saker, den dagen. Men när jag kom hem igår så gav jag bina vinterfoder – iförd pannlampa.

Hantverksveckan och Hantverksmarknaden gick bra, jag får väl återkomma till detta senare när jag får tid. Men om man säger så, att i stort sett själv fixa Hantverksveckan fungerar förstås när man är snabb och listig. Dock går det ut över mina tre jobb.

Att köra detta ideellt skulle passa en eller flera som har 40-timmarsvecka och semester. Det är bara det att de som har semester har ofta så rysligt mycket att göra, med att just ha semester, så de flesta går nog bort, hehe.

Det var i alla fall kul med den första seriösa lammönstringen, även om det tog tre dagar med två gårdar och en kurs, plus tid till förflyttningar. Det gav mersmak, och det är på tiden. Innan jag blir nörd inom något område tar det väldigt länge, eftersom jag håller på med så många olika saker. Men nu är jag på gång. Jag har just fört resultatet i Elitlamm så här på fredagskvällen.

Sen blev det fokus på marknaden, jag och Ann-Britt hade lite medhjälpare med uppsättning av tält och sådant. Håkan H i Bränna som har ett likadant stort tält som vi hyrt, trodde inte sina öron när vi sa att vi satt upp det på fyra personer varav två korta kvinnor – men starka är vi. Vi har ännu inte haft tid att ta ner det.

Marknaden var bra, jättebra kvalitet på varorna, och nöjda kunder och säljare. Den återkommer, har vi tänkt.

Hantverkskurserna var på Folkets hus, och ledarna är så proffsiga att de sköter det mesta själv. Deltagarna verkade mer än nöjda.

Vi i finullsdelegationen hann ha ett möte om Fårfesten i Kil innan vi anslöt till hantverksmiddag på Tjers gästgiveri. Till och med Karin kom upp från Lund för att vara med oss – Ann-Britt, Annelie och jag.

Jag ser nu fram emot att någon tar tag i Hantverksveckan, så kan jag gå någon kurs.

Jag hann också ta årets sista bad (?) i älven med grelsbykusinerna, Anders och hans kusin i sin tur – Pernilla som kom från Uppsala för att kolla in bygden. Det var osannolik tur på fredagen, vi blev bjudna på kusinlunch och sen på middag hos Stures syster och man. Toppen för stressade.

Sen efter marknadshelgen var det uppstigning före fem på måndagsmorgon, för att bege mig till röduppsfärjan. Jag har så bra kollegor här på bohedenfärjan de kommer och hämtar mig innan första ordinarie tur halv sex – så jag hinner till Rödupp öppnar. Annars måste jag köra tre extra mil.

Så var vi ett gäng, Annelie med familj, till Öjebyn på lantbruksmässa. Tala om att komma till traktorhimlen. Sen har jag sålt livlamm i veckan, fyra tacklamm som fick bra resultat på mönstringen. Det är ju lite pyssel med insamling och administration. Vi fick en medhjälpare i Grelsbyn, en stugägare med rötter i Pojmis var grindvakt istället för Anton som dragit vidare till arbete. Vi har så tur att vi fått låna en superbra transport av Ingegerd.

Det känns lite ledigt idag i alla fall, men vi har gjort hage här på Boheden och projekterat en helt ny i Grelsbyn. Vi har varit och handlat begagnade stolpar på ABET, superbra och billigt. Annars handlade jag eltråd och stolpar för 3500 kronor på Granngården tidigare i veckan. Där rök det iväg pengar från traktorhögen.

Den stora nya hagen gör vi imorgon, tackorna kommer att bli glada.

Allt skrivande är förlagt till hösten, med börja i september.

Det finns inget att göra på landet, hehe.