Vifastdagarna

Välkomna på Vifastdagarna i helgen. Vi börjar imorgon på kvällen. Det är ett inträde, 150 kr, då kan man besöka hur många programpunkter man vill under helgen.

På Vippabacken på lördagskväll är det såklart inte inträde utan vanlig matservering och god köttsoppa. Och det blir ovanligt trevligt, de som kommer spelar och berättar mer improviserat. Vi som inte ens kan spela spilopipa lyssnar, äter och umgås. 😊

Välkomna! /Katarina och Överkalix kulturförening Kontakt även Anders Drugge, han kan spela 😊 nummer, klicka på annonsen, längst ner!

I can hear the sound….

….of writing on the wall.

Ronnie James Dio har sjungit i mitt huvud i flera dagar; At the end of a dream, if you know where I mean, when the mist just start to clear.

Det var när vi var på Bishops, och jag just satt och prisade den stora gitarristen Ritchie Blackmore när Long Live Rock and Roll dök upp i högtalarna. Och jag utbrast; Men här är ju Ritchie! Och så säger karln vid bordet bredvid: Och Ronnie James Dio sjunger.

Jag har aldrig gillat refrängen i låten speciellt, och har nog aldrig lyssnat på texten egentligen – vilken jag upptäckte att jag ändå kunde utantill. Undrar om jag ens kunde engelska när den här kom i mitten av 70-talet? In a different time, when the words didn’t rhyme….

Sen kom vi hem…

…från semestern.

Jag vet inte om det var stressen att stiga upp 4.45 och åka med extratur med bohedsfärjan för att ta mig till Rödupp. I alla fall så drömde jag under natten en massa saker, de här typiska att jag är ute i sista minuten.

Jag var på väg på ett jobb, de behövde folk på Tallviksgården. Haha, ja det är tungt på nätterna när man inte vet var man ska och jobba på morgonen. Och när man är så himla kompetent och kan massor av jobb.

Inatt när jag var på väg till Tallviksgården, vet jag inte om jag kom längre än att jag hittade igen mina gamla Birkenstock.

Ett semesterdygn

Tack ungar, vi fick ett presentkort på CGs till julklapp förra året. Och nu äntligen kunde vi åka – första natten borta tillsammans i år. Ett barn var fårvakt och ett annat lånade ut lägenheten. Wow vilken god mat.

Kvällens höjdare var pepparsteken, ett grymt vitt vin till hummersoppan och ett underbart japanskt dessertvin till chokladefterrätten.

 

Far och mor

Mina föräldrar på 1940-talet. Jag tänkte när jag såg början av ”Vår tid är nu”, att i den tidsandan träffades de, under kriget. Och de fick vara med om det fantastiska krigsslutet. Här var de unga och moderna.

Pappa fick en förlängd värnplikt och låg inkallad i flera år under beredskapstiden. Mamma jobbade med att administrera ransoneringskuponger.

Mina föräldrar lyckades vara med sin tid ändå tills de var gamla. De hade åsikter om samhälle etc så länge de orkade, mamma till allra sista dagen. Och så mycket kände jag dem, att de hade inte gillat de främlingsfientliga strömningar som nu är. De var ju med om att hålla nazismen borta och försöka klara samhället under andra världskriget, med varubrist och annat.

Det är idag exakt sex år sen mamma gick bort, och tio år sedan pappa lämnade oss. Det är fars dag idag. Och det är exakt 100 år sedan första världskriget slutade. ❤️

Jag tänkte hinna…

……med mycket idag. Men det blev bara morgonutfodring av fåren, försäkringsfråga, bokplanering och så lite korrektur.

Det verkar ordna sig med fåret som som blev överkört, men det är bara till viss del man kan dokumentera avelsvärde. Jag får å andra sidan det jag begärt. Bara det att om jag kollat mer ingående i Elitlamm, hade jag nog begärt mer. Men bra ändå, och inga fler får blev skadade.

Man får vara nöjd med ännu en säsong där inte ett enda djur fattas. Och otroligt skönt att vinterdjuren är inne. Vi har till och med planerat in en övernattning borta, med inhyrd fårskötare här hemma.

Det jag inte hann idag var verkning av alla klövar och hullbedömning. Hoppas på imorgon.

Snart är favvomånaden november slut och den stressiga sommaren kommer. Här är en bild från när vi hade semester i en kvart i somras 😄