Ellen 90 år

Svärmor fyllde 90 igår, hon hade först ett kalas på Brännvalls café för kompisar på eftermiddagen, som jag missade då jag var på kurs i Luleå. Sen hade hon mat, en planka från ICA med barnen och respektive. Tänk att ha en bunt med barn som är mellan 60 och 70 år!

Grattis!

Dagen till ära, denna kallaste maj på 30 år, föll ett träd över vägen som Sture sågade bort när vi kom från kalaset vid 23-tiden. Någon hade redan vart och tagit bort ett annat som låg delvis över vägen. Och kolla den snygga tröjan Eva stickan från vårt finullsgarn!

Antiklimax

Det har varit en vecka med mycket jobb, det är ju bland årets mesta stress denna tid. Och en förkylning smög sig på häromkvällen, det kom som en blixt från klar himmel – det började  med att jag låg två timmar under en filt och frös.

Fast jag blev ändå bättre, har orkat sköta får, räfsa, vara på utbildning, 90-årskalas och så fick vi årets sista tre lamm med mera. Men idag blev jag sämre med mer snuva och halsont, jag var såklart ut och fodrade fåren på morgon. För att jag måste, hur skulle de annars överleva.

Jag funderade på att stängsla, men beslöt att göra ett ryck med ett lättare jobb för att orka bättre (och inte få typ hjärtmuskelinflammation). Och så gick inte det. Varför?

Jo för att jag behövde en kommuntjänst för att kunna utföra jobbet.

Och de går hem tidigare för att det är en helgdag på söndag. Jaja, jag vet att det står i något avtal, det har mannen påpekat otaliga gånger. Men ibland blir jag så förbannat trött att så många får lön för att inte arbeta. När jag måste arbeta oavsett jag är sjuk eller frisk, alla veckodagar och varierande klockslag, ofta till mindre lön. Som bekant ska djur ha skötsel även på julaftonskvällen. Även om man råkas ha allehanda sjukdomar.

Nu blev jag less. Det kommer att bli bättre imorgon, hoppas jag är mindre förkyld. För jag har ett ordentligt fyspass då.

Annars är det roligt, jag har valt själv det liv jag lever. Och så vill jag ha det. Men lätt irriterad att inte kunna välja det fysiskt lättare jobbet idag för att andra har betalt för att icke närvara.

Det komiska var att på ”gåbens” jobb hade de glömt att det är pingstafton imorgon, då de jobbade hela dagen. Hade de haft bättre minne hade jag han kunnat komma hem och stängsla lite, köra ved, räfsa, halma, verka klövar på fåren…..eller ligga på soffan 😀

 

Libi, libi,lårt

Ikweil jer i sart

men bitti amörn jer i gått

-Som ”gåben” brukar säga

🙂

 Maj fick årets sista lamm:

Äntligen 

Jag blev klar med fårklippningen igår för denna gång. Det blev mycket extraarbete, som jag inte räknat med. Vi brukar leja fårklippare, just därför att jag prioriterar annat arbete. 

Men nu var jag tvungen att akutköpa en klippmaskin som med ett rejält antal skär kostar runt 7000:- Så det blir det att klippa själv i fortsättningen för att den affären ska gå ihop.

Jag tyckte det var riktigt roligt att klippa, det går så bra med riktiga grejer. Man klarar det ofta själv också, mannen behöver inte ta ledigt, det har varit en hel del pusslande för att få ihop en tid när både vi och fårklipparen kunnat samtidigt.

Men igår hade jag hjälp, det var de fyra baggarna kvar. De ger jag mig inte in i att flytta själv. 

Nils fäll vägde fyra kilo förra året, jag skulle gissa på något liknande i år. Fatta hur skönt det måste vara för fåren att bli av med vinterullen. De är nu nyklippta när sommaren kommer.

Våren

Våren, vojvoj.

Mycket arbete, många utgifter. Jag hoppas vid gud att jag inte behöver köpa en en enda meter stängseltråd eller något annat nu.

Det har ändå varit positiva dagar, med flera nya jobb i antågande. Det gillar jag.

Sen är det det här med våren, så mycket verkligt tidsödande som ska göras; fårklippning, verkning av klövar, röjning av beten, stängsling, bränning av rishögar från tidigare år, vedmaskin som ska köras, båtar göras iordning. Och hus ska målas, för all del. Då räknar jag ändå inte grejer som räfsa gräsmattan, putsa fönster och allmänt sköta om huset.

Sen kommer odlingen, växthus, potatisland, lite grönsaker.

Det blir i alla fall fint på nya betet. Den redan klara delen fullkomligt exploderade av växtlighet förra året.

Vi hade så tur att Stures systerdotter Linnea hjälpte oss så vi hann bli klara med den där sista delen igår. 

Lenins drängar pysslade också

Riktigt bra av Anders Alm – om manipulering av bilder. Läs här:

Bilden ljuger visst.

Totalitära stater förr och rasister nu har använt och använder bilden för att befästa sin verklighet. Befriande med seriösa krönikor i tidningen, och att de fortfarande har en del utbildat folk som frilansar (som min gamle fotolärare på journalistlinjen, Anders)

Jag funderar varje månad varför jag betalar för Norrbottens kuriren, jag tycker att både kvalitén och omfånget i tidningen minskar, liksom NSD gör. Samtidigt som jag tar mig mindre och mindre tid att läsa den. Det blir en ond cirkel. Jag har alltid trott att jag var den sista som ens skulle tänka tanken att inte kasta mig över tidningen direkt på morgon. Men nu ligger ofta hela veckans tidningar oöppnade.

Men idag blev det en sån här dag när det var värt att läsa gårdagstidningen. Hehe…..Who want yesterdays paper….

Långfrukost idag på lördag, en paus och till och med tidningen – även om jag fick gårdagens på min lott. Vi har redan varit ut till fåren, fodrat, halmat, vattnat och avlivat ett lamm. Resten av dagen blir det fårklippning, så länge det går med med befintliga skär – de nya var restnoterade, och så ska jag in i bikupan när vackervädret äntligen har kommit.

Får vi för lite att göra finns ett antal kubik med ved att klyva.

Omanipulerat, som den här bilden.

Tyckande……

…..av mig, om mig, om omgivningen och om kommunen i allmänhet. Redigerad på grund av ändrade omständigheter,

Säga vad man vill, det är roligt att försöka hitta arbeten och kämpa för att få in pengar. Jag har hållit på i många år nu, och det går bättre – mycket på grund av att många investeringar i både utrustning, kontakter och arbete är gjort. Saker går ju sakta när man gör flera jobb också.

Ekonomiskt hade det varit bra att ha timmar med lönearbete, ett där man vet vad man ska göra – och så får man lön för tiden man varit där. Jag är en som tycker i stort sett alla jobb är roliga, och får man betalt har man inget att klaga på.

Men jag söker inte lönejobb i någon större utsträckning, det måste ju stämma in med den egna verksamheten.

Och det här att söka jobb. Det är svårt på en liten ort. Dels finns det relativt få jobb, inte så varierat utbud. Jag sökte ett timjobb, men då kom jag inte ens på tal först. För att en annan ”hade frågat före”, det var tydligen viktigare än att jag hade tagit kompetensen före. Men det blev sen ändrat, kanske av flera orsaker. Det är ju inte heller lätt för arbetsgivare att få timvikarier, de som går på A-kassa är ju tvungna att tacka ja till heltidsjobb. Självklart, kan jag tycka. Jag kommer i alla fall inte att söka något heltidsjobb inom överskådlig framtid, men man ska aldrig säga aldrig – en dag kanske det dyker upp ett mer än bra jobb med bra betalt. Och A-kassa, hahaha, minns inte vad det var. Gudskelov, skönt att slippa satasvamlet.

Jag har i alla fall svårt att förstå hur man som arbetsgivare inte vill veta vem som är mest kompetent, när man har flera sökande som inte har jobbat på arbetsplatsen innan. Och det där är lite grejen med att bo i en liten kommun. Vad ska man ta in folk på intervju, när man redan känner alla? Fast så är det inte. Denne arbetsgivare och hela kommunen känner inte mig, vet inte vilka kompetenser jag här, vet inget om mina fysiska och psykiska förutsättningar. Många arbetsgivare är inte heller kompetenta att förstå vad en utbildning betyder – det finns en del sådana faktiskt. Blabla Livets hårda skola.

Lite så är det på mindre orter, folk som man känner och inte känner har en bild av alla och envar. Antingen tycker folk om mig att jag är välutbildad, driftig, social, rolig och kompetent. Eller så tycker man att jag är dålig i allmänhet, jag är rak och tycker inte alltid samma som de som vill bestämma. Men jag har väldigt få ovänner, måste jag säga. Jag har haft ett par tre stycken som gjort allt för att klaga på saker jag gjort de senaste åren. Men inte bryr jag mig nämnvärt om det, jo en del saker ideella har jag slutat med därför. Och inte har jag sett att klagomuren gjort detta vare sig bättre eller gjort det överhuvudtaget sen, haha.

Det är sällan folk som inte känner en annan tycker något neutralt om andra, folk ska kategoriseras. Fast det där vet jag ju, har läst om det i psykologin.

Ibland blir ju folk rädd för de som tycker mycket, speciellt kanske om man är kvinna. Karlar är det annat med, det kan till och med vara öppet rasister och ändå anses som kapabla att utföra arbeten – bland folk – fast man undrar hur det går om exempelvis kunder inte är lika värda.

På tal om tyckande:

En jönsig sak jag hört i veckan, på ett möte, var att någon eller några klagat på kommunalrådens videosnuttar. Varför, jo för att det hade tyckt lite. Väldigt lite egentligen.

Vad fan lever i för värld om inte ett par kommunalråd som står i media med sina ansikten ska få tycka något? Men det är klart, somliga har monopol på tyckande samt värnar om demokrati, så länge folk tycker lika som dom själv.

De där filmerna var för övrigt väldigt neutralt hållna, och de berättade kort vad som hänt och var som är på gång i kommunen. Jag kan tycka det var jättebra för mig som inte har tid att ringa runt och fråga alla politiker på kvällarna vad som hänt och vad som är på gång. För att inte tala om att folk i landet som bryr sig om Överkalix gillar filmerna, vi vill ju ha intresse för orten, inflyttning och investeringar utifrån bevars.

Jag sa en gång till om en facebooksida med flera administratörer att så fort man tycker något, kan man skriva sitt namn under. Och inte bara tyckande, jag vill bara förknippas med mina egna språkliga fel också. Jag försöker skriva under längre saker själv. Om jag skriver på Hantverksveckans Facebooksida att det är kurs i blabla den 9 aug eller möte här och där. Det är neutralt. Men om jag börjar skriva långa haranger om hur bra någon är, och tycka en massa – då är det kanske bäst att jag skriver mitt namn under. Detta är ju inte minst viktigt på politiska sidor där flera partier delar sida.

Haha, å andra sidan, skriver man sitt namn under att man informerat eller tyckt något, så kan ju janteklubben tycka att man ”tar åt sig äran”. Det har jag också upplevt när jag delat trevliga händelser. Men det är ju extremt ovanligt. De flesta ser samarbeten som ett bättre sätt att vara och samarbetar också. Jag har många företag och föreningar som jag samarbetar så mycket jag hinner med. Hade jag haft tid hade gjort det ännu mer.

Vad handlade det här om egentligen, haha. Tyckande och att bjuda på sig själv. Och bilden av sig själv och orten. Vet ni, det mesta är verkligen jättebra!

  • Företagarkollegorna inte minst. Toppen, hjälpsamma!
  • Och alla ideella krafter.
  • Politiker i olika partier som vill kommunen väl, som tänker mer på den än sin egen vinning. De som förstår att man kan tycka olika.

Det bär av ikväll att jobba åt annat företag, det ska bli kul. Har jobbat lite åt ytterligare företag i veckan. De som vill ha saker gjorda och vet att jag gör det, anlitar mig – det är ju ett bra betyg.

Nedan är Djupträsk för ett par år sen. Vi har ännu is på träsket, idag, i år.

Mer i mitt cv

Toppen är det i alla fall, den nya svindyra fårsaxen funkar jättebra. Det känns skönt att vara oberoende av andra, att kunna klippa när man vill. Men huh, inte är det lätt att baxa upp stortackorna ensam i klippstolen. Vad ska de väga, 60-70 kg kanske?

Nå, det går väl under kapitlet ”bra träning”.