Innelista för november

Jag borde nog ändå satsa på modebloggen, eftersom jag anar att det är där pengarna finns. Och så har jag ju en sån otrolig smak. Ähum.

IMG_5327

Ryamattan som morsan knöt i början på 70-talet, har fått en hedersplats vid min säng

IMG_5332

Vinterträdgård, Orangeri eller bara ett växthus.

IMG_5334

Antioxidanter, färglatt och närproducerat. Det här ska bli marinaden till den kreoska kycklingen

IMG_5339

Dagens outfit på Grundträsket; 10 år gammal Tierra-anorak, mössa och täckbyxa från Engströms i Bränna (Peak) handskar från Wilhelms, kängor Meindl, halsduk köpt när jag jobbade på Lassa i Boden 1981.

Engströms

Wilhelms

Kreolsk kyckling

Allhelgona

Kyrkogården i Grelsbyn är så vacker, speciellt denna helg. Vi gick omkring igår när mörkret lagt sig. Alla ljusen syns så bra i sluttningen. Vi besökte även kyrkogården i Bränna.

PB050013

Vi tände ljus på pappas grav, samt på mannens pappas, och Annas och Fias gravar; de som en gång bodde här. Såg sedan att det lyste på mormors grav. Jag tycker det är rogivande att vandra på kyrkogården. Jag och kompisen brukar ta en årlig kyrkogårdsvandring på sommaren också.

Pappa saknar jag förstås mest. Det är 1 1/2 år sedan han dog. Den här bilden är tagen 2005 i hans hem, och det är Josef som gör en skolintervju om hur det var förr medan jag tittar på. Pappa berättade om leksakerna. Hans farfar hade täljt en häst till honom, som han lekte med. Det var först efteråt som det gick upp ett ljus för mig; Pojkar lekte med hästar, de var mannens angelägenhet. Bilarna fanns inte på 20-talet. Pappa gjorde även egna leksaker, som exempelvis ”Gustablekt” som var en snurra i kartong med vikta hörn. Den släppte barnen på vinterskaren, och så sprang de efter.

PB050005

Omodern inredning

Jag håller väl på att bli dement, eller i barndömen, som man säger här. Under morgonpromenaden tänkte jag på just barndomen.

Det här är i sommarstugan hos Käll, barndomshemmet i Grelsbyn, och jag sitter i pappas knä. Förr bodde folk i sina sommarstugor på samma gård under sommaren. Det jag hört var att de städade det stora huset då. Personligen minns jag inte att jag bott i sommarstugan.

Den här bilden är nog från 1963. Hör ni barn; inte 1863. På bonaden står det;

Mitt hem är vårsol i vintertid, mitt hem är hvila i arbetstid.

pappa-och-jag

Tapeterna är ju ganska moderna, nu, inte då. Det ser ut som om de var till åren komna också. Om vi har haft i alla fall ett litet släkttrauma, så var det detta att vi alltid hade så gammalt hus och gamla möbler när vi var barn. I det stora huset var det trots allt lite modernare inredning, men bara lite.

Brorsan som är sex år äldre var och hälsade på en klasskompis i Bränna, när han var liten, det var väl på 60-talet. Han var starkt konfunderad efteråt. Hos Roland som var lärarbarn hade de ett helt nytt hus. Man kan ju tänka sig, höjden av modernitet, 60-tal, rent, strikt och RAKT. Stefan minns efter 40 år hur han tänkt att vi nog var fattiga, som hade det så där gammalt.

För mina småbröder var det likadant, även om de växte upp på 80-talet. De grinade och ville ha vita spånskive-skrivbord som alla andra. Bra för mig, som då var vuxen, jag sitter än vid deras svartbetsade ekskrivbord, hehe.

Själv hade jag mitt rum tillsammans med mormor, när jag var liten. Det var ett draperi som delade av det. Skämmigt, bara det. I min klass hade också somliga nya flashiga hus. I rummet hängde en lampa i mässing och med fem armar, som var köpt hos Centrum-Elov i Bränna. Mina klasskompisar hade moderna rislampor, det var ju 70-tal bevars.

Jag tror inte att de har kvar rislamporna, men de kan ha köpt sig nya på IKEA. Men jag har kvar min taklampa! Efter att både Stefan och Ästigål Per-Erik sytt nya lampskärmar i början på 80-talet, och sedermera Pelle-Agnes på 90-talet, så är det nu läge att förnya dem igen. Det lutar åt originalfärgen, ljusgult. Om den är snygg vet jag inte, men den har en historia, min historia. Lampan skulle jag absolut ha med mig efter skilsmässan; För den var MIN. Gamla möbler som jag inte har växt upp med, eller någon i min släkt haft, rör mig egentligen inte i ryggen.

Av pappas tavlor fick jag bland annat en han målat själv som föreställer Kjergårdarna i Grelsbyn. Den hängde på väggen under barndomen. Ingen annan tycker kanske att den är speciell, men för mig är den det.

Sammanfattningen kan bli; I vår släkt är vi inte så trendiga när det gäller heminredning. Och alla ungarna får skämmas, det ingår i fostran. Dagsländorna är förgängliga. Jag kan slås av att nutidens hemmahos-reportage visar hem som är nästan identiska. Men så har det nog alltid varit. Utom hos oss där man fick för sig att spara, det andra brände upp.