Jag väntar…

…fortfarande på att jag ska bli bjuden på Nobelfesten. Men nu är det bara att inse, det blir inte i år heller….

Jaja, jag tänker hur som helst tvätta upp mig och ta av mig ulltofflorna ikväll. Det blir Stickcafé på Brännvalls. Det har hänt nu, det kommer smygande med några års mellanrum; stick-ilet (det där med il eller allra helst äil, kommer nog från överkalixmålet, och det är väl när man blir mer eller mindre besatt av något).

Stick-ilet kan liknas med lätt mani, stick-mani. Men il är lite friskare än mani, det leder oftare till något stadigvarande utan manins nackdelar. Men jag blev i alla fall lite orolig för mig själv. Jag har, därför att jag ska på stickcafé, valt bort en vinprovning på hotellet ikväll. En vin- OCH chokladprovning. Med middag. Jo, nog är det så att man kan undra över sin egen mentala status.

Och förresten, vad är Nobelfesten mot ett Stickcafé på Brännvalls?

Jo, massor av kulinarisk gratismat, tjuvtittande på kronprinsessan, Reinfeldt och Herta Müller. Men stickcaféet är nog mer socialt ändå.