Flugornas Herre – lär vi oss något?

Tittade på Debatt igår som handlade om Uppdrag gransknings reportage om den dömde våldtäktsmannen i Bjästa. Inslaget på Svt play, som jag länkade till igår, är det mest tittade på genom tiderna.

Det här med rykten har upptagit en del tid de senaste dygnen. På en liten ort blir det mer reellt. Men på nätet går det explosivt snabbt. Ungdomar är förstås oerfarna, naiva och kanske lite mer benägna att se allt i svart och vitt. Det är ju det som är att vara ung, oerfaren – man lär sig, ingen föds som en färdig Dalai Lama.

Men vad som fascinerar mig är de vuxnas resonemang. Det verkar som om vi inte lär oss ett skit trots allt. När det kommer till rykten; de som inte berör direkt den närmaste familjen utan lite mer i periferin – de verkar trigga igång det sämsta hos människan. Det som händer är;

  • Ja, något händer – kan vara en våldtäkt, ett annat brott, en skilsmässa, politisk händelse, lokal angelägenhet – som en syltfabrik som inte blir byggd eller en hund som bet en annan hund.
  • Då inträffar sedan ett scenario när man ska ta parti, för den ene eller den andra – den eller den gruppen.
  • Sedan ska syndabockar utses.

Och det här händer som sagt lite ute i periferin. Vi har inte full koll på vad som hänt. Vi har inte alla fakta på bordet.

– Varför ägnar vi då energi till att ta parti i en konflikt vi inte vet speciellt mycket om? Och varför måste vi utse syndabockar?

Jo, jag skulle förstå om vi gjorde det här en gång, exempelvis som oerfarna tonåringar – sedan lärde vi oss att livet inte var så enkelt. Men det gör vi ju uppenbarligen inte. Vi lär oss ingenting. Eller gör vi det?

Jag kommer att tänka på Flugornas herre en förträfflig bok som jag har läst både på litteraturvetenskapen och på socialpsykologin. Den handlar om barn, men det kunde lika gärna vara vuxna. Läs den. Och tänk.

Förmodligen har allt det här med överlevnaden att göra. Det är bäst för oss att ta parti för den starkaste stenåldersmannen, den som skriker högst. För då är vi trygga. Vi måste välja snabbt, innan den starke stenåldersmannen med sin starka grupp ger sig på oss. Något sådant kanske?

Månaden civilkuragepris går till den modiga tjejen i Bjästa, som nästan ensam stod upp för brottsoffret.

Samtal

Debatt på TV kan vara intressant. Folkpartisten Johan Pehrsson, och kriminologen Sarnecki skrek lite i munnen på varandra igår. Så det var som som det brukar, en dag på jobbet för Janne Josefsson.

Ämnet de diskuterade var ungdomsbrottslighet, och vad man egentligen ska göra med unga som begår brott. Somliga, vill att åldern för att vara straffmyndig ska sänkas. Egentligen vet jag inte vad Pehrsson ansåg om det. Sarnecki ville det då definitivt inte. Så då gormade de på ett tag. Pehrsson hade, vad jag tycker, rätt i att sociala borde få bättre möjligheter att ta itu med problemungdomar. Han påstod att föräldrar vid samtal bara kan säga; Vi har inga problem. Och då händer inget mer. Är det sant? I så fall håller jag med; det borde finnas hjälp att få mitt i mellan att göra ingenting och tvångsomhändertagande.

Men båda var eniga om att familjer ska få hjälp tidigare. Dagis. BVC. Naturligtvis. Visst märks det på många barn redan på dagis, att de inte mår bra. Alla borde få en chans. Även de som inte har föräldrar som kan ta tillvara på deras intressen, fostra, vårda, vägleda.

Jerzy Sarnecki är förresten kul. Jag och kusinen träffade honom en gång i tiden på en mässa i Piteå. Vi satt och fantiserade om hur det skulle gå om vi blev ensamna kvar på jorden efter en stor katastrof. Och någon från buschen, kanske ett naturfolk, dök upp och vi hade ansvaret att förklara hur all teknik som funnits fungerat. Vi ansåg oss ganska körda på det området. Till och med när det gäller en så pass omodern sak som en fax: Jo, få se, det är en maskin där man sätter ett papper, sedan går det genom en telefontråd, och så kommer det ut ett papper i ändra änden…

Detta trevliga samtal berodde på att wienerbröden var slut. Det fanns bara ett kvar. På golvet. Uppochnervänt. Och vi stod alla tre och såg på det, och funderade på huruvida vi skulle ta upp det.