Mot Värmland 

Finull & färg Norrbotten åker till Fårfesten i Kil 2-4 mars, hurra! Det är vi tre företagare som delar monter: jag/Jakobgården, Rät & Avig/Ann-Britt Eklund och Höjdens fårgård/Annelie Hansson.

Vi ser fram emot att träffa branschen i år igen. Bilden är från årets spaningsresa, då vi bland annat befolkade Finullsföreningens bord  – hon som visar västen på bilden heter Tina och var hos föreningen. Men nu ska vi alltså sälja i egen regi  😊

På landet

En  helg med den årliga ombyggnaden av fårhuset – ny dörr och nytt foderbord. Lamningen har börjat med trillingar, en förtrupp, inte riktigt väntade än. Denna vecka kommer lamningen nog igång på allvar.

Så jag passade också på att besöka Vippabacken på stickcafé på söndagkvällen. Och på lördagen avklarades hushållningssällskapets lokala årsmöte.

Och anmälningar till kurserna på Hantverksveckan droppar in.

SAM-ansökan, EU-stöden, gjorde i förra veckan, det är bara ”hotade husdjursraser” kvar.

Sen ska det läsas ”läxor” – kursen i fartygsbefäl samt skrivas en del saker ”som jag skulle göra när det blev vinter” 😉

Och så hann vi med lite släktmiddag i lördags. Oj, lite avis är jag på folk som har tid att åka ut på skidor i vackervädret.

Fårfesten i Kil

Det har varit en väldigt lyckad och trevlig långhelg på Fårfesten i Kil. Jag reste med två andra företagare Ann-Britt Eklund och Anneli Hansson. En som färgar och säljer garn av garn och en som föder upp finullsfår och är på gång att förädla ullen mer än tidigare. Och så jag som gör både och – har får och säljer garn.

Jag återkommer med mer om Fårfesten senare, det har väckt många tankar. Som om jag inte hade nog tankar tidigare.

Men vi konstaterade i alla fall, att bland 150 utställare så är finullsgarnet unikt. Det var knappt någon annan som sålde det, annat än mitt som vi hade i Föreningen Svenska Finullsfårs monter. Det är ju synd, såklart, men vi ser ju potentialen för vår vidare försäljning. Och för rasen. Bästa helsvenska garnet, tillsammans med Jämtlandsfårets.

Det var också mycket trevligt att träffa de andra i Finullsföreningen, de flesta bor ju en bit bort, så tack Tina, Anna och ni andra. Jo det är kvinnor som har får, hehe.

Och så fick jag ju lite baggspaning, för inköp till hösten.

Vi träffade många fler likasinnade, som Karin som kom ensam från Skåne plus många andra. Inte minst branschfolket är det jättetrevligt att träffa.

Jag ska nu bland annat arbete, färga lite…….GARN….till nästa helgs evenemang; Vantfestivalen till Lovikkavantens minne – på lördag i Junosuando.

Här kommer några av bilderna. De säger väl mer än tre tusen ord. Jag inser nu att det finns en lång berättelse om varje bild. 🙂

Kulturellt

Vi hade en lyckad tillställning med vår Vinterstickning på Tjers Gästgiveri i helgen, efter start med lunch på Brännvalls café satt vi och umgicks med sticksömmen i två dagar. Det vill vi göra om. Kollegan Ann-Britt har en blogpost här.

Jag har börjat på en ”uppifrån-och-ner-kofta” med mönster av Tant Kofta, i brunt och grönt, mitt eget garn och egenfärgat. Jag älskar att sticka av mitt garn! Det är så mjuk och gosigt. Och stickning ska visst sänka blodtrycket – det behövs.

Annars har veckan bestått av projektansökningar – inget kul med så mycket ideellt jobb. Så nu måste jag ta itu med den egna bokföringen och momsredovisningen. Men jag hoppas att projekten blir bra i slutändan, både för mig och kommunen.

I kulturens tecken gick också ett möte med Region Norrbotten häromdagen, det verkar positivt med kulturen i länet. Många ser också nyttan med länets attraktivitet, kultur och entreprenörskap. Så hela jag verkar ligga rätt i tiden.

Veckan har också präglats av sjukdom, 6:e veckan med virus i kroppen. Direkt jag anstränger mig blir jag sjuk igen – helt orkeslös. Jag var ”frisk” här en morgon, och tog itu med bygget av fodersilo. När jag hade släpat fram byggskivorna var jag alldeles matt och satt en stund på skottkärran. Foderbilen kom igår, och då var allt klart – innan dess hade mannen finjusterat, han satte extra regelvirke efter mina och sonens anvisningar. Den senare är förresten hemma efter att ha sågat fingrarna i byggsåg på jobbet. Puh, det hade kunnat gå illa.

Själv har jag har varit och tagit CRP på Hälsocentralen, som den nu heter (det är åratal sen jag varit dit). Men det visade ingen förhöjning, inget högt socker heller och ok med blodvärde. Lite förhöjt undertryck var det enda som inte var helt normalt. Så förmodligen är det ett virus/bara inbillning/något psykiskt. Fast jag är ju stressad som satan över att inte orka jobba fullt ut, när jag har så mycket ogjort, så det kanske är därför blodtrycket var lite konstigt.

Annars när man har mycket att göra brukar jag skynda mig och springa fortare, men jag blir som ställd när inte den taktiken fungerar. Nu är det mer att prioritera. Och tyvärr så är det för mycket ideellt och för lite lön. Som vanligt.

Men nu kanske jag blir frisk. Det har jag trott ett par gånger i veckan i sex veckor, i och för sig. På morgon har jag förutom att fodra fåren, kört stora halmlass in på ströbädden. Och jag sitter upprätt än.

Nu ska jag ta itu med den eftersatta bokföringen och momsredovisning på det.

Jäkla vad proffsig jag känner mig med foderbil som kommer och en egen, dock hemmagjord silo. Och vad trevliga de är på Lantmännen, han som jobbar där med beställningarna är så positiv. När jag oroade mig över hållfastheten på tilltänkt silo, sa han:

– Men största tyngden är ju neråt.

Jo det förstås.

Och han som körde bilen var också så glad. Jag gillar positivt folk, speciellt när man har dåligt med egen ork.

Silon har för övrigt hållit över natten. Och tackorna blev som tokiga igår när jag och gåben hade damm av kraftfodret på overallerna. 😀

Trevlig fredag människor!

Finull

Bästa ullen!

Jag vidareförädlar gårdens får. Tanken är att göra mönster och sälja tillsammans med garnet.

Åh, det finns många som vill att man stickar åt dem, men tyvärr finns det ingen tid till det.

Så lösningen är att man köper garn och mönster och stickar själv – alternativt har någon som kan sticka åt en.