Vilket surr om detta vaccin. Strategier för Tyskland, Ryssland, Stockholm, Malmö dras i långbänk. Jag vet varken ut eller in. Det enda jag vet är att jag inte vill bli sjuk, och jag vill inte vaccinera mig. Men å andra sidan, nog kan jag vaccinera mig också – det spelar liksom ingen roll. Det vore onekligen skönt att slippa vänta och se om jag blir sjuk. Fjortonåringen vill inta vaccinera sig, sa hon i förbifarten häromdagen. Jag glömde fråga varför. Typiskt mig. På P1 just nu sitter en myndig basröst och förklarar att det här är en ungdomssjukdom, det är de unga som blir sjuka. Även om jag nu åker iväg och vaccinerar mig, så måste jag ju sen besluta hur jag ska göra med barnen, en 13- och en 14-åring.
Själv överlevde jag den förmodade kombinationen Hong kong-lunginflammation-vatten i lungsäcken i slutet av 60-talet. Men inte var det mer. När jag tänker på hur ont det gjorde, när jag som sexåring kände den där knivsmärtan när jag andades har jag faktiskt lust att springa iväg och vaccinera mig direkt. Å andra sidan vet jag inte om jag ids anstränga mig för att ta reda på när jag får komma till vårdcentralen. Men sen är det barnen. Gudskelov litar jag på att 23- och 25-åringen beslutar det där själva. De är sådana trygga unga män. Jag får väl ringa till dem och fråga hur jag ska göra….
Alla barnen hade kikhosta därför att jag inte vaccinerade dem. I alla fall när de mindre var små fanns det vaccin. Då beslutade jag det utan något velande. Är det för att jag är gammal nu som jag velar så. Har jag bestämt nog under mina första 46 år, så jag är less…och velig. Konstigt, jag har aldrig haft några problem med att bestämma mig. Jag brukar ta snabba beslut. Och för det mesta brukar det bli bra. De gånger det inte blivit bra, har jag snabbt tagit ett annat beslut. Det där velandet skapar bara ångest. Jag tror att Anton och Kalle får bestämma hur det blir med svinvaccinerandet för mig och deras småsyskon.
Förresten är det bara att de vänjer sig. I framtiden ska de ju ta beslut om huruvida de ska söka hemtjänst och äldreboende åt mig.
Själv fick jag förresten det så kallade trippelvaccinet som bebis. Och jag hade visst blivit så sjuk att ingen vågade ge mig de resterande sprutorna. Ja, just, så var det.
Vanlig influensa brukar jag få var femte, var tionde år. Men å andra sidan ska denna nya vara mer smittsam. Hm.
Äntligen slutar svinvaccinsföljetången på P1. Jag trodde nästan att Aftonbladets redaktion intagit radiohuset. Ja kanske ändå; hör här på det nya ämnet: De som dricker alkohol tjänar mer än de som inte dricker alls. Forskaren tror att de som dricker känner sig friskare etc. Men jag har en känsla av att det inte räcker med att dricka mer, för att pengarna ska strömma in. Och det håller nog inte borta influensan heller. Eller?