Fårfesten i Kil

Det har varit en väldigt lyckad och trevlig långhelg på Fårfesten i Kil. Jag reste med två andra företagare Ann-Britt Eklund och Anneli Hansson. En som färgar och säljer garn av garn och en som föder upp finullsfår och är på gång att förädla ullen mer än tidigare. Och så jag som gör både och – har får och säljer garn.

Jag återkommer med mer om Fårfesten senare, det har väckt många tankar. Som om jag inte hade nog tankar tidigare.

Men vi konstaterade i alla fall, att bland 150 utställare så är finullsgarnet unikt. Det var knappt någon annan som sålde det, annat än mitt som vi hade i Föreningen Svenska Finullsfårs monter. Det är ju synd, såklart, men vi ser ju potentialen för vår vidare försäljning. Och för rasen. Bästa helsvenska garnet, tillsammans med Jämtlandsfårets.

Det var också mycket trevligt att träffa de andra i Finullsföreningen, de flesta bor ju en bit bort, så tack Tina, Anna och ni andra. Jo det är kvinnor som har får, hehe.

Och så fick jag ju lite baggspaning, för inköp till hösten.

Vi träffade många fler likasinnade, som Karin som kom ensam från Skåne plus många andra. Inte minst branschfolket är det jättetrevligt att träffa.

Jag ska nu bland annat arbete, färga lite…….GARN….till nästa helgs evenemang; Vantfestivalen till Lovikkavantens minne – på lördag i Junosuando.

Här kommer några av bilderna. De säger väl mer än tre tusen ord. Jag inser nu att det finns en lång berättelse om varje bild. 🙂

Novembertankar

Populäraste sökord och inlägg handlar fortfarande om svininfluensa. Det säger väl en del om vår tid. Om det plötsligt blev tyst på bloggen i några dagar, skulle förmodligen de som inte känner mig fundera på om jag ändå missat vaccinet och dött.

Jag tog ett par timmars friskvård igår och körde in ved. Det är skönt – Att hinna tänka. I veddammet kom jag på mig att sakna universitetet i form av kurskamrater, lärare och vårt resonemang.

Och så tänkte jag på de sociala medierna. Internet som dagbok. Och så tänkte jag på vårt essä-skrivande på skapande svenskan. Ja, som kontrast då. Och så kom jag på att tänka att det var det som jag fick mest beröm för, essän. Och att jag tyckte det var roligt.

Det var då affärsidén om att skriva och sälja essäer dök upp. Men vem är intresserade av det idag. Vet alla redaktörer ens vad det är. Var får det plats. Vem har tid att läsa det. Men jag har en idé i mitt huvud om en essä som handlar om de sociala medierna – ett så aktuellt ämne, att det nästan är tråkigt bara därför. Men jag tänkte psykologisera lite, det blir nog bra.

Ikväll ska jag återuppliva gamla minnen. Dels ska jag lägga upp en stickning, har kollat in sjal-mönster på nätet. Det var länge sedan jag stickade. Dels ska jag dricka kaffe med Maj-Lis. Det är det jag saknar mest från min tid i Överkalix kommuns omsorg: Kafferasterna med Maj-Lis.