Favorit i repris

Förra årets insändare:

Det får vara nog nu, att vi på landsbygden inte prioriteras när det gäller infrastruktur. Med landsbygd menar jag i det här fallet Överkalix, en bygd som ligger mitt emellan kusten och malmfälten/fjällen/tornedalen. Och inte minst är det en bygd där i stort all trafik till Nordnorge passerar.

Det jag och många med mig vill är att gång- och cykelvägar måste byggas. Att E 10 är ”på gång” att i alla fall delvis byggas om för biltrafiken vet vi. Men det finns så mycket mer att göra.

Att vi inte har en enda gång- och cykelväg förutom några hundra meter i anslutning till centralorten Bränna är skandal. Det måste till statliga medel nu, helst igår, för utbyggnad. Kostnaden för att bygga per meter är inte högre i en glesbefolkad kommun än i en större. Våra liv är inte mindre värda även om vi inte är lika många fastboende.

Man kan inte räkna kostnad per person som bor efter vägen, de flesta som färdas på våra stora vägar är inte överkalixbor. Vi har inga vägtullar för förbipasserande trafik som åker till gruvorna eller för turister. De vill vi inte heller ha, vi vill att turister, andra besökare och inflyttare ska komma hit.

Det som nu får mig att ta upp detta gamla problem är att flera av mina vänner nyligen varit nära att sätta livet till. Samt att en nyinflyttad tog upp detta igår. Hon bor vid väg E 10 och har kommit på att det knappt ens är möjligt att vara ute och promenera sommartid. Det finns inte ens en vägren att tala om i hennes by. Där finns heller ingen annan väg.

En annan vän arbetar i rennäringen, och det är så nära så nära många gånger när de ska få bort djuren från vägen. Ytterligare en vän fick nyligen hoppa upp i plogkarmen för att inte sätta livet till, det var inne i en de större byarna med genomfartstrafik.

Själv har jag vandrat med barnvagn en sommarvardag för 20 år sedan, mot Nybyn (Pajala/Övertorneåvägen). En väg med knappt synbar vägren och tung trafik. Jag gjorde aldrig mer om det.

Tack vare att folk inklusive barnfamiljer undviker att åka ut utan bil är orsaken till att inte fler dör, statistik vi vill slippa. Fakta är att knappt någon vågar sig ut gående eller med cykel längs vägarna.

I Överkalix har vi mycket fler människor på sommarhalvåret; fritidsboende, hemvändare och turister. Att inte kunna gå eller cykla utmed våra älvar och till byarna är så dåligt. Vi vill såklart ha fler inflyttare i alla åldrar. Ett cykelnät vore en attraktion. Det skulle vara möjligt att färdas utan bil till skola, affär och jobb. Hur många gånger tror ni att barn i exempelvis Gyljen eller Nybyn cyklar till skola eller träning i Bränna under sin uppväxt?

Katarina Karlsson, Överkalix

Vackervintern och orosmolnen

Överkalix är vackert. Som idag till exempel.

Jag vet inte om det finns någon turistinformation i vår kommun. Det vore ju synd, om inte, med tanke på vilket ställe det här är. Vi små turistföretag kan inte ha våra weblänkar under turistfliken på kommunens hemsida. Andra företag får ha sina under näringsliv, men turistföretagen får det inte på sin plats. Mest just idag verkar det som vi inte ens har en ofullständig hemsida, det finns ingen alls, annat än ”server error…” När jag tittade in där häromdagen satt gamla kommunalrådet på en bild och flinade; inget ont i det, han är väl en ganska trevlig prick. Men särskilt aktuellt kändes det inte.

Förra året hade vi i alla fall en turistinformation. En (1 st) ringde hit efter att ha blivit hänvisad därifrån på det året. Den andra gången jag hörde av turistinformationen var  på sensommaren, när ett par kvinnor från malmfälten kom och fikade på sommarkaféet, efter att ha sett en skylt vid vägen. När de var till turistinformationen för att förhöra sig om väg osv, sa en själ där att det inte fanns något kafé här ”nä det finns bara Brännvalls”. Fast de letade sig hit i alla fall, fick vänta på färjan ganska länge, eftersom de inte visste just något om vägen hit.

Fast somliga som jobbade på turistinfo i somras, var både trevliga och duktiga.

Själva hann vi inte riktigt med marknadsföringen, medan vi slet för att hålla näsan över vattenytan. Det är därför man behöver all hjälp man kan få.

Vi ska bli bättre på detta om vi fortsätter att utveckla turistdelen av företaget. Men just nu känns det ovisst av flera anledningar; en är att man inte har någon draghjälp direkt. Den närmaste framtiden får nu utvisa om jag lägger ner hela turistgrejen och gör annat. Jag har flera andra delar som jag tror mycket på. Det är väl så, eftersom vi inte satsar på heltid på detta, så kanske det är bäst att göra annat. För det är verkligen inte ekonomiskt försvarbart att betala tusenlappar till alla möjliga organisationer, när vi har så liten verksamhet – bara ett hus som boende. Hade jag inte haft andra delar i min försörjning, utbildning och många andra intressen – då hade det varit annat, då hade jag satsat på turism till 150 %. För jag tror verkligen på det.

Det jag kan känna, är att hela infogrejen är tragisk för utvecklingen. Alla borde få chansen, det behövs fler turistföretag.

Men inte är jag bitter! Jag sitter verkligen inte i sjön. Inte ens på isen.

Här är förresten länken, som det är så synd om,  som inte får vara med någonstans: http://jakobgarden.wordpress.com/

Hjälp mig att sprida denna länk till otroligt rika oljemagnater, kungligheter och Hollywoodstjärnor. Och jag gillar vanligt folk himla mycket också!